Christiani

[Personvers på Lunds universitetsbibliotek.]

Qv. Hwilket är bäst? frija / till en Jungfru eller Äncka?

Resp. Som du har lust / men Klooker / see till Dygden

Klarligen uti en Fägne-Skrifft / utfört Då

Den Ähreborne och Widtförfarne Re-

giments Fäldtskiäraren

Hr. Fredrich Christiani,

Firade sin Bröllopsdag

Med

Afledne Her Rådmannens här i Staden

Lars Steenmåses effterlämbnade unga Enckia

Fr. Gustaviana Feuck /

Som skedde uti Förnäma Personers När-

waro uti Malmö den 31 Julii A:o 1723.

I största hast af en Wördande

C: H:

LUND / Tryckt af A. Habereger / G. och A. C. Btr.

Hwem är som neka kan att Gifftas är ett nöije? Den dertil dristar sig / han föder säkert löije:

Hwem utaf Phœbi Barn åstundar gå ogift Må flatna / att han ey fådt en naturlig drifft.

En fåfäng saak är det widlöfftigt härom tala; Hwar flincker Swän och Möö för Kärlek äro fala.

Men hör min Taleman! kom lös mig denna knut Hwarpå mång’ gifft Dräng har länge öndskat slut.

Mån’ det är mödan wärdt att länge sig betänkia Om man skall Fria till en Jungfru eller änckia?

War trogen i dit Råd / såg hwilcken som är bäst En Äncka eller Möö? hwem skall man älska mäst.

Jag hör en Indian på Änckie Bröllop klandra: En Jungfru kan bli Brud aldeles inga andra

Ty ho will älska den / som sen’ hon mist sin Man / Med nöije lefwa / och en annan taga kan?

Hos oß ha’ wi det bruk / at ingen ärlig Qwinna Får lefwa / se’n hon sedt sin Man på bålet brinna

Den som hon i wår Werld så troget älskat har Ibland de döda hon och uti fambnen tar

Hwem är så tokot och tar Råd af denna stållen Som aldrig nånsin är till wijshet blifwen hållen;

Det honom i des Land hans gambla fäder lärdt Inbillar han sig och skall wara hos oß wärdt.

Jag hör en Courtisan med wackra Jungfrur skryta: Tog jag en Äncka / skull’ förståndet hos mig tryta.

När jag skall Gifta mig / will jag ha’ läckert Kiött. Som ingen förr har rördt / och ännu smakat sött.

Det är lätt att förstå att denna stackars Gåßen Har lämbnat sitt förstånd bland liufwa Jungfru tråßen

Det hörswähl han ey rest långt utom Jungfrurs Pol, Han weet ey / att der fin’s i änckors land en Sol.

Jag hör en SanningzMan / som bättre läsit Skrifften: Den Swän / som täncker sig ha’ lycka i sin’ Gifften /

Skall Frija effter Dygd och icke effter hull / Ey heller effter Hy / långt mindre effter Gull.

Men kan du deßa ting hos en tillsamman finna / Äst du en lyklig Karl som får så hurtig Qwinna;

Har du först det förstånd / att du lärdt fria rätt / Så wördar du en Möö och Äncka på ett sätt.

Det är ey just så sagt att Jungfrun skall högt sättas Och af en Unger Karl med högsta heder mättas;

Hon får och lämbna det en Änckia hafwa bör / Det henne ey angår / om jag så tala tör!

Hwad Änckan länge west / det må först Jungfru lära / Fördenskull bör hon och för henne wördnat bära.

Försökter Äncka kan sin saak anställa bra Försökter Jungfru rår jag ingen till att ta’

En äncka har bäst lärdt gie acht på Mann och huset / Hon weet i rättan tid att tänna / släcka liuset /

Är wahn i Tid stå upp / i Tid att gå till Säng / Hon har och länge west att styra Piga / Dräng.

Alt barnsligt wäsend’ kan hon intet mehra lida All leek och Lapperij det sätter hon å sida

Hon wet hwad hussorg är / hon den och tåla kan / Det har hon nog fådt lärdt / se’n som hon mist sin Man.

Herr CHRISTIANI säg: hwem har så lärdt Ehr Fria? Har ni mer lust att ta’ en Änckia änn en Pia’

Will ni / som Ungkarl är / gå Jungfrur så förbij Hur’ skall då wåra Möer beqämligt[sic!] Giffta bli’

Jag märcker wäl att ni har länge lufftat röken: Att Änckor äro bäst i Huset / Säng och kiöken /

Ni weet wähl att det swårt en Möe att tämja rätt En Änckia Mannenom sig underkastar lätt

Hur’ har ni råkat wähl en wacker Unger Äncka / Som så god som en Möe / ey annat kan jag täncka;

Hwad Dygd hon hysar / har hwar Man i Staden spordt / Att winna Hennas gunst / sig mången omaak giordt.

Hwad är som Henne wähl kan skilja från en Flicka? All Dygd och Däglighet hon äger ju till pricka.

Mån’ det ey wuru Synd / at det skull’ wärsa Mås På sådan äddelsteen / som i hwar wrå ey fås.

Hwar en måst tillstå / det Hon som flincker Qwinna I Rägn / i Lugn / i Storm kan tämlig wägen finna.

Hon Läremästrar hafft / som Henne nogsamt wijst Hwad Sorg och glädie är / hos bägge har Hon spijst.

Skull’ wähl så ungt ett Barn gå intill döden Äncka? Skull Sorgen alla da’r bli’ Hennas nästa fräncka?

Hwem finn’s / som Henne det med skiäl pålägga kan? Hwad kan hon rå’ derför’ Hon mist sin första Man?

Ney / fatta tappert Mod / min Fru GUSTAVIANA, Att wärfwa Ehr en Man / lätt blåsa ut Ehr fana;

Hr. CHRISTIANI har ju syfftat deruppå / Att han sin Trohets Eed hos Ehr aflägga må.

Till lycka bägge twå / hwad skall jag annat öndska? Än att ni bägge må allständigt prächtigt gröndska

Som twenne Unga Träen / låt fruchten synas snart / Så får Ehr Örtegård / tro fritt / en bättre Art.

GUD gifwe många åhr till Eder Lust och Nöije / All Motgång och all Sorg i Nåder från Ehr böije

Och när ni länge nog förnögde lefwat här En skinand Himmelferd han Eder då beskiär.

Præference-Twist

Emellan

Enckior och Jungfrur

Uptagen enär

Regements Fällskiären af Högwälborne

Hr. Grefwen och Öfwersten Carl Posses

Regemente

Hr. FREDRICH CHRISTIANIJ

Med Dygdesamma

Fr. GUSTAVIANA FEUK,

Ingick ett Kiärligt Äckta Förbund uti Malmö d.

31 Julij Åhr 1723 och straxt derpå

Afdömd Behörigen.

LUND / Tryckt hos Abrah. Habereger / Gub. Och Ac. Car. Boktr.

All Fråga är ju frij / när något skiäligt frågas / Om något winnas skall / det måste något wågas /

Hwem är som winner mäst / om den sig giffta will / Een Äncka eller Mö ett dera grijper till.

Sij Enkian nämbdes först / skal hon förträdet äga / Döm icke alt försnart man måste skiählen wäga /

En Jungfru tyckes mig / det Namnet fägnar gier / Der måtte wara mer / än man hos Enkor seer.

Een Encka har Förstånd / förstökt till alla dehlar / Hon weet hwad Mannen höfs / hwad i Hushållet fehlar /

Lät fehla hwad ey bort hon tiger nog derwid / Hon lärt at ställa sig / i otijd och i Tijd.

Een Jungfru är och klok / hon kan med tijden lära / Det Enckian har försökt / at Mannen hedra ähra /

Huushållet rätta ann / och tiga med deß fehl / Thet är eij Pärlewärck / ey heller Schacke-Spehl.

En Jungfru blödig är des Sinne lät at böija / Hwad finnes innom bord / hon blygsamt måste röija /

Hon wet ey tahla om sin förra Salig man / Så giorde han wid mej / så skickligt lefde han.

Een Änckia af Förstånd / som får en kloker Maka Till all sin Mans begär hon dygdigt wet bejaka /

Sin förra Salig Man / hon aldrig ropar på / Bort Jungfru’r med Ehrt snack; de Döda hwila må.

Hon ey som Jungfrur plär / när alt ey går till nöye Alt ey på Roser står / ey alt i Fröjd och Löye

Strax löpa hem til Far / och Mor ifrån sin Man Beklaga der sin Nöd / sij så så lefwer han.

Hon i sin Eckta-Säng / sin Man wet rätt bemöta I Tucht / och med Förnufft des Ålderdom at skiöta

Ey någon Brånads Lust ell’ skad’lig Kättie-dropp Som Unga plägas af / hon hyser i sin Kropp.

Ett ord / hon är sin Man en Crona / Lust och Ähra / En hielp / en Glädie Sohl i Huset / Tuckt och Lära

För alt sitt Tienstefolck / för Grannar och sin Släckt Een from Gudfrucktig Fru i Seder och i dräckt.

Men hållt jag Enckior ey törs längre nu berömma / Så frampt de täcka Mör / jag ey will platt förglömma /

De ha och sitt Beröm / fast det nu kommer sent; Med det jag skrifwit har jag ey så illa ment.

Mißtyckens icke at jag Brånadz lust och kättja Här ofwanföre will ibland Ungdomen sättia

Der Skrifften likwäl sagt at Enckor gifftas må / Hwarföre det skall skie / du sjelf kan hitta på.

Jag tillstår at änskiönt otijdig Lusta spörjas Hos mästa Ungdom wår / kan ofta mehra röyas

Hos gambla och hos dem som Wahnan engång få; Ja Mö och Enckia må wäl här om draga Strå.

Een ung och sedig Mö af dygdig Root uprinnen Hos hwilken intet flas ell’ yppighet är funnen

Som effter flychtig Dräckt och moden aldrig seer / Och åt en Delila med afsky alltid leer;

Som uti Modrens Kiök wäl wet hwad Gryta kallas Och icke bryr sig om hwad af Romainer trallas /

Ey sitter som en Bild / spak / later i sitt Hus Men hellre i hwar wrå / står som ett brinannd’ Lius.

Den Man som henne får bör säll för alla skattas Han glädes i sin Siäl / hans Sinne intet fattas /

I Frögd / i Frijd och roo / han bär sitt äckta Band / Här bygges Huset up med samblat hielp och hand.

Jag rätt twåhogse står på hwilken dera sijda Till Enckior eller Mör jag skulle sielfwer strijda

Men om jag fingo lof och ey förbudit war / Jag tror af bägge twå jag wille heta Far.

Dock det ey tåhlas kan och Domen måste säga / Hwem utaf Enckior / Mör / bör största förmohn äga

Så tyckes effter Skiähl och Samwet jag giör rätt / När Domen blijr afsagd på detta wijs och sätt.

Utaf Jungfrur Enckior blifwa / Är i Äckta-Sängen klifwa:

Junfrur[sic!] om I giftas will. Samma ändring står Ehr till.

Nu som Enckian Jungfru hetat Aldrig mehr der effter letat /

Jungfrur giftens / ty jag seer Enckior Förmohn ha för Ehr.

Wärckställas Domen skall / han redan är på skrefwen. Hr. Brugdum I är sielf Uthmätningsmannen blefwen

I Dag en ung Karl får / det wist och sant ju är: En Encka snäll och from ey knarrig eller twär.

En Encka utan flärd / för andra Enckior prydna Som wet at hedra Man och honom gifwa lydna

En täck och wacker Fru / ja yngre än som Man: Nog / nog min Wän till Ehr: lämn’ något till en an.

I gått en säker wäg / berömmas skall Ehrt snille Had’ Mannen lefwat än / knapt tror jag blifwit gille

I dag uthaf för Ehr; I wet wäll hwem det war / Han dog först bort i åhr / glädz I som nu är qwar.

All Wälgång / Lycka / Frögd / GUD Eder bägge gifwa! Som uppå denna Dag tillsammans bundne blifwa

Till Enighet och Frijd förena Hiertan twå; Förmå I något gott så wijsen det också.