Första sättningen blev litet hård som ni kan se på premiärvideon och eftersom vindriktningen var tvärs över banan fick jag en ganska kort landningsbana. Två flygningar blev det denna blåsiga dag. För mig som ovan och nybliven metanolflygare kändes Sukhoien för snabb och övermotoriserad. Jag sålde den åt kollegan Per-Erik Back som hade betydligt mera rutin med metanolflyg. Han har haft mycket nöje med modellen sedan dess och han gillar faktiskt den höga vingbelastningen och den överstora motorn. Ett plan som ger adrenalinkickar vid flygning :-)För pengarna köpte jag en Super Tigre G2300 till den större Sukhoien.
Black Horse Sukhoi SU 31, 40-size
SÅLD
Foton: Steve Mattson
Denna modell köpte jag begagnad tillsammans med en större Sukhoi (se Sukhoi SU 31, 1.60-size) och radio. Modellen innehöll all elektronik och en överstor motor (GMS .76-tvåtaktare). Den tunga motorn gjorde modellen framtung och den förra ägaren hade blyat den ordentligt i stjärten.
Jag kände mig nog inte riktigt redo för att flyga en så snabb och tung kärra efter efter knappt 2-månaders metanolflygande. Ändå var jag så sugen på att premiärflyga kärran att jag inte kunde hålla mig, och den 23 april 2006 var det dags. Det blåste 10m/s på Vasa flygfälts gamla startbana, men det tyckte jag bara var bra. Jag skulle ju få ner landningshastigheten i förhållande till marken.
Jag var grymt nervös, och vågade inte trimma in skevrodret själv. Jag sade att Erik Nyman skulle trimma åt höger, trots att modellen skevade åt höger. Det blev bara värre och värre att flyga tills jag kom på att ge order om trimning till vänster :-)