Skolan som kulturbärare i ett mångkulturellt samhälle

Historiskt sett har utbildningen varit en viktig del av nationsbygget i Finland. Skolan har spelat en central roll i att skapa känslan av vem vi finländare är genom att förmedla kulturarvet från en generation till en annan. Nationsbygget har baserat sig på föreställningen av ett enhetligt finländskt folk, där minoriteter och ursprungsfolk ofta nedvärderats eller suddats bort från historiebeskrivningen. 

I och med globaliseringen är vi alltmer sammankopplade med andra länder och kulturer, samtidigt som vi är mer medvetna om att kulturell mångfald har funnits i Finland sedan långt tillbaka. Det är inte längre tänkbart att skolan skulle åberopa en enhetlig och oföränderlig finländsk kultur, som är avskild från alla andra kulturer. Fortsättningsvis har vi i Finland traditioner och historiska minoriteter, men i de nuvarande läroplansgrunderna för grundläggande utbildning beskrivs kulturen som dynamisk:  

”Den grundläggande utbildningen bygger på det mångskiftande finländska kulturarvet som har formats och kontinuerligt formas genom växelverkan mellan olika kulturer. Undervisningen ska stödja elevernas kulturella identiteter och sporra dem att aktivt delta i egna kulturella och sociala gemenskaper och också till att de intresserar sig för andra kulturer.” (Utbildningsstyrelsen 2014, s.15)

Nedan diskuterar forskare och sakkunniga skolans roll som kulturbärare i ett mångkulturellt Finland samt skolans möjligheter att stöda elevernas kulturella identiteter oavsett bakgrund. 

"Var kommer du ifrån egentligen?" Barn och ungas identiteter i mångkulturella sammanhang

Trots att det i Finland bor människor med olika modersmål, hudfärg och kulturell bakgrund, råder det i vårt samhälle starka sociala normer vad gäller finländskhet. För icke-vita personer, eller personer med utländskt klingande efternamn, kan det vara svårt att passera som finländare och ens ursprung blir ofta ifrågasatt. Förvisso är alla som bor i Finland inte finländska medborgare och alla har heller inte behov av att identifiera sig som finländare. Men att upprepade gånger tvingas besvara frågan om varifrån man "egentligen kommer" är påfrestade och problematiskt. Speciellt när det gäller icke-vita barn och unga kan frågan bli både kränkande och absurd, särskilt för dem som bott hela eller största delen av sitt liv i Finland. 

Enligt Ida Hummelstedt lever narrativet om ett kulturellt homogent Finland kvar i någon mån fortfarande: 

- Det fungerar som en stark diskurs mot all ”ny” mångkultur så som den beskrivs, att den kommer in och hotar vårt välfungerande homogena samhälle, fast det är en myt i sig. Det är viktigt att påtala inom utbildning på alla nivåer att vi alltid har haft många minoriteteter och här har alltid funnits folk av olika kulturer och med olika språk, säger Hummelstedt. 

På videorna nedan diskuterar akademiforskardoktor Maïmouna Matikainen-Soreau och universitetslektor Ida Hummelstedt om vad nationell och kulturell identitet betyder för barn och unga i mångkulturella sammanhang.

"Är det okej att säga svart?" Terminologi kring etnicitet och hudfärg

Språket formar vår verklighet och ord har betydelse för hur vi uppfattar oss själva och varandra. När det gäller mångfaldsfrågor kan det ibland kännas svårt att veta vilka termer man ska använda, eftersom terminologin ständigt utvecklas och debatteras. Då man väljer mellan olika begrepp är det viktigt att först och främst fundera på vad exakt man vill uttrycka och varför. Detta gäller i högsta grad även då man talar om etnicitet och hudfärg. Ibland kanske man letar efter en term som är möjligast inkluderande, medan man andra gånger behöver vara tillräckligt specifik. I en del sammanhang är kanske inte alls väsentligt att nämna en persons (förmodade eller faktiska) ursprung. 

På videorna nedan diskuterar forskarna Maïmouna Matikainen-Soreau och Ida Hummelstedt några vanligt förekommande termer som berör hudfärg, ursprung och etnicitet. 

För den som jobbar i skolmiljön är det också viktigt att ha en grundlig förståelse för varför vissa ord är kränkande och inte ska användas. Till exempel användning av n-ordet förekommer i skolor fortfarande, vilket enligt Matikainen-Soreau borde bekämpas på ett systematiskt sätt, så att det finns en plan för hur man agerar om n-ordet används och att planen faktiskt genomförs i skolvardagen:

- Även om n-ordet används som ett skämt eller utan att skada nån specifik person som skulle finnas i rummet så är det problematiskt om det blir rumsrent att använda det ordet. Därför måste det problematiseras varje gång.

I ett forskningsprojekt där Matikainen-Soreau gjorde fältarbete kom det fram att många elever i årskurs 7-9 trodde att det var okej att använda n-ordet för länge sedan, men att det blivit "inte-okej" i och med Black Lives Matter, eller att det var okej ända fram till 1960- eller 70-talet:

- Det är viktigt att förstå att det var aldrig okej att använda det ordet, eller att det alltid betydde något negativt om svarta människor. Därför är det viktigt att återkoppla till historien och till varför det är ett problematiskt ord.

Hur jobba antirasistiskt på olika nivåer i skolmiljön?

Undersökningar har visat är rasism ett allvarligt problem i Finland. Som ett exempel kan nämnas uredningen Being Black in the EU från år 2023, som visade att personer med afrikansk bakgrund upplever mer rasism eller rasistisk diskriminering i Finland än i många andra EU-länder (Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2023). Även barn och ungdomar i Finland utsätts för rasism. Resultaten från THL:s enkät Hälsa i skolan från 2023 visar att elever och studerande med utländsk bakgrund* betydligt oftare utsätts för mobbning och diskriminering än elever med finländsk bakgrund.

Akademiforskare Maïmouna Matikainen-Soreau ser det som problematiskt att man ofta talar om rasism enbart på interpersonell nivå, det vill säga mellan två eller fler personer, då problemet i själva verket är systemiskt och opererar på flera nivåer. Även i skolvärlden borde man ta itu med rasismen på olika nivåer, betonar hon.

*I enkäten Hälsa i skolan frågar man om respoendentens födelseland samt om moderns och faderns födelseland, utgående från vilket man delar in respoendenterna i fyra kategorier enligt härkomst. För analytiska ändamål kan kategorierna sammanslås till två förenklade kategorier: finländsk vs. utländsk härkomst.