Sociala normer påverkar alla i skolan

För att kunna främja likabehandling och jämställdhet behöver skolpersonalen vara medveten om de sociala normer som reglerar våra förväntingar och beteenden såväl inom skolgemenskapen som i det omgivande samhället. Sociala normer är allmänt rådande men ofta oskrivna regler och förhandsuppfattningar om hur saker och ting är eller bör vara. Med andra ord berättar de sociala normerna om våra föreställningar om normalt och avvikande. Sociala normer är inte förutbestämda eller statiska, utan de varierar mellan olika samhällen och människogrupper samt utvecklas över tid. 

Sociala normer kan vara medvetna eller icke-medvetna. En social norm märks inte alltid av den som tillhör eller följer normen. Ofta märks den sociala normen när någon bryter mot eller avviker från den. Vissa sociala normer gynnar alla, såsom att man hälsar godmorgon när man kommer till skolan. Andra sociala normer kan tvärtom vara skadliga eller begränsande för alla, t.ex. snäva könsroller eller kroppsideal. 

Förutom sociala normer finns förstås juridiska normer, och dessa två har en mångfacetterad inbördes relation. Juridiska normer är sällan tillräckligt detaljerade för att stöda oss i på vilket sätt vi kan skapa en inkluderande skolmiljö - i det arbetet behöver vi syna de sociala normerna. I många fall bygger lagstiftningen på allmänt accepterade sociala normer, såsom förbudet att döda en annan människa. Vissa juridiska normer har stiftas för att skydda människor, speciellt de mest utsatta, mot kränkningar eller diskriminering som hänför sig till exkluderande sociala normer såsom heteronormen eller vithetsnormen. De juridiska normerna kan också uppdateras då sociala normer förändras, men processerna går inte nödvändigtvis i samma takt.

Nedan presenteras i korthet vad som menas med normmedvetenhet i skolvardagen. Därefter bekantar vi oss med kärnfamiljsnormen och familjernas mångfald, och till sist med regnbågsunga och sociala normer kring kön och sexualitet. 

Kärnfamiljsnormen och familjernas mångfald 

Föreställningar om vad som utgör en "vanlig" eller "normal" familj tar sig uttryck i skolans vardag på olika sätt. Kärnfamiljsnormen, det vill säga den sociala förväntingen om att familjen består av två föräldrar, en kvinna och en man och deras biologiska barn, lever kvar i vårt samhälle men stämmer inte överens med verkligheten som i dagens läge innebär en mångfald av familjeformer. 

Sofia Lindqvist, utvecklingschef vid Nätverket för familjernas diversitet beskriver familjernas mångfald på följande sätt:

-Vi ser det så att familjers mångfald betyder familjer som på ett eller annat sätt skiljer sig från kärnfamiljsnormen, särskilt när det gäller familjestrukturen, det vill säga t.ex. att föräldrarnas antal har förändrats, att man har fått tvillingar, trillingar eller till och med fyrlingar, eller just att barn har bytt familj genom adoption eller att bli placerad i en fosterfamilj. 

Vidare innefattar familjers mångfald bl.a. enföräldersfamiljer, bonusfamiljer och regnbågsfamiljer. Familjetyperna kan ha varierande förutsättningar och behov vad gäller barnens skolgång. Nedan berättar Sofia Lindqvist hur skolan kan beakta olika typer av familjer. 

Förutom de fyra familjetyperna som diskuteras i videon ovan, finns även adoptivfamiljer, fosterfamiljer, flerlingsfamiljer, bi-kulturella familjer och familjer som upplevt ofrivillig barnlöshet bland de familjeformer som Nätverket för familjers diversitet företräder.

Förutom olika familjestrukturer finns också en hel del mångfald inom varje familjetyp, inklusive inom de så kallade kärnfamiljerna. Det kan exempelvis handla om skillnader i föräldrarnas utbildningsnivå, inkomster eller arbetssituation, som kan påverka eleven på olika sätt i skolgången. I familjen kan också förekomma sjukdomar, funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa som inverkar på elevens situation och familjens resurser. 

Sofia Lindqvist har tre tips till personalen i skolor och läroanstalter för hur man han beakta familjers mångfald i kommunikationen:

• Ta ingen familjeform för given! Alla har inte två föräldrar, eller t.ex. en mamma och en pappa. Använd gärna inkluderande språk, såsom ”hemfolket”, ifall det inte är juridiskt sett specifikt endast vårdnadshavarna man talar till.

• Kom ihåg att många barn har flera hem. Meddela om t.ex. behov av utrustning i god tid!

• Satsa extra på att skapa en god kontakt med föräldrar som har ett annat språk än finska eller svenska redan från början av barnets skolgång, t.ex. genom tolkningsmöjligheter på föräldramöten.

Läs mer om temat i guiden Familjernas mångfald i skolan - guide för yrkespersoner inom det pedagogiska området och elevhälsan. 

Regnbågsunga i skolmiljön 

I Hälsa i skolan -undersökningen från 2023 rapporterade ca 5 % av eleverna och studerandena i åk 8-9 samt på andra stadiet att de tillhör en könsminoritet och ca 15 % uppgav sig tillhöra en sexuell minoritet. Samma undersökning visar att dessa unga upplevde sitt hälsotillstånd som sämre än de andra unga, led mer av ångest och smärttillstånd samt hade högre skolfrånvaro. Regnbågsunga rapporterade också betydligt oftare om att de utsatts för diskriminering och mobbning i skolan och på fritiden än övriga unga. Det var också vanligare bland regnbågsunga att ha upplevt mobbning från en vuxen i skolan. 

I lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män står det att utbildningsanordnare målinriktat och planmässigt sätt ska förebygga diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck, medan förbudet mot diskriminering på grund av sexuell läggning lyder under diskrimineringslagen. Enligt lagen har alla elever och studerande rätt till en trygg studiemiljö. 

Verksamhetsledare för Regnbågsallians Isabel Flemming förklarar att en trygg och inkluderande skolmiljö även för regnbågsunga kräver arbete på olika nivåer. Regnbågsfrågor måste beaktas i likabehandlingsplaner och anti-mobbningsplaner, men också förankras hos alla inom personalen. Hon betonar vikten av att skolpersonalen har tillräckligt med kunskap samt beslutsamheten att jobba med de här frågorna: 

-Då vi pratar om alla elevers rättigheter så måste det faktiskt vara alla elevers rättigheter. Och om man inte har kunskap om olika minoriteter  som finns i ens skola eller på ens arbetsplats så är det ju jättesvårt att bemöta, speciellt om man kanske kommer från majoriteten, om man aldrig har behövt tänka på diskriminering eller att nån ifrågasätter vem man är eller vem man tycker om, så därför är det jätteviktigt. 

Att som lärare, handledare eller rektor jobba normmedvetet betyder att man uppmärksammar såna sociala normer som är onödigt snäva eller exkluderande och istället försöker göra både språkbruket och verksamheten mer inkluderande. Isabel Flemming säger att skolpersonalen kan agera normmedvetet eller normkreativt på många olika sätt, genom att fundera på hur man kategoriserar elever i olika lådor, vilka exempel man tar till eller vilka bilder och ord man använder. Det viktiga enligt Flemming är att regnbågsfrågorna inte reduceras till en punktinsats, utan blir en bestående del av skolvardagen: 

-Kom ihåg att det räcker sällan med att man ordnar bara en dag där man kanske lyfter regnbågsfrågor, eller att man ordnar en Pride-dag på skolan. Det är en fin tanke, men det räcker inte alltid utan det är nånting man behöver fläta in i sin grundverksamhet. 

Ifall tematiken känns ny eller främmande går det förstås bra att börja med små steg, att reflektera kring nuläget och kartlägga behoven. Det är alltid bra att involvera de unga i planeringen, men det får inte göras på ett utpekande sätt. Flemming betonar att regnbågsfrågor först och främst handlar om mänskliga rättigheter: att få vara den man är och att tycka om den man tycker om.