Var en svensk förening för arbetande medelklasskvinnor, bildad i Stockholm 1887 och upplöstes 11 år senare 1898.
Klubben bildades på initiativ av Selma Giöbel, Bertha Hübner, Sofia Gumaelius och Hildegard von Franken. Syftet var att skaffa tillfälle till diskussioner och samkväm för att minska ensamheten hos yrkesarbetande kvinnor ur medel- och överklassen, som saknade familj.
En afton i Kvinnoklubben. Då vi förliden fredags afton vid halfåttatiden trädde upp för de mattbelagda, af präktigt grönskande bladväxter smyckade trapporna till Hotel Coutinentals festvåning och däruppe i de rikt belysta salarne och salongerna funno församladt ett animeradt sällskap af flere hundra personer, till största delen damer, rönte vi genast en angenäm förnimmelse af att i denna krets på alla håll omgifvas af goda vänner och gamla bekanta. Det var Kvinnoklubben, som samlats oeh inbjudit sina vänner till ett festligt aftonsamkväm, och den hade därvid för första gången efter sitt bildande frångått sin exklusivitet och äfven tillåtit en del af de manliga att dela kvällens nöje.
Men om ock, som sagdt, i denna krets räknades ett stort mångtal af Iduns läsarinnor, kunde vi ej värja oss för den tanken, att ännu flere borde ha varit där. Det finns utan tvifvel häruppe i hufvudstaden ännu vida kvinliga kretsar, som skulle hafva den angenämaste personliga behållning af att ansluta sig till och stödja denna förenings sak, på samma gång som den goda idéen förtjänade detta. Till dessa och till alla våra väninnor i landsorten, som visserligen endast på större eller mindre afstånd kunna följa företeelserna af sitt köns vakna arbete i Stockholm, men som därför helt visst ej göra det med mindre intresse, vilja vi i dag med några korta ord tala om, hvad Kvinnoklubben egentligen är, hvad den vill göra, och hvad den gjort.