Inom den textila konsten medförde 1800-talets sista skede en betydande utveckling. Föreningen Handarbetets vänner, som stiftades 1874, gav här uppslaget. Sedan verkade även Selma Giöbel, Tora Kulle för smakens och stilsinnets höjande. Den första uppgiften var att samla vävnader och broderier i bygderna och återuppliva traditionella tekniska förfaringssätt.
Från upptagandet av olika landsdelars allmogesmak, av gammalnordiska och nyare skedens historiska stilar fördes rörelsen fram till nya och moderna uppslag.
Motiven valdes på ett friskt och ursprungligt sätt och behandlingen upparbetades med konstnärlig konsekvens och odlad smak, med stora krav på det tekniska och med fint förstående av materialets och arbetssättets fordringar.
Den nya rörelsen fick fast grund att bygga på och ryggrad i strävandet.
De främsta och inom den textila konsten banbrytande mönsterriterskorna voro Hanna Winge, Agnes Branting, Sofia Gisberg, Maria Sjöström, Selma Giöbel, Karin Wästberg, och även på detta område kan nämnas Alf Wallander och Gunnar Wennerberg i främsta ledet bland de banbrytande konstutövarna.
Sveriges blomstervärld gav en mångfald motiv för vävnad.
På detta område var stiliseringen självklar, rytmiska linjer, plana ytor, bred, enkel färgbehandling, dekorativ tonskönhet voro oavvisliga fordringar, men stiliseringen kunde omväxla, den kunde vara stram nog - som i Wallanders lilla bonad med de båda filosoferande kråkorna - eller fri och lekande som i hans skatmotiv eller som i Vennerbergs skogsinteriör i blomsterrik sommar.
Svenska vintermotiv - snö mot blå himmel -. läto sig flitigt avbildas, exempelvis i Anna Bobergs kompositioner för hautelisse vävnad, och Gustaf Fjaestad fann i vävnadskompositioner senare originella uttryck för sådana motiv som rinnande vatten, sett mellan lövverk, eller småböljors glittrande i solen.
1800-talets sista skede medförde en betydande utveckling inom den textila konsten. Runeberg http://runeberg.org/svekon19/2/0518.html