I vår ”artikelserie” Kroppsligt tänkte vi dela med oss av våra högst ovetenskapliga reflektioner och erfarenheter kring hur kroppen reagerade och fungerade under turen. Först ut är Josef:
Förberedelser
Jag la på mig 4-5 kg chips och pommes frites-fett. Träning blev det dock inte mycket av. 🙂
”Farhågor” innan utfärd
Har till och från (troligtvis från mitt fotbollsspelande) haft ont i rygg och knän, detta oroade mig lite. Kylan oroade mig mycket, hur skulle man klara såpass lång tid med ständiga minusgrader?
Hur det gick med dessa farhågor
Fick ont i ryggen efter att ha burit tungt en dag, men det blev bättre av vila, massage och regelbunden stretching. Angående kylan så hade jag nedsatt känsel i tår och fingrar så länge medeltemperaturen var riktigt låg. Känseln återkom senare under säsongen när värmen kom. 🙂
Vikten
Jag började med lite blötfett runt buken, men efter tre-fyra veckor så var det bara skinn där. När vi fick mer käk och det blev varmare så la jag på mig igen. Dock inte till det blötfeta…
Magen
Den reagerade med diarré och spyor när jag fått för mycket matolja/kokosfett i mig. I övrigt ganska lös. Lösare än hemma.
Energi – Mat, mättnadskänsla och ork
Jag kände att jag orkade köra ganska hårt i två-tre dagar. Med det matintag vi hade behövdes sen en lugnare dag. Det var sällan jag var proppmätt.
Sjukdomar/skador/krämpor
Hade ett tag stor smärta i hålfoten, något som sedan bara släppte av sig själv. Spydde och bajsade diarré samtidigt en natt i Pårte. Ont i ryggen, som också blev bättre, men inte fullt ut förrän nu när jag vilat i ett par veckor hemma.
Muskler och kondition
Har nog omfördelat en del av fettet från magen till muskler på benen – hoppas jag! Var med på en fotbollsträning när jag kom hem, och intervalltränad är man ju inte. Att hålla igång en längre tid har jag nog däremot blivit starkare på. Det var ju dock sällan jag var uppe i 160 i puls, så någon bättre kondition (syreupptagningsförmåga) fick jag nog inte.
Kylan
Det var hemskt kallt i början. Allt tog lång tid att fippla med. Men det kändes som att hela kroppen gick ner i tempo och jag vande mig vid det. Det fick ta den tid det tog helt enkelt. Även om det lockade att plocka av vantar för att bli lite pilligare.
Hygien
Jag tvättade mig mycket mindre än jag tänkt mig. I början, när det var så pass kallt, svettades jag inte så mycket. Annars är det ju viktigt att tvätta bort saltkristaller från ljumskar o armhålor för att undvika skav. Men behovet av detta var inte så stort som jag trott. Senare, när värmen kom, var det lättare – och mer nödvändigt – att tvätta sig. Då oftast med baby wipes. En gång hoppade jag ner i en fjällbäck och vaskade av mig.
Övriga reflektioner
Hur dåligt eller bra man än är tränad så har man alltid en maxgräns som man absolut inte ska överskrida om man vill vara ute så länge som vi var. För att orka i längden gäller det att lyssna kroppen och våga säga till de andra att ta det lugnt om man har en jobbig dag.
I juni förra året inledde vi ”artikelserien” Kroppsligt, då Josef, högst ovetenskapliga delade med sig av sina reflektioner och erfarenheter kring hur kroppen reagerade och fungerade under turen. Detta föll sedan i glömska, tills nu. Idag hittade jag nämligen det som jag skrivit i samma ämne.
Förberedelser
Inga förutom att jag var helt okritisk när det kom till hur mycket och vad jag åt. Gick väl upp ett par kilo, men hade säkert kunnat gå upp mer om jag jobbat mer målmedvetet.
Farhågor innan utfärd
Händerna, därför att jag lätt fryser om dem. Fötternas välbefinnande med tanke på att vi skulle tillbringa så mycket tid i hårda pjäxor. I övrigt att jag skulle råka ut för någon infektion eller influensa som skulle kunna tvinga mig att bryta i förtid.
Hur det gick med dessa farhågor
Jag frös såklart en hel del om händerna, men inget allvarligt. Hade med mig extra handledsvärmare som hjälpte mycket och så hade jag tumhandskar på mig nästan jämt. Men det jag blev mest förvånad över var hur bra fötterna klarade sig. Inte en tillstymmelse till skavsår eller andra problem! Vi klarade oss även från sjukdomar även om magarna någon gång ibland var i uppror på grund av det speciella kosthållet. Av någon anledning hade jag dock mindre problem än de andra.
Vikten
Tror jag gick ner lite i början när det var kallt, men sedan när det blev varmare la jag på mig igen och vägde ungefär lika mycket när vi gav oss av som när vi kom hem.
Energi – mat, mättnadskänsla och ork
Jag kunde alltid äta mer, men var väl egentligen aldrig plågad av ren hunger. Vissa dagar kände man såklart att kroppen hade behov av mer energi men generellt tror jag att kroppen gjorde en naturlig anpassning av aktivitetsnivån. Efter cirka femtio dagar på tur tyckte jag mig också känna att jag inte längre hade samma ork att ge det där lilla extra alla dagar.
Sjukdomar/skador/krämpor
Nej
Muskler och kondition
Kroppen blev väldigt anpassad (bekväm) i det vi gjorde. Ungefär samma antal höjdmeter, sträcka och tidsrymd på turerna varje dag. Det var motigt att komma hem och tvinga sig ur den komfortzon som jag rört mig i såpass länge.
Kylan
Ställde inte till några problem eftersom vi var noga med att anpassa oss, vi hade nog med tid. Smorde in händer och ansikte med fett de dagarna det var runt 30 minus.
Hygien
Vi var noga med att sprita händerna innan mathantering, men i övrigt tvättade jag mig sällan. Ett par tre ordentliga tvättar och däremellan några enstaka snabbtvättar med våtservett i de ”viktigaste” regionerna. Jag bytte sockar, kalsonger och underställ när vi fick matleveranser. I början kände jag mig lite äcklig men vande mig ganska snart.
Övriga reflektioner
Kroppen betedde väl sig i stort sett som jag trott, om inte bättre. Överraskningen för mig blev snarare den psykologiska biten. Jag hade helt enkelt inte reflekterat över att jag ibland skulle få tråkigt eller till och med tappa lusten att gå på topptur vissa dag. På så sätt slog de dåliga dagarna dubbelt så hårt innan jag så att säga, ”blev vän med tristessen”.