När min kollega Per-Erik hade beställt en U-Can-Do 3D 46, gick jag in på Great Planes hemsida för att kolla på planet. Av misstag hamnade jag till sidan med EP (Electric power) versionen, och elflygare som jag var på den tiden blev jag genast intresserad av det böjliga och hållbara materialet.

Eftersom jag inte flugit 3D tidigare var det lockande att pröva på med ett plan som inte går sönder vid första bästa markkänning (som balsa eller depron). Jag beställde modellen och en 3-cells LiPo på 1500 mAh. Premiärflygningen skedde på julafton 2005, och den gick helt bra trots att det snöade. En lustig detalj är att mottagare, fartreglage och batteri sitter i kabinen som är försedd med blixtlås. Nu var det bara att lägga sig i hårdträning på hovring och efter litet simulatorträning började hovrandet och rollar med hög nos sitta. Planet klarar de flesta manövrar utom knife edge. Kroppen böjer sig nämligen när man använder kraftigt sidroder. Planet bygger man ihop med smältlim och om man kraschar så det blir en spricka i materialet är det bara att limma med smältlim.

Den medföljande 280-speed borstmotorn klarade vertikalstigningar utan problem, men man fick vara försiktig så man inte överhettade motorn. Planet är numera pensionerat, jag tog servon och mottagare till min Turmoil. Men planet fyllde sin funktion: Jag fick erfarenhet av 3D-flyg med ett stryktåligt plan och jag vågade ta steget över till metanolflyg utan att gå via högvingad trainer.