I inledningen behandlas följande frågor:
Varför behöver vi diskutera mångfald i skolmiljön?
Vad säger lagstiftningen om likabehandling och jämställdhet i skolan?
I Finland har vi, med avstamp i grundlagen, en lagstiftning som starkt betonar jämlikhet och allas lika värde. Även läroanstalter har en viktig roll i att främja likabehandling och jämställdhet. Trots att lagstiftningen och styrdokumenten är tydliga i sitt budskap, kan det vara svårt för personalen i skolor och läroanstalter att i praktiken beakta all den mångfald som finns i klassrummen och att få upp ögonen för vad som kunde förbättras när det gäller likabehandlingsarbetet. Ibland kan problemen handla om brister i strukturerna, men ofta också om vardagliga saker som bemötande och kommunikation.
Till regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet inkommer regelbundet ärenden som på ett eller annat sätt tangerar mångfald och likabehandling. I videon nedan konstaterar överinspektörerna Malin Eriksson och Disa Widell att likabehandlingsarbetet i skolor och läroanstalter har sin grund i lagstiftningen, men därtill behövs inom hela skolgemenskapen bl.a. en ökad medvetenhet, självreflektion samt tydliga överenskommelser och systematisk dokumentation av eventuella missförhållanden.
På videon talar överinspektörerna Malin Eriksson och Disa Widell om de juridiska ramarna för jämlikhet och likabehandling inom den grundläggande utbildningen och andra stadiets utbildning ur regionförvaltningsverkets synvinkel.
FN:s konvention om barnets rättigheter
Artikel 29 Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning ska syfta till att:
A) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga
B) utveckla respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt för principerna i Förenta nationernas stadga
C) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egna kulturella identitet, språk och värden, för bosättningslandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen
D) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör ett urfolk
Skolan ska aktivt främja likabehandling och jämställdhet
Utbildningslagstiftningen stipulerar allas rätt till en trygg studiemiljö samt betonar utbildningens roll i att stöda elevernas och de studerandes utveckling till harmoniska och ansvarskännande samhällsmedlemmar (lag om grundläggande utbildning 2 §, lag om yrkesutbildning 2 §, gymnasielag 2 §). För att detta ska bli verklighet krävs att läroanstalterna aktivt främjar jämställdhet och likabehandling. Lagstiftningen är uppdelad så att frågor som berör kön, könsidentitet eller könsuttryck hör under lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, medan övriga diskrimineringsgrunder hör under diskrimineringslagen. Nedan hittar du några centrala paragrafer för läroanstalter och utbildningsanordnare.
Utbildningsanordnare och de läroanstalter de är huvudmän för ska bedöma hur deras verksamhet påverkar olika befolkningsgrupper och hur likabehandling i övrigt uppnås i deras verksamhet, samt vidta de åtgärder som behövs för att främja likabehandling. De främjande åtgärderna ska vara effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga med beaktande av läroanstaltens verksamhetsmiljö, resurser och övriga omständigheter. (20.12.2022/1192)
En utbildningsanordnare ska se till att varje läroanstalt har en plan för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling.
Utbildningsanordnarna och de läroanstalter de är huvudmän för ska ge eleverna och deras vårdnadshavare samt de studerande eller deras företrädare möjlighet att bli hörda om de främjande åtgärderna.
Ingen får diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan.
Diskriminering som avses i denna lag är förutom direkt och indirekt diskriminering även trakasserier, vägran att göra rimliga anpassningar samt instruktioner eller befallningar att diskriminera.
Sådan proportionerlig särbehandling som syftar till att främja faktisk likabehandling eller att förhindra eller undanröja olägenheter som beror på diskriminering är inte diskriminering.
Ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons eller människogrupps människovärde kränks innebär trakasseri, om beteendet har samband med någon av de grunder som anges i 8 § 1 mom. och beteendet utifrån den grunden skapar en stämning som gör att personen eller människogruppen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot personen eller människogruppen. (20.12.2022/1192)
En arbetsgivares förfarande ska betraktas som diskriminering, om arbetsgivaren efter att ha fått vetskap om att en arbetstagare i sitt arbete har blivit utsatt för trakasserier som avses i 1 mom. underlåter att vidta de åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna.
Förfarandet hos en anordnare av småbarnspedagogik, serviceproducent inom småbarnspedagogiken eller utbildningsanordnare ska betraktas som diskriminering, om anordnaren av småbarnspedagogik, serviceproducenten inom småbarnspedagogiken eller utbildningsanordnaren, efter att ha fått vetskap om att ett barn, en elev eller en studerande har blivit utsatt för trakasserier som avses i 1 mom. på verksamhetsstället, i skolan eller i läroanstalten eller vid en tillställning eller verksamhet som anordnaren av småbarnspedagogik, serviceproducenten inom småbarnspedagogiken eller utbildningsanordnaren arrangerat någon annanstans, underlåter att vidta de åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna. (20.12.2022/1192)
5 § Jämställdhet vid utbildning, undervisning och småbarnspedagogik
Myndigheter och utbildningsanordnare samt andra sammanslutningar som tillhandahåller utbildning eller undervisning ska se till att flickor och pojkar samt kvinnor och män har lika möjlighet till utbildning och avancemang inom yrket samt att undervisningen, forskningen och läromedlen stöder syftet med denna lag.
Anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken ska se till att flickor och pojkar har lika möjlighet till småbarnspedagogik och att småbarnspedagogiken stöder syftet med denna lag.
Vid utbildning, undervisning och småbarnspedagogik ska jämställdhet främjas med hänsyn till barnens ålder och mognad.
5 a § Åtgärder för främjande av jämställdheten vid läroanstalter
Utbildningsanordnaren ansvarar för att det i samarbete med personalen och eleverna eller de studerande årligen utarbetas en jämställdhetsplan för läroanstalten i fråga. Planen kan införlivas i läroplanen eller i någon annan plan vid läroanstalten.
Jämställdhetsplanen ska innehålla
1) en redogörelse för jämställdhetsläget vid läroanstalten,
2) åtgärder som behövs för att främja jämställdheten,
3) en utvärdering av hur åtgärderna i en tidigare jämställdhetsplan har genomförts och av resultaten.
Särskilt avseende ska fästas vid antagningen av elever och studerande, ordnandet av undervisningen, skillnaderna i inlärning och bedömningen av studieprestationer samt vid förebyggande och undanröjande av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön.
I stället för en årlig genomgång kan en plan utarbetas för högst tre år i sänder.
Myndigheter, utbildningsanordnare och andra sammanslutningar som tillhandahåller utbildning eller undervisning, anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogik samt arbetsgivare ska på ett målinriktat och planmässigt sätt förebygga diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck.
Den skyldighet som avses i 1 mom. ska beaktas vid beredningen av läroanstalternas, småbarnspedagogikens och arbetsgivarnas jämställdhetsplaner i enlighet med 5 a, 5 b och 6 a § och vid beslut om jämställdhetsfrämjande åtgärder.
Direkt och indirekt diskriminering på grund av kön är förbjuden.
Med direkt diskriminering på grund av kön avses i denna lag att
1) kvinnor och män försätts i olika ställning på grund av kön,
2) kvinnor sinsemellan försätts i olika ställning av orsaker som beror på graviditet eller förlossning,
3) personer försätts i olika ställning på grund av könsidentitet eller könsuttryck.
Med indirekt diskriminering på grund av kön avses i denna lag att
1) personer försätts i olika ställning på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck med stöd av en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt, om personerna till följd av förfarandet i praktiken kan komma att missgynnas på grund av sitt kön,
2) kvinnor och män försätts i olika ställning på grund av föräldraskap eller familjeansvar.
Ett förfarande som avses i 3 mom. är dock inte diskriminering, om syftet med förfarandet är godtagbart och de valda medlen för att nå detta syfte är befogade och behövliga.
Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller en presumtion i fråga om personen själv eller någon annan.
Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön samt befallningar eller instruktioner att diskriminera personer på grund av kön ska betraktas som diskriminering enligt denna lag.
Med sexuella trakasserier avses i denna lag någon form av icke önskvärt verbalt, ickeverbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur vars syfte är eller som leder till en kränkning av en persons psykiska eller fysiska integritet, särskilt när detta sker genom att skapa en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller tryckande stämning.
Med trakasserier på grund av kön avses i denna lag någon form av icke önskvärt beteende som har samband med en persons könstillhörighet, könsidentitet eller könsuttryck och som inte är av sexuell natur, men vars syfte är eller som leder till en kränkning av en persons psykiska eller fysiska integritet och skapar en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller tryckande stämning.
8 b § Diskriminering vid läroanstalter
Förbjuden diskriminering enligt denna lag ska anses föreligga, om en läroanstalt eller en annan sammanslutning som tillhandahåller utbildning och undervisning vid antagningen av studerande, ordnandet av undervisningen, bedömningen av studieprestationer eller i läroanstaltens eller sammanslutningens övriga ordinarie verksamhet försätter en person i en mindre fördelaktig ställning än andra på grund av kön eller annars bemöter honom eller henne på det sätt som avses i 7 §.
Sammanfattning
Till utbildningens syfte hör att stöda elevernas utveckling till humana samhällsmedlemmar som har kännedom om mänskliga rättigheter och kompetenser för att leva i ett fredligt, jämlikt och pluralistiskt samhälle.
Läroanstalter ska aktivt främja likabehandling och jämställdhet i all sin verksamhet. Varje läroanstalt ska ha en likabehandlings- och jämställdhetsplan med konkreta åtgärder. Elever/studerande och vårdnadshavare ska vara delaktiga i planeringen.
Elever och studerande har rätt till en trygg och jämlik studiemiljö som är fri från trakasserier och diskriminering. Ifall trakasserier uppdagas är utbildningsanordnaren är skyldig att vidta åtgärder för att få slut på dem.
För att värdegrunden i lagstiftingen och styrdokumenten ska bli verklighet behövs en ökad medvetenhet, kollegiala diskussioner och gemensamma tillvägagångssätt på olika nivåer hos utbildiningsanordnaren.
Reflektionsfrågor
Har jag tillräckliga kunskaper om mångfald? Vilken typ av kunskaper saknar jag möjligtvis?
Hur ser likabehandlings- och jämställdhetsplaneringen ut på min läroanstalt? Är de främjande åtgärderna tillräckligt konkreta och uppföljbara? Är alla elever/studerande och vårdnadshavare delaktiga i processen?
Vet jag hur jag ska gå till väga om det förekommer trakasserier eller diskriminering inom läroanstalten?