David Löfberg: Spårvagnshus - En paketlösning

Detta var mitt bidrag i GBG Form 2021 i höstas, en tävling för att bli officiell jubileumsprodukt till Göteborgs 400-årsjubileum 2021.

Mitt bidrag blev ett av tio finalbidrag men vann ej. Jag fick dock ut mycket positivt av tävlingen. Tack alla som röstade!

Här är min presentationtext till tävlingen:

Spårvagnshus - en paketlösning

Jag har en förkärlek för återvunna material och inspirationen är ofta Göteborgsk. Bland annat har jag fastnat för de äldre landshövdingehusen i Gårda där jag bodde en tid. Främst för deras slitna skönhet samt deras likhet med mjölkpaket. De representerar både Göteborg och en mänsklig och trivsam livsmiljö. Vidare de äldre spårvagnarna, med blått som drar svagt mot turkos och lyser mer än de nyare vagnarnas blå. Favoriten är linje 6 med sina komplementära färger. Landshövdingehusen, med bas av betong och övre del i trä, är liksom spårvagnar uppdelade i sin färgsättning. Efter att ha närmat mig båda i olika projekt föddes idén att försöka kombinera hus och vagn. Numren på spårvagnarna i olika färger blir husens gatunummer. Spårvagnarna representerar också ett rum för alla, i ständig förändring och rörelse. Staden susar förbi utanför, också den i förändring. En resa genom tid och rum. Att se ut genom fönstret på ett hus och se staden runt omkring förändras över tid kan, med ett relativt tidsperspektiv, också liknas vid en resa. Eftersom husen kan ha flera ingångar med olika (spårvagns-) nummer kan man tänka att man går in genom en ingång och kommer ut genom en annan och då i en helt annan del av stan.

”Spårvagnshus - en paketlösning” kombinerar alltså två Göteborgska företeelser: spårvagnen och landshövdingehuset, och anknyter till miljö, återvinning och gemenskap. Spårvagnens färger applicerade på landshövdingehusets form. Materialet består av en tom mjölk- eller juicekartong som klippts i för landshövdingehus korrekt proportionerlig höjd och upptill klätts i ett brädliknande material (tex som i skissexemplaren med träfanérremsor från ett gammalt väggskydd, loppis) och målats, nedre delen med betongfärg. Fönsterrutorna består av svartmålat oh-papper klistrat på akvarellpapper och spröjsade med sytråd. ”Plåttak” av räfflad papp. Husnumren är målade som spårvagnarnas olika sifferplåtar i dess specifika färger. Den tänkta upplagan på 400 exemplar kan numreras unikt genom olika spårvagnsnummer i kombination. På hus nummer 6 kan tex finnas en skylt med den orangea sexan ovanför husets enda ingång medan huset nr 361 har ingångar på tre sidor med vardera skylt 3,6,1. Hus nummer 210 kan ha en ingång 2 och en 10 osv. Även annan variation kan förekomma mellan husen. Brädväggssidan med bara ett fönster kan t.ex. förses med klotter, reklamskylt eller lakansbanderoll.

Tanken är att detta ska va en enkel, kreativ, dekorativ och lustfylld kombination av två för Göteborg karaktäristiska landmärken. Färgerna, formen, igenkänningen ger känslan av tillhörighet, ett hem, och det stora i det lilla (hus/förpackning). Jag hoppas att tankar kring miljö, återvinning, filosofi och gemenskap ska sättas i samband med produkten och leva och inspirera genom den, utan bäst före-datum. Jag hoppas också att folk i större utsträckning kommer att titta på landshövdingehus och liksom jag tycka att de ser ut som mjölkpaket.

Materialet är till allra största del återvunnet och produkten är i sig en demonstration för värdet hos det som oftast kastas bort. Kartongen är inte bara återvunnen som material utan även som form, i det att mjölkkartongens form utgör stommen för huset. Förutom att uppmuntra till insamling av skräp belyser det också dess potentiella värde, inspirerar och inbjuder till pyssel för alla åldrar (Mjölkkartongen är såsom vätskebehållare f.ö. ett utmärkt material att måla eftersom det inte suger upp, töjer eller böjer sig som annan kartong kan göra). Spårvagnen är som sagt också ett rum öppet för alla, där människor från olika bakgrund kan mötas på lika villkor. Nästan ett slags hem där vi bor tillsammans kortare tider. Hela staden inkluderas så långt spårvägsnätet sträcker sig. Jag vill därmed också gärna anknyta till och uppmuntra alla strävanden att lyfta de stadsdelar som idag ibland sätts i samband med hopplöshet och våld, ur det negativa. Det finns en stor potential i förorterna, med vacker natur, kreativitet mm. Stora värden som inte ska kastas bort.