Innan du börjar skriva en berättelse måste du bestämma vem det är som berättar din historia - vilket berättarperspektiv du ska ha. Är det en "allvetande osynlig iakttagare" eller "huvudpersonen själv" som berättar? Du väljer mellan att berätta i första person (jag) eller tredje person (han eller hon). De begreppen har man lånat från grammatiken, där olika pronomen kallas för första, andra eller tredje person.
En väldigt vanlig berättarmetod är att låta en osynlig, allvetande iakttagare berätta. Det här ger författaren stor frihet, för författaren kan förflytta sig vart som helst i världen, och till och med tillbaka i tiden, och berätta vad som händer. Man kan säga att berättaren ser och hör och vet allt. Ungefär som kameran i en film. Kameran är en osynlig betraktare som kan befinna sig vart som helst, när som helst.
Texten Felicia adjö är skriven med det berättarperspektivet, alltså i tredje person:
Felicia gick upp på sitt rum, satte på musik och lade sig på sängen. Som hon alltid gjorde.
Att vi skriver "Felicia", "sitt", "sig" och "hon" visar att vi skriver i tredje person. En författare som skriver ur tredje persons-perspektiv måste bestämma sig för vilkas tankar som ska avslöjas. Du kan välja att beskriva vad alla personerna funderar på, men det blir lätt väldigt rörigt om allas tankar skrivs ut. Det är vanligare att vi bara får följa en eller ett par personers tankar. I novellen om Felicia får vi reda på vad huvudpersonen Felicia tänker, men nästan ingenting om de övrigas tankar.
Om berättelsen skrivs i första person, i "jag-form", koncentreras hela berättelsen till vad huvudpersonen ser, hör, tänker och upplever. Då kan du som författare inte skriva om vad som händer på platser där inte huvudpersonen befinner sig. Du kan inte heller berätta om vad andra personer tänker. Fördelen med denna berättarmetod är att läsaren "blir" huvudpersonen genom att hela tiden befinna sig i dennes huvud och veta allt om huvudpersonens upplevelser, tankar och känslor. Många ungdomsromaner är skrivna i jag-form.
Hade berättelsen om Felicia varit skriven i första person, skulle raderna om när hon går upp på sitt rum för att lyssna på musik sett ut så här:
Jag gick upp på mitt rum, satte på musik och la mig på sängen. Som jag alltid gjorde.