Iskarboda banvakstuga

Iskarboda banvaktstuga

Fastigheten

Byggd 1900. Kolla uppsats om banvaktstugan:

http://www.brakulturmiljo.se/rapport_iskarboda.pdf (Iskarboda banvaktstuga, Högskolan Gotland, 2006), varifrån följande text är hämtad:

Iskarboda banvaktstuga med tillhörande uthus och vidhängande dass stod färdigt år 1900. Ett rum inreddes på vinden 1932 för 1700,48 kr och samtidigt noteras att källare finns under hela stugan. Värmeledning med panna i källaren samt vatten- och avloppsledning med hydrofor i källaren installerades i huset 1939 för drygt 1700 respektive 1000 kr.17 Åren 1954 och 1961 utfördes reparationer i två rum i bottenvåningen respektive i källaren samt på en oidentifierad del av huset. Banvaktstugan försörjs idag (2006) med el från järnvägen och det är högst troligt att elen kom samtidigt med elektrifieringen av järnvägen 1934 men inga källor finns som styrker det. Utöver detta har stugan förändrats i förhållande till de ursprungliga ritningarna i följande fall som inte har kunnat styrkas i källor: skafferiet och vedlåren i hallen har tagits bort, en dörr mellan hallen och salen har tagits upp, köket har moderniserats med ny spis och köksskåp samt att källaren har utvidgats under hela huset åt väst. Huset var permanent bebott från år 1900 till i början av 1980-talet och sedan fungerade det som sommarbostad. Släkten Johansson i Ängelsberg nekades köpa stugan och efter 1996 har huset stått öde. Huset hade som sommarstuga drabbats av inbrott flera gånger. Den siste banvaktens släktingar gjorde årliga besök och såg hur trädgården och husen förföll långsamt – växter grävdes upp och uthusdörrarna bröts upp medan trädgården växte igen.

Omgivningen

Omgivningarna runt tomten vid Iskarboda banvaktstuga har förändrats i viss mån i form av skog som har huggits ned och vuxit upp. På södra sidan vägen, väster om järnvägen fanns flera växthus och trädgårdsland. Norr om vägen, på östra sidan järnvägen stod en dressinbod av trä där redskap, visst material och cykeldressinen förvarades. På den plana ytan mellan vägen och den södra slänten upp mot banvaktstugan stod en vattenpump av metall. Tidigare fanns grindar av trä som skydd mellan vägen och järnvägen samt en äldre modell av skylten »Livsfarlig ledning«. I slänten söder om stugan fanns ett stenparti och stora blomsterarrangemang. I slänten mot järnvägen ska det ha funnits en plantering i form av ett halvt bevingat hjul. I en artikel i tidningen Signalen från 1942 beskrivs att det på tomten finns röda rosor, dahlior, backtimjan, petunior, nudonrosor (troligen åsyftas rosen New Dawn), Sanguinea splendens (Alunrot), svarta och röda vinbär, äppelträd, tomater, slanggurka och Oenothera Missouriensis (storblommigt nattljus). År 1978 nämns klosterliljor, kinesiska liljor, svarta liljor från Sibirien, Sarons lilja, silverax, flera sorters sedumväxter, fjällbrud och vildvin. Vi har hittat blomskyltar med namnen Helenium Crimson Beauty (någon sorts solbrud), Saxifraga cotyledon (fjällbrud), Corcopsis verticillata (höstöga) samt Geum coccineum fl pl röd (röd nejlikrot).

Rivning eller räddning?

Banverket har fått regeringens uppdrag att avveckla hus som inte behövs för verksamheten och man har tagit fram en lista över 1000 byggnader som ska avvecklas. På listan finns banvaktstugan i Iskarboda med. I samarbete med Riksantikvarieämbetet vill man identifiera sträckor som visar järnvägens historiska utveckling och att försöka bevara de byggnaderna. I början av juni 2005 skickade antikvarien Ing-Marie Nilsson-Tarkkanen vid Lindesbergs museum en förfrågan till Rasmus Axelsson om att hitta någon som var intresserad att ta hand om den rivningshotade banvaktstugan som enligt deras mening var kulturhistoriskt värdefull. Karl Ekberg blev intresserad och skrev under hösten en formell fråga till Banverket samt en förfrågan till Länsstyrelsen i Örebro län om att förklara banvaktstugan som byggnadsminne. I oktober arbetade Rasmus, Karl och Björn Sundberg på uppdrag av Banverket, vid banvaktstugan med att röja träd runt husen och att försöka skydda tak och fönster från fortsatt förfall. Efter en vinter av tystnad från Banverkets sida växte misstankarna om att något var i görningen och slutligen meddelade Mikael Borg på fastighetsavdelningen i Gävle att de bara uppfattade det som en tidsfråga innan rivningen kunde börja. Riksantikvarieämbetet hade då utan att motivera sig meddelat att stugan inte tillhörde riksintresset. Ing-Marie hade under hösten och vintern fört diskussioner med Banverket och Riksantikvarieämbetet om stugan. I mars 2006 bildades Föreningen för Iskarboda banvaktstugas bevarande (fibb) med syfte att:

»verka för att Iskarboda banvaktstuga med omgivande miljö bevaras och restaureras i en kulturhistoriskt positiv riktning«

Eftersom Karls tidigare skrivelse besvarats med att Länsstyrelsen inte handlägger statliga byggnadsminnen skrev fibbs styrelse en ny förfrågan om förhandsbesked om byggnadsminnesförklaring inför ett eventuellt övertagande av byggnaden. Syftet är att få till skyddsföreskrifter som garanterar Banverket att de slipper sätta upp ett dyrbart bullerplank. Denna uppgift är gjord med moraliskt stöd från Länsstyrelsen som en förundersökning inför en eventuell byggnadsminnesförklaring.

Rivning

Iskarboda banvakstuga revs i december 2006.

Fastighetsägare

SJ

Banvakter

Sandberg-Kvick (1900-22)

Banvakt Johan Fredrik Sandberg-Kvick (1866-1954) och Margareta Josefina Eriksson (1866-1949) gifte sig 1894. De bodde här tills 1923 med sönerna Karl Gerhard Sandberg-Kvick (1895-1962) och Gunnar Emanuel Sandberg (1908-). När de lämnade Nytorp flyttade de till Axberg norr Örebro.

Följande text är hämtat från länken ovan:

På banvaktstugans fasad b finns det äldsta daterade klotter i form av texten »Banvakt J F Kvick 1903 september« som vi tar som ett säkert belägg för att detta är skrivet av någon av de första eller till och med den första banvakten som bodde i huset. Via släktingar och sökningar i databaser tror vi oss ha kunnat identifiera mannen som Johan Fredrik Sandberg-Kvick född 1866 i Sånga socken i Stockholms län. 1890 bodde han ensam på soldattorpet Lundby i Markim socken i samma län. Mannen hette bara Sandberg i efternamn från början men fick namnet Kvick av militären. År 1900 bodde han, hustrun Augusta Josefina, född i Odensala socken 1866, och barnen i Odensala socken i Stockolms län där Johan Fredrik var järnvägsarbetare och lägenhetsägare.

Paret fick fyra barn varav tre har lämnat spår efter sig på banvaktstugans väggar: Gerhard 1895, Elsa 1897 och Erik 1899 alla födda i Odensala socken i Stockholms län samt Gunnar född 1908 i Fellingsbro socken i Örebro län.

Fadern har skrivit två gånger varav »Banvakt J F Kvick 1903 september« är den äldsta daterade noteringen på byggnaden. Elsa Kvick har skrivit två gånger varav den ena med födelsedagen nämnd; Gunnar Kvick kan med säkerhet identifieras en gång men ytterligare en Gunnar har bara skrivit sitt förnamn; Erik Kvick finns en gång 1912 men två »anonyma« Erik kan även utläsas.

Enligt SJ:s lönestater är Johan Fredrik banvakt på sträckan Spannarboda– Näverkärret, där Iskarboda banvaktstuga ligger, år 1917 men banvakt i Spannarboda 1922.

Man kan försöka spåra Johan Fredriks väg i Mellansverige. Han föds väster om Stockholm och blir soldat i trakten av Vallentuna norr om Stockholm. Tre barn föds i Odensala, ännu längre norr om Stockholm, där fadern år 1900 är järnvägsarbetare, kanske sedan de indelta soldaterna börjat avskaffas. Det finns belägg för att familjen Kvick finns i Iskarboda 1903 genom klottret på väggen, 1908 när Gunnar föds i socknen och 1917 då Johan Fredrik är banvakt på sträckan – 1922 finns Johan Fredrik i Spannarboda. Johan Fredrik ska även ha bott i en banvaktstuga i Axberg strax norr om Örebro.

Erik Johansson (1922-1970)

Banvakt Karl Erik Johansson (1893-1980) från Knista i Närke verkade här tillsammans med hustrun Helga Margareta Jansson (1899-1986) från Näsby i Västmanland och Helgas son Ture Hjalmar (1920-1997), som var född i Adolf Fredriks församling i Stockholm. År 1970 bor Hjalmar tillsammans med hustrun (gifta 1948) Anna Elisabet Pilblad (1924-1994) från Näverkärret och barnen Maj-Britt Elisabet (1949-) Johansson, Anneli Irene Margareta Johansson (1954-) och Lars Erik Hjalmar Spabo (1961-) i Ängelsberg, där deras två yngsta barn är födda. Den äldsta dottern är född i grannförsamlingen Västerfärnebo. Hjalmars hustru Anna Elisabet var dotter till Karl och Jenny Pilblad.

Följande text är hämtat från länken ovan:

Den efterföljande familjen Johansson är mer lättspårad. Karl Erik Johansson föddes i Knista socken i Örebro län den 26 januari 1893. Han var son till lantbrukaren Karl och Augusta Johansson i Nedra Östa där Erik växte upp. Det föddes åtta syskon varav fyra överlevde till vuxen ålder – Erik var den äldste av dessa fyra. Fadern dog 1918 och sonen Einar Johansson tog över lantbruket.

Den 1 januari 1917 blev den extra ordinarie banvakten Erik Johansson fast anställd banvakt vid sj. När och varför Erik började vid sj är ännu okänt men enligt den reguljära befordringsgång som gällde för järnvägsanställda kan han ha haft olika tillfälliga anställningar som banarbetare flera år innan han fick en fast tjänst. Han hade tidigare velat bli trädgårdsmästare men inte fått den plats i Hallsberg som han sökt. Enligt sjs lönestater var Erik anställd i Näverkärret 1917-1920 och han ska då ha bott i banvaktstuga 265 Näverkärret.

I september 1922 kom Erik till banvaktstugan i Iskarboda vars omgivningar såg ut som runt vilken annan banvaktstuga som helst och trädgården började byggas upp.38 1926 gifte sig Erik med Helga Margareta, som var född den 26 september 1899 i Näsby församling i Örebro län, och som sedan tidigare hade sonen Ture Hjalmar Johansson, född den 30 januari 1920 i Adolf Fredriks socken i Stockholms län. Erik adopterade Hjalmar och han bodde i stugan fram till militärtjänsten började 1940. Hjalmar anställdes senare vid sj och kom slutligen att arbeta på stationen i Ängelsberg som tågklarerare.

De järnvägsanställdas tidning »Signalen« gjorde ett reportage från Iskarboda 1942. Trädgården var då minst sagt sprudlande av växter och efter de 20 åren fanns det växthus om 40 kvm och ett hundratal växtsorter som i många fall var markerade med namnskyltar med latinska namn på. Växterna sköttes på kvällarna och på lediga dagar utan att det dagliga banvaktsarbetet blev lidande – hans järnvägssträcka beskrivs som »extra prima«. Han odlade även frukter och bär samt grönsaker för eget och kollegorna längs linjens behov. Utöver trädgården och arbetet var Erik kyrkvärd i Spannarboda kyrka dit han for på sin cykeldressin. Reportern avslutade artikeln med följande:

"När jag någon gång har vägarna förbi banvaktstugan vid Iskarboda ska jag be kamraten och lokföraren hälsa med dubbelsignal till banvakt Eric Johansson och hans hustru för deras oegennyttiga arbete längs en svensk järnvägslinje. Skulle jag mot förmodan axla generaldirektör Dahlbecks kappa bleve min första åtgärd att få en bestämmelse till stånd om sakta fart för alla personförande tåg som passerar Iskarboda under sommarmånaderna. Detta för att bereda jäktade resenärer till en stunds tankeställare att vad stort sker, sker i tysthet."

Medan de järnvägsanställda kallade Erik Johansson för »Iskarbo-Johan« gick han lokalt under namnet »Blom-Johan« eller »Tulpan-Johan«. Lokalbefolkningen i Spannarboda med omnejd kände till Erik mycket väl. Man åkte till honom för att köpa blommor och snittblommor, han var kyrkvärd och han ordnade planteringar hemma hos folk och på kyrkogården.

De beskrev honom som en engagerad och vänlig men en bestämd och krävande man med »humör«. De minns att när han arrangerade planteringar hemma hos folk styrde han arbetet helst och lät ägaren göra grovarbetet men att han därmed inte var någon lat slavdrivare. En dam drog sig till minnes en bekant som var tvungen att gå och sätta sig på utedasset för att få en stunds vila när Erik var hos de och ledde arbetet.

Hustrun Helga skötte hemmet och arbetade i trädgården – hon ska enligt de lokala källorna ha gjort mycket av arbetet i det fördolda utan att få äran. Helga var en tystlåten kvinna som de inte visste mycket om.

En f.d. banarbetare (Athos Andersson) som jobbat under Erik beskriv honom som en bra och duktig arbetsledare. Erik skaffade aldrig körkort men han hade två mopeder som han for runt i bygden på men i övrigt gjorde han inga större utfärder.

När SJ:s dåvarande generaldirektör Gustaf Dahlbeck besökte Iskarboda banvaktstuga på 1950-talet (i slutet på 1940-talet) lovade han Erik att få bo kvar i stugan efter pensioneringen, något som var ovanligt vid den tiden då banvakten annars tvangs flytta. Erik fick även pris av Lantbruksakademin för sitt trädgårdsarbete – något som ledde till intervjuer i lokaltidningarna samt i flera rikstidningar. Strax efter det gick Erik i pension men han och hustrun fortsatte sköta trädgården hela tiden.

Banvaktstugan i Iskarboda var att likna vid en turistattraktion i trakten och det ska ha förekommit bussresor dit för att se trädgården. Färgprakten på de färgbilder från slutet av 1960-talet som vi har fått tillgång till visar en praktfull anläggning på gränsen till övermåttan. Erik och Helga ska också ha fått besök av prins Vilhelm på väg till jakten i den närbelägna Grönbo kronopark som dokumenterades av »Bildtidningen se«.

Erik var en man noggrann och bland det material som finns kvar kan efter honom hittar man en pärm med kvitton från fröfirmor från hela landet och i några fall utomlands ifrån. En firma har till och med skickat telegram för att gratulera på födelsedagen. Han förde även bok över de trädgårdsarbeten han gjorde åt människor i trakten, där finns diplomen bevarade samman med bilderna från tidningen »Signalen«. De sista noteringarna är gjorda våren 1980.

Erik Johansson bodde i och skötte banvaktstugan fram till sin död den 17 juli 1980. Helga bodde kvar ännu några år men avled den 24 november 1986. Banvaktstugan blev sedan sommarbostad och disponerades av Hjalmar Johansson med barn. Hjalmar och familjen fick avslag på att få köpa stugan och 1996 återlämnade man nyckeln till SJ:s fastighetsavdelning. Hjalmar avled den 17 mars 1997.

Film inspelad vid Iskarboda banvaktstuga på 1960-talet av troligen Gustav Andersson: https://www.youtube.com/watch?v=uBHYSw-Xnv8&feature=youtu.be