Att skapa plats för olikhet i lärandet

Barns utveckling är inte linjär. Den är krokig, ibland knyckig, och alltid individuell! Inför ett nytt verksamhetsår välkomnar vi igen en grupp med nya barn. Hur kan vi skapa rum för alla och strukturera upp dagen på bästa möjliga sätt?

När förväntningar blir begränsningar

När vi förväntar oss att barn ska kunna en viss sak, i en viss ålder, riskerar vi att missa det barnet faktiskt redan kan. Dessutom riskerar vi att barnet börjar känna sig "fel" eller "efter", trots att det i själva verket har en helt normal individuell utvecklingsbana.

Barn som inte ”följer mallen” har ofta styrkor som vi lätt förbiser om vi bara letar efter det som saknas. Kanske har barnet svårt att sitta still, men har en fantastisk förmåga att tänka i bilder? Kanske pratar barnet inte lika mycket som andra, men observerar och förstår sammanhang bättre än vi tror?

Inkludering börjar med att se hela barnet

Att se barn som hela personer, och inte som avvikelser från en norm, är en viktig nyckel till ett inkluderande lärande. Vår uppgift är inte att fixa barn så att de passar in i en mall. Vår uppgift är att anpassa miljön, verksamheten och bemötandet så att alla barn får chansen att växa och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Det kan innebära att vi behöver tänka nytt, våga ifrågasätta gamla sanningar och vara beredda på att möta varje barn med nyfikenhet.

Några frågor värda att reflektera över:

• Är det vi som anpassar oss efter barnen, eller förväntar vi oss att barnen ska anpassa sig efter oss?

• Hur ser det ut i vår barngrupp – vems behov möts och vems behov hamnar i skymundan?

• Finns det utrymme för olikhet i vår verksamhet eller blir det lättare för barn som "passar in"?

• Vad säger vårt sätt att strukturera dagen om vad vi värderar?

Texten skriven av Svenska bildningstjänster, publicerad 7.8.2025

Bild: Pexels