FYSISKA GRÄNSER: hur nära andra får komma, var eller hur man får röra vid någon.
PSYKISKA GRÄNSER: hur man får behandla någon, hur man får tala till eller om någon, vilka saker man går med på.
Att känna igen andras gränser kräver förmåga att tolka icke-verbala signaler.
Barns och ungas gränser är de vuxnas ansvar.
Att respektera ungas gränser är en nyckelfaktor i att bygga trygghet och tillit.
All interaktion ska vara trygg och respektera allas kroppsliga självbestämmande.
Ingen beröring får vara en hemlighet, kännas obehaglig eller göra ont.
Var och en har rätt att själv definiera sina gränser – ingen annan kan bestämma dem åt en.
Gränser kan variera beroende på situation, personer och den egna känslan.
Du kan titta på en video om ämnet nedan (på finska).
Stöd den ungas självkänsla och välbefinnande, hjälp den unga att komma över motgångar och att hantera svåra känslor.
Stöd den unga också när hen har misslyckats eller begått misstag.
Låt den unga få uppleva att hen har lyckats.
Var närvarande, acceptera den ungas känslor.
Ge en lugn närvaro.
Försök att vara en pålitlig och tillgänglig vuxen.
Säg NEJ:
Lär dig att säg NEJ högt, bestämt och övertygande.
Lämna platsen eller webbplatsen:
Du kan alltid avlägsna dig utan att säga ett ord: du behöver inte någons lov eller medgivande till att lämna en misstänkt situation.
Berätta för en pålitligt vuxen:
Berätta även om situationen är över. En vuxen kan ingripa i situationen och stödja barnet eller den unga.
Tacka den unga om hen berättar om en misstänkt situation. Beröm den unga om hen har lyssnat på sig själv och avlägsnat sig från en situation.
(Lajunen et al 2005; Brusila et al 2009.)