- Hur många är här? Ska vi räkna?

Frågorna kommer från Hanna Höglind och riktar sig till barnen som precis har tassat in i det lilla rummet på Bölets förskola och tagit plats på den runda mattan mitt på golvet.

Hanna jobbar bland annat som rytmiklärare och hon besöker alla 3-åringar på Mölndals förskolor som en del av kulturgarantin. Det här är första året som även 3-åringarna får en kulturgarantiaktivitet och det märks att det är spännande. Tystnaden ligger andäktig i rummet och barnen väntar nyfiket på vad som ska hända. Blickarna vandrar mellan Hanna och den stora kofferten som står intill henne på golvet. Några av barnen var med även förra veckan och vet att det finns många spännande saker i den.

Men Hanna låtsas inte om kofferten riktigt än. Istället tar hon barnens händer och så får de bilda en stor ring. Tillsammans börjar de blåsa och flåsa allt vad de kan så att ringen sväller utåt som en ballong. Sedan krymper den hastigt så att alla nästan krockar med varandra när luften går ur den igen.

Stampa som en dinosaurie

Snart är det dags för Hanna att ta fram gitarren och sjunga en sång tillsammans med barnen. Och inte bara sjunga för den delen. Hela kroppen ska vara med och barnen får både vinka, klappa, vifta och gunga en sång. 

- Och stampa som en dinosaurie, föreslår ett av barnen ivrigt och slår ut med armarna i en jättestor gest. 

Genast kommer alla barnen på fötter och stampar sången som jättelika dinosaurier. 

När de ändå står upp öser de på med ännu en sång där man ska röra på olika kroppsdelar och hoppa riktigt högt. Hanna visar rörelserna och far iväg upp från marken som en raket och barnen är inte sena att följa efter. Det skakas och viftas, skuttas och hoppas med väldig energi.

Snabb, långsam, stark och svag

Så småningom landar de allihop på marken igen och nu händer något mycket spännande. Hanna sticker ner handen i kofferten och fiskar upp något väldigt litet som verkar sprattla omkring i hennes slutna händer. En lång, smal svans sticker ut och ett av barnen har genast förstått vad som är på gång.

- En mus! tjuter hon och klappar händerna av förtjusning.

Det är mycket riktigt en snabb liten mus som Hanna nu placerar på mattan. Snart får den sällskap av en långsam sköldpadda, en stark häst och en svag liten nyckelpiga. Hanna trollar även fram partyhattar åt djuren, till och med åt den pyttelilla nyckelpigan, för de älskar allihopa att gå på kalas.

Ägg-orkester

På kalas måste det förstås finnas överraskningar och Hanna ber alla barnen att sitta stilla med ena handen bakom ryggen. Det är en svår uppgift för den som är 3 år och helst av allt vill undersöka äggkartongen som Hanna nu går runt med. Men snart har det landat ett ägg i handen på vart och ett av barnen. Det är ett väldigt speciellt ägg. Man kan inte äta det och det rasslar och låter som ett instrument när man skakar på det.

Nu får alla barnen öva på att spela som de olika djuren. Snabbt som musen, låååångsamt som sköldpaddan, starkt som hästen och svagt som nyckelpigan. De får också öva på att börja och sluta samtidigt och fast det är så roligt så det spritter i kroppen är alla väldigt duktiga på att hålla äggen stilla när Hanna ropar STOPP!

Men även om det är roligt att skaka på äggen så är det ännu roligare efteråt, när vart och ett av barnen får stoppa ner sitt ägg i en rund ask med hål i locket. De nästan studsar på stället i sin iver att få släppa ner äggen i lådan.

Nya kompisar nästa gång

Nu är djuren trötta och partyt är slut. Hanna tar fram ett avlångt tygstycke som hon kallar för sovsäcken och undrar om barnen kan gissa vad som finns inuti?

- En mask? blir förslaget, men när Hanna viker undan tyget finns istället ett instrument däri. Ett mjukt klingande instrument som Hanna spelar en stillsam vaggvisa på.

Snart har alla djuren somnat i en hög på mattan och flera av barnen har tippat framlänges och ligger utsträckta på mage i ringen. De myser där en stund medan Hanna spelar på instrumentet.