Sagostund

I boken Småbarns sagostund - Kultur, språk och lek beskriver förskolläraren och diplomerade småbarnspedagogen och föreläsaren Ann Granberg hur sagostundens som pedagogisk metod kan utvecklas samt presenterar teoretisk bakgrund för sagostunden. Nedanför finns ett utdrag från boken omarbetat av Nina Marjamäki som är konsultativ lärare inom småbarnspedagogiken.

Att bearbeta litteratur:

Högläsning är det vanligaste sättet som används för att arbeta med litteratur. Äldre barn kan efteråt rita något de kommer ihåg från sagan.. Småbarn upplever i helheter genom att se, känna och lyssna. Därför är det bra att berätta sagor och berättelser visuellt med (tex tredimensionella) konkreta bilder!

Visuellt berättande är inte alltid så vanlig men ett mycket tacksamt arbetssätt och speciellt för barn med olika utmaningar kring språket t.ex. koncentrationssvårigheter Berättelsen kan göras synlig med hjälp av bilder och städtecken, musik, lampor, dofter, dockteater osv.

Rekvisita gör lässtunder extra magiska och spännande. Stunden blir oftast lugnare och barnen får stöd av bilderna för att förstå nya spännande begrepp och sammanhäng och det finns tid att fundera och fråga.

Leka saga och dramatisera är ett annat sätt att bearbeta litteratur. När vuxna och barn leker tillsammans är det viktig att leken sker på barnens villkor och på deras initiativ. Vuxna kan plocka upp ledtrådar ur barnens lekar och samtal, gå in i roller och bolla vidare med barnen.

Vara kreativ och fantasifull och hitta på gärna egna sagor att berätta:
1. Huvudfiguren presenteras
2. Dramatisk händelse, ett problem
3. Upplösning
4. Lycklig slut



Källa: Granberg, A. , Småbarnsbarns sagostund - Kultur, språk och lek, 2006, Liber.