Litet poem av Alf från Alf Leif John Henry och Olles jaktresa till Canada
Vi for till Canada
Att jaga o fiska turista o bada
Vi besökte det storslagna landet i väster
Och för 14 dagar var vi Udos gäster.
Att Henry beskriva det blir lite värre
Men han som dom andra är skjutgalen värre
Men skjuta en båt en bit upp på lann
Det är såna saker som han inte kan.
Vi levde i vildmark bland björnar o älgar
bland popplar o björkar bland granar o säljar
Vi frös o vi svettades om vartannat
Men trivdes det gjorde vi lika förbannat.
Och när månen gått upp och när vinden har falnat
Och det blivit kallt när kamindjävulen svalnat
När vargarna ylat och manat till samling
Det varit fulländat det tycker en gamling
Att John ska beskrivas som först,alla tycker
Han har som vi alla förunderliga nycker
För han vill besöka en hel hög stripteaser
Men ser ingen skillnad på björnar o Fischer.
Om Leif kan man säga att visst är det jakten
Som kommer i centrum och i första akten
För honom nog gäller det enklaste bara
Ty får man ej skjuta då går det att snara.
Till sist har vi Olle och vad ska man tycka
Jo att han i värdinnors kjolar vill rycka
Men jaga o fiska det gillar han även
Och slugheten finns där precis som hos räven.
Till sist vill jag säga till Udo vår värd
Att om det blir möjligt vi ställer vår färd
Tillbaka hit över men hem ska vi nu
Ha tack käre Udo och tacka din fru.
När jag läst igenom dom rader jag skrivit
Det har varit nära att allting jag rivit
Men taget på skoj och inte för ärligt
För nog tycker jag att det varit härligt.
När solen gått ned över klippiga bergen
Och popplarnas löv haver skiftat i färgen
Jag suttit här ensam och studerat naturen
När Udo och ni haver vakat på djuren