ANVÄNDA EN KVARNSTEN

Livets stenar

För att baka sitt bröd var man tvungen att först mala säden till ett finmalt mjöl. Att äta säden som den är blir hårt och svårt att få ihop till grötar och till deg för bröd. Kvarnstenar var mycket viktiga i samhället förr och är det än i dag på många håll i världen. I varje hem fanns en handkvarn för det dagliga bruket att mala sin säd.

Säden krossades mellan en under- och en översten (överliggare). För att göra det hela lättare för människan nyttjade man även vatten och vind, och kunde på så sätt mala större mängd säd. Vi har väl alla sett en väderkvarn, om inte i verkliga livet så på tv eller i litteraturen. Väderkvarn drevs med vind som fick de stora kvarnstenarna i dess inre att arbete. Hjul- och skvaltkvarnar drevs med vattenkraft. Den lilla skvaltkvarnen behövde endast en bäck för att kunna driva runt kvarnstenarna.

Kvalitén på mjölet var avhängig av vattenmängden, kvarnstorleken och vilken sorts kvarnsten som användes. Men viktigare än själva vattenmängden var fallhöjden. Vi riklig tillgång på vatten malde man både dag och natt i en skvaltkvarn, vare sig man hade tid eller ej. Man var ju tvungen att passa på. Att mala på natten var vanligt då annat arbete kunde vila på gården.

Det var vanligt att vissa kvarnstenar behövdes hackas upp med jämna mellanrum för att få så god kvalitém som möjligt på mjölet. Detta behövdes inte med malungsstenarna då de var självslipande på grund av de kvartskorn som finns i bergarten.

Att mala säden innan den var helt torr var inte bra. En kletig massa fastnade då i stenens spår och det blev extra arbete med att rensa kvarnstenen.

Olika typer av kvarnstenar

Kvarnstenar nyttjades i olika sortes kvarnar. Väderkvarnar var vanligast i södra Sverige där skogarna var glesare och vinden fick fart. Här uppe i Dalarna var skvaltkvarnar och handkvarnar vanligast då skogen står tät och hindrar vindens framfart.

Ovan ses interiör från Lisskvarn i Öje, Malung-Sälens kommun. Här lyfter Mats Andersson överstenen med hjälp av en träanordning, för att borsta bort allt mjölet som lagt sig runt understenen. Just stenarna till denna kvarn kommer från Lugnås kvarnstensbrott utanför Mariestad, vid 1900-talets början. Lisskvarn i Öje renoverades i början på 1900-talet, då hade brytningen av kvarnstenar upphört i Östra Utsjö. Kvarnen går lättast att besöka via båt på Öjesjön. Den ligger vackert mitt i skogen med Öjesjön bredvid sig. Här malde man i löndom under andra världskriget på nätterna. Det var ransonering på mjöl så malningen i Lisskvarn blev för många en nödvändighet under kriget.

Sadelkvarnen

Att få sitt dagliga bröd på bordet, eller en gröt, innebär att korn och säd måste krossas och malas till mjöl. Den enklaste modellen av kvarn, som också är den tidigaste, är sadelkvarnen, där en oregelbunden understen utgör ytan där kornen mals med en mindre översten, som inte är större än att händerna kan föra den fram och tillbaka över understenen.

Det mjöl som bildas lägger sig runt omkring understenen. Troligen användes tyg eller ett skinn som uppsamlingsyta för mjölet. Naturligtvis blev det inga mängder mjöl av att mala på detta sätt. Men än idag används denna typ av handkvarn i världen, en handkvarnstyp som är flera tusen år gammal.

Namnet sadelkvarn kommer sig av den konkava yta som uppstår på den undre stenen när den övre stenen förs fram och tillbaka över sädeskornen. Redan 2 500 år f.Kr. användes sådana här handkvarnar i Egypten. I gravkammare från den tiden finns målningar som visar kvinnor mala säd med sadelkvarn/gnidkvarn. Ett kvinnogöra på den tiden som slet på lederna och kropp.

Handkvarnen

I Medelhavsområdet på 500-talet f.Kr. kom vridkvarnen eller handkvarnen. Nu blev det betydligt lättare att mala säd då handkvarnen bestod av en rund fast understen, liggaren, med en roterande översten, löparen. När jordbruket och odlingen av korn och säd blev större i Norden under järnåldern kom den roterande handkvarnen hit, den kunde mala större mängder, och krävde inte samma tunga arbetsställning som sadelkvarnen. Förr hade man suttit på huk på golvet eller marken för att fram och tillbaka köra den mindre överstenen mot understenen, mala och krossa. Handkvarnen ställdes upp på ett bord eller annan avsats och arbetsställningen blev bekvämare. Handkvarnen bestod av en fast understen - liggaren - och en roterande översten - löparen. Jordbruket under medeltiden krävde mer effektiva kvarnar för att kunna mala så stora mängder säd som möjligt. Efter skvaltkvarnar, viäderkvarnar och andra typer av kvarnars införande under 1100-1200-talet i Sverige och Norden, användes handkvarnen främst som saltkvarn eller grynkvarn.

Handkvarnen blev reservkvarn och användes flitigt under 1600-talet då myndigheterna försökte att införa skatt på det som maldes, så kallad kvarntull, i de gemensamma kvarnarna i bygden, såsom skvaltkvarnar, vindkvarnar och hjulkvarnar. Handkvarnen eller vridkvarnen levde kvar ända in på 1800-talet i Sverige.

Olika handkvarnar

Det fanns en viss variation av handkvarnar. Grytkvarnen har överstenen nedsänkt i en understen. Här måste den malda säden tömmas ur, på en del finns ett hål i understenens sida där mjölet kan komma ut. Annars måste stenen lyftas upp och mjölet kan på så sätt skopas upp. Inte alltid så enkelt med tanke på hur tungt det måste vara att lyfta överstenen. Lätt att få fingrar i kläm.

En vanlig vridkvarn hade lika stor understen som översten. Det gjorde att malytan blev större. Vridkvarnen skilde sig åt med hur draganordningen som drev stenen runt satt på överstenen. Det vanligaste var att ha en dragpinne i ett hål i överstenen och driva runt överstenen med. En variant var att ha en dragstång där ena änden av stången var fästad vid en överliggande bjälke. Ännu en variant förekom där dragstången var fästad i en anordning på utsidan av stenen. Att driva runt överstenen med dragstång har ansetts som det bästa sättet.

Vridkvarnen är så konstruerad att i understenen finns en tapp av trä inkilat i mittenhålet där det sitter en liten järnstång fästad. Tvärs över järnstången sitter ett ”segel” en rigel av trä eller järn. Överstenen vilar på seglet. Seglet roterar tillsammans med överstenen. Sädeskornen hälls i överstenens mittenhål, också kallad ”ögat” och krossas mellan de båda stenarna när överstenen dras runt.

Ju större kvarnstenarna var ju mer kunde man mala. En handkvarn kunde inte vara hur stor som helst, den som malde måste ju orka dra runt överstenen. Storleken på en handkvarn varierade mellan 35-60 centimeter. Vattenkvarnar, djurkvarnar och väderkvarnar hade naturligtvis större stenar.