Gustav III

Briljant, begåvad, intellektuellt rörlig. Talang att leda och inspirera. Betvingande vältalare, infallsrik konversatör. På en gång mild och majestätisk. Kulturens främjare, politiskt skicklig, modig och handlingskraftig. De goda omdömena om Gustav III överflödar. ”A shining sort of man”, enligt Thomas Carlyle.

Ändå – eller kanske just på grund av sin starkt lysande personlighet – skaffade han sig farliga fiender och kom att möta en alltför tidig död för en mördares hand på en maskeradtillställning.

Arvprinsen Gustav föddes i en tid av svår politisk splittring. Å ena sidan kungahuset, Gustavs föräldrar Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, som eftersträvade förnyad kunglig makt och å andra sidan ständerna och rådet, fast beslutna att hindra kungahuset från att återinföra kungligt envälde. Den politiska makten under den s.k. frihetstiden var dessutom splittrad i olika partier (”hattar” och ”mössor”).

Den nye arvprinsen – med det förpliktande namnet Gustav – sågs av många som en enande nationell symbol, en länk mellan det ärorika förflutna och en kommande storhetstid. Man såg fram emot en lycklig framtid då ”en Gustav åter skulle upplysa Norden” (likt tidigare ”Gustaver”, Gustav Vasa och Gustav II Adolf).

Denna förhoppning blev också motivet för den medaljong som utgavs i samband med den nye prinsens födelse:

Texten på medaljongen lyder: TE NASCENTE RENASCIMUR (”Genom din födelse återföds vi”).

En liknande medaljong utgavs också av Svenska Frimurarorden:

Texten lyder här ET EXTITIT LUX. GEN I (”Och det vart ljus. Gen. 1”).

Solen som symbol för kungamakten har uråldriga anor tillbaka till de fornegyptiska faraonerna. Det märkliga med de här båda födelsemedaljongerna är att deras ikonografi så exakt återspeglar Gustav III:s födelsehoroskop, där Solen just stiger upp över horisonten i öster! (Se horoskopet här nedanför). Gustav föddes den 13 januari 1746 (enligt den julianska kalendern), klockan 08:45, just i soluppgången (Källa: Marie-Christine Skuncke: Gustav III – Det offentliga barnet. En prins retoriska och politiska fostran).

Det ger honom följande horoskop:

Solen är i Vattumannen i konjunktion med Ascendenten och har dessutom sällskap av Uranus i det egna tecknet. Redan detta ger bilden av Gustav III som den ”upplyste monarken”, den store samhällsreformatören i upplysningstidens anda.

Andra framträdande tecken i kungens horoskop är Skytten (inspirerande, vidsynt, entusiastisk, målmedveten, äventyrlig), Stenbocken (disciplinerad, ansvarsfull, pålitlig, flitig, samvetsgrann, presterande) och Fiskarna (känslig, mild, intuitiv, konstnärligt lagd).

Horoskopets östra hemisfär dominerar och visar på en person som vill påverka och ”sätta sin stämpel” på omvärlden, en som är självmotiverad och självorienterad. Månen är i sin första fas och antyder impulsivitet och nyorientering.

Ascendentstyraren Uranus i sitt eget tecken Vattumannen och i konjunktion med både Ascendenten och Solen, blir oerhört framträdande i Gustavs horoskop och karakteriserar honom som både ledare och rebell, uppfinningsrik och originell, med oerhörd personlig utstrålning och inflytande på andra, men kanske också som arrogant och svårberäknelig. Han älskade ett högt tempo. Han ”formligen frustar av beslutsamhet och entusiasm… Sedan tjugo år råder detta vanvettiga tempo” klagade statssekreteraren Elis Schröderheim 1772.

Gustav III var också en samhällsombildare (Uranus i Vattumannen) av stora mått. Han genomförde skickligt en oblodig statskupp som gav kungen makten åter, han undanröjde maktmissbruk inom tjänstemannakåren, införde religionsfrihet för främmande trosbekännare, arbetade för social utjämning, avskaffade tortyr och häxerianklagelser. Gustav III bidrog starkt till att föra Sverige in i en ny tid.

Framför allt är han känd för de många kulturinstitutioner som kom till på hans initiativ - Svenska Akademien, Drottningholmsteatern, Operan, Musikaliska Akademien, Vetenskapsakademien, Konstakademien, Nationalmuseum. Även om första huset är i Vattumannens tecken, finns Fiskarna under ytan med Mars, Månen, Pars Fortunae och Norra Månnoden, alla i detta kulturella tecken.

Intresset för konst och kultur, och framför allt då teater, går som en röd tråd genom Gustav III:s liv. Solen är också quindecil Neptunus i Kräftan i det sjätte huset. Teater (Neptunus, Fiskarna) var Gustavs stora passion. Han var verksam både som manusförfattare, regissör och skådespelare. Sammanlagt skrev han tretton teaterpjäser, av vilka det historiska dramat Gustav Vasa var det mest framgångsrika. Skådespelartalangen kom naturligtvis också väl till pass i det politiska livet.

Månen i konjunktion med Mars speglar kungens konfliktfyllda förhållande till den dominerande modern, Lovisa Ulrika. Saturnus och Kiron i sjunde huset antyder de äktenskapliga problemen.

Jupiter, Uranus och Pluto är alla i sina egna tecken och Saturnus är upphöjd i Vågen.

Pluto i Skorpionen i det åttonde huset kan möjligen spegla något av Gustav III:s engagemang i frimurarrörelsen. Kungen var invigd frimurare och innehade positionen (liksom efterföljande svenska kungar) som Svenska Frimurarordens högste beskyddare. Frågan är, hade han ett genuint intresse för det ockulta eller såg han i första hand frimureriet som ett användbart politiskt nätverk? Båda associationerna kan göras utifrån Pluto i Skorpionen i det åttonde huset.

Gustav III:s regenttid innehåller många dramatiska och avgörande händelser – från statskuppen strax efter makttillträdet fram till det dramatiska skottet som ändade hans liv (var någonstans, om inte på en maskeradbal!). Eftersom tidpunkt och klockslag är kända för flera av de här händelserna finns möjlighet till intressanta astrologiska studier. Det ödesdigra attentatet inträffade den 16 mars 1792 (enligt den gregorianska kalendern) i gamla Operahuset i Stockholm, klockan 23:40.

Vi får återkomma till detta.

© Mats Bergman 2011