Vad göra när orken tryter?

”Den nya normalen” enligt Maria

Ett uttryck som detta kan stundvis vara otroligt vilseledande. Människohjärnan är byggd för att hantera kortvariga stressituationer. Den är fokuserad på att lösa problem, förutse hot och att planera för framtiden.

Nu har vi i över ett år varit i ett oroväckande läge p.g.a. ett problem vi på egen hand varken kunnat kontrollera eller lösa. Allt detta kombinerat med kroniska känslor av ovisshet. Anpassning i all ära, men detta är inte ett normalt läge för oss. Ändå förundras många över hur utmattade de känner sig just nu… såhär över ett år in i en pandemi.

Inom branschen är många mer eller mindre trötta; inte bara daghemspersonal, föreståndare och föräldrar utan även barnen. Nu är det viktigt att värna om de hälsosamma coping-mekanismerna. Att då när det känns som så, öppet våga uttrycka hur man känner, utan att tänka att man är till belastning:

”Idag känner jag att min ork är på noll. Kan du dra samlingen så sköter jag den imorgon istället?”

Och samtidigt också sätta ord på varför det känns som det gör, vilket är speciellt bra för barnen:

” Varför tycker du corona är dumt?

- För jag kan int ha födiskalas det här året heller.

- Nå när Momi måste ha mask på när vi leker. ”

Känslorna bör alltså fortsättningsvis benämnas och bemötas. Detta gäller BÅDE barn och vuxna. Och känslorna är tillåtna och framför allt - berättigade!

Kategorier i förhållningssätt enligt Mela

En vän till mig berättade att hon häromdagen hade bongat en man i butiken, som placerat ansiktsmasken så att näsan förblivit utanför. I ilskorna hade hon stegat fram till honom och småironiskt frågat honom om han brukar gå omkring med sina juveler hängande utanför kalsongerna också... Jag skrattade och skrattade. Det här var choko för min mun. Då jag dessutom är den som bara ÄLSKAR situationskomik.

Men efter samtalet spred sig obehaget, och jag konstaterade sorgligt... så här långt har det gått. Att det är vardag att man “vaktar” på sina medmänniskor, att man fräser åt okända, blänger på den som inte följer rekommendationer, att grannfrun skriker “turvaväli” på sin dagliga promenad då hon möter en medmänniska och framförallt, att det nu om någonsin är svårt att mötas och bemöta med respekt.

I mina egna ilskor listade jag sedan upp kategorier av oss människor. Till vem hör du då orken tryter?

• Den Arga - arg på allt och alla

• Den Rädda - isolerar sig mellan fyra väggar, möter ingen och har skrivit testamente

• Den Neurotiska – tvättar huvud, axlar, knä o tå om och om igen

• Den observanta Väktaren - bongar alla som har juvelerna hängande utanför

• Den Överpositiva - berättar för allt och alla hur bra det är när lugnet äntligen är här och familjen är samlad på de innovativa skogsutfärderna

• Den Lösningsfokuserade - utgår ifrån att “det e nu så här” inte ska vi klaga, så många som har det värre och nu gör vi det bästa av det

• Den maniska Nyhetstittaren – vet alla siffror och färgen på Mika Salminens kravatt for the day

• Den Nonchalanta – couldn't care less

• Den som är Safe- förklarar oavbrutet hur hen INTE kan smitta och att det NOG är tryggt att möta hen

• Den Tappra – inget har förändrats, allt är som vanligt, livet går vidare, så vad dillar alla om?

• Den lättvindiga Kappvändaren - i stunden är hen arg på de som åker till Lappland för att i nästa stund gå ut och äta blinier med hela sitt gäng

• Den Empatiska – som alltid förstår allt och alla och skickar den ena mer rörande quoten på whatsapp efter den andra

• Den Skeptiska - är allt det här nu sant?

Kanske du hittar på fler? Vi är visst alla någon gång någon av de ovanstående och det är OKEJ.Vi behöver få uttrycka oss och också ta emot andras uttryck! Men för att orka med allt detta och alla dessa känslosvall behöver vi ta hand om oss själva, vara snälla med varandra och det egna lilla inre barnet. Och om inte annat så unna dig själv en God kopp kaffe! (Marias och min tes under tider som dessa.)

Kraftkramar och njut av vårsolen!