Recension i Sydsvenskan, 6/12-23 av Alexander Agrell:

Midnattsorkestern mixar visa och klezmer till ljuv och svårmodig musik

Alexander Agrell hör ett nytt göteborgskt album.

Midnattsorkestern

VISA. Yllefilt.

Alexander Agrell är musikkritiker och skribent på kultursidan.

Ljuvt, svårmodigt, molltonat och poetiskt. Göteborgska Midnattsorkesterns första album på nio år kommer liksom föregångaren ”Över stadens tak” med en fin kombination av visa, romsk gitarrjazz, ryskt, balkanskt och klezmer.

De vackra sångerna, signerade dragspelaren David Löfberg, heter saker som ”Långt bort i skogen” och ”Rosorna dansar på taken i natt”. ”Yllefilten” är natten själv som lägger sig kring ens bädd. Elina Ryd sjunger sångerna med klar stämma, intimt och liksom dröjande.

”Lajka” är en känslig ballad om hunden som skickades ut i rymden, men förstås helst skulle ha blivit kvar på jorden, alltmedan stjärnbildernas djur ”önskar att få fara bortom världar utan slut”. Albumets enda snabba spår, ”Midnattståg”, imiterar vagnshjulens rytm och handlar om längtan långt bort; ”där land och himmel möts är linjens ändhållplats”. Låten kryddas med stiliga korta solon på fiol, gitarr och dragspel."

Recension i Lira Musikmagasin av Timo Kangas, 24 nov 2023:

"Nattlig värme

Midnattsorkestern, Yllefilt

Yllefilt är en i sanning värmande sak, mitt i sin melankoliska moodboard. Vi får sju nyskrivna sånger av David Löfberg, som även trakterar dragspel på skivan. Yllefilt är också den första skivan från Göteborgsbandet Midnattsorkestern sedan Över stadens tak, för hela nio år sedan. 

Att Löfberg kallar sitt projekt just Midnattsorkestern ter sig fullkomligt naturligt när du väl hör musiken. Lyssnaren vaggas in i vemod medelst nattligt drömska stämningar. Sångerskan Elina Ryd backas upp av en stråkkvartett med två fioler, viola och cello, Löfbergs mörklila dragspel, Gustav Jullanders gitarr och Johan Bengtssons kontrabas i en musik som förenar jazz, nordisk visa, kabaret, klassiskt och influenser från rysk musik. Väldigt fina vaggvisor för vuxna.

Ni kanske misstänker att musiken är akustisk i anslaget, och det stämmer bra. Detta är en blåtonat nokturn musik, stillsamt återhållen, och beströdd med textmässiga bilder av stjärnor, månar, tåg, skogar och rymdhunden Lajka högt däruppe. Titelspåret Yllefilt förekommer även i illustrerad form i en bilderbok av David Löfberg, som släpps i samma veva. En bilderbok som rymmer de stämningsfulla omslagsbilderna till föreliggande skiva.   

Rosorna dansar på taken i natt, så heter en betagande bit. Midnatt råder, och Midnattsorkestern följer samtliga dess råd. Har du tid och pengar så köper du dess Yllefilt."

Nya Wermlands-Tidningen (NWT) 19-07-24:

Trollbindande toner från Midnattsorkestern

Det är en ljuvlig dag och björklöven lyser gröna utanför Norra Råda Kyrkas fönster. Midnattsorkestern är åter på besök i norra Värmland. Åttamanna-orkestern firar sitt tioårsjubileum med en sommarturné och de får ett varmt mottagande av publiken i Råda.

Kapellmästaren, kompositören och dragspelaren David Löfberg (som själv härstammar från Hagfors-trakten) inleder konserten med en berättelse om hunden Lajka, som han anser inte ha blivit tillräckligt hyllad för sin sorgliga rymdfärd på 50-talet. Något som också förtjänar större uppmärksamhet är Davids kompositioner, tänker jag. De tusentals lyssningar de i dagsläget har på Spotify speglar inte deras storhet.

På kvällens repertoar finns en del nyskrivet samt en del låtar från Midnattsorkesterns album Över Stadens Tak. Låten med samma namn som skivan är en av mina personliga favoriter. Det är en virvlande vals som för tankarna till Amelie Från Montmartre. Som lyssnare följer man med den flygande vinden upp bland de vita lakanen som hänger på tork mellan husen.

En del personer lyssnar mer på melodier än på texter. Jag är vanligtvis en av dem. Men Midnattsorkesterns texter går inte att värja sig mot. Man liksom sugs in i den sagolika värld som de fantasifulla och poetiska textraderna formar. David Löfberg har en fantastisk förmåga att väva samman text och melodi. Det är särskilt påtagligt i den nyskrivna låten Långt Bort I Skogen. Orden tystnar i ett instrumentellt parti, men berättelsen fortsätter ändå. Tänk att toner kan beskriva en skog.

Elina Ryd på sång har en mjuk och behaglig röst som avslappnat rör sig mellan djupa sammetstoner och glittrande ljusa klanger. Med i orkestern är även Linnea Hällqvist och Knapp Brita Pettersson på fiol, Maria Jonsson på viola, Emma Augustsson på cello, Gustav Jullander på gitarr och Johan Bengtsson på kontrabas. Midnattsorkestern – åtta väldigt duktiga musiker som tillsammans skapar luftig och väldigt njutbar musik.

Norra Råda Kyrka, Råda

Publik: Nästan 100 personer

? Missade du konserten? En ny chans ges i Södra Råda Kulturhus 25/7 kl 19.

! Uruppförandet av Långt Bort I Skogen är drömskt och vackert!

Linnea Eriksson

Mariestads-Tidningen 17-07-25:

Ljuva toner

SÖDRA RÅDA: Nöjd publik efter lyckad föreställning

Midnattsorkestern från Göteborg intog Södra Råda Kulturhus i lördags. Den tog också snabbt plats i publikens hjärtan med den själfulla, poetiska musik som framfördes på dragspel, bas, gitarr, violiner, altfiol och cello och med sång av Elina Ryd. David Löfberg hade skrivit både text och musik och spelade själv dragspel. En recensent skrev 2016 ”Det är lekfullt, allvarligt och mycket vackert”, och det är bara att hålla med. Sällan har väl mollstämd musik känts så upplyftande, inspirerande och hoppingivande.

Dala-Demokraten, 16-07-23:

Magi med Midnattsorkestern

Det är något hypnotiskt över David Löfbergs musik. Han påminner om Orson Welles och Midnattsorkestern är hans Mercury Theatre. Det är lekfullt, allvarligt och mycket vackert. Man vill ta på arrangemangen.

Kompositören David Löfberg bildade sin orkester 2009 tillsammans med stråkkvartetten Malva vid Musikhögskolan i Göteborg, och musiken andas lika mycket Majorna i Göteborg, spårvagnen som besjungs i "Rälsfiol" skulle kunna vara hämtad ur en Harry Potterfilm eller ett ordstäv av Hellsing, eller dagen efter på Röda Torget i Moskva, tunnelbanan i Paris eller på ett sorgligt café i Buenos Aires. Beatles Eleanor Rigbyklang vill jag också ana i flera av arrangemangen.

Fredagens konsert var det tredje besöket på Hildasholm i Leksand. Miljön med alla sina minnen och exceptionellt vackra placering är en perfekt sagohamn för Löfbergs drömensemble. Hildasholm är också att gratulera för bravaden att få Midnattsorkestern att återigen landa på stupet vid Österviken.

De är åtta musiker med sångerskan Elina Ryd och dragspelaren/kompositören/textförfattaren David Löfberg i spetsen. Bas, gitarr och en stråkkvartett, Malvakvartetten, utgör resten av sättningen. Den svårdefinierade blandningen av visa, jazz, chanson, folk- och kammarmusik får stavas Midnattsorkestern. Det är en frisk bukett som doftar Kurt Weill, Bertolt Brecht, Jango Reinhard, Piaf, Brel och lite Taub.

Så länge det finns något heligt i världen, om det så bara är i ett litet musikstycke som i Midnattsorkesterns "Vågor av en dröm", så är inte världen en tom och meningslös plats.

Soundet är drömskt. Klangerna tydliga med en längtan bortom. Obehindrat räcker respektive musikant över sin ton, klang och stämma som om de själva drömde. Alla andas i samma takt. Det är tight och självklart. Elina Ryds stämma är fören på farkosten. Galjonsfiguren på skeppet som får vardags stormarna att bedarra. Rösten är len, och fängslande. Lätt rör den sig mellan djupa, mörka toner och en skör falsett. Hon förmedlar återhållsamt de poetiska texterna.

Tolkningen av "Blinka lilla stjärna" är epilogen till Stanley Kubriks film "2001". I moll stiger musiken mot stjärnorna och jag följer bara med, med ett leende på läpparna. Vi minns hunden Lajka som på 50-talet ensam skickades ut i rymden. "Laika" handlar också om var och en av oss. Den målande texten öppnar dörrar till andra världar fulla av medmänsklighet.

Jag kommer på mig själv med att önska att få höra deras musik i en teaterlokal med balkong eller i en film. Vilken spännande cabaret det vore om den hade samma inslag av fantasi och poesi. Gärna med en luftballong på scenen. Budskapet i "Tango i väderstreck" är klockrent; "Om du går i en cirkel och jag i en kvadrat, så kanske vi kan mötas, min kamrat".

Stråkkvartetten i oktetten, Knapp Brita Pettersson, Maria Jonsson, Linnea Hällqvist och Stina Larsdotters lägger stämmor så knäna viker sig. Gustav Jullander på gitarr och Johan Bengtsson på bas får mig att glömma allt vad trummor heter och när man minst anar det nuddar den lyssnande David Löfberg vid sitt dragspel. Ovanpå detta hissar Elina Ryd sitt segel.

Midnattsorkestern hade gärna fått spela till soluppgången och blivit Gryningsorkestern.

Men så länge det finns något heligt i världen, om det så bara är i ett litet musikstycke som i Midnattsorkesterns "Vågor av en dröm", så är inte världen en tom och meningslös plats.

David Löfberg påminner om Orson Welles. Midnattsorkestern är hans Mercury Theatre.

Martin Lindström

Nya Wermlands-Tidningen (NWT) 16-07-21:

Drömskt och vackert när Midnattsorkestern tar ton

MUSIK

Midnattsorkestern

Sunnemo Kyrka

Publik: ca 140

Betyg: 4/5

”Vad roligt å se en helt smockad kyrka!” utbrister värdinnan för kvällen. Midnattsorkestern gästar Sunnemo Kyrka och bänkraderna är fyllda. David Löfberg, som både skriver och arrangerar bandets låtar, har anor i bygden.

Åtta musiker glider in på scenen och sekunder senare fylls rummet med avspända och varma valstoner, som för åhörarna mjukt med sig. Det är tight, självklart och proffsigt. Man kan slappna av, luta sig tillbaka och njuta. Deras musik är som en ljummen sommarvind som smeker din kind. Medryckande, instrumentella partier smälter samman med sång på ett elegant vis.

Elina Ryds stämma är sammetslen, släpig och fängslande. Hennes röst dansar lätt mellan djupa, mörka toner och en skör falsett. På ett återhållsamt sätt förmedlar hon de lekfulla texterna. Vi får digga till en tolkning av Blinka lilla stjärna, följa med på en spårvagns färd genom Göteborg och minnas hunden Lajka som på 50-talet ensam skickades ut i rymden. De målande texterna öppnar upp dörrar till drömska världar.

I publiken syns leenden, axlar guppar och huvuden nickar i takt. Midnattsorkestern bjuder på vals, tango och jazzigt sväng. Det flörtas med svunna tider. Många av melodierna går i moll. Det är vemodigt, vackert och romantiskt.

Samtliga musiker är fantastiskt skickliga. Det är exakt och perfekt. Man anar att det är många och långa timmar som lagts ner på komposition och repetitioner. Midnattsorkesterns sound har något filmiskt över sig och jag kommer på mig själv med att önska att få höra deras musik i en film. Vilken fantastisk film det vore om den hade samma inslag av fantasi och poesi. Frågan är, vilken regissör kommer att vara först med att fånga upp talangen David Löfberg och hans vänner?

! Konserten lyfter när Över stadens tak framförs.

? Perfekt i all ära, men det finns utrymme att släppa loss lite grand.

Linnea Eriksson

"Det är inte så ofta man blir överraskad av musikutgivningen, men när jag hör Midnattsorkesterns debutalbum ” Över stadens tak” blir jag det. Det handlar om tidlös musik som kanske ändå känns närmare förra sekelskiftet än det senaste. Med en sättning med stråkkvartett (där Uppsalamusikerna Knapp Brita Pettersson ingår) och dragspel i fokus och med sångerskan Elina Ryds fina röst blir det smått magiskt ibland. Musiken lånar friskt från det mesta med lyckat resultat. Fina texter och melodier av David Löfberg. På torsdag spelar de på Katalin. Bästa låt: ”Tango i väderstreck”

4/5 kajor

Björn G Stenberg, Uppsala Nya Tidning (UNT) 14-10-01

Skivor

Midnattssorkestern - Nordiskt svårmod och ordvridarglädje

VISA/JAZZ

Över stadens tak

Midnattssorkestern

(Kakafon records)

5/5 solar

”Det är så svårt att veta hur man ska beskriva Midnattsorkestern. Orkestern har satts samman av David Löfberg som även skrivit låtarna. Sättningen är en besynnerlig blandning av stråkkvartett, gitarr, dragspel och kontrabas. Och så sångerskan Elina Ryd som med sin säregna röst och sångstil ger midnattsorkestern en del av sitt sound. Som ett slags svensk chanson med inslag av tangotoner.

En sak som utmärker ljudbilden är att sången behandlats som ett instrument, en del av orkestern. I stället för att vara sång med komp blir det en helhet.

Poesin är också en skön mix av nordiskt svårmod och

ordvridarglädje. Det är som en modern variant av Alice Babs tolkningar av Alf Hambe. Ett skönt avbrott i musikströmmen.”

Adina Magnusson, Nya Wermlands-Tidningen (NWT) 26/9 2014

"Ord, röst och instrument samspelar elegant i historierna om stjärnornas liv, havets oändlighet, tidens gång, den korta hösten före kylan och nattlig stadsromantik. Färger och ljus återkommer hela tiden i Löfbergs bilder. Sju instrumentalister – stråkkvartett, en dragspelare, en gitarrist och en basist – pulserar på dansant i både hög och låg fart och jobbar med dynamiska arrangemang.Sångerskan Elina Ryd är en uttrycksfull centralgestalt, hon betonar och böjer på toner, ord och uttal med en speciell sorts innerlighet – känslig, men inte svag. Vilket är avgörande för att albumet ”Över stadens tak” blir så existentiellt, vemodigt och längtansfullt och en liten smula mystiskt."

Alexander Agrell, Sydsvenskan 24/9 2014

”David Löfbergs Midnattsorkester har vi mött förr och det är fint att se hur elegant hans vision om en kammarfolkvisensemble landar och tar trygg form i detta imaginära rum (musiken är som en murrig teaterscen) - drömskt, nattligt, mustigt, poetiskt och storstadssvalt sensuellt, med sångerskan Elina Ryd chosefritt glidande runt bland stråkar och dragspel.”

Patrik Lindgren, Lira musikmagasin #4, sep 2014

"Parkmusiken i Societén upplevde i lördags en av sommarens succéer under de årliga visdagarnas andra dag. (...) Tangotonen i Midnattsorkestern (stråkkvartett, gitarr, bas och dragspel till Elina Ryds finstämda sång, allt i originalmusik och text av tonsättaren David Löfberg) var en idealisk upptakt till ett generöst urval Taube-sånger med dennes nu mest suveräne tolkare, sonen Sven-Bertil, i en kväll som slutade med stående ovationer av en salig storpublik.

   Midnattsorkestern bildades 2009 av stråkkvartetten Malva och David Löfberg, alla på Göteborgs musikhögskola. När chansonsångerskan Elina Ryd, Gustav Jullander, gitarr, och Johan Bengtsson, bas, tillkom till hade en svensk utveckling fötts av en magisk stråkbaserad Rio de la Plata-tango, som i hög grad inspirerade Evert Taube (Carmencita-tonen).

   En vemodig midnattston för stilla stunder kännetecknar David Löfbergs verk som både textförfattare, kompositör, arrangör och musiker, allt utsökt kammarmusikaliskt tillvarataget av Elina Ryd.

   Sven-Bertil Taube måtte ha känt sig ovanligt inspirerad av en sådan upptakt till sin Taube-bukett av fjorton sånger.."

Rolf Haglund, Borås Tidning 30/7 2013 efter Varbergs Visdagar

"Den 23 juli besöktes vi av Midnattsorkestern från Göteborg, åtta musiker med sångerskan Elina Ryd och dragspelaren/kompositören/textförfattaren David Löfberg i spetsen. Bas, gitarr och en stråkkvartett utgjorde resten av sättningen. Med sin svårdefinierade blandning av visa, jazz, chanson, folk- och kammarmusik trollband de en fullsatt salong. En av sommarens verkliga höjdpunkter! Den 10 september är de tillbaka i Dalarna för en spelning på Dalarnas Museum. Missa dem inte då!"

Ingemar Blomqvist, Hildasholm, Leksand, juli-14

Ur Göteborgsposten 23/1-13:

"Trots arrangörskapet vågar han sig på att ha ett par personliga favoriter i utbudet.

- Midnattsorkestern har så fantastiskt fina historier, och betraktar stan ur ett medborgarperspektiv, plus att de spelar väldigt vacker musik."

Gunnar Källström i intervju inför Göteborgs Visfestival 2013

Lira Lyssna (CD med ljudspår till Lira Musikmagasin nr 4 2012)

"Kompositören David Löfberg bildade sin orkester vid musikhögskolan i Göteborg, och musiken andas lika mycket Buenos Aires som Moskva, Paris och - förstås - Göteborg och dess sjungande spårvagnar som besjungs här. Romantiskt värre och härlig höstmusik så här när den säsongen stundar. Elina Ryd är det vi hör på sång. "

Patrik Lindgren

Nu är den tid när mörkret är på väg mot sommarens vågskål, men ännu är vi fyllda av tanken på frihet.

Dagen blir kvällstung redan klockan halv elva, du öppnar ytterdörren och drar in denna nåd av dofter, denna tystnad. Det är på dessa villkor vi lever här på den 60:e breddgraden och av detta formas våra sinnen: ljus/mörker – mörker/ljus.

Midnattsorkestern förmedlar detta, det svindlande samspelt vackra med det som man inte vet slutet på. Möjligen vår längtan, kanske själva livet. Det finns en sådan tät klarhet i kapellets musik, en respekt för det romantiska – och jag tänker på “Polen”, det mest romantiskt oromantiska landet i Europa. Trots att Midnattsorkesterns repertoar är föga chopinsk så finns det där: det vackert ouppnåeliga och samtidigt det av just längtan legitimerade.Och glädjen, lusten, humorn, det som gör livet inte bara värt utan också möjligt att leva.

Strax efter regnet, när jorden doftar som vackrast och de snart utslagna rallarrosornas fackeltoppar börjat glöda.

Bengt Berg (poet och tidigare riksdagsman/kulturpolitisk talesperson för Vänsterpartiet) efter Midnattsorkesterns spelning i Heidruns trädgård, 8 juli 2012.

Dala-Demokraten 7/7 2012:

Med glimten i ögat

Midnattsorkestern ger melankoli med ett stänk av glädje

KONSERT, MUSIK VID SILJAN

Midnattsorkestern

Med: David Löfberg, Elina Ryd, Linnea Hällqvist med flera.

Plats: Vikarbygården

På en höjd utanför Vikarbyn ligger Vikarbygården, en baptistkyrka byggd 1884 med underbar utsikt över Rättviken och Siljan. Konserten är försenad och den lilla lokalen fylls på med fler och fler besökare. De sista får sitta på verandan. Midnattsorkestern består av en stråkkvartett - Malva-kvartetten med Linnea Hällqvist, violin, Knapp Brita Pettersson, violin, Maria Jonsson, viola och Stina Larsdoter, cello - samt Elina Ryd, sång, Gustav Jullander, akustisk gitarr, Johan Bengtsson, kontrabas och David Löfberg, dragspel. Löfberg står också för text, musik och arrangemang. Alla är i 25-årsåldern och har träffats på Musikhögskolan i Göteborg där gruppen bildades 2009. Musiken påminner om något som kunde ha spelats på 1920-30-talet av en salongsorkester, blandat med chanson och vistradition. När stilen blir mer rumba eller tango går associationerna till musiken från Buena Vista Social Club i Havanna, Kuba. Elina Ryds sammetslena altröst är endast något förstärkt och hon rör sig fritt ovanpå ackompanjemanget, lite som hon behagar kan man tycka, men landar alltid i tid. Det är Ryd som presenterar när inte Löfberg tar vid. Ensemblen är mycket samspelt och melodin växlar mellan instrumentalisterna på violin, cello, dragspel och även altfiol och gitarr. Bas och gitarr är motorn i gruppen och förser styckena med ett rytmiskt gungande och följsamt ackompanjemang. Det låter nytt och fräscht trots dess "retro"-stil. David Löfbergs texter är poetiska och ibland underfundiga, melodierna är romantiskt melankoliska men alltid med ett stänk av glädje. Texterna beskriver drömmande ämnen som kärlek, natur och vackra ting. Musiken speglar texterna mycket väl som i "Vågor av en dröm", där dynamiken böljar fram och tillbaka. Löfberg överraskar ständigt i sina arrangemang. I "En liten fågel flög" inleder basisten och gitarristen solistiskt för omväxlings skull och i "Kalejdoskop" sjunger hela ensemblen med i refrängen. Stycket som har inspirerats av en målning - "Stadslåt" - ger kopplingar till Argentina och Astor Piazzolla. Det är en syntes av en stad och staden är Lund, berättar David Löfberg. Det finns ingen text utan Elina Ryd använder sin röst som ett instrument och glider in och ut ur musiken i ett högre tonläge. Här blandas taktarterna och harmonierna är mer komplexa. Humoristiska inslag som exempelvis speldosor i plåt förekommer också. Sången "Månen lyser inte" är en parafras på en känd rysk sång som ofta brukar spelas av balalajkaensembler och den innehåller verkligen rysk melankoli. Midnattsorkestern avslutar med "Tango i väderstreck" där Maria Jonsson på viola inleder. Texten är full av roliga och kluriga vändningar. Det blir naturligtvis ett extranummer, ett stycke med en romantisk text, "Innan ljungen blommar". En mycket uppskattad konsert av en ensemble som vi kommer att få höra mer av.

Anne Pettersson

Göteborgsposten 5/5 2010:

De spelar helst i mörker, helt oförstärkt och om man blundar och försätter sig i rätt stämning så kan man se framför sig hur fint det skulle vara att se och höra Midnattsorkestern på en liten scen, i en liten bygdegård med ett hundratal tända ljus och en andäktig publik. Här finns tango-dramatik och vemod, dragspel och stråkkvartett och en sångerska som ömsom viskar, ömsom sjunger och för mig är det precis exakt så här denna sorts musik ska spelas. Vi snackar uråldriga anor som på ett skickligt sätt görs moderna och angelägna.

4/5 fyrar  Daniel Claeson