Aspviksäng

• ...och "min bror som är ingenjör" Erik Gunnar (1906-09-15--1970-07-07), som David brukade säga, blev civilingenjör. Enligt Runeberg och fostersonen Krister Tonning tog han studentexamen på Spyken i Lund 1926, blev civilingenjör på KTH 1931 på linjen Teknisk fysik och anställdes på Svenska Sockerfabriks AB:s (SSA) forskningsavdelning i Staffanstorp och Karpalund 1931-42. Därefter arbetade han på SSA:s sockerteknisk laboratorium i Arlöv. Han föddes i Övre Bondby i Nora bergsförsamling, i vars församlingsbok (s. 19) fadern August tituleras torpare. Erik Gunnar gifte sig 1939 i Staffanstorp i Skåne med Frida Olivia Olsson (1903-1999) från Brågarp och bosatte sig på sockerbruket i Arlöv. När Fridas syster Rut Ida (4/1 1905-1952) och hennes man Hans Edgar Tonning (28/4 1904-1958) avled blev deras barn fosterbarn hos Gunnar och Frida, bland andra sonen Hans Krister Tonning (1946-), som bor i Uppåkra i Staffanstorp (2019). Hans Edgar och Gunnar flyttade 1936 samtidigt in i kvarteret Sidensvansen i Burlöv. Krister berättar att Gunnar var snäll och ganska tystlåten och pratade sällan om uppväxten i Nora och om sina utbildningar. Om sina syskon i Spannarboda brukade han dock prata och han hälsade på där flera gånger. Brodern David i Aspviksäng brukade skicka älgkött till Gunnar i Arlöv. Köttet skickades med tåg och vid ett tillfälle blev köttet liggande i värmen på stationen över helgen så att de inte vågade äta det. Gunnar hade körkort, men var en dålig bilförare. En gång kvaddade han bilen han lånade av Sockerbolaget och när han besökte sin bror Bertil i Bångbro körde han av vägen med hans bil. Semestrarna tillbringade de ofta i Båstad och då brukade Gunnar ta extra körlektioner. Gunnar var storrökare av cigarrer, berättar Krister, och rökte även upp fimparna i sin pipa. Han led av kraftig rökhosta och avled i strupcancer bara ett år efter sin pensionering. Krister Tonning berättar att Gunnar sa att det var rektor Börjesson i Nora som uppmuntrade honom att läsa vidare. Gunnars väg från ett torparhem i Västmanlands bergslag till sockerbrukets forskningsavdelning via Spyken och KTH var unik klassresa på 1920-talet.

• Evert Valdemar (1901-1916) dog i Övre Järle av en magsjukdom.

Även kusinen Selma Maria Larsson (1884-1957), som knäade när hon gick och som tidigare bott och var född i Stockholm, bosatte sig på gården. David och Gunhild bodde på gården tills de blev gamla. När David pratade inledde han ofta meningarna med "affal", exempelvis: "Affal bror min är ingenjör". Han var även kommunist och brukade prata politik med den likasinnade stationsföreståndaren Emil Toll. David gillade att ligga på golvet och sova middag.

Familjen Andersson flyttade 1922 från noratrakten till Spannarboda. År 1916 bodde familjen i Järle, där August var arrendator och dit de flyttat 1913 från Bondbyn. År 1918 flyttar de till Norra Husby alldeles norr om Norasjön och där August blir arrendator.

Eriksson (1996?-2013)

Georg Eriksson i Harparboda köper gården, som bebos av sonen Jörgen med familj.

Ny ägare (2013-)

Information saknas

Bilden är tagen omkring 1954 och visar Gunnar och min storebror Anders. Han bodde hos Gunnar och Frida från 1949 då det konstaterades att vår mamma led av cancer och behövde avlastning med allt som behövde göras i en barnfamilj. Vi var tre syskon, Kerstin (1940-), Anders (1944-) och jag Krister (1946-). År 1952 dog vår mamma och då föll mycket arbete på Kerstin. Vår pappa dog 1958, som var född 1904. Kerstin och jag flyttade då hem till Gunnar och Frida. Året efter flyttade Kerstin till Falun, där hon läste till sjuksköterska. Efter sin examen blev hon kvar i Falun i tio år. Anders gick till sjöss och läste till styrman och jag följde i hans fotspår och utbildade mig till fartygselektriker. Senare läste jag till elkraftsingenjör och avslutade yrkeslivet med 35 år på olika typer av kraftverk, bl.a. på Barsebäcks kärnkraftsverk fram till nedläggningen. Text och bild: Krister Tonning (2019).