Selma Levina Giöbel (Mårsäter), 1843 - 1925. Selma Giöbel var en av de tidigare Svenska kvinnorättskämparna.

Mängden av utmärkelser var minst sagt generös och man kan konstatera att svensk konst och konsthantverk belönades rikligt. Ett hundratal svenska konst hantverkare och företag fick medalj, bland dem Anna Boberg för en vikskärmsdekoration och Selma Giöbel för nyrenässansmöbler. Svensk-amerikanen Karl von Rydingsvärd, som bland annat arbetat med sniderierna i familjen Sloanes hem i Norfolk (nu The Hermitage Foundation Museum) framhöll sin svenska kollega Selma Giöbel i Amerikansk press.

Svensk konstslöjdutställning var specialiserad på egen tillverkning och försäljning av textila arbeten, sniderier och möbler efter hennes ritningar. Och många voro nog de tillfällen, i synnerhet under de första bekymmersamma åren, då det hade blivit nödvändigt att "kasta yxan i sjön". Föremålen tillverkades dels på firmans egna atelierer, dels runtom i landet. Med Handarbetets Vänner delar Svensk Konstslöjdutställning äran av att först ha arbetat för avsättning av uteslutande svenska konstslöjdsalster.

PARIS utställningen 1878 och Svenska kvinnor i Paris. Redan 1874 började Selma Giöbel bli synlig som en av grundarna till HV handarbetets vänner. Där hon också var en lärare och fick sina elever. Några år senare på Parisutställningen 1878 då hon redan hade överösts med 10 medaljer på Världsutställningar lovordades hon för sin skicklighet som lärarinna och som en svensk träsnidarinna. 

Tidning för Wenersborgs stad och län - 1878-10-07 

1880-talet kom att bli en av den svenska kvinnorörelsens mest livskraftiga perioder. Då stiftades Fredrika Bremer-förbundet, med syfte att "främja en sund och lugn utveckling av arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intellektuellt såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende", och att i samarbetet mellan intresserade män och kvinnor på områden som där av berördes "slå bro mellan idé och handling". Då var även en kvinnans uppfostringstid par préférence: oupphörligt framhölls nödvändigheten av en utveckling, som gjorde kvinnan mera ägnad att hand hava de rättigheter hon redan ernått och de hon ännu kämpade för. När nu detta kvinnorörelsens stadium ses i sitt sammanhang i utvecklingslinjen, döms historiskt, så visar det sig att den liksom det alltid är fallet vid progresser inom en rörelse ägde en levande kraft, en bärande personlighet, som i sin hand koncentrerade tidens strävan. Denna personlighet var fru Sophie Adlersparre. Ett förståelsens samarbete med männen var en av grundprinciperna för "Esseides" verksamhet. Men å andra sidan höll hon före, att när det gällde företag, vilkas beskaffenhet möjliggjorde eller rentav bäst ägnade sig för kvinnligt arbete över hela linjen, så borde dylika företag även så ordnas och kvinnorna där igenom fostras för ledande platsers ansvar och kraftutveckling. Det var med denna princip för ögonen fru Adlersparre stiftade föreningen Handarbetets Vänner. Bland denna konstanstalts första artistiska krafter märktes fröken Selma Giöbel. Denna initiativrika konstnärinna bröt sig emellertid snart på egen hand ett verksamhetsfält och grundlade år 1885 firman Svensk Konstslöjdutställning. Giöbel har sina rötter i Göbelsläkten från Tyskland, Saarland, Laubach, Bundenbach som kommer till Sverige i början av 1700 talet.

Selma Giöbel var pionjär inom svensk textilkonst och en av det sena 1800-talets främsta mönsterskapare. Inom träskulptur (carvin wood) var hon banbrytande. Hon fick stora framgångar i Sverige som utomlands och fick stor betydelse för den Svenska konstnärliga utvecklingen.

Selma Giöbel var en av våra främsta. 

Att offentligt få framhålla den insats en person genom sitt lifsarbete gjort i kulturutvecklingen i en eller annan riktning är väl en af de angenämaste uppgifter man kan erhålla, men då innehållet i och resultatet af detta arbete skall uttryckas i några få ord inom ett begränsat spaltområde, då kommer malört i lyckobägaren. Att skrifva Selma Giöbels arbetshistoria i denna korta form låter sig icke göra, hon har gjort en insats i den svenska konstslöjdens historia, och först när denna historia en - gång skrifves, skall hennes namn och gärning komma i sin rätta miljö och få sitt fulla och förstådda erkännande.

Nu står hennes insats oss för nära, för att objektivt kunna bedömas och vi lefva ännu i brytningstider, där vi söka och famla. Selma Giöbel måste ännu vänta på att få sin historia skrifven — den blir så mycket klarare och sannare, då den en gång kommer — och till dess bedja vi henne mottaga det tack för hennes gärning, för hvilket Iduns pris är ett uttryck. (Lilli Zickerman, söndagen den 4 januari 1914).

Hypotes: Vid ca 23 års ålder och efter sin faders död (1866) bryter så Selma familjekretsen och flyttar till Stockholm för att där få konstnärlig utbildning. Hon bosätter sig den första tiden i Klara. Hon börjar på Svenska slöjdföreningens skola i Stockholm ca 1866 och utbildar sig där till skulptris fram till 1870. Hon studerar skulptur för Fritiof Kjellberg, (professor vid konstakademin), konststudier för professor M. E. Winge, studier för professor C. Curman. Från 1873/74 blir hon synlig i kvinnorättsföreningar tillsammans med bland annat Hanna Winge som Calla Curman. Hon fortsätter sin utbildning vid South Kensington Art School i London 1878-1880, i Italien, Florens och Rom 1880- 1882, i Paris studier för den franske skulptören Jules Dalou. Carl Fredrik, Selmas far hade redan bekantskap med Winge som Curmans, så man kan ana att hon var i goda händer då hon i de unga åren kommer till den stora staden Stockholm.

Efter slöjdskolan där Selma Giöbel hade intresserats för träsnideri av sin lärare Henrik Nerpin, verkade hon till att börja med som träsnidare men öppnade snart en affär, Svensk Konstslöjdutställning, (som hon troligtvis grundlade redan på 1880 talets början,) för försäljning av träslöjd. Affärsrörelsen växte snart ut och blev i den tidens Stockholm ledande när det gällde svenskt konsthantverk. Stockholmarna omtalade den alltid som ”Giöbels”.

Selma startar upp firman Svensk konstslöjdutställning 1885, 1895 ombildas firman Svensk konstslöjdutställning till bolag med namn Svensk konstslöjdutställning S. Giöbel, AB men där hon fortsatt var dess direktör till 1898. För att få en uppfattning om vilka Selmas studiekamrater på skolan var och hur erfarenheter delades är det viktig information men som i och för sig redan finns. Det är inte helt säkerställt när Selma fick sin utbildning på Svenska slöjdföreningens skola, slöjdskolan eller teknikskolan. Slöjdskolan konverterade till Teknikskolan 1879. Selma började grunda sin firma 1880. Framställning av fakta från arkiven där kan helt komma att utebli då delar av arkiven är svartlistade.

Gobelin, gobelängtekniken haute-lisse. Selma Giöbel var pionjär inom svensk textilkonst och det sena 1800-talets främsta mönsterskapare. På grund av sjukdom vilket hindrade henne att fortsätta med skulptur upptog Selma målning och komposition för textilt arbete. Hon skapade huvudsakligen i jugendstil och fick stora framgångar med sina vackra textila mönster. Åren före 1908 arbetade hon med gobelängtekniken haute-lisse.

På Konstindustriutställningen 1909, som kunde ses som en sammanfattning av då aktuellt konsthantverk, ställde hon ut gobelängen ”Vadstena klosterträdgård” och mattan ”Vätterns is”, den senare köptes av Verner von Heidenstam. Konstnärligt begåvade kvinnliga mönsterriterskor för det textila arbetet och bland de förnämsta för den tiden kan nämnas: Selma Giöbel, Sofia Gisberg, Karin Wästberg, Maria Adelborg, Maja Sjöström, Annie Frykholm, Agnes Sutthoff.

Runt sekelskiftet, 1900 Selma Giöbel.

(L. Zickerman), 1914. Men det är just under detta sökande och famlande som tanken så gärna går tillbaka till den tid, då Selma Giöbel i gärning omsatte de ord, som då började att föras på läpparne: "svenskt arbete" och "svensk stil".

(A. Fahlstedt), 1898. Selma Giöbel som den enande länken, hvilken genom sina insikter såväl i artistisk komposition som i det handtverksmässiga utförandet. Hos få af våra konstindustriella förmågor finner man ett så fullödigt artistiskt skaplynne som hos Selma Giöbel; knappast hos någon af dem torde konstnärsanläggningen mer harmoniskt än hos henne förena flykten mot de fria konsternas fält med det konstindustriella geniets gedignaste egenskaper.

(G. Linder), 1905. "Esseldes", Handarbetets Vänner, bland denna konstanstalts första artistiska krafter märktes fröken Selma Giöbel. Ett förståelsens samarbete med männen var en av grundprinciperna för "Esseldes" verksamhet. Men å andra sidan höll Sophie Adlersparre före, att när det gällde företag, vilkas beskaffenhet möjliggjorde eller rentav bäst ägnade sig för kvinnligt arbete över hela linjen, så borde dylika företag även så ordnas och kvinnorna där igenom fostras för ledande platsers ansvar och kraftutveckling. Det var med denna princip för ögonen fru Adlersparre stiftade föreningen Handarbetets Vänner. Bland denna konstanstalts första artistiska krafter märktes fröken Selma Giöbel. Denna initiativrika konstnärinna bröt sig emellertid snart på egen hand ett verksamhetsfält och grundlade år 1885 firman Svensk Konstslöjdutställning.

(Amalia Fahlstedt 1898). Selma Giöbel och den svenska konstslöjden. Om jag vore ögonläkare, skulle jag antagligen med framgång förelägga en hel del patienter att fylla sitt arbetsrum med sådana alster i garner, som dessa dagar funnits att bese i Svensk Konstslöjds utställning här i Stockholm. Därmed är angifvet, att dessa alster äga, ej blott färgtonernas harmoni, utan äfven deras glädje, på samma gång formernas lugna liflighet svarar mot färgsymfonien, ty blott i ett föremåls glada lugn kan blicken finna en hälsobringande hvila.

Selma Giöbel drev utvecklingen framåt och lade riktningen för den svenska konstnärliga utvecklingen. För att fullt förstå Selma Giöbels arbete bör man känna hennes personlighet. För den textila grenen av sin verksamhet vill Selma icke tillräkna sig någon förtjänst: Jag är icke textilkonstnärinna, säger hon, "för detta hade jag en sådan utmärkt kraft att jag kunde överlämna det åt henne". För att fullt förstå Selmas arbete bör man även känna, hennes uppfattning av natur och konst, hennes sökande efter skönhet och harmoni och hennes brinnande begär att i sitt arbete finna ett uttryck här för. Jag ser det tydligt då jag genomläser de många uppgifter jag fått om henne, smådrag från hennes studie och arbetsår och från hennes privata liv och ser på de medföljande fotografierna av hennes arbete. Framstår det som mera verkligt att det var kvinnorna i Sverige som lade grunden till den svenska konstnärliga utvecklingen. (L. Zickerman 1914).

1964 pågick i Nordiska Museet i Stockholm. Om denna skrev Eva von Zweibergk

Den svenska jugendtiden var kort men intensiv, 1895 och 1915. Här får man synliga bevis för vad de svenska konstnärerna gjorde för heminredning med ideell motivering. Arkitekter som Boberg, Carl Westman, konstnärer som Alf Wallander, Gunnar G:son Wennerberg, Carl Larsson, Carl Milles, J.A.G. Acke, Selma Giöbel, Carin Wästberg, bl. a.

Föreningen Handarbetets Vänner första utställning var 1874, 1878 världsutställningen i Paris, (1887 var det året som Handarbetets Vänner och dess regler antogs och på riktigt kunde organiseras). Som formgivare tillhörde Selma Handarbetets Vänners innersta krets och hon var styrelseledamot där fram till 1885 och en av de ledande konstnärliga krafterna, samt även lärare i vissa ämnen. Vid textilmötet 1920 fem år före sin död återfinns hon i Handarbetets Vänners krets som utställare.

Föreningen för gift kvinnas äganderätt. Selma Giöbel börjar blir synlig i Föreningen för gift kvinnas äganderätt 1873, tillsammans med Hanna Winge och Calla Curman som hon tidigt lärt känna. Föreningen för gift kvinnas äganderätt, var en svensk förening som bildades för att påverka lagstiftning och opinion och har kallats Sveriges första feministiska organisation. Dess huvudsakliga syfte var att verka för en lagförändring som gav gifta kvinnor rätt att själva bestämma över den egendom de hade förvärvat före eller under äktenskapet, genom arv eller egen förtjänst. Föreningens arbete gav resultat, för 1874 kom en lag som gav gifta kvinnor rätt till sin egen arbetsinkomst. 1884 fick gifta kvinnor även råda över sin egendom och arv. Samma år sänktes myndighetsåldern för ogifta kvinnor från 25 år till 21 år, samma som mäns myndighetsålder.

Sällskapet Nya Idun. Selma Giöbel var även en av medstiftarinnorna till sällskapet Nya Idun. Enligt dokumenten bildades Nya Idun, 7 februari 1885 och det är precis från den dagen Nya Idun börjar att räkna sin historia.

Samtidiga som Selma sliter med sin firma Svensk konstslöjdutställning driver Selmas 8 år äldre bror Carl Albert Friggamagasinet, som var en Antik och Konsthandel samt bosättnings och möbleringsaffär med specialitet konstmöbler & antika, med utställning och försäljningslokal på Hamngatan 16, mitt för Kungsträdgården. Carl Albert, var kommunalordförande, godsägare för Bastedalen, politiker och ledamot av Riksdagens andra kammare och en svensk verkställande direktör för aktiebolaget Friggamagasinet. Carl Albert Giöbel dör 1902 och åren efter flyttar Selma till Italien och bosätter sig där. 

Till denna period hör hennes arbeten "biblioteksmöbel med påfåglar" och gobelängen "Skator". 

När Selma återvänder till Sverige för gott 1907, bosätter hon sig i Vadstena, öppnar en vävskola och textilatelje. Hon skapar där några av sina mest betydande och konstnärligt fullödiga textila arbeten som bl. a. "Vätterns is",  flossamattan  ”Ombergs blommor”, den svenska Konstindustriutställningen 1909.

Under BALTISKA UTSTÄLLNINGEN i MALMÖ 1914 med utställningens beskyddare: H. M. Konung Gustaf V.

Representerade för Stockholms stad: Bl.a. Ordförande: v. häradshövdingen Marcus Wallenberg. Ledamöter: arkitekten Ferdinand Boberg, doktorinnan A. Sutthoff, fröken Carin Wästberg, fröken Lilli Zickerman,

För Östergötlands län: direktören Erland Uggla, Linköping, fröken Selma Giöbel, Vadstena,

direktören Sten Kjellgren, Reijmyre, fil. doktorn Carl Rudelius, Åtvidaberg, direktören Sven Sjöholm, Motala, disponenten Edvin Swensson, Skärblacka, disponenten

Elis Wettergren, Boxholm, direktören Karl Lundberg, Valdemarsvik, enkefru Charlotta Randel, Vadstena, fabrikören Karl Theorell, Mjölby, direktören G. W . Ulander, Ekön, Motala,

Nämnas kan att för Vermlands län representerade bl.a.: bruksägaren Reinh. Geijer, Filipstad, disponenten P. Andersson, Arvika, disponenten D. Fielding, Forshaga, fru Maja Fjaestad, Arvika, filosofie doktorn K. Winge, Filipstad.

1920 TEXTILMÖTET LILJEVALCHS KONSTHALL UTSTÄLLNING AV TEXTILT KONSTHANTVERK OCH HEMSLÖJD 1 maj - 1 juni. 

Manliga konstnärer, målare som även de ägnat sig åt textil komposition, kan främst nämnas Alf Wallander, Gunnar G:son Wennerberg, Carl Larsson, Gunnar Hallström, G. Fjaestad. 

Samtliga dessa målare och många flera har arbetat dels för handarbetets vänner och efterföljande företag med likadan verksamhet och det äldsta av dessa företag är Svensk konstslöjdutställning S. Giöbel AB, stiftad och i en följd av år ledd av Selma Giöbel, ett företag av liknande art i Vadstena och senare av ett bolag med den 20 år yngre artisten Alf Wallander som konstnärlig ledare och utvidgat även till konstnärlig möbeltillverkning. 

Föreningen för gift kvinnas äganderätt , 1873 

I den föreningen förekom några av de kvinnor som lika djärvt som envist drev utvecklingen framåt och lade riktningen för den svenska konstnärliga utvecklingen. Medlemmar i den föreningen var bland annat: Ellen Key, konstnärinnorna Selma Giöbel och Hanna Winge, lärarinnorna Anna Whitlock, Anna Sandström, Lilly Engström, författarinnorna Alfhild Agrell, Anne Charlotte Edgren-Leffler, Matilda Roos, Amanda Kerfstedt, Lotten Dahlgren, Amelie Wikström och Gurli Linder, matematikprofessor Sonja Kovalevsky och Nordens första kvinnliga filosofie doktor, Ellen Fries, professorsparen Hugo och Therese Gyldén, Oscar och Agda Montelius, Victor och Susen Rydberg. 

Handarbetets vänner, 1874

Med syfte att reformera och utveckla den svenska textilkonsten och tillvarata de gamla bygdeskatterna på detta område bildar så Sophie Adlersparre, Hanna Winge, tillsammans med andra sakkuniga och konstvännerna, Selma Giöbel, Anna Wallenberg, Molly Rohtlieb, Anna Fleetwood, Alma Schröder, Ellen Ankarswärd, Elwira Leijonhufvud, Fredrika Linnell, Julia Kjellberg, Siri Dalerus, Sophie Whitlock, Eva Maria Rappe, Eva Kindstrand, Hulda Sohlman, Louise Laurin, Agnes Rijswijk, Rosa Hoffman och Jenny Rossander, Thora Kulle, m. fl. Handarbetets vänner - En förening genom vilket Sverige skulle komma att inom textilkonsten inta en rangplats ute i världen.

Jugend: (ungdom) Selma Giöbel, Anna Boberg, Alf Wallander, Gunnar G:son Wennerberg, Richard Bergh

All material som framkommit om Selma Giöbel kan inte visas här. Men att det är en liten fingervisning, grundat i en släktforskningsrapport.

Allt är inte skrivet om Selma Giöbel och det som fram till nu skapar både förundran och beundran är den begåvning många av kvinnorna uppvisat i sitt tecknande. Det är också känt och omskrivet att Lilli Zickerman for runt i Sverige och inventerade allmogetextilier som hon fotograferade och som nu bildar ett ovärderligt arkiv på 24 000 bilder, förvarade i Nordiska museet. Lilli Zickerman dokumenterade Selma så då bör bilder finnas på Nordiska.

Bo Rhönnstad - Ulf Övholt.

Projekt: Delrapport 

Hans Adam Göbel och Anna Margareta Martini

Simon Göbel

Selma Levina Giöbel

Bo Rhönnstad 2015

bo.rhonnstad@gmail.com