No hands up

No hands up

No hands up är ett sätt att inom ramen för en formativ undervisning öka elevaktiviteten under en lektion. Dylan Wiliam uttrycket det som "No hands up, except to ask a question". Dylan Wiliam säger att om man kliver in i vilket klassrum som helst runt om i världen kommer vi se samma mönster utspela sig. Läraren ställer en fråga, ett antal elever räcker up handen som en signal att de är beredda att svara. Läraren väljer då någon av dem som räckt upp handen att svara på frågan. Men, hävdar Wiliam, om frågan syftar till att ta reda på vad eleverna kan är det ganska meningslöst att fråga dem som frivilligt anmäler sig, de har själva en övertygelse om att de kan svarat. Istället, säger Wiliam, att läraren borde ställa fråga, ge eleverna tid att tänka och sedan slumpmässigt välja ut vilken elev som ska svara på frågan.

Syftet med no hands up är att skapa en ökad aktivitet för alla elever under en lektion. Det är ett inkluderande perspektiv. Dylan Wiliam betonar starkt jämlikhetsaspekten och hävdar att traditionellt frågeställande i klassrummet leder till ett ökat glapp i elevernas kunskaper. Det som aktivt räcker upp handen och deltar ökar sin inlärning i förhållande till elever som är mer passiva. No hands up kan vara ett sätt att komma tillrätta med den snedbalans som ofta råder när det gäller talutrymmet i en klass. Det är ofta så att det är en sned fördelning mellan könen vilka som har större respektive mindre talutrymme under en lektion.

De utmaningar som finns är bland annat kopplade till elevernas reaktioner på när en förändring införs. Framför allt har det visat sig, se The Classroom Experiment, att det är de elever som är vana att ofta få frågan som också reagerar mest negativt på no hands up. Sedan finns det elever som är vana att ducka, eller gå under radarn, som kan uppleva det jobbigt att behöva tala inför klassen. Just den delen är ett uttalat syfte med no hands up att "tvinga" elever till en ökad aktivitet under lektionen med målet att öka deras lärande. Om det finns någon elev som man som lärare bedömer har sådana svårigheter att tala inför klass att ett undantag kan var relevant kan läraren genom digitalt verktyg lyfta undan den eleven utan att det noteras av klassen. En annan utmaning kan var om elever inte alls vill svar och där kan det finnas olika strategier, så som att fråga en klasskamrat eller använda en livlina.

För att bygga ett bra klassrumsklimat där no hands up är en komponent är det viktigt att läraren för eleverna tydlig förklarar syftet med förändringen. Att ge alla elever likvärdiga möjligheter till lärande. Det kan exempelvis vara relevant att be eleverna göra en reflektion över hur talutrymmet ser ut klassen. Ett sätt att skapa insikt om att en förändring kan behövas.

Så här gör du:

1. Välj en av dina undervisningsgrupper.

2. Reflektera över hur du ställer frågor i gruppen. Ta eventuellt hjälp av en kollega i lektionsobservation.

3. Formulera ett syfte vad du vill uppnå med att använda no hands up.

4. Bekanta dig med olika digitala verktyg för att slumpa fram namn.

5. Tänk igenom vilka strategier du tänker använda om elever inte vill svara på frågor eller det blir ett "jag vet inte".

6. Beskriv för din undervisningsgrupp vilket syftet är med no hands up.

7. Utvärdera tillsammans med eleverna hur ni upplever förändringen i undervisningen.

8. Dela med dig av dina erfarenheter.