Pension

Här samlar jag på mig tips inför det stundande pensionen.

Folk som arbetar frågar ofta pensionärer hur de får tiden att gå?

OK, härom da´n åkte jag och min fru in till stan och handlade i en affär.

Vi var där bara i fem minuter, och när vi kom ut höll en polis på att skriva en parkeringsbot.

Vi gick fram till honom och sa: "Hej! tänk om du skulle visa lite hänsyn och ge oss pensionärer en chans".

Han ignorerade oss och forsatte med att skriva boten. Jag kallade honom Nazistsvin.

Han stirrade på mig och började skriva en ny bot för att ha slitna däck. Min fru kallade honom för kukhuvud.

Han skrev färdigt bot nummer två och satte den under fönstertorkaren tillsammans med den första.

Så började han skriva en tredje bot.

Det fortsatte cirka 20 minuter, ju mer vi förnärmade honom desto fler böter skrev han.

Personligen brydde vi oss inte alls. Det var inte vår bil.

Vi kom nämligen in till sta´n med buss.

Vi försöker att ha det lite roligt varje dag nu, när vi har gått i pension. Det är viktigt i vår ålder.

HAR DU ÅNK?

Verkar detta bekant?

Jag själv blev nyligen diagnostiserad med ÅNK

(Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet).

Så här visade sig symptomen:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till

garaget upptäcker jag posten i hallen.

Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig

själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i pappersinsamlingen och märker att den behöver tömmas.

Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet

och bestämmer mig för att tömma pappersinsamlingen först.

Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till

återvinningsstationen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.

Men då behöver jag en penna.

Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit

och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja

leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla

på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.

På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på

bänken.

Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.

Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.

Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag

vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med

vatten.

Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt

den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen,

men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.

Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna

blommorna.

Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag

lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går

jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har

inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken,

blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta

fjärkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är

förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och

jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag

ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.

Kan du vara snäll och göra mig en tjänst?

Skicka detta meddelande till alla som du tror har glädje av det, för

jag kan inte komma på vem som jag redan har skickat det till.

Folk äldre än 30 borde vara glada!

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.

Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, (Nja…) därför att vi alltid var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor!Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.

Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och

ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Eftersom du är en av dem.

Grattis!!!

Det goda livet är vårt!!