Framgångsmönster i förskolan

UPPDRAG

Förskolans uppdrag skiljer sig markant mot grundskolans genom dels att det inte finns några "uppnåendemål" för barnen (alltså att alla barn vid en viss ålder förväntas kunna en specifik sak) och dels genom att det är gruppen som är i fokus, inte primärt individen. En förskollärare eller barnskötare sätter således sina mål efter gruppens behov, inte enskilda barn. Pedagogerna i förskolan är också friare att välja sitt undervisningsfokus jämfört med det i grundskolan. Det betyder dock inte att det inte görs riktade insatser på individnivå i förskolan, men inte i samma omfattning som i grundskolan.

Ett sätt att förstå barn i behov av särskilt stöd är att tänka på omgivningens kravnivå i förhållande till individens förmåga. Förskolans uppdrag är således inte primärt baserat på individens förmåga, vilket gör att fler barn kan tillgodogöra sig verksamhetens upplägg .

Dock finns utmaningar för rektorerna att säkerställa alla barns rätt att trivas och utvecklas maximalt i enlighet med läroplan och styrdokument, exempelvis barn som kommer att omfattas av LSS, neuropsykiatriska funktionshinder samt barn med språkliga utmaningar. Det gör att rektorerna måste hitta individuella lösningar för att säkerställa att barnen får samma förutsättningar till lärande och utveckling som alla andra.

Värt att notera är att det under 2020 finns fem barn med stödbehov som går utanför ordinarie ram. Förskolorna noterar att det utöver dessa finns fler barn som har stora omfattande behov av stöd, primärt gäller språkliga utmaningar och beteenderelaterad problematik alternativt barn med diabetes eller autism.

ALLA SKA HA RÄTT ATT UTVECKLAS

Det kompensatoriska uppdraget innebär att barn har rätt till kunskaper, möjligheter och framgångar. Alla barn ska få likvärdiga möjligheter att utvecklas i förskolan.

Det framkommer i rektorernas analyser att kvaliteten i det kompensatoriska arbetet avgörs i pedagogens fysiska möte med barnet. Förvaltningen ser framgångsexempel då lyhörda förskollärare och barnskötare ser och bekräftar barnet samt intar barnets perspektiv. Att pedagogerna tar barns perspektiv betyder att de försöker tolka varför barnen gör som de gör och varför de är nyfikna på vissa saker.

Förvaltningen gör således bedömningen att barnens respons blir utgångspunkten för förskolläraren och barnskötaren som möter barnen. Samspelet mellan barnet och pedagogen bidrar därmed till att påverka barnens bild av sig själva och responsen bildar nya grunder för förskolläraren att använda sig av för att utmana och förmedla nya kunskaper. På Skeppets och Pilängens förskola betonas att det kompensatoriska uppdraget handlar om att vara närvarande pedagog och utgå från barnens behov. Likaså spås positiva effekter då kraven är rimligt ställda så att barnet kan påverkas av undervisningen och uppleva att det lyckas i förskolan.

INDIVIDANPASSNING

Att som pedagog ha kunskap gällande barn i svårigheter och hur dessa kan stödjas är viktigt i förskolan. Förvaltningen ser mönster i arbetet med att skapa stödjande miljöer där pedagogerna lär barnen sociala och emotionella strategier för att hantera sitt beteende och att fungera i en lärmiljö tillsammans med andra. Att i möjligaste mån individanpassa den pedagogiska verksamheten efter barnens behov är en nödvändighet för att skapa så positiva kompensatoriska förutsättningar som möjligt - och därmed möjliggöra att barnen anammar kunskaper och utveckling i takt med ålder och mognad.

Förvaltningen noterar att pedagogernas arbete med att uppmuntra barnen när de vågar pröva nytt och ge positiv förstärkning på beteendet, har stor effekt på barngruppers förändrade kunnande. Det är därför rimligt att anta att den positiva uppmärksamheten som pedagoger ger till ett barn med särskilda behov registreras av och påverkar även av de som ser på. På så sätt sker ett lärande i barngruppen, på både grupp- och individnivå.

PRAKTIKBASERAD REFLEKTION

Lärdomar från flera förskolor visar på vikten av att pedagogerna reflekterar över det arbetssätt de valt i förhållande till både mål och behov. Vad är det som gör att vi gör det vi gör, och säger det vi säger till barnen och till varandra? Hur ska den fysiska miljön anpassas efter barnens behov? Hur ska barnen självständigt få tag i material?

Det framkommer i rektorernas analyser att pedagogerna reflekterar återkommande kring hur de fångar barnens nyfikenhet och hur de är medforskare i samband med leken.

Förvaltningen ser således framgångar med den praktikbaserade reflektion som bidrar till ett nyfiket lärande med fokus på kvalitet i mötet med barnen. På Strandängens förskola ses framgångsfaktorn vara att reflektionen dokumenteras och blir redskap för pedagogerna där de får syn på vad de gör i verksamheten. Likaså ger det dem en insikt om varför de agerar på ett visst sätt i olika situationer tillsammans med barn. Pedagogerna beskriver att de genom reflektion vill erbjuda nyanlända barn innehåll som möjliggör att de integreras i samhället och skapar framtidsdrömmar. Det är i reflektionen som strategier växer fram för att barn i behov av särskilt stöd ska känna sig delaktiga.

OMSORG FÖRENAS MED UNDERVISNING

Förvaltningen gör bedömningen att pedagogens kompetens är den faktor som entydigt ger mest positiva effekter för det kompensatoriska uppdraget.

Andra faktorer som lyfts fram i kvalitetsrapporterna är att verksamheterna präglas av engagerade förskollärare och barnskötare som tar ansvar för alla barn. Samtliga pedagoger har ett uppdrag att skapa en tillåtande miljö där olikheter tillåts och är accepterade, oavsett hur barngruppens sammansättning ser ut. Består exempelvis barngruppen av barn med särskilda behov är det viktigt att uppmärksamma likheter och skillnader samt stödja barnen i att känna glädje och stolthet över sina kunskaper, erfarenheter och utseende.

På Trollets förskola ses positiva effekter av förskollärarens medvetna pedagogiska handlingar och förmåga att förena omsorg och undervisning. Detta bekräftas även av Persson, S. & Gustafsson, L. (2016) som anser att pedagogik och omsorg är beroende av varandra och att omsorgen utgör en del av pedagogiken och pedagogiken i sin tur utgör en del av omsorgen.

TILLGÄNGLIG OMSORGSMILJÖ

Förvaltningen noterar i rektorernas analyser att det är lättare för pedagogerna att arbeta med det kompensatoriska uppdraget när de kan skapa och organisera mindre barngrupper. Då ökar sannolikheten för att pedagogerna kan möta varje enskilt barns behov genom gruppen. I stora barngrupper finns inte möjligheten att interagera med alla barn på samma sätt som i mindre gruppkonstellationer. Det underlättar möjligheten att tillgodose det enskilda barnets behov.

Ju snabbare pedagogerna kan lära känna ett barn, desto snabbare kan de skapa en verksamhet som lever upp till alla barns behov av omsorg. Smultronställets förskola ser positiva effekter av medvetet fokus på trygga omsorgsmiljöer, vilket ger barnen rätt verktyg för sitt lärande. Av analyserna framgår också att pedagogerna måste ge barnen tid och möjlighet att prova på tills de kan.

SAMARBETE

Lärdomar från flera förskolor visar på vikten av ett fungerande arbetslag. Förvaltningen ser framgångsexempel där alla i arbetslaget hjälper till att lösa pedagogiska utmaningar och hitta strategier i det kompensatoriska arbetet. Domedejla förskola lyfter fram att arbetslagen ska kartlägga och analysera barns behov för att ta reda på vad verksamheten bör lägga extra tonvikt vid för att alla barn ska ges chans att utnyttja sin fulla potential.

Förvaltningen gör således bedömningen att samarbetet är navet i det kompensatoriska arbetet och noterar positiva effekter när samarbetet utökas och fungerar bra med vårdnadshavare, specialpedagoger och övriga stödfunktioner i andra förvaltningar. Möjligheten till planerings- och reflektionstid är avgörande - för att säkerställa en undervisning som är i fas med rådande behov hos barngruppen.

FOKUS PÅ RÄTT SAKER

Målen i det systematiska kvalitetsarbetet kommer till stor del från "golvet". På förvaltningsnivå fångas essensen i de behov och utmaningar pedagogerna möter i sin vardag. Det är viktigt att målen harmonierar med de reella behoven. Målen i förskolan sätts utifrån läroplanen och de förmågor pedagogerna ser att barnen behöver utveckla. För att det målinriktade arbetet ska vara effektfullt finns öronmärkt tid för pedagogerna för reflektion och analys.

Av analyserna framgår att den utökade planeringstiden medfört ökad möjlighet till reflektion och analys av det dagliga arbetet samt hur avdelningen kan utvecklas vidare. Förvaltningen bedömer att ju högre reflekterande medvetenhet och fokus på rätt saker, desto tydligare val när det gäller förskolans innehåll och utveckling. Dessutom synliggör reflektionen under planeringstiden pedagogrollen och det blir tydligare för arbetslaget att de skapar förutsättningar för alla barns lärande.

LIKA OLIKA

Summa summarum är det färre barn med behov av särskilt stöd i förskolan jämfört med grundskolan. Anledningen är att förskolans uppdrag ser annorlunda ut än grundskolans. Verksamhetens styrdokument fokuserar primärt barngruppen, inte det enskilda barnets uppnåendemål.

Förskolans utbildningsuppdrag har i den reviderade läroplanen förstärkt undervisningsbegreppet - men inte på det enskilda barnets bekostnad. Skillnaderna i uppdrag, förskolans kontra grundskolans, märks när ett barn lämnar förskolan för grundskolans verksamhet. Här är förskoleklassen en viktig brygga över till fokus på individen kontra gruppen.