Nyheter


Götalands-mästerskapen 2024

Ett stort gäng aktiva och ledare åkte till Malmö för att representera lag Göteborg vid Götalandsmästerskapen. Alla var de med och bidrog till att Göteborg tillslut stod som vinnare.

2 GULD
3 SILVER
6 BRONS
18 PB
40 starter

bild. Deca text & bild


Kraftmätningen 2024

Laget före jaget, men laget blir inget utan jaget

Friidrott är en individuell idrott vet vi alla. Men ibland får vi chansen att tävla som ett lag. GM, DM för några års sen, Lag-SM kval och så nu Kraftmätningen. Den stora lagtävlingen där man behöver starka trupper och som en funktionär sa igår ”Det är inte nummer 1 och 2 klubben som vinner den här tävlingen, det är nummer 3, 4 och 5”. Och det är en väldigt viktig ingrediens då man i varje gren räknar klubbens tre bästa resultat enligt mångkampstabellen. Det gäller att vara starka rakt igenom och det gäller att ”ta en för laget” ibland.

 

Vi visste på förhand att vi skulle kunna vara med och slåss om medaljerna bakom suveränen Tureberg om allt klaffade och motståndarna inte presterade bättre än oss jämfört med pb. Men en hel del småskavanker och lite sjukdomar störde uppladdningen så det fanns en hel del osäkerhet inför tävlingen.

 

Att vi sedan valde att köra med de aktiva som tränar tillsammans på Vallhamra istället för att chansa och toppa laget med aktiva som har separata tränare visste vi kanske skulle göra ett litet poängtapp men detta skulle vi göra tillsammans där alla aktiva hade haft sin roll på vägen hit som träningspartners och lagkamrater, inte bara som individuella stjärnor.

 

Morgonen drog igång med 60 m för killarna och höjd för tjejerna. Ett gäng individuella pb i 60 m för killarna men en känning på Alfred spolierade ett plus i beräkningarna från innan. Men 5 av 6 pers visade att formen var god trots att det var en hel del gamla pb som raderades ut.

I tjejernas höjd gick vi lite plus mot beräkningen där HB hoppade bättre än man förväntat sig och Linnea tangerade sitt PB samtidigt som Freja behöll sin stabila nivå.

 

Direkt efter utan vila för några så bytte man plats. Tjejerna satte fullt fart ut ur blocken men tre av fyra slog pers. I killarnas höjdhopp visste vi såklart att Svante har en extremt hög kapacitet men lite småskador på slutet har gjort att kanonträffarna saknats. Och så också den här gången men istället exploderade Nils och slog pb så killarna gick plus mot beräkning.

 

6 x 200 efter några minuters paus där vi var tvungna till en sen ändring pga Alfreds känning. Vi gör en ok insats men tappar en del mot planerat och känslan då är att medaljerna kanske är på väg att rinna ifrån oss då flera andra lag börjat mycket starkt.

 

Paus kunde man hoppas men icke för killarna. Direkt till längdhoppet och här väcks hoppet rejält. Redan i första omgången hade det slagits ett gäng pb och när vi var klara hade fyra av fem nya pb. Ett stadigt plus mot beräknat.

 

Tjejerna tog vid direkt i gropen och man gjorde ungefär vad vi hoppades på men ett stort plus för Elsa som slog ett rejält pb.

Under tiden var killarna borta och spände musklerna i kulringen, en gren där vi visste att några av våra konkurrenter var klart bättre än oss. Vi gjorde vad vi skulle. Någon överpresterade, någon annan strax efter vad vi hoppats på.

 

När killarnas sista gren, 800 m, gick igång visste vi om att medaljchansen var rätt stor för killarna men det krävdes en kanoninsats. Samtidigt stötte tjejerna kula HBs jättestöt bäddade för en spännande avslutning för tjejerna också.

Som tränare för ett lag hände nästan det finaste i ett tidigt heat där tre SAIKare lottades tillsammans. Vi visste innan att en i trion låg bra till att bli en viktig pjäs för slutställning. Och teamwork behövs när oerfarna löpare ställs på startlinjen i sådana här lopp. Erik tog en för laget och drog upp ett fint tempo som han visste var för högt för honom och att det skulle straffa honom i slutet. Efter 250 m släppte han fram Malte för att ta över med samma uppgift. När ett varv återstod verkställdes fas 3 när Svante fick släppa ut allt som var kvar och han sprang in på ett tid ingen trodde var möjlig. Hoppet växte. Hugo och Isak slog sina pb men sen skulle Alfred chansa på att kroppen skulle hålla för vi visste att hans tid skulle vara en viktig detalj. Och att trampa på i hög men inte explosivt gick utmärkt. Alfred gjorde en fantastisk insats när han krossade sitt pb. Bara William kvar och han hoppades på en fin rygg men motståndet var för svagt så han fick göra hela loppet själv men trots det blev det ett par sekunders pb. Glädjen var stor när William gick i mål och ett brons var säkrat.

 

Tjejerna kvar och nu skulle det avgöras hur övriga medaljer skulle fördelas. Mixlaget hade bra möjligheter och tjejerna en liten chans. Vi visste att Elsa och Linnea hade hög kapacitet och de nådde väl nästan upp till vår tuffa målsättning. Men samtidigt behövde någon av de tre ovana eller tom nybörjarna Ebba, HB eller Hilda lyckas. Och visst gjorde de sitt jobb väl, där tillslut Hilda var den som var snabbast.

 

Det räknades febrilt och resultat från senare heat skulle snart vara klara. Spänningen var olidlig men till slut var det dags att fira när tjejerna med endast 9 p marginal(0,1 % av totalpoängen) snodde bronset. Och inte nog med det för tjejernas avslutning räckte till ett solklart brons i den viktigaste tävlingen också. Trea i mixklassen endast slagna av storfavoriten och regerande mästarna Tureberg och det toppade kombinationslaget Färjestaden och Högby.

 

Trippla brons och stor glädje för hela truppen där vi visar laget var det framgångsrika. Endast två individuella topp-3 platser men däremot 11 topp-8.

49 individuella starter gav 33 personliga rekord

 

Lag SAIK: Klara Petersson, Erik Borg, Malte Svensson, Linnea Johansson, William Svensson, Hilda Rydén, Nils Amundin, Alfred Danerud, Isak Thörn, Hugo Andersson, Elsa Dehre, Freja Bäckström, Ebba Bränholm, Alice Holmberg Boström, Svante Svensson

Tränare: Cecilia Hallin, Matti Bränholm, Jan Johansson, Andreas Dehre

 

Topp 6 mixedklassen

1 Tureberg                         25620

2 Färjestaden/Högby      24226

3 SAIK                                 24021

4 Västerås                         23004

5 Gefle                               22947

6 Linköping/Finspång    21971

 

Topp 6 pojkar

1 Tureberg                         10192

2 Färjestaden/Högby      10079

3 SAIK                                 9967

4 Gefle                               9120

5 Linköping/Finspång    8746

6 Västerås                         8334

 

Topp 6 flickor

1 Tureberg                         9633

2 Västerås                         9121

3 SAIK                                 8923

4 Täby                                8914

5 Färjestaden/Högby      8625

5 Linköping/Finspång    8580

 

Text Matti Bränholm


IUSM15 och 16 2024

Mästerskapshelg i Växjö

 

I helgen avgjordes USM 15 och 16 och vi hade sex SAIKare på plats.

 

Först ut var Eliah Pettersson som också gjorde SM-debut. Eliah som hade ett fullspäckat schema startade dagen med försök på 60 m. Efter två tjuvstarter i fältet kom de iväg på tredje försöket och Eliah slutade på 6e plats i sitt heat.

 

Samtidigt i kasthallen inledde Klara Petersson viktkastningen. Där fick vi se en ofattbart bra tävling där i princip alla presterade på topp och PBn haglade in. Klara kastade fina 16.95, nära sitt PB och slutade fyra. Att Klara ville mer förstod vi men hon skulle få revansch.

 

Nils Amundin som så sent som förra helgen satte nytt klubbrekord i stav var näst ut, ett resultat som gjorde honom till medaljkandidat. Inledningsvis såg det otroligt fint ut men stav är komplicerat och tajmingen fanns inte riktigt där och det blev inte de höjder Nils önskat. I paradgrenen 60 mh skulle försök springas nästan samtidigt som staven skulle avgöras. Nils bytte skor och sprang sig stabilt vidare till final. I finalen stämde allt och Nils blev tvåa bakom kompisen Teodor Rogö med ett fantastiskt nytt PB och klubbrekord.

 

Sen var det dags för Eliah igen i längd. Ett tufft och stort startfält och ett PB skulle krävas för fler än tre hopp. Eliah fick det inte riktigt att stämma med två övertramp och ett hopp på 5.11. Han hade dock en gren till för dagen och där gick det strålande bra med nytt PB på 200 m och finalplats.

 

Erik Borg sprang på eftermiddagen 400 m, ett fint lopp som gav nytt PB.

 

Hugo Andersson var sen näst ut i längdgropen. Även här ett tufft startfält men Hugo gick in redan i första hoppet med nytt PB och säkrade final. Han ökade sen på sitt PB två gånger och med resultatet 6.39 blev han femma.

 

Dag två var Arman Kosovic först ut i kula. På förhand var han en medaljkandidat med en fin säsong bakom sig. Det blev dock nervöst för den hejande publiken och säkert även för Arman som inte fick till det men i sista omgången gick han in och levererade sin längsta stöt vilken tog honom upp till medaljplats. Arman fick ställa sig på prispallen för att ta emot ett välförtjänt silver.

 

Dags för Klaras revansch. Även i kula var Klara en av favoriterna på förhand. I första stöten säkrade hon finalplats och ökade sen i sin andra stöt. Klara gick sen för längre stöt men fick tre misslyckade försök. Den andra stöten räckte dock till silver och en glad Klara fick kliva upp på prispallen.

 

Erik och Hugo var näst ut i tresteget. Erik som kämpat hela säsongen med ansatsen fick även här kämpa och det blev tyvärr inga träffar på plankan.

Även Hugo inledde trevande med övertramp men fick sen till det i andra försöket och säkrade finalplats. I tredje blev det inomhus PB som räckte till fjärdeplats.

 

Eliah även han i tresteg fick till en träff i andra omgången som räckte till final. Eliah fick sen svårt med tajmingen och hans andra hopp blev hans längsta och räckte till en åttondeplats.

Han hade sen finalen kvar på 200 m och där blev det nytt PB igen.

 

Bra jobbat alla!


Ny klubbchef i SAIK Friidrott


Vi har glädjen att presentera Jeanine Nygård, som ny klubbchef i SAIK Friidrott.


Jeanine har varit tillförordnad klubbchef periodvis under hösten och sedan årsskiftet när Gunnar Axlid slutade. Så för många av er är Jeanine ett välkänt namn. Jeanine började i klubben i början av förra året som verksamhetsutvecklare och ungdomstränare. 


Med Jeanine får vi en erfaren elitidrottare med akademisk utbildning inom utvecklingspsykologi och ledarskap samt en lång erfarenhet av träningsverksamhet och föreningsliv. 


Vi hälsar Jeanine varmt välkommen till sin nya roll hos oss i klubben! 


Hälsar styrelsen!

Marie Ekberg, Terese Amundin, Mattias Thörn, Jessica Olin, Lucy Andersson & Johanna Bellini Sellgren


IUSM17 och IJSM22 2024

Rapport från en helg i Örebro

 

Vi pressade oss in i bussen med Öisare och Mölndalsbor och rullade iväg när den värsta stormen hade bedarrat. 

Det rullade på fint och nådde vårt trevliga hotell i centrala delen av gnällbältet. Middag intogs, ett gäng försökte bli frälsta för att då fick man visst pannkakor vid någon närliggande kyrka. Sen var det bara att krypa ner i sängen och börja ladda för mästerskapet.

 

Först ut på lördagen var Linnea där vi visste att om allt stämmer kan hon gå vidare till de tre extrahoppen som de åtta bästa får göra. Inför tredje försökets behövdes det en ökning på ett par dm för att detta skulle bli en kul dag. Justering med en fot och order att hålla in sistasteget. Då kom träffen och säsongens näst bästa hopp löste allt. Till slut blev det just plats åtta och det var en trevlig start.

 

Under tiden drog tresteget med den tidigare medaljören Alfred och outsidern Malte som har haft en fin säsong. Alfred har kämpat med tekniken på slutet men han har hög kapacitet vet vi alla.

Alfred får en ok start och kämpar på men tyvärr så skadar han sig i sista hoppet och istället för lycka som det var i somras och förra hösten så blir det smärta och besvikelse men han nådde ändå den viktiga sjätteplatsen som ger SM-poäng.

Malte smög igång men i andra hoppet gick han upp i ledningen med ett nytt pb. I tredje utökar han ledningen och i omgången kommer ytterligare 5 cm och ledningen bibehålls med 13.54. Men alla vet att i tresteg händer det saker i sista omgången. Först en Stockholmare som dundrar in på 13.45 och sen dags för storfavoriten Edvin P. Men trots att han ökar i sista så räcker han inte till och årets första guld är klart. Malte tar sin första medalj i SAIK-dressen och det är ett GULD.

 

Sen är det dags för den store pojken. Leo FG i M22 kula. En perfekt tävling så fanns chansen till medalj. Leo har det senaste matat väldigt fina jämna serier men den där sista träffen har kanske saknats. Men nu var det precis tvärtom, fem mediokra stötar men den riktiga träffen kom i omgång tre när kulan damp ner på 16.94 och det räckte till brons, nytt pb och nytt klubbrekord. Sju centimeter till och en av tränarna hade deppat. (Vi andra väntar på att Matti får skrika ut att fotbollslaget IFK är bäst, red anm)

 

Linnea var i elden igen för att springa final på 60 m häck. Här var det bara att springa så fort som möjligt och undvik att bli sist. Och just så blev sjua i Sverige och endast en hundradel från pb.

 

Sen var det dags för långlöparna på 1500 m. William skulle försöka slå pb som han haft problem med på mästerskap och Noah gjorde säsongen första tävling då han skadade sig direkt efter nyår.

Noahs väldigt höga kapacitet ledde honom fram till finalen men nästan ännu starkare var William som i ett tufft lopp fick springa utan draghjälp en stor del av loppet men trots detta ett pb med över 2 s.

 

Den lite äldre Ivan i M22 fick ett riktigt svårt lopp som absolut inte passade honom och tempot var länge lågt innan det exploderade och just överfart kanske inte är Ivans främsta egenskap. Tyvärr gjorde detta att något pb blev omöjligt att slå.

 

Med en stor trupp i antal men inte i kilo så äntrade vi ringen för viktkastning med fyra tjejer. Lisa, Elin, Hilda och HB. Här fanns bara ett mål och det att slå pb. Allt annat var orealistiskt. Ojämn kastning med många kryss gjorde tyvärr det bara blev ett pb och det knep Hilda. Men samtidigt hennes bästa placering på ett SM med sin tionde plats. HB slängde tre i nätet. Lisa fick ett godkänt. Elin kastade fint tekniskt och stabil men den riktiga träffen saknades.

 

Då var det dags för William igen. Denna gång på den vidriga distansen 400 m. Och att slå pb 1,5 h efter 1500 m i hög fart borde inte gå men William visade att det fanns mer att plocka ut. Drygt 3 tiondelar under sitt pb. William hade då löst en 10:e och 11:e plats på SM.

 

Isak gick in i staven med en liten känning i baksidan och hämmades i löpningen. Tankar börjar snurra i skallen och då är friidrottens mest komplicerade gren inte enkel. Tyvärr kom inte träffen den här gången och Isak får fortsätta utvecklas under sommarsäsongen.

 

Freja har haft en kämpig säsong där mycket tvivel har funnits. Nu hoppade hon som på den gamla goda tiden nästan. Även om höjden inte blev något att skriva hem om då det var tuffa höjningar så var placeringen det. För första gången lösta Freja en topp-6 placering och SM-poäng.

 

Dagen var till ända och ett glatt gäng avslutade på lokal där det käkades specialiteter från medelhavet innan Leo köpte ett par Budapest-stubbar till efterrätt.

 

Ny dag nya utmaningar. Första var att ta sig till arenan då chaffisarna ansåg att det var för tidigt och mat på hemresan visst skulle prioriteras. Men Mattias T var en räddade ängel och löste transport för HB på morgonkvisten.

 

HB drog igång kulstötningen och tränare Gunnar hävdade att äntligen gjorde hon saker rätt. Tyvärr saknades lite av kraften och det blev inte topp 8 som var målet utan en tiondeplats istället.

 

Ebba plockade fram stavarna för att försöka att ännu en gång lösa en topp-6 placering på SM. Utesäsongen var inte bra och länge i höstas gick allt skit. Men efter nyår har något hänt. Och det fortsatte hon visa. En betydligt högre lägstanivå ledde till en fjärdeplats och att det inte blev ett fint pb hängde på en ställning som nog borde flyttats 5 cm till för då hade den darrade ribban stannat kvar på plats istället.

 

Tvillingarna Svensson skulle ta sig ann höjden och Malte kom från segern i tresteget dagen innan och Svante var såklart storfavorit. Malte hade en ojämn hoppning och visst kände man att det kanske fanns en liten mättnadskänsla efter gårdagens skräll. Men det räckte till SM-poäng ändå.

Svante var som sagt favorit och när nästan alla packat ihop sina pinaler så gick här Svensson in i tävling. En stund senare var guldet hans och några extrahopp blev det och ännu en gång tog hans sig över 2 meter.

 

Noah var näst sist ut i finalen på 1500 m. Och nu märkte man att skadeuppehållet inte gynnar en löpare. Tre raketer stack iväg och tempot blev för högt med tanke på formen. Noah stretade på men sista varvet var riktigt tungt men Noah fajtades och knep också han SM-poäng.  

 

Sista SAIKare var Linnea som skulle ta sig an tresteget. Två storfavoriter och sedan kunde övriga tio hoppare bli allt från trea till tolva.

En stabil start gav lite lugn men det behövdes mer. I omgång 2 gick Linnea upp på femteplats med årets längsta hopp. I omgången efter kom årets första hopp över 11 m och nu var Linnea fyra. Men samtidigt var det sex hoppare inom 18 cm på plats 3 till 8. 

I näst sista omgången kom några cm till och med 1 cm marginal var hon uppe på tredje plats. Medaljen hägrade.

Och det händer som sagt saker i sista omgången. Först rejäl nerv när en Turebergare hoppar långt med mätningen ger Linnea 4 cm marginal. Därefter kompisen på gymnasiet som flyger längre än innan. Samma resultat som Linnea men sämre andrahopp. Linnea trampar över och nerverna är utanför kropparna då en tjej är kvar. Hoppet är långt men första gången under dagen strular resultattavlan och inget syns. Men då utbryter jublet hos lagkamraterna när resultatet kommer upp på nätet. Gråtfest och party när bronspengen får åka med i bussen hem.

 

Ett lyckat mästerskap är över och nu ser vi fram mot kommande framgångar. 


Text. Matti Bränholm


ISM Karlstad Kil och IVSM i Mångkamp

I helgen var tre SAIKare i Karlstad och Kil och tävlade på ISM. 

Först ut var Svante Svensson som bara 16 år gammal gjorde debut på senior SM. Manligt höjd hade flyttats till en arena i Kil och vem publiken hejade på gick inte att ta miste på men att publiken dessutom bjöd upp till höjdhoppsfest och hejade fram alla hopparna gjorde tävlingen till något alldeles extra. Höjdhopparna hakade på och hoppade väldigt fint. Svante tog sig över 2 meter men på 203 blev tajmingen lite fel över ribban. Svante slutade 6a. 

Leo Frid Göransson visade att han är stabil runt 16.50. Tråkigt att vara stabil tyckte han själv men stabil betyder ofta att steget till något längre är på gång. 16.54 blev längsta stöten och det räckte till en 7e plats. 

Leo Magnusson visade direkt att han ville sätta fart på loppet och visade upp ett imponerande steg. Mot slutet såg det ut som att Andreas Kramer och Jonathan Grahn drog ifrån men Leo bet ifrån och var bara millimetrar bakom över mållinjen. Fint brons till Leo på 1500 meter. 

Samtidigt i Sollentuna hade vi tre veteraner som tävlade på IVSM i Mångkamp. Fredrik Olson och Mattias Olsborg tog varsitt brons medan Jim Westerberg tyvärr fick spurta till tåget istället för på avslutande 1000 m. 

Bra jobbat alla!


Jeanine Nygård däremot startade aldrig på Finska Mästerskapet utan låg istället sjuk hemma i sängen

Krya på dig Ninna!

Bilder. Deca text & bild och SAIK


Tävlingshelg

SAIKare i hela landet

Ytterligare en tävlingshelg hade vi tävlande på flera platser i landet. I Stockholm på Folksam GP slog Leo Magnusson klubbrekord på 1500 m medan Svante Svensson som gjorde galapremiär mötte tufft motstånd. 

I Växjö samlades Sveriges kastare och kastade både traditionella inomhuskast men också långa kast i Växjös stora hall. Både Ebba Toorell och Leo Frid Göransson fick med sig fina resultat. 

På hemmaplan på Göteborg Inomhus var sammanhållningen mellan alla SAIKare helgens ledstjärnan. Överallt tävlades det och i alla grenar. ”Jag kunde knappt fokusera på mitt, det var SAIKare överallt jag ville titta på” säger Jeanine. Jeanine Nygård som efter krånglig säsong slog klubbrekord på 400 m. 

I vår egen hall avslutades helgen med resultattävling i viktkast. Även här, visserligen med smygande applåder, var det härlig stämning och med en Gunnar som lovade bort fler och fler glassar ju längre tävlingen pågick. Klubbrekord fick vi se av Klara Petersson som drog till ordentligt och kastade nytt rekord. 

Bra jobbat alla!

Bilder. Deca text & bild och SAIK

Mångkamps SM

Linnea Johansson och Nils Amundin åkte till Sollentuna för att möta Sverigeeliten i mångkamp. 

Linnea Johansson och Nils Amundin åkte till Sollentuna för att möta Sverigeeliten i mångkamp. 

Linnea körde sin femkamp på lördagen, satte nytt klubbrekord och slog personbästa i kula, längd och på 800 m. Resultatet räckte till en femteplats. 

Snyggt jobbat Linnea!


Nils körde sin sjukamp över både lördag och söndag. Efter första dagen låg han tvåa med nytt personbästa på 60 m och fina insatser i längd och stav. En riktigt bra andradag med klubbrekord på 60 mh, nytt personbästa i kula och på 1000 m ledde till klubbrekord i mångkamp och guld. Årets första svenska mästare. 

Bra jobbat Nils!

Tävlingshelg

Hela 42 nya personbästan

I helgen tävlades det på Startskottet, som också räknades som distriktsmästerskap, och i vår egen hall med en resultattävling i vikt.

Tävlade gjorde SAIKare från 12 år och uppåt och det presterades 42 nya PB, 3 klubbrekord och tio SAIKare blev distriktsmästare. 

Med ett hopp på 207 slog Svante Svensson sitt eget P17 klubbrekord och seglade nu förbi upp till ensam rekordhållare i seniorklassen. 

Klara Petersson stötte långt i kula, 14.27, och slog rekordet för F17. Även i vikt kastade hon långt, 16.66, inte PB men i den nya klassen F17 är det klubbrekord. 

Bra jobbat!



Tack Gunnar!

Tillsammans har vi blomstrat

Under de år du varit i vår förening har vi vuxit till dubbel storlek. Vi har under din ledning blomstrat på alla nivåer – vi har haft vår första olympier – vi har nu två serielag som till våren ska tävla i lag-SM kvalet – vi har fördjupning i alla grenar – vi vinner framgång i alla grengrupper – i höstas startade vi sex nya grupper, listan kan göras oändligt lång. Du har med stilla hand stöttat såväl aktiva som tränare och på det sättet spridit trygghet i vår verksamhet. Din mjuka norrländska stil har inte bara gjort att vår verksamhet blomstrat utan också vi, VI SAIK.

Du går nu mot nya utmaningar i livet och vi ska försöka bygga vidare på det du skapat och bygga vidare på vårt VI.

VI önskar dig alla lycka och framgång och du vet att du alltid är välkommen tillbaka.


VISAIK

Julklappsjakten 2023


Klubbvinst, tävlingsrekord och flera klubbrekord

Friidrottens Hus fylldes återigen av SAIKare och det slogs så många rekord att de inte ens går att räkna. Tillsammans tog vi hem segern i klubbkampen vilket inte har hänt i närtid om ens någonsin. Några rekord vi måste nämna är klubbrekorden och det ärofyllda Julklappsrekordet. 

Klubbrekord och för första gången över magiska 4 meter i stav togs av Isak Thörn - får tränaren bara tag i styvare stav finns mer att hämta. Killarna som tävlade i seniorklass med två stafettlag gick båda under det gamla klubbrekordet på 4 x 200 meter för seniorklass och P17. Laget som numer innehar klubbrekordet består av Ture Hjortbäck, William Svensson , Alfred Danerud och Hugo Andersson. 

Svante Svensson bjöd upp till duell med Gustav Malmkvist från Katrineholm även om Gustav egentligen tävlade i seniorklass och Svante i P17 så kampades de upp till 2.02 som Svante tog i första och Gustav i tredje. Svante var sen millimetrar ifrån 2.04 men det nya klubbrekordet för P17 lyder 2.02 vilket tangerar det tidigare klubbrekordet för seniorer. 2.02 räckte också för att slå Yannick Tregaros gamla tävlingsrekord. 

Bra jobbat


Bild. Deca text & bild och SAIK

Terräng SM

Banan var i år riktigt tuff, mestadels på grus och med några riktigt tuffa backar. I SAIK hade vi redan på förhand lite otur med sjukdom och redan tidigt under helgen fortsatte oturen. Noah Svedberg P17 fick en ordentlig tackling i starten och åkte rakt in i en stolpe och slog sig ordentligt. Han kämpade dock tappert på men fick till slut bryta loppet. Hans lagkamrater William Svensson och Svante Svensson som egentligen bara ställde upp som lagkamrater fick kämpa på och båda rapporterar efter loppet att det var det värsta det gjort.

När det var dags för seniorerna blev det desto mer spännande. Leo Magnusson som visat att han verkligen är tillbaka gjorde ett fantastiskt starkt lopp på sträckan 4 km och kom in som trea i otroligt tuff konkurrens.

På söndagen var det dags för längre sträckor och Arvid Skepp, tillhörande orienteringen, sprang in på en fin sjätteplats på 6 km i P19.

Lisa Wreeby sprang 10 km och kom även hon in på en sjätteplats i K22.

 

Bra jobbat

Bild Deca text & bild

Götalandsmästerskapen i Trollhättan 16-17/9

En lyckad helg med bra stämning, härligt väder och roliga tävlingar!

Från SAIK åkte ett gäng med 10 aktiva och 2 ledare iväg mot Trollhättan på lördagsmorgonen. Hem åkte de senare med lite tröttare ben, många nya personbästan, fina placeringar och ett par medaljer!

De idrottare som deltog i mästerskapet var: Wille Hedström, Cornelia Martin, Astrid Jarneving, Georg Thomsson Rudqvist, Elsa Edesjö, Ludvig Antonsson, Isak Eftring, Ruben Brunström, Elna Bohlin och Nicoline Barenfeld.

Två av våra SAIK:are, Georg Thomsson Rudqvist och Nicoline Barenfeld, blev även GM-medaljörer. Georg med nytt personbästa på 26,25m i slägga som räckte till en bronsmedalj i P13-klassen och Nicoline med nytt personbästa på 2,54m i stav som räckte till ett silver i F13.

Grymt bra jobbat allihopa!

//Jeanine

Bild:Deca text & bild

Stafett SM

Mästerskapssäsongen lider mot sitt slut men som klubb finns det inte mycket roligare att tävla tillsammans och då är stafett-sm en riktig höjdare.

Våra 07:or med en äldre och en yngre förstärkning skulle ta sig ann sex stafetter under helgen o Södertälje.

Några avbräck och faktumet att våra lag i princip bara bestod av underåriga i 17-årsklassen gjorde att målet var att knipa någon topp 6 placering eller två.

Först ut var den svenska stafetten för killarna och skulle vi ens gå till finalen var det en jätteskräll. Och det gick inte heller vägen trots en tid som var bättre än vi hoppats på och hade räckt till final i fjol fick vi nöja oss med tionde plats.

Laguppställning: Erik, Malte, Alfred och William

Tjejerna som var direktkvalificerade till finalen gjorde en helgjuten insats och när Ella gick i mål som klar fyra efter kanoninsatser rätt igenom med Linneas upphämtning och Ellas härliga avslutning på den för henne ovana sträckan 400 m kunde vi redan räkna in ett lyckat mästerskap.

Laguppställning: Ebba, Hilda, Linnea, Ella

Efter ha testat på en klassisk sunkig kvarterskrog i Södertäljes ytterkanter på lördagskvällen och bondat med gossar från Västergötland var det dags för nya utmaningar på söndagen.

Först ut var killarna igen och denna gång på 4 x 100 m och målet var att ha skoj och undvika sistaplatsen. Och det var väl så det blev ungefär.

Laguppställning: Erik, Malte, Alfred, William

Sen var det tjejerna igen med deras korta stafett. Ännu en gång så var en ev topp 6 målet.

Startskottet går och Ebba sätter iväg, växlingen till Hilda sitter som detta är något som tränats i flera år. Hilda trummar på bra och vi får en bra känsla. Linnea tar över gör en magisk kurva där vi utnyttjar möjligheten till att stretcha sträckan och båda hållen så mycket det gick. In på upploppet går vi in som sensationell trea och frågan är om Semlan kommer hålla ut och taktiken ska hålla. Det är sjukt jämt över mållinjen men efter alldeles för många nervösa minuter är skrällen ett faktum och bronset är vårt. Första SM-medaljen i karriären för tre av tjejerna.

Laguppställning: Ebba, Hilda, Linnea, Selma

Lite paus och sen var det dags för 3 x 800 m för killarna. Alfred och William som tävlat friskt kompletterades men specialisten Noah när det gäller längre sträckor.

William gör en helgjuten förstasträcka där målet var att hänga på så gott det går och visst gör han det och springer in runt strax under sitt pb. Sen släpper vi lös Noah. Och vilken sträcka han gör, person efter person passeras och hans ett år gamla pb slaktas med över 10 sek. Tyvärr får inte Alfred, som aldrig springer såhär långt, en bra rygg utan får slita själv men han biter i trots extremt stumma ben löser han imponerande en sjätte plats.

Laguppställning: William, Noah, Alfred

Sist ut var det var det samma stafett för tjejerna. Läget som innan dvs att topp 6 skulle kunna gå.

Elsa hade order att gör allt du kan och försök att inte få för stora luckor framåt och håll några lag bakom dig. Eftersom hon gjorde precis det var det synd att taktiken inte var att spring ifrån alla för  det hade väl gått det också. Sen var det dags för Ella att göra som Noah och föra upp oss genom fältet. Och som hon sprang. Förbi ett stort gäng och var bara någon meter från andraplatsen vid växlingen till Linnea som hade haft ett tufft program och inte springer långt vanligtvis. I nästan 400 m håller hon Hälle bakom sig men tillslut går det inte och långlöparklubben tar sig förbi men viljan finns och fjärdeplatsen kan hon utan problem bärga ändå.

Laguppställning: Elsa, Ella,

Sammanfattningsvis blev det 1 brons och ytterligare 3 topp-6 placeringar. 5,5 Sm-poäng och en underbar tävlingshelg är över.

Deca text & bild och SAIK

Finnkampen

En lyckad helg på Stockholms Stadion och på hemmaplan på Göteborgs Maraton


Finnkampen är något alldeles speciellt. Tre ungdomar och tre seniorer från SAIK tävlade. Ungdomarna för allra första gången medan seniorerna varit med förr – att få sättta på sig landslagskläder för första gången är såklart väldigt speciellt men också väldigt tydligt att det fortsätter vara speciellt även när en gjort det några gånger. Vi fick se rafflande resultat, glada skratt och gemenskap och en liten gnutta bevikelse.

Ella Pettersson kom trea på flickor 1500 mH och slog nytt personbästa. Ella som låg två ända till mållinjen men en lyckad fällning från Finskan gav denna tredjeplats. En glad Ella kommer mot läktaren, väldigt missnöjd säger hon men Finnkampsglädjen går inte att ta miste på.

Svante Svensson vann pojkar höjd med det nya personbästat tillika klubbrekordet för både P17 och seniorer, på 203. Tävlingen var Finnkamp när det är som bäst. En Finne som står över en höjd i ett spännande läge, en svensk, Svante, som inte tänker vika ner sig och visar nerver av stål och gör sitt livs höjdhopp.

Albin Friberg pojkar spjut fick tyvärr ont i armbågen på inkastningen och fick därför bara rädda en poäng till Sverige. Såklart var Albin mer än besviken – att inte få chansen när han stod där för första gången i landslagskläder. Han ville så gärna men landslagscoachen sa bestämt nej, med Albins framtid i tanken.

Linn Söderholm kom trea på 3000 mH med nytt säsongsbästa. Linn såg ut som en luttrad erfaren räv när svenskorna drog iväg – att det skulle bli en svensk trippel var klart direkt även om finskorna gjorde sitt bästa för att följa. Linn sprang säkert och bestämt och tog sig i mål på nytt säsongsbästa.

Jakob Rahm kom femma med ett kast som sånär nådde 70 meter. Visst ville Jakob kasta riktigt långt och slå någon av finnarna men det skulle kräva personbästa och att få till ett kast upp mot 75 meter kändes tufft även om Jakob ofta visar att när den där extra nerven kommer på så kan riktigt långa kast plockas fram. Hans kast som såg ut att träffa 70 meterslinjen vfar även det en riktig prestation.

Jeanine Nygård tävlande för det finska stafettlaget på 4x400 och vann stafetten. Det var otroligt jämt i kanmpen Sverige Finland och inte ville vi heja på Finland men såklart gjorde vi undantag när Jeanine kom löpande på sin fyrahundring. Hon gick en tuff kamp mot Moa Granat men visade sig riktigt stark och Finland gick segrande ur stafetten.

På hemmaplan i Göteborg hade vi Göteborgsvarvets Maraton och nästan hela SAIK var på plats som funktionärer och några stod såklart på startlinjen. En riktigt stark insats stod John Persson för som vann M55.

Deca text & bild och SAIK

USM15 och JSM19 i Täby

På grund av internationella mästerskap tävlade i år femton och nittonåringarna ihop. Sju aktiva och tre ledare hade rest till Tibblevallen för att tävla om medaljer, sm-poäng, personbästan och så klart äran. Några mer erfarna och någon på sitt första mästerskap.

Först ut var Klara i F15 slägga. Klara som tidigare i somras sprängt drömgränsen 50 meter var en av favoriterna. Klara lyckade med precis just det, ett långt kast över 50 redan i första omgången. Klara satsade sen allt på att öka men hittade inte drömträffen som hon så gärna ville. Klara slutade på en superfin tredjeplats.

Näst ut var Hugo på P15 80 meter. Hugo fick till ett superfint lopp och gick för första gången under 10 sekunder med nya personbästat 9.96. Det räckte inte riktigt till avancemang men var ett tydligt tecken på att Hugo var i toppform för kommande grenar.

Sedan var det Armans tur att ta sig an P15 slägga. Arman som visat att han även börjar få till det i slägga, som inte är hans förstagren, hade svårt att få till tekniken. Han gick inte vidare efter tre kast och var såklart besviken men nu skulle nog SM-nerverna lägga sig inför kommande grenar.

Ben och Sixten som här fick agera de äldre och mer erfarna var sist ut för dagen. Båda har varit enormt flitiga i hallen vid Vallhamra och såg enormt fokuserade ut inför tävlingsstart. Ben som ville mycket kastade sönder sin nyinköpta slägga redan i första kastet. Efter det i sitt första kast drämmer Sixten till med nytt personbästa och nytt klubbrekord. Både tränare Arvid Koskinen, klubbchef Gunnar, pappa John och SAIK-supportrarna vaknade till. Att vi sen skulle få följa en helt rafflande släggtävling stod klart. Ben fick sen till ett kast som var i närheten av personbästa men att det fanns mer såg vi. Sixten som fullständigt frustade efter längre kast drämde släggan i buren. Ben fick sen till ett kast över det gamla personbästat. De låg fyra och femma i tävlingen men att de jagade längre kast var tydligt. De slutade på dessa fina placeringar men med mersmak för fler långa kast.

(Efter avslutad tävling drog de med bil till Göteborg Där Sixten dagen efter tävlade på Sky Is The Limit med seniorsläggan på 7 kg. Där slog Sixten seniorklubbrekordet från 1956.)

Dagen efter var Klara först ut i F15 kula. Kula som denna säsongen strulat lite då fokus varit på slägga och diskus. Klara ville mycket såg lite trevande ut men fick till en stöt som gav nytt personbästa och en fjärde plats. Härligt att se en glad leende Klara som igår sett lite besviken ut trots ett fint brons.

Arman och Bruno drog sen igång i P15 diskus. Arman lite mer på riktigt och Bruno lite mer som uppvärmning inför spjutet. Att göra sitt första SM kan vara nervpirrande och det kan vara skönt att göra premiär i något som inte är huvudgren. Arman med nerverna lite utanpå fick ett långt kast i första omgången nära hans personbästa. Ett kast som räckte till vidare avancemang efter tre kast och nu bjöd Arman till och med på ett leende. Bruno kastade en meter från sitt personbästa men det räckte inte till vidare avancemang. Arman ökade sen något och slutade sjua.

Hugo och Nils skulle sen ta sig an P15 längd. På förhand förstod vi att det skulle bli oerhört jämnt och att det skulle handla om att ha centimetrarna på sin sida för att ta sig till final. Nils första hopp var jättelångt men tyvärr ett marginellt övertramp. Hugo fick på ett bra hopp men skulle det räcka. Nils flyttade bak men blev för snäll i andra omgången i tredje drog han på och klättrade till finalplats. Hugo ökade och fick på sitt första 6 meters hopp, båda fortfarande i final. Det kom dock en hoppare som fick till det i sitt sista hopp och helt plötsligt låg Nils på en snöplig niondeplats. Visst såg vi att det fanns mer men det får bli nästa gång. Hugo fortsatte stabilt och slutade åtta.

Klaras andra gren för dagen, F15 diskus. På uppvärmningen såg Klara riktigt stark ut, lugn och avslappnad la hon ut diskusen riktigt långt. Vid tävlingsstart började nog nerverna skaka lite och det blev en nervdarrande tävling med topp tre inom bara decimetrar från varandra. Klara slutade trea 2 decimeter bakom tvåan.

Nils, revanschsugen efter längden, var nästan inte kontaktbar på uppvärmningen inför P15 300 mh. Fullt fokuserad stod han i startblocken och öppnade sen med en kanonöppning. Borta i kurvan kunde vi se en övertygande ledning som han sen höll hela vägen in i mål och Nils kunde välförtjänt sen kliva högst upp på pallen med vetskapen om ett superfint lopp och ett nytt personbästa.

Arman och Bruno skulle sen stöta P15 kula, Arman med sikte på pallen och Bruno med sikte på final. Två tuffa utmaningar då det gällde att verkligen få till det. Arman som på mästerskap tidigare kämpat så med nerverna, att han på träning kan stöta långt vet vi alla men kunde han plocka fram det?

Bruno som inte hade något att förlora men allt att vinna började tävlingen med en stöt bara två centimeter från personbästa. Arman öppnade med en stöt som med säkerhet skulle räcka till avancemang vilket den också gjorde. Bruno däremot var snubblande nära men missade finalen med ynka två decimeter. Arman var dock inte nära det han kan. Coach Arvid tog honom åt sidan och visade vad som skulle göra och Arman nickade fokuserat. Han gick in i ringen och gjorde just det. Stöten blev lång och tog honom upp till bronsplats. Ett sus av lättnad och några rejäla glädjevrål gick genom Armans stora supportertrupp. Äntligen fick Arman kliva upp på pallen och ta emot ett SM-brons.

Dag tre var Nils först ut på 80 mh. Han seglade övertygande vidare till final som vinnare i sitt heat.

Hugo skulle sen ta sig an tresteget som nog får räknas som hans förstagren. På uppvärmningen sin vana trogen låg han långt bakom plankan och det kändes tryckt inför första hoppet då Hugo alltid springer på bättre och bättre inför varje hopp. Det gjorde han också inför första vilket gav ett övertramp. Flytta bak men inte heller det räckte och inför tredje omgången hade Hugo inget resultat. Många hade det bökigt, gick det att chansa på ett säkerhetshopp eller skulle även fler få till det i tredje omgången?

Hugo flyttade bak men skulle det räcka, en darrig tränare (Cecilia) stod och höll annan. En andra tränare (Matti) följde tävlingen på nätet och skickade i desperation medelanade om hur det flyttats och hur det blåste. Hugo sprang mot plankan och fick på ett godkänt jättehopp, nu i motvind och marginal på plankan. Vi kunde pusta ut, han var i final med ett nytt personbästa. Många hoppade otroligt bra och personbästa efter personbästa rök. Hugo visade sig dock inte nöjd och inför femte omgången drog han igång en klapp och ökade med ett till personbästa och klättrade till tredjeplatsen med två centimeter till godo men inte heller här var Hugo klar. I sista omgången drog han på sitt första 13 meters hopp, vilken succé. Det visade sig dock att hans medtävlande inte heller var nöjd utan ökade även han och gick förbi Hugo med tio centimeter. Hugo slutade som en väldigt nöjd fyra.

Nils hade oturen att få sina grenar finalen på P15 80 mh och P15 spjut med samma starttid. Inkastningen i spjut krockade med uppladdning inför häck och skobyte. Han gjorde sina inkast och gick sen bort till startblocken medan spjuttävlingen drog igång. Även Bruno skulle nu in i P15 spjut som är hans förstgren och det han faktiskt tränar. Bruno var spänd och sa att armen inte funkade men startade ändå stabilt med ett kast över PB som nog skulle räcka till avancemang.

Nils fick inte till starten och slog i en häck och slutade femma i häckfinalen. Han kom tillbaka till spjutet allt annat än nöjd. Inledningskastet såg inte alls ut som det vi vet att han kan. Även andra kastade var misslyckat och tredje gällde det att få till det. Nils fick till ett kast som var klart bättre och kättrade till åttondeplats. Snöpligt nog fick en annan kastare till en ökning och Nils slutade nia.

Bruno ville mer men fick inte fart och kast att stämma. Inför sista omgången sa han, ”nu kommer jag få till det”. Han ökade med två meter och klättrade till femteplats.

Ytterligare en fantastisk helg med glädje, tårar, personbästan, medaljer och SM-poäng.


1 guld

3 brons

10 topp sex

10 personbästa

11 sm-poäng

JSM/USM i Helsingborg

Internationella mästerskap gjorde att 2023 fick en ny kombination av åldersgrupper tävla under tävlingshelgen. Äldsta juniorklassen, 22, slogs ihop med 16 och 17 just detta år.

En rekordstor trupp, femte störst i hela Sverige och i åldersklassen 16 var SAIK klart störst.

Skulle det bli några medaljer och skulle klubbchefen få räkna in några viktiga SM-poäng (topp 6)

 

Först ut var tre gånger Svensson (P16) i höjden där Svante var favorit att knipa guldet. Frågan var om en sliten ljumske av fotbollscup skulle hålla. Både William och Malte gjorde bra insatser men när ribban åkte upp på tangerade PB så tog det stopp. Men stopp tog det inte för Svante. Höjd efter höjd löstes utan några större problem och efter 192 var det klart med guld. Tränarna beslöt att Svante inte fick fortsätta mot ev rekord då kroppen skall hålla för resten av säsongen.

 

Alexander Bucht (M22) var näste man ut och gjorde det han kunde plus lite till. I det lilla startfältet löste han en femteplats men ett nytt fint PB.

 

Direkt efter sprang sig Linnea (F16) enkelt vidare till semi på 100 m. Och senare med en liten skräll tog hon sig också till finalen där hon tillslut nådde en sjundeplats med sitt snabbaste lopp i livet.

 

Annie (F17) har visat fin form i slutet och vi var nog alla säkre på att det skulle gå bra men tyvärr fanns det inte där den här gången och hon får istället komma tillbaka starkt i vinter då nya mästerskap skall avverkas.

 

Moa (F17) hade inte sin bästa dag i diskusringen och ville nog mest glömma dagen men det skulle komma mer senare.

 

Ebba B (F16) hade haft det struligt med tekniken inför mästerskapet och risken fanns för att det skulle bli en nolla men Ebba tog sig samman och även om inte höjderna fanns där så var det en helt ok tävling tekniskt och inställningsmässigt och hon löste ännu en gång SM-poäng med sin sjätteplats.

 

Samtidigt började Valle (P17) sin diskuskastning där de riktiga träffarna saknades i den dåliga vinden. Valle nådde några meter för kort för att vara nöjd enligt sig själv men en femteplats blev det ändå.

 

Ella (F16) skulle ta dagens andra medalj då hon sprang exakt enligt hennes plan i 3000 m loppet. Hennes plan att släppa de två storfavoriterna och lägga sig i rygg på trean i loppet för att sen avgöra det med sen spurt. Och visst var det så. Med 100 m gled hon förbi hur lätt som helst. Brons och PB.

 

Sen var det dags för Noah (P16) att dra igång sitt lyckade mästerskap med 3000 m han också. Och som han sprang. För första gången på bana räckte det till medalj då han sprang in på tredjeplatsen i ett mycket snabbt lopp.

 

Jakob (M22) var extrem favorit i spjut och trots att han enligt sig själv gjorde sin sämsta tävling på flera år så var guldet hans med en marginal på hela 8 m. Jakob får ladda om till en eventuell Finnkamp.

 

Isak (P16) som har gått fram enormt i stav på ett år och har just nu ett PB som är mer än 1 m högre än det var innan SM i fjol gör sin nästbästa tävling i livet men var ändå besviken då höjderna inte riktigt blev det han ville. En höjd till och känslan hade varit en helt annan.

 

Freja (F16) har haft en ojämn säsong men gjorde det bra och nådde en 8:e plats men när ribban åkte upp på nytt SB fanns inte riktigt höjden där. Ett med beröm godkänt resultat.

 

Elsa (F16) och Hilda (F16) skulle ta sig ann den fruktansvärda distansen 400 m och det blev lika jobbigt som alltid. Elsa stred men varken den riktiga speeden eller orkan fanns där den här gången. Hilda gick ut riktigt starkt och efter 250 m var alla övertygade om att nu smäller det. Tyvärr small det åt andra hållet och upploppet kändes väldigt långt.

 

Sist ut för dagen var Ivan (M22) på 1500 m i ett tufft lopp där Sverige för seniorer var representerade. Det gällde att undvika sistaplatsen och det gjordes lätt när två man inte hängde med i Ivans tempo.

 

Dag två drog igång med ett drama då en domare inte riktigt skötte sitt jobb och en sedan en extremt långsam process med överklagan om att HB (F16) skulle få kasta om ett bortdömt kast i spjut för att ta sig till final och kasta tre nya kast. Till slut efter videogranskning insåg man misstaget. HB fick en ny chans men tävling hade redan avgjorts. Hon löste sin uppgift, fick tre nya kast men orkade inte mer än en mindre ökning då hon skulle kasta alla sina kast inom 6 min. Ok insats trots förutsättningarna.

 

Sen var det dags för Noah igen och denna gång var distansen halverad men resultat blev det samma. Ett lika fint lopp men spurten fanns inte riktigt så på upploppet när de två första löparna försvann släppte han på farten och joggade i mål till sitt andra brons.

 

Sen var det dags för spjut igen och man kan väl säga att förra årets mästare Albin (P17) avgjorde i andra omgången och även om han ökade i sista omgången var det onödigt men snyggt att marginalen blev över 3,5 m. Ännu ett guld till Albin.

 

Under tiden sprang Alfred (P16) ett fint lopp på 200 m och visade fin form när han sprang in på nytt PB. Till final räckte det inte men det visst han redan innan.

 

Moa var tillbaka på banan men denna dag var det spjut som gällde. Ett litet startfält men Moa gjorde vad hon kunde och det blev årets längsta kast och det räckte till fjärdeplats och Moas första SM-poäng.

 

Samtidigt skulle Leo (M22) försöka komma tillbaka efter körtelfeber under sommaren och det är inte det lättaste i en kraftsport som kula. Självklart saknades den sista kraften så medaljen försvann men ändå en stark fjärdeplats.

 

Sist ut var det dags för William på 800 m. Tyvärr fick han springa i första heatet där alla väntade på att bomba på en jättespurt när William hade behövt ett snabbare lopp i jämt tempo. När det gick undan blev det för svårt. Hade han gått i det andra heatet hade chansen till final varit mycket större.

 

Söndag och en sista intensiv dag började med att Linnea sprang försök på 100 mh. Inget snack om saken och finalen var ett faktum.

Någon dryg timme senare var det dags för Linneas bästa placering i livet då hon blev fyra strax över PB men med rejäl motvind (-2,6). Två tävlingar avklarade innan klockan slagit 11.00.

 

När Linnea sprang försök började Valle kasta slägga och den flög längre än tidigare så ett PB löstes direkt men oturen grinade Valle i ansiktet när han missade finalkastning i sista kastet innan det blev final med 12 ynka cm.

 

Leo var tillbaka och denna gång var det diskus och när en tränare lovade något extremt så blev viljan för stor i sista kastet så han fick nöja sig med plats åtta i finalen.

 

Isak och Malte ställde sig på linjen för 110 mh. Malte i princip nybörjare i grenen men båda stod på benen och sprang som de skulle. Däremot var det många andra som föll. Det räckte inte till final men ett PB blev det för Isak.

 

Ebba T (K22) gick in i mästerskapet. Diskus stod på programmet. Målet var högt satt, hon skulle ju kasta längre än sin sambo Leo men det blev inte riktigt så i den dåliga vinden. Femma med mindre än 1 meter upp till bronset blev facit för sin utedebut som mästerskapskastare för SAIK.

 

William och Noah gjorde sig redo för hinder vid lunchtid. Och det blev ännu en succé för Noah som knep sitt tredje brons trots en förlorad spurtstrid var det en nöjd Noah som avslutade sitt mästerskap. William stred in på mållinjen för att sno den prestigefyllda sjätteplatsen men blev tyvärr slagen på mållinjen men ett utmärkt lopp och krossat PB kan man inte vara annat än nöjd.

 

Strax efter startade Ella och Elsa sitt hinderlopp och åt storfavoriten Majken fanns inget att göra men Ella som matchades stenhårt för att nå en viss tid gjorde ett storartat lopp där hon klarade sitt viktiga tidsmål med ett par sekunders marginal samtidigt som det blev en silvermedalj. Elsa kämpade på längre bak i fältet och tempot blev för högt men Elsa gjorde sitt jobb och knep SM-poäng med plats 6.

 

Släggtjejerna drog igång. Hilda och HB kompletterades med Elin (F16) och Lisa K (F16). Det blev ömsom vin och ömsom vatten. Inga riktiga kanonträffar för där tekniken satt saknades det lite kraft och tvärtom. Därtill lite otur när Lisa fick en träff men då var det mm utanför kastsektorn. Hilda lyckades bäst med plats 12 och övriga tjejer körde teamwork på plats 16, 17 och 18.   

 

Linnea hade startat sin andra gren för dagen och man märkte att det kunde bli en fin tävling i tresteget direkt. Och det blev det. Hopp efter hopp var fina och längderna satt där. Inför omgång fem låg Linnea på bronsplats men blev omhoppad. Tillslut blev det dagens andra 4:e plats men den bästa serien i livet och Linnea visade att hon var tillbaka i tresteget.

 

Lisa W (K22) hade kommit ner över dagen för att springa 5000 m men efter en bra inledning kroknade tyvärr Lisa och valde att avbryta loppet med ett par varv kvar.

 

Ivan och Alexander kompletterades med Melker (M22) i samma distans. Lite längre bak i det finfina startfältet gjorde SAIKarna en fin laginsats där Alexander drog längsta stråt med ett nytt PB. PB blev det också för Ivan medan Melker fick nöja sig med säsongens snabbaste lopp på distansen.

 

Moa gjorde sin tredje kastgren och efter förutsättningar sin bästa start. PB med flera meters marginal räckte inte till final men att prestera på topp i årets viktigaste tävling visar på att man har gjort jobbet.

 

Linnea skulle upp i sin tredje gren för dagen och frågan var om det fanns någon energi kvar öht när den tunga distansen 300 mh skulle avgöras. Linnea börjar riktigt fint med de fyra första häckarna. Men sen kommer tröttheten och det blir en kamp in på mållinjen där hon ändå lyckas bita ifrån och lösa femteplatsen.

 

Mästerskapet för SAIKarna avslutades med tresteget i P16. Malte och Alfred i startfältet. Alfred har tagit medalj två mästerskap i rad i grenen och Malte har slagit igenom under sista månaderna. Alfred börjar stabilt och långt så egentligen löser han finalomgångarna redan i första hoppet. Malte har det struligare med två övertrampet och har pressen på sig inför tredje. En extra halv fots flytt bakåt sekunderna innan hoppet gör att Malte med marginal löser tre extra hopp. Inför sista omgången ligger Malte på sjunde plats men får till dagens bästa hopp och kniper SM-poäng. Alfred ligger trea när hejaklacksledare Leo klappar igång SAIKarna och övrig publik efter en sista kortning av ansatsen med 7-8 cm. Dagens bästa plankträff och en lycklig Alfred flyger längre än någon och upp i ledning med 6 cm. Nervös väntan med två hoppare kvar. En hoppare kvar när den tidigare tvåan ser sig besegrad. Edvin från Öland som var storfavorit innan tävling och har vunnit längdhoppet dagen innan har ett hopp kvar. Och Edvin tar sig samman och bombar på ett jättehopp och visar vad skåpet skall stå. Alfred tar ett mycket välförtjänt silver och vårt mästerskap är över.

 

Facit

3 guld, 2 silver och 4 brons

Ytterligare 11 topp 6 och även 6 finalplatser.

27,5 SM-poäng

15:e plats av 127 föreningar

PF16 4:e plats sammanlagt

16 st PB

 

Text. Matti Bränholm

Bild. Deca text & bild, Ebba Bränholm och SAIK

U23EM Espoo Jakob Rahm

”Det är mitt första mästerskap, det kan bli platt fall eller succé men formen lovar gott”, säger Jakob.


Jakob har haft en stökig tid. Under förra årets Finnkamp fick han en skada han dragits med under hela vintern. I maj gjorde Jakob sin första tävling men fick direkt smärtor i armbågen och tävlandet sattes på paus. Smärtfri är han absolut inte, han berättar att han kastar tejpad. ”Jag har lärt mig känna skillnad på ont och ont”, säger Jakob.

Jakob fortsatte sen försommarens tävling med kort ansats. På flera av tävlingarna var dessutom vindarna bråkiga men på Världsungdomsspelen flög spjutet och resulterade i nytt personbästa och nytt klubbrekord.

 

På lördag är det dags för Jakob. Eftersom det bara är fjorton tävlande, varav fyra är finländare, blir det final direkt. Konkurrensen är stenhård. ”Alla är svinbra och jag har sämst PB och SB av alla, flera plus 80 kastare”, säger Jakob. Stödet och intresset för spjut är stort i Finland. ”Det finns en från varje by som kastar längre än mig”, säger Jakob skrattande.

JEM blir Jakobs första internationella mästerskap och han är väldigt glad att ha fått chansen. ”Speciellt efter den här vintern när allt har varit uppförsbacke och motvind”, säger Jakob. Formen är på uppåtgående berättar han och får han bara in en träff blir det långt. Målsättningen är topp tio, topp åtta. Där det såklart är extra roligt att få kasta alla sex kasten som topp åtta.

 

”De andra har allt att förlora och jag har allt att vinna”, säger Jakob.

 

SVT Play sänder och Jakob kastar på söndag 16.45 finsk tid, 15.45 svensk tid.

Bild Deca text & bild

European Skyrunning Championships 2023

Jonatan Fridolfsson


 Inför denna säsong har Jonatan Fridolfsson bytt inriktning från medel- långdistans på bana till trail.

”Dels för att jag alltid har velat springa sådana lopp, faktiskt redan när jag gick med i SAIK för tio år sedan var siktet inställt på trail”, säger Jonatan.

När Jonatan började springa i SAIK under Johan Wettergrens ledning visade det sig att Jonatan hade stor talang för fart och medeldistans. Han hade egentligen inte tränat löpning på ett seriöst sätt tidigare och berättar själv att han inte hade grundträningen för halvmaraton och uppåt, distanser som traillopp oftast sträcker sig över. Jonatan berättar att det alltid funnits i bakhuvudet att när han blir gammal och långsam ska han springa trail.

Sedan några år är trailrunning en del av Svenska Friidrottsförbundet vilket vi nu kan se utvecklingen på med svenskt mästerskap och flertalet internationella mästerskap. För Jonatan var det en bidragande anledning till att ändra inriktning. ”Det kändes kul att haka på innan jag blir gammal och långsam att faktiskt springa och tävla och försöka prestera”, säger han.

Jonatan berättar att han nu tränat strukturerat i tio år och att han nu har grunden som han saknat tidigare. ”Kroppen klarar av att springa längre distanser".

Kombinationen av snabbheten från medeldistans och uthålligheten gör det nu möjligt för en riktig satsning. Efter utomhussäsongen på bana 2022 testade Jonatan på skoj några traillopp. Kåsjön Trail vann Jonatan och slog där flera duktiga löpare vilket gav självförtroende. Han sprang sedan även Kullamannen 50 km som han också vann över ett riktigt bra startfält.

Uthålligheten berättar Jonatan att han tidigare varit rädd för men nu finns den där. ”Det är inte heller samma hårda underlag så jag blir inte lika sliten som tidigare. Det har också blivit väldigt kul. Det här med att springa runt på en 400 metersbana… Jag har fått en nytändning. Träning och tävling har blivit väldigt kul”.

 

Inför European Skyrunning Championship har Jonatan letat höjdmeter och som han skrattande förklarar är det inte uppåt som är svårt, det går att göra på löpband men att vänja låren att hålla emot nerför är svårare. Under senaste veckan har Jonatan lagt in fyra pass med 1000 höjdmeter vardera och visst finns det backar i Göteborg men det blir många gånger upp och ner.

Jonatan kommer att tävla i två delar, Vertical som är en 3,5 km lång bana med 1000 höjdmeter nu på fredag och sen Sky Race på söndag, 30 km med 2150 höjdmeter. Loppen är med som kombination och var för sig. Jonatan berättar att han egentligen inte satsar på Vertical utan målet är 30 km där banan ser ut att passa honom bra. Det börjar med 5 km upp cirka 1000 höjdmeter sen ner 1000 höjdmeter i 5 km, sen upp 5 km med cirka 1000 höjdmeter och efter 18 km är det egentligen mest utför och det är här Jonatan tror att han ska få nytta av sin löpstyrka.

”Jag är förhållandevis stor och det finns många bergsgetter men här tror jag att jag kan löpa på bra”, säger Jonatan.

 

Läs mer om tävlingen; https://prokletijeskyrunning.com/en/

 

Bild Deca text & bild

Björlanda

Track & Field Games

I helgen hade vi flertalet SAIKare som tävlande på den nya arenan i Björlanda under Björlanda Track & Field Games. Extra uppmärksamhet fick Albin Friberg som tilldelades ett stipendium i Anders Walthers minne.

Grattis Albin!

Anders var person som gärna delade med sig av sin entusiasm för friidrott och då speciellt spjut. Han har haft stor del i den utveckling vi sett inom spjut i Göteborg. Nyligen gick han bort i cancer en förlust av en eldsjäl.

//

Detta stipendium tilldelas en aktiv som tagit stora kliv i sin utveckling inom grenen spjut och uppvisar prestationer som är över förväntan.

För framtida satsningar till Albin Friberg Sävedalens AIK

Till minne av Anders Walther som var en eldsjäl inom friidrotten där spjutkastning låg honom varmt om hjärtat. Anders hade alltid tid för, och engagerade sig i alla. //

Bild. Anette Friberg

Seriematch 2

Svenska Friidrottscupen

Delad glädje dubbel glädje

Del två i kvinnornas div 1 gick av stapeln i Stenkullen och nu skulle det avgöras. Lund i förarsätet med 1 p ner till oss och några poäng bakom skuggade IFK. IFK hade aviserat ett på förhand starkt lag och det borde bli ett tre hästars race på förhand. När de slutgiltiga laguppställningarna var klara kunde man konstatera att IFK tappat några aktiva. Vi visste att chansen var god på ”pappersmatchen” skulle leda till en mycket knapp seger men det fanns väldigt många osäkra faktorer i ovissa grenar.

Först ut var väl egentligen tre personer.

Klara i slägga gjorde exakt vad hon skulle och blev 2:a, samma sak gällde Ella i höjdhoppet även om den småsjuka atleten kanske velat ta någon höjd till men placeringen är det viktigaste. Linnea skulle springa ett på förhand riktigt spännande 100 m lopp och hon gjorde allt vi hoppats på och knep andraplatsen.

Vi hade fått precis den starten vi ville ha.

Sen var det dags för ålderkvinnan, 21-åriga Lisa W att springa 3000 m, pappersmatchen sa en 2:a plats och det blev det också efter ett klassiskt taktiklopp där man trodde att löparna skulle välta åt sidan om de sprang långsammare än de gjorde första 600 m. Kul med slipade löpare som jagar poäng.

På 800 m blev det annan taktik. Tempot drogs upp i ett halvhögt tempo med de tre favoriterna Ebba-Stina(IFK), Lily(Lund) och Ella(SAIK). Vid 300 m satte Ella in stöten bakifrån och drog ifrån meter för meter och gav oss dagens första seger.

I spjut fick HB det inte att stämma och detsamma gällde för Ebba i staven och detta blev ett minus i beräkningen.

Strax efter visste vi att vi hade några grenar som inte skulle ge lika bra poäng som i början. Annie trampade under hopp efter hopp trots avkortad ansats.

Elsa fick ett svårt lopp på 1500 m där tempot blev för högt men kunde ändå bita ihop och hålla undan i slutet.

Hilda gjorde ungefär vad hon skulle på 200 m och blev 4:a.

Men mitt i denna kavalkad av grenar som gick lite tyngre bomba Linnea in en seger 400 mh där hon sprang in på nytt klubbrekord.

Nu var Lund i förarsätet med 1 p.

Som sista individuella gren var det dags för Ebba T i kula och resultat var kanske inte hon längtat efter men placeringen blev den beräknade andraplatsen och hade vi vänt till vår fördel igen. Vi ledde med 3 p inför stafetten.

Förutsättningarna var att vi fick max vara två platser bakom Lund för att vinna serien och gå upp. Nervösa tjejer på startlinjen då Lund var favoriter.

Vid första växlingen kommer bara fem av sex lag ut rätt. Blickarna irra runt men då ser vi att Lunds tjej är i backen. Om det är redan den klara uppflyttningen eller bara bra form som gör det men tjejerna springer underbart och vinner hela loppet i överlägsen stil så även om Lund inte fallit hade vi vunnit serien och gått upp.

Jubel och glädje innan ett kort ”ärevarv” genomfördes framför läktaren.

Vi hade gjort det och följer nu med herrarna i lag-sm kvalet nästa år. För några år sen var SAIK aldrig nära sådana här lagframgångar men nu har vi verkligen visat att vi är en elitförening och inte en förening med vissa elitaktiva.


Slutställning:

SAIK 107

Lund 99

Lerum 98

IFK 96,5

Åhus 72

Ljungby 71,5 

Text. Matti Bränholm


Sävedalsspelen

Vilken magisk helg på Slottskogsvallen

Solen sken och skapade de bästa förutsättningarna för fin friidrott. Att sammanställa alla PB blir övermänskligt. En kille berättar att han persat i allt han ställt upp i och det var verkligen helgens känsla. Så otroligt många fina insatser.

Redan första förmiddagen fick vi se klubbrekord av Svante Svensson som tog sig över magiska 2 m i höjd med vilket han slog sitt egna nysatta klubbrekord i P17 men som också tangerade seniorrekordet.

Albin Friberg som redan inlett säsongen fint fick på ett dunderkast som mätte hela 66,91 som gav nytt klubbrekord i P17.

Linnea Johansson som levererar i gren efter gren slog till med klubbrekord på 300mh F17 på tiden 47.02.

Ben Kamijo kastade långt och slog klubbrekord i slägga P19 med 52.65.

Även Arman Kosovic kastade långt och slog även han klubbrekord i slägga P15 med 42.70.

Leo Magnusson sprang på Grand Prix Sollentuna in på nytt klubbrekord på 1500 m med tiden 3:41.73.

Fantastiskt bra jobbat

Solen sken också på alla våra funktionärer som säkert suckade över värmen och brända nackar men vilken fantastisk insatts. Tack vare er kunde våra aktiva njuta av två dagar med bra tävlingar och många fina insatser.

Stort TACK

Bild: Anette Friberg, Deca text & bild och SAIK

Linus Hultegård

Några av er kanske känner igen honom som killen som kom in på tolfte plats på Göteborgsvarvet men som direkt efter målgång gick in i rollen som funktionär. Imorgon springer Linus Trail VM i Österrikiska alperna. Det går inte att ta miste på glädjen och passionen Linus känner inför löpningen. Han berättar om glädjen det ger honom men det var inte självklart som barn då han verklig avskydde att tävla.

Linus är uppvuxen i Gnosjö och älskade att springa redan som liten. Till närmsta friidrottsklubb var det 40 min och eftersom fotboll var en lika stor passion blev det fotboll istället. I fotbollen var han också en del av laget och behövde inte tävla individuellt något han tyckte var fruktansvärt. ”Det var ett väldigt dumt upplägg där man kunde vinna pengar till klasskassan om man vann skolloppet”, berättar Linus. Efter att han vunnit loppet i första klass förväntade sig klassen att han skulle vinna och lade upp planeringen inför klassresan med vissheten om att Linus skulle vinna. ”Att prestera tyckte jag var jättejobbigt”, fortsätter Linus. Han älskade att springa i fotbollen och han älskade kondition och uthållighetsträning. Det var själva tävlandet som blivit så svårt. ”Jag kunde spy innan tävling för att jag var så nervös”, berättar han. Linus tror att om någon stöttat honom, en tränare möjligen, så skulle det kanske gått men han avskydde det verkligen. Kravet på att komma först i mål var en för stor press.

I gymnasiet gjorde Linus ett projektarbete om löpning där målet var att springa Göteborgsvarvet på under 1: 20. Upplägget var med utgångspunkt i naturvetenskap med nutrition, träningsdagbok och själva helheten runt löpning. Det var omöjligt att vinna Göteborgsvarvet vilket gav Linus friheten att inte ha som mål att vinna men däremot fördjupa sig i träning och att prestera en tid. ”Jag hittade glädjen i löpningen. Det var detta med att komma in först som jag tyckte var så jobbigt, “berättar Linus. Han berättar att han alltid ville komma in först och att det var vinst som gällde när han var yngre och att han fått jobba jättemycket med den känslan. ”Tävlingssinnet var extremt i hela vår släkt, någon kunde sitta och sura i bilen en timme efter att ha förlorat en betydelselös tävling”, berättar Linus. Linus berättar att det fans aldrig någon press från hans föräldrar utan pressen var inneboende. Dagen för Göteborgsvarvet var en jättevarm dag och Linus sluttid blev 1:22 vilket han var supernöjd med. Efter loppet började han löpträna mer medvetet med ett eget upplägg. Han fick stöttning av sina fotbollstränare men det var mest på eget initiativ.

Året efter gymnasiet flyttade Linus till Göteborg och började på Läkarprogrammet. Ingen i familjen hade akademisk bakgrund så det var alls inte självklart. I Göteborg fortsatte han med fotbollen men började springa intervaller och löpningen fick mer och mer tid.

Sommaren 2012 sommarjobbade han i Nordnorge, Alta. ”Det låter kanske lite löjligt men jag fick en uppenbarelse när jag var ute och sprang och stod uppe på en hög bergstopp”, berättar Linus. Uppe på toppen där han stod och tittade ut på det vackra landskapet kom en norrman som tyckte att Linus var helt galen som sprungit ända dit upp. De började prata och bytte nummer. Först när Linus kom hem insåg han att norrmannen var ju lika galen han. De började löpträna ihop och några av hans kompisar från längdåkningen hakade på. Vad Linus inte insåg var att han var ute och löptränade med några av Norges bästa skidåkare, Finn Hågen Krogh, Petter Eliasson och Anders Nygaard. Någonstans här insåg Linus att han höll jämna steg med norrmännen, kanske var han till och med starkare. Sommaren 2013 var han tillbaka i Norge och sprang sen lite lopp i Sverige. En dag när han var ute och sprang sina intervaller runt Villa Belparc i Göteborg blev han uppmärksammad av Kjell Selander och sedan 2015 är han SAIKare och löptränar i Johan Wettergrens löpgrupp.

Känslan för tävlandet har ändrats helt och hållet. ”Det hade varit en omvandling sen innan. Jag hade mognat som människa och ledordet för löpning var passion. Jag hade nog den fördelen jämfört med klubblöpare sen ungdomsår som tappat motivationen. Jag hade en helt annan attityd. Jag ville genuint springa”, berättar Linus.

Han riktade in sig på långdistans då han trodde att tåget gått för medeldistans. Han såg brister i löptekniken och saknade grund i löpskolning jämfört med snabba klubblöpare. Han la mycket energi på att skola sig och sin teknik då han såg att han skulle få nytta av det i längden. Han ville springa snabbt på milen och göra fina landsvägslopp för att sen satsa på trail. 2016 låg han sexa i Sverigestatistiken på marathon och 2017 kom han fyra på Stockholm Maraton. Inför EM 2018 skulle en person till tas ut i det svenska marathonlaget och Linus såg att han hade en chans men då kom en skada emellan. Han bestämde sig för att satsa på sin läkarkarriär och valde spåret som kärlkirurg. Han berättar att han tog sig tillbaka till toppform men att han snart blev skadad igen. ”Om jag inte skadat mig hade jag nog gått mot trailsatsning för två tre år sedan men nu ville jag prestera i vanliga lopp innan”, berättar Linus.

Nu har Linus dock inlett trailsatsningen och i år har han tävlat jättemycket. ”Det har såklart varit blandade åsikter om mängden tävlingar men jag har kunnat särskilja, är detta max eller en förberedelsetävling? Varvet var ett hårt långpass, jag skulle springa hårt långpass då kunde jag lika gärna springa Varvet”, berättar Linus. Han berättar att det är skillnad på att pusha sig till max och att bara skruva ner tempot någon procent. ”Ledordet är glädjen i att springa – springa ett lopp – inte ens spurta – underbart”, säger Linus. Han berättar att han fått ett annat mindset där passionen driver honom. Han vill ut och det blir aldrig negativt. Visst känner han ångest ibland inför ett hårt pass men viljan att springa driver honom.

I Linus liv blir det just nu mycket barnvagnslöpning. Han har två barn med löparen Evelina Hultegård och det blir många mil med de två barnen i vagnen. Efter 750 mil på sex månader ville tillverkaren ha in vagnen för teknisk analys. ”Ofta springer vi till Saltholmen, säger god natt till båtarna och sen sover barnen när vi springer hem”, berättar Linus.

Linus tycker att det ska bli spännande med VM. ”Trail har exploderat på ett sensationellt sätt. Det är jätteduktiga atleter otroligt kul”, säger Linus. Han berättar att självförtroendet är blandat då banan är tuff, han vet att han är duktig backlöpare men det blir också tufft med 3200 höjdmeter på 45 km. ”90 procent av löparna vet jag inte vilka de är. Jag har inte sprungit internationell bana förut så det är svårt att veta hur jag står mig.

 

 

Följ live på. https://www.innsbruck-stubai2023.com/en/

Med start kl. 9.00


Både Nordiska Mästerskapen och premiärtävlande för de yngsta

Den gångna helgen hade vi flera SAIKare på gång igen. PÅ hemmaplan, Vallhamra IP var det klubbtävling för våra 15-grupper (födda 2015). Stämningen var härlig, fint väder och många personliga rekord. Dessutom var det många som tävlade i friidrott för allra första gången. Till Eslöv hade gruppen + 15 (15 år och uppåt) begett sig för att delta i Pannkaksspelen. Många jagade SM-kval och nya fina resultat men framförallt blev det en mysig helg i hop. Tävlingsarenan låg dränkt i doften av churros och dunkande halvdan musik. På plats i Eslöv var det nämligen både marknad och tivoli och vad passar väl bättre än ett åk i karusellen mellan stafetten och tresteget.

Det riktigt stora var såklart att Nordiska Mästerskapen återuppstått och på plats i Köpenhamn hade vi Sara Christiansson, Amélie Svensson och Linn Söderholm. Sara bröt sitt lopp, Amélie genomförde men nådde inte de nya fina tiderna vi sett henne på tidigare och Linn Södeholm levererade fin tid under 10 min och tog silver.

Grattis och fint jobbat!

Deca text & bild och SAIK


Ett glatt gäng SAIKare tävlade på Kvilles vårtävling.

Solen sken över Slottskogsvallen och vi tog oss an tävlingen med nervositet, glädje och stort mod. Många fina pers slogs i kula, längd, 60 m, höjd och 200 m. Vi fick många nya kompisar bland våra medtävlare (konkurrenter) vilket är fantastiskt!

Alla i gruppen fick varsin Diamond SAIK medalj för visat mod och kamratskap. Vilken dag

Till er SAIKare som är födda -13, häng på oss på nästa tävling


Text och bild. Jessica Olin


Seriematch 1
division 1 Svenska Friidrottscupen

Ett förväntansfullt gäng samlades på läktaren vid arenan i Kristianstad. Efter en tidig bussresa var alla nu på tårna – att få tävla som lag i en individuell idrott är något alldeles speciellt. Vårt lag bestod av elva damer, några som tränar ihop och träffas ofta och några som sällan ses men att vi skulle göra detta ihop var alla inställda på. Det skulle hejas och peppas och det var vi mot dom – dom andra.

 

Först ut var Ebba Toorell i diskus som stabilt gick in och tog dagens första seger. Visst såg vi att Ebba gärna kastat längre men här var det poäng som räknades och har man segermarginal på 10 meter är alla i laget nöjda. Efter Ebba var det tydligt att allt skulle ske samtidigt även om grenprogrammet egentligen låg utstakat gren efter gren hela dagen men när någon behövde värma upp, behövde någon annan hoppa eller kasta in samtidigt som någon tävlade och behövde få varvtider rapporterade. En gemensam insats planerades, vem skulle vara var, vem stötta vem, var fans tejp. Ella Pettersson sprang 2000 m hinder samtidigt som Ella Gianneschi hoppade höjd och Alice Holmberg Boström inledde spjutkastningen. Efter ett varv gick Ella Pettersson upp i ledning, lagkamrater stod utspridda runt hela varvet, hejandes och ropandes tider. Andra grensegern bärgad och nytt personligt rekord. Höjdhoppet blev spännande, att Matilda Nilsson skulle ta segern var solklart men under såg det mer öppet ut. Ella tog sina höjder i första med riktigt god marginal men tvekade i första på 160 medan Julia från Lerum tog i första. Lerums tränare kom fram och peppade och Ella tog sen 160 i andra med god marginal. På 163 blev det tre rivningar av både Ella och Julia från Lerum och Ella slutade då trea.

Alice gjorde ett sådant där magiskt kast på inkastning där spjutet riktigt seglade iväg. När sen tävlingen började blev det svårare och många av tjejerna låg tätt. Alice bet ihop och i sista kom det kast som blev Alice längsta, 32 meter, nytt personbästa och en tredje plats. Under Alice kastning hade Linnea Johansson redan inlett tresteget. Här fick hon tuff konkurrens från IFK Göteborgs hoppare och Linnea som hoppade stabilt hade dock lite svårt att få ansatsen att stämma. Längsta hoppet blev 10.37 och gav en andra plats. Samtidigt sprang Selma Oldenby och här visste vi på förhand att det skulle bli tufft. Selma kom in på sjätteplats och vara bara två hundradelar från sitt personbästa.

Sen var det Stina Petterssons tur på 800 m, Stina som pluggar på collage i USA har redan varit igång med sin utomhussäsong och har satt nytt personbästa på både 800 m och 1500 m. Stina låg bra med men fick springa långt ut i tredje kurvan på sista varvet för att utmana och där gick nog kraften. Stina kom trea och var själv besviken efter att själv satt upp en hög målsättning men tredjeplatsen var enligt kalkylen. Stina återhämtade sig och gick tillbaka in i rollen som vår lagkapten och fortsatte styra laget med pepp och uppmuntran. Nästa löpgren var 3000 meter där vi hade comebackande Lisa Wreeby. Lisa och IFK Göteborgs Saga drog snabbt ifrån de andra och låg ensamma i ledningen hela loppet. I slutet av loppet drog Saga ifrån och Lisa kom in på en säker andraplats. Längs långsidan hade Mimmi Hellberg redan dragit igång med längdhopp något hon inte tävlat i på länge. Ansatsen strulade och en envis hand damp ner långt innan landningen. Lagkamraterna som skulle peppa hotade med att amputera armen och Mimmi fick kämpa på. I sista hoppet var hon på plankan och handen var som så när framför koppen. Resultatet 4.65 gav en femteplats. Linnea Johansson hade nu laddat om till 100 mh. Seniorhöga häckar, seniorlånga avstånd och seniorlängre sträcka något som hade kunnat avskräcka de flesta men Linnea är en riktig tuffing. Det såg ut som vanligt, alltså som F16höga häckar, F16långa avstånd och F16lång sträcka. Vid målinjen var det så jämt att tiderna fick inväntas för att se placeringen. Hon blev två med en helt strålande insatts.

Nu var det även dags för Ebba Toorell att göra sin andra gren för dagen, kula. Ebba som nog flera utsett som lagets suverän, en lugn och stabil senior en av de äldre i laget på hela 20 år. Längsta stöten, 11,64, kom i tredje omgången och gav en andraplats.

Att följa resultatet var inte lätt, på hemsidan fanns inte alla resultat och speakern ropade upp ställning efter bara löpgrenar räknade – att vi låg bra till förstod vi nog men räckte det? Det visade sig att resultaten från diskusen försvunnit och placeringen fick säkerställas – vi ledde – vad betydde detta egentligen. Hilda Rydén sprang 400 m, ett jättefint lopp på nytt personbästa som gav en fjärdeplats. På läktaren satt vi nervöst och räknade. Vi ledde med tre poäng över Lund med bara stafetten kvar men visst hade vi noterat att de hade snabba löpare. Vi hade egentligen ingen chans att slå dem men hur skulle placeringarna kunna bli?

Lund kom in etta och vi femma, de gick om oss och leder nu efter första matchen med 1 poäng men vad är väl en poäng i pausvila. Nästa seriematch är den 17/6 i Lerum och där kan ni alla komma och heja fram damlaget så att vi snappar in poängen och håller de andra lagen bakom oss.


Text. Cecilia Hallin


Lag–SM kval
historisk start

Då var det äntligen dags. För första gången hade SAIK tagit sig upp till den näst högsta divisionen i friidrottens seriesystem. Det var tid för Lag-SM kval på Öland.

Som nykomlingar på den här nivån fanns bara ett mål och det var att hänga kvar och hålla oss ifrån sistaplatsen som hade inneburit att vi skulle skickas tillbaka till division 1.

Trots att vi hade det klart yngsta laget och inte ens nästan var i närheten att lägga lika många SM-medaljer i korgen som motståndarna i t.ex. MAI och Göta så var visste vi ändå att vi borde kunna ha hemmaklubben Högby efter oss.

 

I rejäl sidvind drog stavhoppet igång som första gren och där fanns inga möjligheter att ta mer än 1 p som plats sex ger för Isak som var flera år yngre än motståndarna och hade personligt rekord ute som var 2 m lägre än de bästa. Men Isak gjorde vad han kunde och höjde sitt utepers med 21 cm och hade löst sin uppgift och fått godkänt resultat.

Samtidigt drog Ben igång med släggan där han som så många andra av våra aktiva tävla med seniorredskap istället för rätt redskap för sin ålder. Ben skulle bli femma och blev femma men han ville nog plussat på ett par meter för att vara riktigt nöjd. Samtidigt fick den rutinerade Högbygubben till fina kast så vi var efter redan tidigt.

Manligt höjd drog igång och Svante visade att formen höll i sig från senast. Stannande på 192 men visst fanns det mer i kroppen men då Götas hoppare visade storform var Svante tvungen att spara två försök på 197 till 200. Och visst är drömgränsen nära nu. En fin andraplats för Svante.

Ture var dagens man för 400 mh och målet var att slå Högbylöparen som hade någon sekunds bättre pers. Och visst gjorde Ture det. Han knep platsen före Högby och slog samtidigt pb med cirka 2 sekunder.

På 100 m gjorde tränarduon en justering som skulle ge effekt i andra grenar egentligen men även här var målet att hålla Högby bakom oss. Alfred gjorde sitt jobb men var såklart chanslös på de stora kanonerna som sprang under 10,5 s. Vi har nu ikapp Högby.

I längd för 15-åriga Hugo var situationen samma som för Isak. Få ett godkänt resultat och rädda en poäng. Hugo gjorde sitt jobb och samtidigt sitt längsta hopp i livet men vinden var lite för stark så det blev inget officiellt pb.

I diskusen hade vi räknat på ett övertag för starke man Leo FG men träffarna satt inte riktigt och tyvärr fick några andra träffar som satt däribland Högby. Det började se lite mörkt ut.

Comebackande Erik gjorde exakt vad vi kunde hoppas på eller bättre, problemet var att Högby justerat sin laguppställning och snodde platsen före.

Den tidigare taktiska justering på 100 m gjorde att Jonathan J startade sin jobbiga trippel med 200 m. Men taktiken slog väl ut då han knep sin Högbygubbe.

800 m och Alfons Råwall hade förhoppningar om en fin tid och att få någon gubbe mellan sig och Högby. Men en besviken Alfons konstaterade efteråt att det inte riktigt bet när det behövdes under det blåsiga loppet. Men det viktigaste klarade han av och det var att behålla Högby bakom sig. 

Kampen var jämn med Högby förde den interna matchen fortfarande och på förhand så fanns det rejäla minor kvar.

Jonatan F hade enligt sina löparvänner den enklaste uppgiften under dagen. Han skulle garanterat bli tvåa enligt expertisen. Och experterna hade rätt. Chanslös på segern men ännu mer överlägsen till närmsta motståndare bakom. Och Jonatan såg ut att ha det roligt då han småskrattade varje gång han peppades av övriga.

Strax efter började för undertecknad en av de mest pinsamma stunderna då flera avhopp gjort att i spjutkastet slängdes en tjomme in som vid snart 48-års ålder aldrig tävlat i friidrott fick hoppa in. Inkastning skippades men det sjuka är att det inte blev en sistaplats då Västerås inte heller hade ordinarie kastare och den unga mångkamparen lyckades inte hålla en hystade medelålders gubbe efter sig.

Under tiden gjorde 15-årige Nils sin debut på 110 mh. Seniorhöjd som är 20 cm högre än vanligt, längre avstånd mellan häckarna och 30 m längre än vanligt. Men Nils fixade en bonuspoäng då han undvek sistaplatsen.

Men fina insatser av Högby i både spjut och häck gjorde att de återigen var i förarsätet med några poäng inför sista grenarna.  

Alfred gjorde sin andra start för dagen och surade efter tävling då han trodde att han blivit sist och tappat poäng mot Högby. Men Alfred hoppade bättre än kollade resultat. 3:a, utepers och slog Högby rejält. Riktigt starkt.

Samtidigt gjorde Leo FG exakt vad han skulle. 2:a i kula efter suveränen Wictor Petersson. Och helt plötsligt såg läget betydligt ljusare ut.

Direkt efter var det dags för Jonathan J att göra sin andra start då han skulle springa 400 m. Han gjorde en fin insats och orkade knipa 4:e platsen som var en bättre än beräknat och nu var vi förbi Högby.

En individuell start innan det var dags för stafetten och då slår Leo M till med SAIKs första och enda grenseger då han slaktade motståndet på 1500 m. Det var en gubbe från start till mål och tiden visade att Leo är tillbaka på riktigt. När samtidigt Högby inte fick till det var det avgjort innan avslutande stafetten.

Stabila växlingar räckte till att slippa sistaplatsen med ett lag där snittåldern var 17,5 år i seniorklassen visar att framtiden ser ljus ut.

 

Tillslut kunde vi slappna av och njuta av att vi är på den här nivån för att stanna. En stark laginsats fick firas med gemensam middag i Färjestaden.

 

Slutställning

MAI 82,5 till Lag-SM finalen

Västerås 74

Växjö 61

Göta 61

SAIK 53

Högby 45,5 nedflyttad till div 1 


Text. Matti Bränholm

Lag–SM kval Leo Magnusson

efterlängtad comeback

Leo har haft den ena fotskadan efter den andra sedan 2016. Länge sprang han med smärta och han har haft flertalet små frakturer i fötterna. På Lerumsloppet för drygt två veckor sedan gjorde Leo tävlingspremiär vilket resulterade i seger och nytt banrekord. Nu på Lag-SM kvalet kommer Leo göra comeback på bana och det blir såklart väldigt spännande – sist han sprang på bana var IEM 2021. Leo berättar att han har fått vänja sig vid ett nytt läge och att det inte känns helt som förut. ”Det känns annorlunda med spikskor, det har blivit mindre snabbhetsträning eftersom jag då springer mer på framfoten”, berättar Leo. Det sista ett och ett halvt året efter en operationen av båtbenet har Leo tränat mycket kondition. ”Förmodligen har jag tränat mer än jag gjorde innan och jag har en bra grund”, berättar han.

Målsättningen det här året är att ta sig till Universiaden i Kina i slutet av augusti. Universiaden är en stor internationell tävling för studenter som avgörs vartannat år. Leo berättar att nivån är precis lagom för att han ska kunna placera sig och att det känns som ett bra mål för säsongen. ”Jag är svältfödd på att tävla så ett mål är också att tävla mycket”, säger Leo. Han berättar också att han är nyfiken på nya distanser. De senaste sex åren har Leo fokuserat på distanserna 1500 m, 800 m och hinder. Nu sprang han 10 km, visserligen på landsväg men det kändes bra. Han berättar att han säkerligen kommer testa 3000 meter slätt och 5000 meter på bana.

Långsiktigt hoppas han på start främst i EM nästa år men drömmer om start på VM och OS. ”Just nu har jag 0 rankingpoäng men tävlar man på rätt tävlingar och presterar där så kan det ändå räcka”, berättar Leo.

Leo tycker att det ska bli kul med lagtävling. ”Det är så sällan i seniorsammanhang. För juniorer finns det ändå Kraftmätningen och andra lagtävlingar och det är kul. Det borde vara ännu större med Lag-SM”, tycker Leo.

”Kul att vi äntligen är med på riktigt!”

Lag–SM kval Gunnar Axlid

frukten av en målinriktad satsning

För ungefär fem år sedan presenterades ambitionen att SAIK skulle bli en komplett friidrottsförening med representation i alla grengrupper. ”Den ambitionen bär nu frukt ända upp till seniornivå” berättar Klubbchef Gunnar Axlid. SAIK har skapat förutsättningar för att satsa i alla grengrupper hela vägen.

 

I Lag-SM tävlar Sveriges sex bästa friidrottsklubbar mot varandra i en lagtävling. Varje år åker ett lag ner till Lag-SM kvalet där tolv klubbar gör upp om vem som går upp till årets Lag-SM. Förra året tog SAIK för första gången steget upp från Svenska Friidrottscupen division 1 till kvalet och tävlar nu på torsdag i Högby på Öland i grupp B mot fem andra lag, Högby IF, Västerås FK, IFK Växjö, IF Göta Karlstad och Malmö AI.

”Laget ser bra ut. Vi är antingen väldigt starka eller ganska starka i alla grenar” berättar Gunnar. Det är också, peppar, peppar endast ett återbud med Jakob Rahm som tyvärr inte kan kasta. Uppslutningen har varit väldigt bra och många har engagerat sig för att få ihop ett bra lag. Det vore nog naivt att tro att SAIK tar den enda platsen upp till Lag-SM i en stenhård konkurrens. ”Vårt mål är att etablera oss på den här nivån så att vi kan vara kvar och kvala även nästa år” säger Gunnar. Han fortsätter med att berätta om intressanta kort, spännande starter och riktiga bubblare. Riktigt spännande och vi håller alla tummarna för en lyckad dag på Öland.

 

Även damerna tävlar på torsdag i Kristianstad men då i Svenska Friidrottscupen division 1. Allt kommer följas i våra sociala kanaler.

Varvet
många SAIKare igång

Som ni sett under helgen har vi haft både aktiva och funktionärer igång. De yngsta i Lilla Varvet och funktionärer på många poster.

På Cityvarvet under lördagen sprang Ivan Magnusson hem segern, Noah Svedberg segern i P17 och Ella Pettersson andraplatsen i F17.

På Göteborgsvarvet sprang Linus Hultegård in på en 12e plats, 6e svensk.

Samtidigt sprang Jonatan Fridolfsson hem segern i Salomon Hammer Trail Brornholm.

Bra jobbat!

Tävlingshelg
med klubbrekord

Utesäsongen är nu i full gång och i helgen hade vi aktiva som tävlade. Ett gäng var på Turebergskastet i Stockholm. Leo Frid Göransson inledde säsongen i kula med 16.49, nytt PB och nytt Klubbrekord. Ebba Toorell, även hon i kula, satte nytt PB och Klubbrekord med 12.69. Jakob Rahm inledde stabilt i spjut med 66.72.

I tredje deltävlingen på Trail Touren, Kolmården Trail, hade vi Jonatan Fridolfsson som segrare och Linus Hultegård på tredje plats. Linus maxade sen helgen med att springa Kanallöpet som han vann.

I Jönköping hade vi ett gäng som tävlade i Junspelen och trots att vi bara hade tävlande i F/P17 och P15 så kom vi tvåa i lagkampen. Vi såg flera nya personbästan och flera kvalgränser uppnådda redan i säsongens första tävling. Något som skapade extra uppmärksamhet var Svante Svensson som hoppade 196 och slog Klubbrekord. Han gjorde sen tre riktigt fina försök på 201 som hade varit tävlingsrekord och nytt Klubbrekord för seniorer om han tagit men det är bara en tidsfråga tror tränaren

(En härlig dag i Jönköping.
SAIK blev en uppskattad grupp med som en alltid go gruppkänsla och glädje. Grymt att så många ställde upp på tanken, att nu tävlar vi i det som finns även om det inte är våra grenar(det syntes ibland:-) Men det blev ändå 6 USM-kval. Freja hittade stilen i höjd igen och fixade 155(152). HB fixade spjut trots att vi vet att det finns mer 31,95(27,49). William löste 800 m på 2.10.42(2.10.87). Men i killarnas höjd var det sanslöst, William 173 ute pb, Malte 185 pb med 11 cm, Svante 196 pb med 7 cm. Svante hade två riktigt bra försök på 201 som skulle varit klubbrekord för seniorer i SAIK. Kvalgränsen i höjd är 167.
Mest otur idag hade Linnea som trots tre av tre segrar missade kval med 10 cm i kula, 0.09 s på 100 m och 3 cm i längd.)

Rapport från tränare Matti

Veckan inleddes sen med resultattävling i diskus där nya personbästan radades upp.

Det kommer bli väldigt spännande att följa nästa veckas Lag-SM kval för herrarna på Öland och Seriematchen för damerna i Kristianstad.

Bild. Deca text & bild och SAIK

Städa Sverige

Sedan tre år tillbaka städar vi Sävedalen ihop med Städa Sverige och Ica Supermarket Vallhamra. Vid årets upplaga samlades vi utanför Ica Vallhamra och klädde oss i Städa Sveriges utrustning. Vi lärde oss om källsortering och fick ihop massa skräp.

Bra jobbat alla miljömästare!

Förstamajkastet

De senaste åren har solen lyst över Förstamajkastet och Vallhamra IP men igår bjöd vädret på något helt annat. I regn och rusk samlades dock spjutkastare i alla åldrar för att inviga utesäsongen. Visst har vi sett längre kast men en prestation kan se ut på många olika sätt - vi fick se några nya personbästan men framförallt fick vi se gemenskap - yngre kastare fick se förebilder i både tävlande och funktionärer allt övervakat av vår egen spjutikon Kari Matikainen. Kari som är initiativtagare till Förstamajkastet och som de senaste trettio åren tillbringat varje tisdag och torsdagseftermiddag på Vallhamra IP och fostrat våra spjutkastare.


Tack alla ni som kom och delade eftermiddagen med oss!


Lerumsloppet
en riktig SAIK-fest

Gårdagens Lerumslopp blev en riktig SAIK-fest.

Dels hade vi Leo Magnusson som gjorde en efterlängtad comeback, vann 10 km och krossade det gamla banrekordet. Noah Svedberg sprang fint på Lilla Lerumsloppet och knep förstaplatsen.

Utöver dessa representerades SAIK av ett helt gäng yngre löpare som genomförde loppet med stark löpning, mycket hjärta och gemenskap. Självklart firades det med pizzafrossa.

SM 10 km

Linn Söderholm stod för en strålande insats när hon sprang in på tredje plats på SM 10 km och tog på sätt ett fint brons.

Påskläger i Spanien

25 aktiva och fem tränare möttes på Landvetter under skärtorsdagens morgon för att åka gemensamt till varmare breddgrader i föreningens fortsatta satsning för att utveckla de yngre SM-åldrarna. Ett stort steg för SAIK att genomföra ett sådant läger för så många aktiva i åldern 15-17.

Direktflyg till Malaga följt av en kort transfer till Torremolinos och vi var på plats för att inkvartera oss på hotellet.

Redan samma eftermiddag drog vi oss ner till stranden för att genomföra vårt första träningspass i sanden. Semesterfirarna gladdes och beröm från en fd Ungersk höjdhoppare fick tas emot.

Självklart skulle det tas ett dopp efteråt i de höga vågorna och det för dagen kanske inte riktigt behagliga vattnet.

En fin start på lägret var avklarad och vi kunde se fram emot många fler dagar på den spanska solkusten.

Veckan rullade igång och ytterligare nio träningspass genomfördes medfokus på basträning, grenspecifika fördjupningar och ren fysträning där i princip alla pass började med en dryg kilometers jogg till arenan som såg fram emot att få läggas om till nästa år.

Alla träningar genomfördes med entusiasm och intresse av hela gruppen där vi tränare hade genom våra olika specialområden kunnat planera ett gediget smörgåsbord som vi lotsade de aktiva igenom.

Ibland tog värmen ut sin rätt, sista dagarna slog termometern över 30 grader, och när solen stod som högst så försökte man hitta skugga i pauserna för att man skulle orka alla passen.

Idrottsmässigt upptäckte vissa trots sin ålder ett gäng härliga aha-upplevelser både i sina specialområden men också där man kanske inte riktigt gett sig chansen att försöka riktigt på senare år. Och även om många i det här gänget tidigare haft en uttalad satsning på mästerskapen så kunde man nu se att hornen växte fram lite extra på några som kanske inte riktigt känt samma sak tidigare.

Men träningsläger är inte bara träningar.

Träningsläger är att sola och bada vid poolen.

Träningsläger är att få vara vuxen och klara sig utan föräldrars vakande ögon.

Träningsläger är att handla sköljmedel för att ens träningskläder skall lukta gott.

Träningsläger är att boka bord på den spanska restaurangen för att äta ute.

Träningsläger är att ha en picnic på stranden i solnedgången.

Träningsläger är att hänga med den norska föreningen på samma hotell.

Träningsläger är att klara av att köpa biljetter till tåget till Malaga och dra dit för att senare träffa sina tränare.

Träningsläger är att gå upp och ner via gågatorna och njuta av livet.

Träningsläger är att skapa relationer och växa som människor.

En vecka senare var allt det där avklarat och dags för att lämna Spanien med slitna men spänstiga kroppar och mängder med nya erfarenheter. Fyllda av förväntningar på framtida stordåd på banan och i livet.

Text. Matti Bränholm

Götalands

Mästerskapen

Under den gångna helgen reste ett niotal SAIK-idrottare iväg till Växjö för att delta i Götalandsmästerskapen Inomhus. Det visade sig bli ett riktigt PB-regn och många fina resultat av våra SAIK:are! STORT GRATTIS!

Dessutom var det en väldigt rolig tävlingsresa med gött häng, som säkert fungerade som en fin motivationsboost inför kommande utomhussäsong!

De aktiva som deltog i iGM var: Ruben Brunström, Ludvig Antonsson, Eliah Petterson, Alfred Wendt, Sigurd Hammarstrand, Elsa Edesjö, Ella Nilsson Haals, Nicoline Barenfeld och Sara Capkova.

SUPERBRA JOBBAT

//Jeanine

Deca text & bild och SAIK

Seriematch

Här kommer en hälsning

Veckan avslutades med en enastående uppslutning i Friidrottens Hus. Fyra starka SAIK-lag utmanade i 5-steg, 150 m och kurristafett. För vissa var det första gången. För andra var det sista gången då seriematcherna är enbart för vissa åldrar. Det var spännande, fartfyllt och glatt! Vi ser fram emot fler matcher i höst.


/Desirée och Moa tränare i två olika trettongrupper

Veteran ISM 2023

Mattias Olsborg
Med ett fullspäckat schema som började redan på fredagen med längd. Det blev en riktig nagelbitare där Mattias blev omhoppad med tre centimeter i sista omgången och slutade på en fjärde plats. På lördagen hoppade Mattias först höjd där han på ett övertygande sätt luftade 158 men sen hamnade fel inför nästa höjd och rev ut sig där. Resultatet gav en bronsmedalj. Inte mycket återhämtning tills det var dags för 60 m där Mattias sprang in på en sjundeplats.

Söndagsmorgonen började med 60 mh och vi som hört hans tvivel mellan tre steg kontra fyra kunde konstatera att han bestämde sig för tre och slog på så sätt nytt personbästa. Fint resultat som gav en silvermedalj. Mattias sista gren var tresteg och här var det väl helt klart lite sega ben efter mycket tävlande, många övertramp och ett resultat Mattias inte såg helt nöjd ut med.

Fredrik Olson
Även Fredrik hade fullspäckat med grenar. Första gren var längd sent på fredagskvällen och Fredrik drämde till med ett långt hopp redan i första omgången som gav en silvermedalj. På lördagen var det dags för Fredriks paradgren, höjd, Hoppningen såg först lite skakig ut men höjd efter höjd hoppade Fredrik allt bättre. Hela arenan följde klappandes Fredriks hoppande och det superfina resultatet 176 gav såklart en guldmedalj till en nöjd Fredrik. På söndagsmorgonen blev det 60 mh där Fredrik var lite långsam ur blocken men sen hittade rytmen och genomförde ett fint lopp som gav en fjärdeplats. Avslutande gren var tresteg där en centimeterstrid avgjorde till Fredriks nackdel. Bara tre centimeter efter vinnaren slutade Fredrik på en andraplats.

Anneli Bohm
Anneli som haft en skadedrabbad säsong men som valde att maxa löpningen. Hon inledde på lördagen med försök på 60 m och sprang där in på en andra plats på en riktigt fin tid som också gav avancemang till final. I finalen hamnade Anneli lite efter i starten men kämpade sig sen in i finalen och slutade där sjua. Knappt av med spikskorna innan det var dags för 400 m vilket var premiär för Anneli inomhus. Ett tufft startfält där Anneli hängde med på ett bra sätt och slutade fyra. På söndagen var det dags för 200 m och Anneli som seedats på bästa sätt sprang ett jämnt lopp mot Västerås Samantha där ledningen växlade över hela varvet. Anneli slutade till sist två i heatet på nytt personbästa.

Martin Danerud
Martin jagade nya fina tider och sprang på lördagen den tuffa sträckan 400 m. Han sprang ett jämnt fint lopp och slutade sexa. På söndagen sprang Martin 200 m och även där såg loppet jämnt fint disponerat ut och han slutade femma.

Matts Hultén
Matts som visat denna säsong att det finns nya höjder tävlade på lördagen i stav. Det stora startfältet gjorde att Mats fick vänta i över två timmar från uppvärmning till första hopp. Som ett brev på posten kom en lätt sträckning som gjorde att Matts bröt tävlingen efter ett övertygande hopp på 2.20. Resultatet gav ändå Matts en silvermedalj.

Cecilia Hallin
Min stora utmaning är att tävla och att utföra mina grenar när andra ser på. Mitt stora mål var att kasta riktigt långt vid söndagens viktkastning. För att lätta på stämningen hoppade jag därför längd för första gången efter att för bara veckor sedan testat spikskor för första gången. Det var barnsligt roligt, att jag inte träffade plankan och hoppen mest blev landningar var helt oväsentligt. På lördagen stötte jag kula och min vana trogen stötte jag helt ok på instötningen och sen när tävlingen började hittade jag inte alls känslan. På söndagen sent på eftermiddagen var det äntligen dags. I det första försöket lyckades jag inte ens släppa vikten, i det andra försöket la jag bara ut den för att ha ett resultat men det visade sig bli det resultat tävlingen slutade med. Ett silver är ett silver men ibland är resultatet det man längtar efter.

Text. Cecilia Hallin

USM15 och USM16 2023

Den tredje största truppen i hela mästerskapet var SAIKare och det blev en framgångssaga trots rätt mycket stolpe ut. Alla har koll på att medaljer vill man ha men för föreningen är topp6-placeringar minst lika viktigt då de s.k. SM-poängen generar pengar till föreningen. Sen finns det alltid finalplatsen (topp som är en fjäder i hatten.

Men viktigast är såklart den egna utveckling så ett pb i årets viktigaste tävling är det vi alla har som mål.

Isak Thörn
Isak har höjt sin nivå enormt i vinter med sitt nya klubbrekord och hade som mål att slå pers och klubbrekord igen. Tyvärr blev det inte så men 361 är ändå hans näst bästa hopp i livet. Detta räckte till en niondeplats som är Isaks bästa SM-placering någonsin.

Erik Borg
En kroppslig chansning som inte höll. Erik som känt av en skada de senaste två veckorna och att då hoppa längd och tresteg på högsta nivå är då inte möjligt. Och det var det inte heller. Försökte bita ihop men resultaten uteblev. Nya tag till sommaren.

Arman Kosovic
Arman som har förberett sig in i det minsta satte stor press på sig själv, med rätta, i kulan. Här skulle vi slåss om medaljen och enligt statistiken skulle han knipa en medalj. Men ett SM är större än man tänker och detta var Armans första, han fick den här gången inte ut det han har i sig, vilket är fantastisk teknik och långa stötar. En tävling fylld med x och samtidigt en sjundeplats gjorde att humöret inte var på topp.
Dag två blev i varje fall en liten revansch, även om vikt tydligt inte är Armans huvudgren så blev ett prydlig pb och tillika nytt klubbrekord i vikten en humörhöjare och det räckte till en åttonde plats.

Noah Svedberg
Noah hade planen klar i försöket och det var att dra i hårt tempo för att skaka av sig de som konkurrerade om att ta en finalplats och det lyckades enkelt.
I finalen fick vi se ett tufft lopp i högt tempo där Noah fastnade lite i andraspår lite för länge innan han kom in på innern. Med ett varv kvar kändes det som att bronset var klart men sen blev det stumma ben och bakifrån var jakten på gång. Tyvärr var det inte 1499 m loppet avgjordes på men med 2 hundradelars marginal sket det sig. Och att inte orka sista metrarna är inte konstigt då det var ett pb med cirka 2 s.

Hugo Andersson
Första mästerskapet, inte ens ett GM tidigare. Men Hugo imponerade direkt från första avstampet. Pb med 23 cm i första längdhoppet. Satsningen fortsatta men det blev många tramp. Trots detta skrällde Hugo sig till en fantastisk sjunde plats.
Senare samma dag var det dags för 200 m, en frisk satsning men tyvärr inte loppet 170 m för sista 30 är tunga.
På söndagen skulle det hoppas igen, nu tresteg. Och som han hoppade. Alla sex hopp över sitt gamla pb i en sanslös stark tävling. Åttonde plats och det var ingen som hade gissat innan mästerskapet. Vår oslipade diamant börjar slipas lite i varje fall.

Malte Svensson
Under vintern har Maltes teknik utvecklats och med bara tre steg hoppar han enormt högt men problem med sjukdom har gjort att Malte missat en del träning och då är det svårt att hitta tajmingen. Och det märktes att det varit en hackig säsong för rivningarna blandades med otroliga hopp högt över ribban. Hade bara ett av jättehoppen kommit i rätt läge så hade vi sett ett ståtligt pb. Tävlingen blev trots detta ett avstamp in i nästa säsong med vetskapen om att när det blir en stabil säsong så kommer det bli mycket högre.

Svante Svensson
Svante har visat fin form på slutet och målet var såklart att försvara guldet i höjd från ute-SM.
Men först var det tresteg, en gren där Svante är nybörjare. Men det syntes inte i tredje hoppet då det blev ett rejält pb. Risken fanns att det skulle innebära final och dålig uppladdning för höjden men som tur gled två personer förbi i slutet och vi kunde bara konstatera att formen var fin.
Höjd och gulddrömmar. Och vilken tävling det blev. Svante tog kommandot direkt med att ta enkelt på höjd efter höjd. Men nivån var högre än i somras. Till slut var bara två personer kvar när övriga, däribland årets sverigeetta rivit ut sig. Den andre killen kom dit på ett pb på 181 och hade dubbla och enkla rivningar på flera höjder men när Svante gör sin första rivning på 190, i så fall nytt pb, så händer något och den andre killen tar sjukt nog i första. Svante sparar två försök till 192 men river med minsta möjliga marginal två gånger om en just då deppig Svante fick nöja sig med ett silver.
Detta var inte sista SM-medaljen som Svante kommer bärga kan alla intyga. 

William Svensson
Oturligt nog blev William sjuk veckan innan SM och tävlingen låg i fara. Han tillfrisknade och en start kändes plötsligt verkligen igen. Dåligt schema stoppade honom från 1500 m som tidigare varit bästa grenen.

På lördagen blev det ett ok lopp på 400 m men ett tillfrisknande dagen innan avresa gjorde att det sista inte fanns där.
På söndag var det först dags för tresteget som det var länge sen William tävlade i och där saknades också lite. Under vintern har William lagt mycket energi på höjdhopp och höjt sitt PB med osannolika 16 centimeter men när det var dags för den nya favoritgrenen så satt inte höjdhoppet riktigt heller.
Tydligt var att den sena sjukdomen gjorde att toppformen inte var på plats.

Alfred Danerud
Alfred började att bomba på rejält på 400 m som han knappt tävlat i innan men vi vet att det inte stoppar en uppumpad Alfred. Det går snabbt, över sekunden snabbare än tidigare pb. En totalt utpumpad knappt kontaktbar Alfred orkar tillslut fråga om sin tid och då får tränaren tyvärr meddela diskning pga. linjetramp.

På söndag var det dags för huvudfokuset tresteg. Ett stabilt förstahopp följdes av ett bättre andra. Lite småjusteringar mellan varje hopp och femte omgången kom hoppet som ledde upp honom på bronsplats och nytt pb. Men det fanns ännu mer, 13 cm lades till och förde upp Alfred till en slutgiltig silverplats.

Ture Hjortbäck
Tures stav har stått still ett tag men när det som är som viktigast då har han skruvat på, tränat och hittat det igen. Nytt fint PB med 346 och det var nära att ribban låg kvar på 361 också.
På 400 m gick det inte riktigt lika bra och Ture var några tiondelar från sitt pb.

Alice Holmberg Boström
Låret skulle inte hålla för tresteget så där fick hon stryka sig men kula och vikt stod ändå på programmet. Kulan blev en liten missräkning där inte träffarna satt riktigt men en 8:e plats blev det ändå. I vikten blev placeringen sämre men istället blev det rejält pb och mer än att prestera bättre än innan kan man aldrig kräva.

Ebba Bränholm
En hel del problem med ryggen i vinter men en mirakelkur hos en kiropraktor gjorde henne redo och väl på plats så gick det på bästa sätt. 281 var nytt PB i första försöket och räckte till den där viktiga sjätteplatsen som ger SM-poäng.

Lisa Karlsson
Var på plats som en av våra viktkastare. Lisa har under vintern tränat på med sina rotationer och tekniken har sett bättre och bättre ut. Hoppet fanns såklart om ett pb men riktigt så bra blev det inte den här gången men en stabil tävling blev det ändå.

Ella Pettersson
Försöket på 1500 gick perfekt och taktiken satt som en smäck. Upp och dra i ett par varv, låta kompisen ta över, spräck fältet, låt den snabbaste sticka iväg och lunka in i mål utan att spränga sig.
I finalen var målet en medalj. Två tjejer stack direkt men övriga avvaktade men drog ändå i högt tempo. Vid 400 m kvar var det två tjejer som gjorde upp om medaljen, Med 200 kvar kom attacken och Ella gick om men tyvärr kom kontringen och medaljen försvann trots ett prydligt pb. Stark insats och mersmak för sommaren.

Elin Wrange Linder
Elin gjorde mästerskapsdebut efter att vid en tävling här i vintras fått blodad tand för just tävlandet. Ibland är den största utmaningen att faktiskt bara tävla. Elin visade verkligen att träningen gett resultat. Ett ståtligt pb med närmare 2 m borde gett blodad tand inför framtiden.

Hilda Rydén
Hilda spände bågen rejält på 400 m och det såg väldigt fint ut i 75% av loppet men sen kom klubban och loppet blev för långt.
Dagen efter blev det revansch när det blev pb i vikten för Hilda.

Elsa Dehre
1500 m skulle avgöras på lördagen och där visste vi alla det är oerhört hög nivå på motståndet. Elsa gick ut hårt och fick en ok rygg. När tempot drogs upp blev det svårt men hon bet ihop, fick ny kraft och hade tom en spurt kvar. Ett ståtligt pb blev facit.
Dagen efter var det dags för vikt och det kanske var så att urladdningen dag 1 satt kvar i kroppen för det gick inte som hon ville.

Linnea Johansson
Det började med korta häcken och formen var på topp såg man direkt då det blev en rejäl putsning av perset. Tyvärr lite stolpe ut och missad final med en hundradel.
Senare på lördagen var det tresteg och hon gjorde en kanontävling. Tre gånger över drömgränsen 11 meter med ett nytt pb på 11.19. Lite stolpe ut igen när hon blev omhoppad i sista hoppet och blev sjua.
Längdhopp dag två och en fot som smärtade hämmade. Men efter två skithopp tog hon sig samman i sista och flög till säsongens näst bästa hopp. Men visst var stolpen i vägen igen och finalen var 2 cm bort.

Klara Petersson
Klara kommer till mästerskapet med två guld som mål trots att hon hade en tjej framför sig i varje disciplin.
På lördag var det kula och planen var att börja med att bara hitta känslan för att i stöta, börja satsa och gå för guldet. Men efter fyra stötar var det två x och två ok stötar och nervositeten kom in. Men i stöt fem kom halvträffen och hon gled upp i ledning. Men det fanns mer och i stöt sex avgjorde hon när det blev pb och klubbrekord. Guld 1 klart.
På söndag gällde vikt och man såg en något spänd Klara i början. Och träffarna satt inte i början nu heller men i omgång tre gick hon upp i ledning som hon tappade direkt. I omgång fyra blev det pb och ny ledning som bara höll i någon minut. Sen släppte hon bomben i omgång fem och krossade sitt eget klubbrekord och pb. Denna gång fanns det ingen som kunde kontra och guldet var klart.
En fantastisk helg av Klara, vi lyfter på hatten och bockar för showen.

Freja Bäckström
Det har inte velat sig riktigt på slutet för Freja och någon riktig fullträff blev det inte heller nu men ett klart fall framåt och utan snack en godkänd insats. Och det var inte mycket ifrån att det blev inne-pb då men ribban ville inte ligga kvar på det fina sistahoppet.


Sammanfattning:
35 starter
17 personliga rekord av 14 personer
3 klubbrekord
2 guld
2 silver
Ytterligare 3 topp-6
Ytterligare 6 topp-8


Bra jobbat alla aktiva och tränare!


Text. Matti Bränholm. tränare stavhopp och Grupp 08, 07, 06


IUSM17 och JSM 2023

Leos första guld

 

Helgen startade på lördagen med Valdemar Wik i P17 vikt. Spänning och förväntan låg i luften och SAIK-truppen samlades för att heja på Valle. Kastningen inleddes lugnt och fint på inrådan av tränare Gunnar. ”Ta det bara lugnt och fint” kunde vi andra höra från Gunnar. Efter en stabil inledning laddade Valle på och två kast gick rakt in i buren – Valle samlade ihop sig och avslutade med två riktigt långa stötar varav den längsta var en hel meter längre än hans tidigare personliga rekord och gav honom en femteplats i tävlingen.

Efter Valle var det Alfons Råwalls tur i försök på 1500 meter. För oss som tittade på kändes det som en nagelbitare men Alfons sprang lugnt och stabilt vidare till söndagens final.

På lördagskvällen var det gemensam klubbmiddag och Gunnar hade förberett en lek för att lätta upp tävlingsnerverna och bygga lagkänsla. Inget snack om tävling och resultat utan en chans för alla att lära känna varandra lite bättre i sann SAIK-anda.

Söndagen inleddes i K22 kula av Ebba Toorell som gjorde sitt första SM i SAIK-kläder. Stämningen längst bort i den nya hallen i Karlstad var god och det var tydligt att kastarna hejade på varandra. Stabila stötar gav Ebba en sjätteplats, en sjätteplats hon var väldigt nöjd med.

En nervös stund för en tränare att behöva vänta på de aktiva när de är på caling. Gunnar lättade upp stämningen med glad pepping. Annie Sjösten, Ella Gianneschi och Mimmi Hellberg skulle hoppa F17 höjd. Inhoppningen såg strålande ut och tjejerna lös av självförtroende och spänning. Hoppningen fortsatte att se strålande ut och de tog alla sin inledande hopp i första försöket upp till 151. Annie och Mimmi rev sen sina första på 155 medan Ella fortsatte att ta i första. Funktionärerna började strula och det blev lång väntetid när de gett en tävlande fel resultat. Tävlingen drog ut på tiden och både Annie och Mimmi blev klart störda i rytmen när de inte fick hoppa utan blev sittande. Ingen av dem tog 155 och två riktigt besvikna tjejer blev sen sittande inne på tävlingsgolvet. Även Ella blev störd i sin fortsatta hoppning när funktionären ändrade hoppordning fram och tillbaka. Till slut tog Ella 159 i sista försöket med ett strålande hopp högt över ribban. När sen ribban flyttades upp till 162, som skulle vara nytt personbästa, var Ella så nära att det kändes som den lika gärna skulle kunnat ligga kvar men tyvärr blev det inte 162 just denna dag. Annie och Mimmi hamnade på en delad elfteplats och Ella på en sjundeplats.

Näst ut var Leo Frid Göransson som denna säsong visat upp en sådan storform. Det var tydligt att Leo siktade högt och han klappade igång publiken för stöd. I andra stöten fick Leo på en stöt över 16 meter och gick upp i ledning. I femte omgången kontrade Arvid Mägi Theorin med en lång stöt och inför sin femte stöt laddade Leo upp både sig själv och publik för något stort. Glädjen i Leos utrop gick inte att ta miste på och stöten var lång. Nytt personbästa, nytt klubbrekord och resultatet gav Leos första mästerskapsguld.

Melker Tillenius sprang sedan M22 1500 meter i ett lopp med hög fart. Han gjorde ett riktigt fint lopp på nytt personligt rekord och placerade sig fyra i loppet. Det gick dock inte att ta miste på att Melker var rejält besviken för en missad medalj och tredjeplats.

Alfons sprang sen P19 1500 m final – ett lopp som även det gick i hög fart med Mölndals Jonatan Gran i spetsen. Alfons höll sig till sin plan och sprang efter en spurtstrid med hundradelarna på sin sida in på nytt personbästa och en sjätteplats.

Sist ut var Valdemar Wik i P17 kula. Inledningen på tävlingen svajade och Valle hängde med axlarna och var missnöjd med resultatet. Efter lite videoanalys och coaching från Gunnar drog Valle iväg två långa stötar varav den längsta, precis som i vikten, gav ett nytt personbästa som var en meter längre än hans gamla. Han blev med det resultatet sexa i tävlingen.

 

Bra jobbat alla aktiva och tränare!

 

Text, Cecilia Hallin, tränare höjdhopp och Grupp 08,07,06


Veteraner och Klubbrekord på hemmaplan

 

Mitt i mästerskapsyran var det även full fart både i vår egen hall med Sävedalen Inomhus Veteran och i Friidrottens Hus på Maik Indoor.

Veteranerna presterade fina resultat och flera nya personbästan sattes. De yngre leverade personbästan och grupprekord och två klubbrekord. Ett av Svante Svensson i P17 höjd som nu raderade ett klubbrekord som stått sig väldigt länge. Fyra tjejer F13 sprang den lite ovanliga sträckan 4x200 m och satte nytt klubbrekord.

Bra jobbat!

ISM 2023

Saras första guld

 

Tidigare har Sara Christiansson flertalet SM-medaljer både utomhus och inomhus. Efter ett lopp med överlägsen ledning tog Sara sitt första SM guld – för första gången fick Sara kliva högst upp på pallen i ett svenskt mästerskap. En glad Sara berättar i intervju efter loppet att hon gärna haft konkurrenterna Samrawit och Meraf bakom sig men att hon såklart är väldigt nöjd med sitt guld. Loppet var ett mästerskapslopp och Sara berättar också att hon nog hade lite mer fart i benen men blev lite försiktig.

Läs mer HÄR

 

I herrarnas lopp gjorde Jonatan Fridolfsson ett fint lopp. Loppet började i makligt tempo och det stod klart att det inte skulle bli några rekordtider men så smällde farten på. Det blev buffligt och rörigt och spikar flög mot ben och en del knuffar utdelades. På slutet blev farten riktigt hög och Jonatan sprang in på en fin femteplats. Väl i mål kunde blodiga spiksår konstateras på både vader och lår.

 

Leo Frid Göransson som både satt nya personliga rekord och klubbrekord denna säsong var laddad inför kulfinalen. De två första stötarna var över sexton meter men den längsta stöten kom i sista omgången, 16.65, ett fint resultat som ledde till en femteplats.


Deca text & bild

Deca text & bild

Mångkamps IVSM

Två silvermedaljer i Västerås

Fredrik Olson som haft en bra  träningsuppladdning fick sig en hård kamp i tuff konkurrens. En stabil serie gav en andraplats bakom storfavoriten Mattias Sunneborn.

Jim Westerberg som gjorde sin allra första friidrottstävling gjorde även han en stabil serie. Avslutande 1000 m vann han överlägset och klättrade då upp till en fin andraplats.

Mångkamps ISM och Göteborg Inomhus

Två klubbrekord i Växjö och ett i Friidrottens Hus.

SM tävlingarna är igång och på Mångkamps SM i Växjö hade vi två aktiva som tävlade sina fem grenar på lördagen, Alice och Linnea och Nils som hade sina sju grenar fördelade på lördagen och söndagen.

Alice, som fick känning i baksidan redan efter första gren fick till slut, efter att ha kämpat hela dagen, kasta in handduken inför avslutande 600 m. Linnea gjorde en jämn och bra tävling i tuff konkurrens - avslutade otroligt imponerande på 600 m och slutade åtta med nysatt klubbrekord.

Nils hade en tuff första dag - bet ihop och gjorde en riktigt bra andra dag även här i otroligt tuff konkurrens. Han slutade på en fin femteplats med ett nytt klubbrekord i listan.

På hemmaplan hade vi tävlande på Göteborg Inomhus från de allra yngsta upp till seniorer. Flertalet nya personbästan blev det och ett nytt klubbrekord av Isak Thörn P17 stav.

Tävlingshelg

En spännande helg med aktiva på flera olika tävlingsarenor

Ett gäng var i Borås och tävlade vilket resulterade i nya personbästan och många fina insatser.

I Karlstad var ett annat gäng och där fick vi se Klara Petersson fullkomligt krossa de gamla klubbrekorden i både kula och vikt för F15 som också var tävlingsrekord på Götas Ungdomsspel.

I Stockholm på Vinthundsvinter sprang Jonatan Fridolfsson på nytt klubbrekord på 3000 m. Visserligen har han en manuell tid som är under magiska 8 min men vilken säsongsstart.

Deca Text & bild

Tävlingshelg

Hela tre nya klubbrekord

En härlig tävlingshelg där några av våra yngre aktiva äntligen fick tävla i Växjö efter pandemiuppehåll.

I Växjö hade vi även Leo Frid Göransson som slog till med nytt personbästa tillika nytt klubbrekord.

Även Ebba Toorell slog till i Växjö med nytt personbästa och nytt klubbrekord.

I Spanska Santa Pola sprang Linn Söderholm halvmaraton och även där fick vi se nytt klubbrekord.

Vilken helg!

Julklappsjakten

Under Julklappsjakten i helgen i Friidrottens Hus kunde vi som var där se många fina prestationer. Lagkamrater skrek och hejade på kompisar som sprang, kompisar som gjorde hi five, tävlande från olika klubbar satt uppkrupna i varandras famn, tränare blev lite fuktiga i ögonen när en aktiv lyckades. Vi hade aktiva som passerade drömgränser, flera satte nya personbästan och några testade helt nya grenar.

Göteborgs Adventspel

I helgen var det dags för klassiska Göteborgs Adventspel i Friidrottens Hus. På plats hade vi flera SAIKare som tävlade. ”Gänget satte Pb på höjd, 60 m, och 600 m - men bäst av allt den otroligt fina gemenskapen och hur de peppade oh stöttade även konkurrenterna på plats ” Desirée Lilliehöök, Tränare


Tävlingspremiär


   Sävedalen Inomhus genomfördes för 6e gången och nu med över 1000 starter.

Hallen fylldes av aktiva från de yngsta åldrarna till de äldsta, yngst var aktiva födda 2015 och äldst M75. I alla åldersgrupper kunde vi se det ena personbästat efter det andra.

Funktionärer kunde vi se i SAIKs röda färger som med största precision såg till att allt flöt på.

   Stort tack till alla som var med oss i hallen!

En helg med löpning


   På Finalloppet här i Göteborg hade vi ett stort gäng som sprang - ett gäng som inte är så gamla men väl så rutinerade.

Som vinnare i 10 k kunde vi se Linus Hultegård.

   Samtidigt sprang Jonatan Fridolfsson Kullamannen. En sträcka på 50 km på stig över stock, sten och lera och först i mål var Jonatan.

   På söndagen sprang Sara Christiansson 9 km terräng på Terräng NM i Kristianstad och blev där bästa svenska.

Dessutom avslutade Malin Strand sin Run streak med Borås 6timmars och fick där med dig bronset.

   Vilken helg, bra jobbat!



Bild. Deca text & bild

Bild. Deca text & bild

En lyckad kväll i leran

   Ett tjugotal barn träffades igår vid Intervallstenen vid 8an i Skatås. Banan mätte ungefär femhundra meter och gick genom lera och vattengravar. En varm höstsöndag bjöd på sol och glädjen över att få smutsa ner sig i leran gick inte att ta miste på. Några sprang så många som tio varv. Efteråt blev det varm saft och pannkakor i mörkret framför brasan.


Terräng SM

Två dagar på Grimstafältet utanför Stockholm med terränglöpning på gräs och halmbalar att ta sig över.

   Lördagen bjöd på 4 km för både juniorer och seniorer. Först ut var Noah Svedberg i P15. Det var lite svårt att följa placeringarna med både femton, sexton och sjuttonåringar i samma lopp men på Noahs framskjutna placering förstod vi att det såg bra ut. Noah som dessutom klättrade mot slutet blev till slut två i P15 och trettonde i hela fältet.

Grattis Noah till ett fint silver!

   Ella Pettersson mötte riktigt tufft motstånd men även här såg vi att Ella låg bra till. Hon slutade fyra och totalt tolva i fältet.

Sara Christiansson som alltid levererar när det är terräng gjorde så även här. Länge var det hon och Hälles Samrawit som kämpade mot varandra men i motlöpan på upploppet fick Sara släppa Samrawit.

Grattis Sara till silvret!

    Söndagens löpning var längre sträckor och det blev inga medaljplaceringar men dock fina lopp av flera löpare.

Noah Svedberg 2a, 4km P15

Ella Pettersson 4a, 4 km F15

Sara Christiansson 2a, 4 km K

Alfons Råwall 12a, 6 km P19

Ivan Magnusson 10a, 10 km M22

Björn Hammar 33a, 10 km

Sara Christiansson, 10 km DNF

Lisa Wreeby, 10 km K22 DNF