Arla - telegraf

Arla - telegraf

Fastigheten

Harparboda 1:13. Byggd år 1926.

Fastighetsägare

Följande årtal är ungefärliga.

Karlsson (1930-1985)

Edla Dorotea Jansson (1893-1969) och Karl Linus Karlsson (1891-1985) gifte sig 1930 bodde här tillsammans med Edlas barn i första giftet:

• Tea (Dorotea)

• Tora

• Tyra

• Tessi (Teresia)

• Putte

• Vira (Elvira)

samt deras gemensamma dotter Vivi (Wivan, 1930-2004). Edla hade även en handikappad son, Tage Valfred "Putte" Jansson (1919-1931), som tidvis vårdades på sjukhem. Edlas far Jakob Wilhelm Zander (1860-1962), född Svanström, som tidigare varit knekt och som barnen tyckte var skojig, enligt Vivis kompis Gunborg Karlsson i Banvaktstugan, bodde här på äldre dar. Edla flyttade hit från en bondgård i Hammaren eller Björka, där hennes förre make avled i lunginflammation. Edlas bröder i Kolsva byggde då fastigheten Arla åt Edla och hennes döttrar, där Edla kom att ansvara för Spannarbodas telefonväxel. Edla var uppväxt i Västra Skedvi, i ett numera rivet hus precis vid korsningen 4 km söder om kyrkan, där hennes föräldrar, Sander, bodde kvar tills 1940-talet. Här växte även Edlas dotter Tyra upp. Tea (1912-) gifte sig med Folke, tidigare dräng i Aspviksäng, och fick en dotter och en son. Tora (1915-) gifte sig med Tage och bosatte sig i Hallstahammar. Tyra (1916-) gifte sig med Hilding och flyttade till Rya söder om Lindesberg, där de var vaktmästare på bygdegården. De hade även en sommarstuga (med golvlucka till källaren!) i Kåfalla efter vägen mot Grönbo. Tessi (1918-) gifte sig med Paul från Nora, där paret bosatte sig. Dottern (1943-) bosatte sig i Skövde. Vira (1922-) hjälpte Edla med telefonväxeln och gifte sig senare med med Felix Karlsson, som drev affären CeOs i Spannarboda. Efter skilsmässan från Felix gifte hon om sig med banvakten Evert Svanedal från Svansbo i Näverkärret och flyttade först till banvaktstugan i Brotorp och senare till banvaktstugan i Blixterboda. Som pensionärer bosatte de sig i Fellingsbro. Tillsammans fick de dottern Ingela (1954-). Vivvi (1930-) gifte sig med Georg Eriksson (1928-2010) och övertog gården Harparboda från makens föräldrar (se Harparboda). Edlas make Linus var uppväxt på gården Spannarboäng, som han brukade när han bodde i Arla. Under en period på 1930-talet bodde även Edla och Vivi i Spannarboäng tillsammans med Linus mor och systrarna Ellen, Gärda och Hulda. Linus syster Signe bosatte sig i Skinnskatteberg. Systern Ellen var sömmerska och gifte sig när hon på äldre dar. Systern Gärda förblev ogift, men hade dottern Siri som senare gifte sig. Systern Hulda var något handikappad och förblev ogift. När Linus och Edla blev pensionäerr såldes gården Spannarboäng till Verner och Märta, medan Edla lämnade över telefonväxeln till Britta Andersson i fastigheten Björkebo. Som änkeman och äldre flyttade Linus till sin dotter Vivi i Harparboda.

Telefonväxeln var öppen varje dag 07.00-21.00 och kopplade manuellt samtalen till och från abonnenter i Spannarboda, vilka hade en- eller tvåsiffriga nummer, exempelvis hade Berga 70, Klintenbergs 9, Hagalund 7, Gläntan 11 och Prästgården 12. När telefonnätet automatiserades adderades 910 till de gamla numren, som då exempelvis blev 910 70 och 910 09. Lantbrukaren David i Aspviksäng och skolläraren Folke Erbenius i Pilkrog var de abonnenter i Spannarboda som bodde längst ifrån Edlas telefonväxel. Grönbo och Finnåker hade egna växlar. Samtal till abonnenter utanför Spannarboda kopplade växeln i Arla via växeln i Lindesberg eller växeltelefonisten Ester i Sällinge. Förutom Edla och Vira sköttes växeln även av Elsa Karlsson i Berga och av Edlas och Elsas döttrar Vivi och Gunborg. Telefonväxeln var lite av dåtidens Facebook, där dock växeltelefonisterna var de enda som kände till skvallret. Exempelvis överhördes David i Apviksäng säga till sin syster Berta i Aspviken: - Den där jävla Elsa (i Berga) var i hagen och plockade svamp. Skolläraren Folke Erbenius samtal till skolkökslärarinnan Birgit Lenner i Finnåker fick ofta brytas eftersom klocka var över 21.00.

Okänd (1985-)

Efter Linus bortgång såldes fastigheten, men har under många år varit obebodd och förfallit.