3. Mångfald i barn- och ungdomslitteratur och i läromedel
Att behandla mångfaldsfrågor med hjälp av litteraturen
Att behandla mångfaldsfrågor med hjälp av litteraturen
I det här avsnittet behandlas:
representation
normmedvetenhet i litteratur och läromedel
litteraturens uppgift i skolan
Det talas en hel del om betydelsen av att samhällets mångfald finns representerad i barn- och ungdomslitteratur samt i skolornas läromedel. Men vad menar vi egentligen med representation i mångfaldssammanhang? Och vad har undervisningen med det här att göra?
Representation av mångfald i litteratur och läromedel kan handla om att inkludera karaktärer från, illustrationer av eller kunskap om olika minoritetsgrupper eller personer som avviker från normen, t.ex. personer med funktionsnedsättning, samkönade par eller icke-vita personer. Enkelt uttryckt är tanken dels att de som tillhör minoritetsgrupper ska kunna känna igen sig i litteraturen, och dels att alla läsare ska bli medvetna om den mångfald som finns bland oss människor.
Forskare har dock påpekat att representationsfrågan är komplex och kräver eftertanke av både dem som skapar litteratur och läromedel och dem som jobbar med undervisning. Representationer av mångfald kan också upprätthålla stereotypier eller skapa snäva föreställningar. Mycket beror på hur olika typer av människor framställs, vilken roll de har och vad kontexten är. I undervisningen är det avgörande vad man gör med litteraturen eller läromedlet tillsammans med elever och studerande.
Litteraturvetare har också lyft fram att litteraturen inte enbart kan ses som ett redskap för att fostra eller befästa samhälleliga värderingar, utan först och främst bör ses som konst. Konsten öppnar upp möjligheter för tankar, känslor och diskussioner, men i konsten ingår också en öppenhet inför olika ingångar och utgångar.
Nedan redogör Katrina Åkerholm, doktorand i svenska och litteratur med didaktisk inriktning, för diskussionen kring mångfald i barn- och ungdomslitteratur.
Katrina Åkerholm redogör för diskussionen om mångfald i barn- och ungdomslitteratur både ur litteraturvetenskapliga och pedagogiska perspektiv.
"Boken Kivi och Monsterhund, som marknadsfördes väldigt starkt med perspektivet 'hen' i fokus, startade en stor diskussion om vad barnlitteraturens syfte är och vad som händer med litteraturens konstnärliga kvalitéer när fokus främst handlar om att skildra mångfald. Man kan tänka sig att mångfalden är en av många aspekter i litteraturen som man kan behandla."
Katrina Åkerholm, doktorand vid Åbo Akademi
Inom litteraturvetenskapen har man problematiserat tanken om att det går att överföra vissa värderingar till elever och studerande enbart genom att välja en viss sorts litteratur. Katrina Åkerholm är inne på samma banor; visst är litteraturval och val av litteratudidaktiska metoder viktigt, men arbetet med litteraturen är mångfacetterat:
-Lärarna kan alltså inte automatiskt föra över värderingar från bok till barn, utan det krävs ett arbete med litteraturen. Och sen är det kanske ingenting vi kan se resultatet av genast heller, att om vi tänker oss att vi genom litteraturarbetet på nåt sätt ska utvidga eller förändra tankesätt, så ser vi det kanske inte genast under samma lektion utan det är en pågående process helt enkelt.
Åkerholm menar att det är viktigt att arbetet med litteraturen har en utforskande karaktär, så att barnen och ungdomarna själva får komma med insikter och ingångar. Nedan ger Åkerholm exempel på barn- och ungdomsböcker som innehåller mångfald samt diskuterar hurdana metoder som kan användas för att jobba med litteratur och läromedel ur mångfaldsperspektiv.
Katrina Åkerholm ger exempel på svenskspråkig barn- och ungdomslitteratur med olika typer av representation.
Katrina Åkerholm diskuterar hur man med litteraturdidaktiska metoder kan behandla mångfald i undervisningen, samt hur man kan beakta mångfaldsperspektivet i läromedel oberoende läroämne.
Mångfaldslitteraturen kan väcka känslor och frågorna kan kännas komplicerade. Med sin bakgrund som ämneslärare tänker Åkerholm att varje lärare känner sina elever bäst och känner ofta på sig vilka teman som kan vara känsliga. Samtidigt betonar hon att man inte alltid som lärare på förhand kan veta hurdana reaktioner ett visst tema eller en viss bok ger upphov till. Åkerholm menar ändå att den här typen av litteraturarbete kan göras med elever och studerande i olika åldrar, bara man åldersanpassar.
-Snarare än att välja bort handlar det om att välja ingångar. T.ex. litteratursamtal, konstbaserade ingångar fungerar ju i alla åldrar, beroende på hur man anpassar det. Inte väja för svåra frågor utan fundera på hur man tar sig an dem snarare.
Att jobba med svåra frågor genom litteraturen kan också skapa en slags trygg distans till tematiken. I sin doktorsavhandling argumenterar Åkerholm att man mycket väl kan arbeta med bilderböcker i undervisningen även med årskurs 7-9 och på gymnasiet. Bilderböckers komplexa formspråk erbjuder utmaningar för såväl eleverna som läraren och kan på så sätt skapa engagemang. Också med tanke på den sjunkande fritidsläsningen bland barn och unga är det viktigt med böcker som på olika sätt berör, menar Åkerholm.
Diskussionen om vithet och icke-vithet i litteratur är mångfacetterad och har långa rötter. En dimension av diskussionen handlar om vem som skapar litteraturen och vems kunskap värderas som viktig. Diskussionen fick ny fart då en grupp studerande vid Unversity College London år 2014 publicerade videon "Why is my curriculum white?", där de talar om hur icke-vita vetenskapsmän och icke-europeiska synvinklar antingen nedvärderas eller osynliggörs i högskoleundervisningens olika discipliner.
Vidare handlar diskussionen om betydelsen av att läsare kan se sin egen hudfärg eller bakgrund representerad i berättelser och illustrationer. Ett genomslagskraftigt bidrag till diskussionen var den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichies föreläsning "The danger of a single story", där hon på ett självreflexivt sätt beskriver hur berättelser spelar en roll för hur vår världsbild formas, särskilt i barndomen.
Forskardoktor Maïmouna Matikainen-Soreau säger att det är viktigt att fundera på vad man menar med representation och i vilket syfte man t.ex. inkluderar en icke-vit karaktär i en bok. Representation är inte alltid positivt eller problemfritt, påminner hon. Speciellt vanligt är det med ensidiga, primitiva representationer av svarta människor i afrikansk kontext. I videorna nedan utvecklar Matikainen-Soreau resonemanget.
Maïmouna Matikainen-Soreau redogör för olika aspekter av representation av icke-vithet i litteraturen.
Maïmouna Matikainen-Soreau problematiserar hur icke-vita människor skildras i läromedel.
Vad kändes bekant i materialet och vilka nya tankar väcktes hos dig?
Hur har du använt barn- och ungdomslitteratur till att diskutera mångfald? Vilka böcker eller metoder har du ännu inte provat?
Har du varit med om att mångfald i läromedel väcker starka reaktioner i klassrummet? Hur agerar du i dessa situationer?