Texter till sånger på skivan "Yllefilt" (Midnattsorkestern/Kakafon 2023)

1. Prolog (Biskopsgården lullaby) 

Solen sträcker sina sömniga strålar 

upp till berget där vi bor. 

Sjunker sakta bakom taggiga granar. 

Skogen ligger tyst och stor. 

Från vårt fönster kan man se mellan husen 

ända bort till havets rand. 

Långt i fjärran ser vi fartyg som blinkar 

på sin färd mot annat land. 

Jag ska visa dig allt. 

Skog och hav som smakar salt. 

Sångerna som jag fått lära mig. 

Men världen sjunger själv för dig. 

Här i mörkret kan du och ligga och lyssna, 

vaken eller i din dröm. 

Spårvagnsstråkar över vindlande skenor 

spelar dig ikväll till sömn.

2. Yllefilt

vers 1

Den yllefilt som är natten

har lagt sig kring din bädd,

kring havets blanka, svarta vatten,

och vikts vid kanten av dess bredd.

På havets vidd fladdrar ljusen

där stora pråmar gå.

Och här går månen över husen

och nattens tystnad likaså.

Och högt i skyn

tänds bilder upp på himlens rund

när linjer sluts

i stjärnors mystiska förbund.

Och i ditt tak ritas mönster

i ljuset från din stad

som spelar, genom dina fönster,

sin egen gatlyktsserenad.

vers 2

När gryningen återvänder

har natten redan flytt.

Den reser bort mot andra länder

och breder ut sin filt på nytt.

Långt västerut, bortom havet

går prärievinden len.

Ur natten stiger präriesånger

som sjungs i lägereldars sken.

På Rysslands stäpp

ska månen än en gång gå opp,

och speglas klart 

där floden Volga har sitt lopp.

Och i sydväst sträcker Pampas

en grön och bördig slätt

runt byar små förutan gata

där ljusen slocknar ett och ett.

vers 3

I söderhavet finns öar

där stenstatyer står,

i mörka tysta led och sover.

Det har de gjort i tusen år.

Och Afrikas elefanter

på skymningens savann,

de står vid vattenhålens kanter

och snabelsnarkar om varann.

Och natten fann,

som vilsna båtar finner land,

en grön oas

långt bortom mil av ökensand.

Och himlakroppar ska finna

de stigar någonstans,

som i elliptiska spiraler

går runt galaxen i en dans.

vers 4

Den yllefilt som är natten

har lagt sig kring din bädd,

kring havets blanka, svarta vatten,

och vikts vid kanten av dess bredd.

På havets vidd fladdrar ljusen

där stora pråmar gå.

Och här går månen över husen

och nattens tystnad likaså.

Min värld, en rymd

står mörk omkring vår lilla båt.

Ett hav, en natt.

Om vilse följs vi ändå åt.

Längs stigarna mellan ljusen

av kolossalformat.

Men strax intill oss över husen

går månen som vår färdkamrat.

3. Rosorna dansar på taken i natt

Ett litet ljud blir till en ton.

En liten ton blir till en sång.

En melodi som staden sjunger natten lång.

Varje knopp blir till en ros

på innergården tyst och tom.

När dom på nytt i hemlighet slår ut i blom.

Då stiger rosorna

ur sin rabatt

och börjar klättra uppför väggarna

en sällsam natt.

Och över taken går

en slingerkrans.

När rosor blandar sig med drömmarna

och bjuder drömmarna 

till dans. 

4. Lajka

En natt när molnen skingrat sig

och stjärnor blickar ner på mig,

då sjunger jag en sång till balalajka

och tänker på en hund som for

mot stjärnorna, den hunden hette Lajka,

ut i rymden mörk och stor.

I rymdraket,

i ensamhet,

i bana bort från jorden.

Så sjung om Lajka, spela balalajka,

liten hund i rymden stor.

Kometen viftar på sin svans

av stjärnestoft i glitterglans.

För stjärnbildsdjur som önskar att få fara

bortom världar utan slut.

Men Lajka bytte gärna mot att vara

tillbaks på jorden en minut.

Och varje hund

mot månens rund

en sorgesång ska yla.

En sång om Lajka, spela balalajka,

liten hund i rymden stor.

5. Långt bort i skogen

Daggen har kläckt 

tusen pärlor 

på tunna trådar 

som spindlarna sträckt.

Spindlarna sträckt 

mellan träden 

där löven susar 

av vindarnas fläkt.

Susar tyst av vindarnas fläkt. 

Göken ropar långt bort i skogen. 

Där på ljungens blommande dräkt 

kan jag vila 

tills grönt och lila 

min iris har täckt.  

6. Midnattståg

Det finns en plats jag sett några gånger 

dit jag längtar igen. 

Fåglarnas alla sånger 

handlar ofta om den. 

Det finns en skog av vindlande strängar. 

Sus av trädpoesi. 

Löven faller som pengar 

och köper dig fantasi.

Det finns ett tåg som går mot horisontens land 

med adress ”till solnedgången”. 

Ett av en annan sort 

och himlen brinner kort 

där det försvinner bort 

så långt vi ser. 

Där land och himmel möts är linjens ändhållplats 

med orkester på perrongen. 

En sång från ingenstans 

ett land som aldrig fanns 

men spelar upp till dans 

när sol går ner.

7. Epilog

Om havet är rymdens oändlighet

är jorden ett drivande frö

som reser i virvlande strömmar

långt bort till en grönskande ö.

I töcknet av lättande dimmor

jag ser mot en främmande kust

som formats av valsande vågor

och stormarnas lekande lust.

I tre av fyra väderstreck

syns hav åt alla håll

och horisonten kröker sig

för världen är en boll.

Där trastars klara morgonsång

slår ekon där vi går

och ekar än i skogens valv

i många tusen år.

Texter till sånger på skivan "Över stadens tak - sånger av David Löfberg" (Midnattsorkestern/Kakafon 2014, omslag Emelie Zetterberg)

1. Ljungen Blommar

När ljungen blommar är jag hos dig

Innan ljungen blommar är jag hos dig

Innan lila blommors flor

målar täppan där du bor

Innan ljungen blommar är jag hos dig

När nätterna blir mörka igen

Innan nätterna blir mörka igen

Innan lila skymningsljus

målar skogen kring ditt hus

är jag åter i din famn, lilla vän

Dikeskanten längs den väg där jag går

doftar sommar som den gör varje år

Över sten och makadam

överallt där jag går fram

växer längtans blommor i mina spår

Horisonten ligger öppen i kväll

Himlen brinner över ljusblåa fjäll

I dess bleka silhuett

kan jag ana ditt porträtt

mitt i solnedgångens sagopastell

(instrumentalt)

När ljungen blommar är jag hos dig

Innan ljungen blommar är jag hos dig

Innan lila blommors flor

målar täppan där du bor

Innan ljungen blommar är jag hos dig

När nätterna blir mörka igen

Innan nätterna blir mörka igen

(instrumentalt)

Och innan ljungen blommar är jag hos dig

2. Blinka lilla stjärna

Ensam eller en av hundra tusen millioner små små stjärnor.

Som fallen snö

på vintergatans svarta asfalt 

eller havsnattens lanternor.

Tusen millioner kan jag räkna om igen,

men Du min vän

är bara en.

Och fler än stjärnorna är tankarna som ryms

i våra hjärnor.

ref

Blinka lilla stjärna, blinka lilla stjärna där

så ska jag svara dig och blinka om du undrar var jag är.

Glimmande signaler

genom rymden tyst och klar.

Blinka lilla stjärna

om några ljusår får du svar.

Kanske är det långt emellan tiden när Du fanns 

och jag har funnits.

En stjärna brinner 

och försvinner i ett moln av stoft och rök

när den förbrunnit.

Kanske att ett ljus från explosionen där du föddes med en smäll

en vacker kväll

har lyst upp himlen för en annan mänsklighet

som nu försvunnit.

ref

Blinka lilla..

3. Kullanmuru

Som svartlackad plåt är havet

när vågorna slätats ut.

Ett fält av oändlig stiltje

som sträcker sig utan slut.

I veckor och år,

idag och igår,

i vinter och vår kan vi fara

mil efter mil, mil efter mil

men lika fullt så återstår det

mil efter mil och därefter mil

till världens alla hörn.

Så i en ström av da´r

ska viddernas toner låta

söka ett evigt svar

på viddernas vida gåta.

Städer och berg

allting försvinner

bort på en stund

tonerna klingar kvar

- viddernas låt -

över en stor

svartlackad plåt.

4. Tango i väderstreck

Om du går i en cirkel

och jag i en kvadrat,

så kanske våra vägar

ska mötas, kamrat.

Om världen har sett vårar

och segel blåst i vind,

har lika många tårar

gjort ränder på en kind.

En krokig latitud

som löper utan mål

och inte bryr sig om

kompassens lilla nål.

Den stakar ut en väg.

Den ritar upp en linje,

som leder ut i världen

och sedan försvinner.

Och lika många tårar

gör ränder på min kind,

som världen har sett vårar

och segel blåst i vind.

6. Över stadens tak 

En ton, en vind som bär en flygande drake 

och går som böljande dyning fram 

bland vita upphängda lakan 

på streck som går mellan husen kors och tvärs. 

Den första snön som föll gav ljus på min innergård. 

Dit solen aldrig når. 

Från samma innergård steg en gång en grön ballong 

och bar iväg ett brev 

till nån. 

Över stadens tak kajorna flyger i ett moln, 

växer sig ett med vindens ton, 

svävande stort i flock på vingarna små. 

Läser du ett brev som du har hittat någonstans 

liggande i en vattenpöl 

hoppas att något ändå går att förstå. 

En ton, en vind som bär en flygande drake 

och går som böljande dyning fram 

bland vita upphängda lakan 

på streck som går mellan husen kors och tvärs. 

En ton.

En vind.

7. Rälsfiol

Hus och hus och flera hus,

glittrande asfalt på regniga torg.

I en spårvagn åker jag 

fram över gatorna i Göteborg.

Staden verkar ny för mig.

Som klippta kulisser

i färgad kartong.

Även om jag åkt här förr

i blixtrande trådar

på skenornas sång.

ref.

Jag ser stadens gator virvla i en dans.

Mellan husen väver skuggorna ett nät av gränder.

Lampor följer tyst dess väg bort någonstans

bort någonstans.

Staden målar sina bilder för min syn.

Dess elektriska belysning skriker ut i natten,

över vagnens rälsfiol på Avenyn

på Avenyn.

Sten och sten och tegelsten,

staplade klossar i slutna kvarter.

Kanske grönskar gårdarna

bakom fasaderna, ingen som ser.

Kanske växer rosor där

och klänger sig uppför

en vägg av betong.

Kanske skälver bladen till

när vagnen passerar

på skenornas sång.

ref.

Jag ser stadens gator virvla i en dans...

8. Nattens färger 

I toner av mörkaste blå,

toner av blå, mörkaste blå,

blir världen målad av skuggor

när skymningen faller på.

Och nymånen över vårt hus,

månen i skyn över vårt hus.

En smal bit av en cirkel

av vitt fluorescerande ljus.

I nystruken sammetsväst,

har natten nu kommit som gäst.

Den tänder sina lyktor

och spänner för sin häst.

Och kör mellan stjärnors bloss,

i Karlavagns öppna kaross.

På kryss över den himmel

som välver sig svart över oss.

I stigande lågor av ljus,

lågor av ljus, stigande ljus,

försvinner nattens nyanser

i dagens växande brus.

Och toner av mörkaste blå,

toner av blå, mörkaste blå,

förklingar bort med de skuggor

som skymningen målade så.

De far på en lång seglats

till mörkaste skuggornas plats.

På lätt svävande skyar 

har dunkla segel satts.

På släp i en aktertross

syns Karlavagns bleka kaross

i tyst sorti från den himmel

som rodnar alltmer över oss.

9. En liten fågel flög

En liten fågel flög

förbi mitt fönster när en sommar tagit slut.

Och det var höst.

Och röda träd

med röda blad som föll och byggde stora högar nedanför.

En liten fågel sa

att höstens färger lyser här en liten stund,

sen blir det kallt.

En liten stund sen blir det så kallt.

Den sa: jag städar lite grand,

för holken hyr jag ut i andra hand,

och flyger långt, långt, långt bort över havet till nåt annat land.

En liten fågel flög,

för höstens färger lyser här en liten stund,

sen blir det kallt.

En liten stund sen blir det så kallt.

10. Vågor av en dröm

Drömda värld,

förklara tyst för morgonljuset

att dess första strålar blir din död.

Stanna kvar 

en liten stund och be dem vänta

innan österhimlen färgas röd.

Drömda värld,

jag vill vila i ditt djup,

ditt sammetsblåa hav,

tills allt är slut.

Hav av dröm,

ge mig vågor i min sömn

och vagga mig igen.

Nu,

innan sången klingar ut.

Morgonljus,

förklara tyst för drömda världar

varför du vill tysta deras sång.

När du föds 

bland sammetsblå ruiner efter

tusen drömda världars undergång.

Morgonljus,

när jag vaknar ur min sömn

och kisar mot en värld 

av verklighet,

finns det kvar 

några vågor av en dröm

som vaggar mig igen.

Nu, 

medan sången klingar ut.

11. Månen lyser inte

Dimman smyger sakta över hedarna

till bergets fot och slukas upp av skuggorna.

Nu är det natt men ingen måne syns,

och inget hörs, mer än min sorgsna visas stilla melodi.  

Blommorna som nyss stod vackert utslagna

har böjt sig ner i gräset nu och slutit sig.

I alla snår var förut fågelsång

men inget hörs, mer än min sorgsna visas stilla melodi   

Tänker du som jag

att just nu denna natt

så borde alla fåglarna sjunga.

Månen borde stiga

upp på välvande himlen.

Stor och rund

den borde snurra där

som i ett nav med dansande stjärnor.

Månen den borde lysa 

men det är mörkt i natt.

12. I andra världar

Bland skärvorna av färgat glas

I skenet av ett blekvitt ljus

Med spegelväggar runt omkring

I ett cylinderformat hus

Kalejdoskop, du är mitt hem 

min blå galax, min fantasi.

Ett universum i en burk.

Släpp in mig där så blir jag fri!

Skimrande och nya världar av ett sprucket spegelglas

13. Vaggsång

Himmelen av stjärnebloss

ritar upp ett mönster.

Havet ligger stort och mörkt

utanför mitt fönster.

Fyrar blinkar till ibland

över svarta vatten.

Världen är en jätteboll,

snurrar tyst i natten.

Stig ombord!

Drömmens båt

snart ska lätta ankar.

Far du bort

någonstans

vänta på mig där!