Den heliga Mässan är det Nya förbundets oblodiga offer, den katolska Kyrkans förnämsta gudstjänst. Den omfattar i sin nuvarande form två delar: den förberedande gudstjänsten och offergudstjänsten
Här återgives den latinska Mässans fullständiga text, såsom den av prästen läses vid altaret. — Mässans liturgi består dels av fasta mässböner, dels av sådana, som växla för olika dagar eller tider på året. De delar, som här framhävas genom (*) , läsas endast på Trefaldighetens fest och måste alltså i alla andra mässor ersättas av de respektive böner, som på sina dagar äro angivna i mässboken
Den läses vid altarets fot och angiver det själens sinnelag, i vilket prästen och de kristtrogna böra nalkas altarets mysterium: ödmjukhet, ånger, andlig glädje och förtröstan.
I själamässan och under passionstiden läses icke Ps. 42.
Confiteor är en bön om syndaförlåtelse. Renhet fordras, ty den heliga Mässan innebär tillträde till Guds Allraheligaste och de heligas samfund.
Prästen, under det han stiger upp till altaret:
Prästen kysser altaret och läser:
Introitus, eller ingångsversen, är det första som läses ur mässboken. I forntiden sjöngs en av Davids psalmer under det att prästen, företrädd av ministranterna, tågade i procession fram till altaret. Före introitus lägger prästen i levitmässor och på större högtidsdagar under bön och välsignelse rökelse i rökelsekaret och incenserar den Korsfästes bild, relikerna, om sådana finnas ovanpå altaret, och själva altaret. Rökelsen sinnebildar de troendes till Gud uppstigande böner. Altaret är sinnebild för Kristus själv.
Därefter upprepas ingångsversen ända till psalmversen.
Kyrie är en kort litania till den heliga Trefaldigheten av grekiskt ursprung, såsom orden ännu i dag visa.
(*) Benedicta sit sancta Trinitas, atque indivisa unitas: confitebimur ei, quia fecit nobiseum misericordiam suam. Ps. 8. Domine, Dominus noster: quam admirabile est nomen tuum in universa terra! Gloria Patri.
Oramus te, Domine, per merita Sanctorum tuorum, quorum reliquiae hic sunt, et omnium Sanctorum: ut indulgere digneris omnia peccata mea. Amen.
Oremus. Aufer a nobis, quaesumus, Domine, iniquitates nostras: ut ad Sancta sanctorum puris mereamur mentibus introire. Per Christum, Dominum nostrum. Amen.
Välsignad vare den heliga Trefaldigheten i sin odelbara enhet! Låtom oss prisa den; ty den har gjort barmhärtighet med oss. Ps. Herre, vår Herre, hur underbart är icke ditt namn på hela jorden! Ära vare Fadern.
Vi bedja dig, Herre, genom förtjänsterna hos dina helgon, vilkas kvarlevor här vila, och hos alla helgon, att du nådigt ville förlåta mig alla mina synder. Amen.
Vi bedja dig, o Herre, tag våra synder från oss, att vi må varda värdiga att med rena hjärtan ingå i det Allraheligaste, genom Kristus, vår Herre. Amen.
Begynnelseorden sjöngos av den himmelska härskaran i Betlehem. Hymnen, i övrigt av grekiskt ursprung, är ett högtidligt nämnande av Guds namn med de mest upphöjda titlar, som tillägnats honom i Skriften. Det överväldigande gudsmedvetande, som kommer till uttryck här, bör besjäla alla våra böner i Mässan. (Gloria bortfaller i några mässor, särskilt under advents- och fastetiden.)
Gloria in excelsis Deo. Et in terra pax hominibus bonae voluntatis. Laudamus te, benedicimus te, adoramus te, glorificamus te. Gratias agimus tibi propter magnam gloriam tuam. Domine Deus, Rex coelestis, Deus Pater omnipotens. Domine Fili unigenite, Jesu Christe. Domine Deus, Agnus Dei, Filius Patris. Qui toliis peccata mundi, miserere nobis. Qui tollis peccata mundi, suscipe deprecationem nostram. Qui sedes ad dexteram Patris, miserere nobis. Quoniam tu solus Sanctus, tu solus Dominus, tu solus Altissimus, Jesu Christe. Cum Sancto Spiritu, in gloria Dei Patris. Amen.
Ära vare Gud i höjden och på jorden frid åt människor, som hava hans välbehag. Dig lova vi, dig prisa vi, dig tillbedja vi, dig förhärliga vi. Vi tacka dig för din stora härlighet. Herre Gud, himmelske konung, Gud allsmäktige Fader; Herre, du enfödde Son, Jesus Kristus! Herre Gud, Guds lamm, Faderns Son; du som borttager världens synder, förbarma dig över oss; du som borttager världens synder, mottag vår ödmjuka bön; du som sitter på Faderns högra hand, förbarma dig över oss; ty du allena är den Helige, du allena Herren, du allena den Allrahögste, Jesus Kristus, med den Helige Ande i Gud Faderns härlighet. Amen.
Prästen böjer sig djupt och kysser altaret, som är en sinnebild för Kristus själv. Sedan tillönskar han hela menigheten samma enhet med Kristus, i det han vänder sig till folket och säger:
Sc. Dominus vobiscum.
M. Et cum spiritu tuo.
Pr. Herren vare med eder.
M. Och med din ande.
(*) Sc. Oremus. Omnipotens, sempiterne Deus, qui dedisti famulis tuis in confessione verae fidei aeternae Trinitatis gloriam agnoscere, et in potentia majestatis adorare unitatem: quaesumus, ut eiusdem fidei firmitate ab omnibus semper muniamur adversis. Per Dominum nostrum Jesum Christum…
M. Amen.
Pr. Låtom oss bedja. Allsmäktige, evige Gud, du som förlänat dina tjänare att i den sanna trons bekännelse få kännedom om den eviga Trefaldighetens härlighet, och i Majestätets makt tillbedja dess enhet, vi bedja dig, låt oss genom ståndaktighet i samma tro städse vara tryggade mot allt ont. Genom vår Herre Jesus Kristus …
M. Amen.
Episteln är hämtad från apostlarnas brev eller från Gamla testamentet, anpassad efter dagens fest.
(*) Lectio Epistolae beati Pauli Apostoli ad Romanos.
O altitudo divitiarum sapientiae et scientiae Dei: quam incomprehensibilia sunt judicia eius, et investigabiles viae ejus! Quis enim cognovit sensum Domini? Aut quis consiliarius eius fuit? Aut quis prior dedit illi, et retribuetur, ei? Quoniam ex ipso, et per ipsum, et in ipso sunt omnia: ipsi gloria in saecula. Amen.
M. Deo gratias.
Läsning ur den helige aposteln Pauli brev till Romarna.
O vilket djup av rikedom, vishet och vetande finnes ej hos Gud! Huru obegripliga aro ej hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar! Ty vem har känt Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något, så att han skulle återgälda honom det? Ty av honom och genom honom och i honom är allting. Honom vare ära i evighet! Amen.
M. Gud vare tack.
G. är den i Mässan i musikaliskt avseende rikast utvecklade koralkörsången (alleluja). Den ledsagar ingen liturgisk handling, utan är en självständig del. Redan Augustinus omnämner den gamla seden att efter episteln sjunga en psalm (numera är det blott några verser) ifrån en upphöjd plats (gradus). Meningen med Graduale var och är att fördjupa läsningens tankar genom psalmsången, dess konstnärliga form skall höja den andliga glädjen.
(*) Benedictus es, Domine, qui intueris abyssos, et sedes super Cherubim. V. Benedictus es, Domine, in firmamento coeli, et laudabilis in saecula. Alleluia, alleluia. V. Benedictus es, Domine, Deus patrum nostrorum, et laudabilis in saecula. Alleluia.
Välsignad ar du, Herre, som skådar ned över avgrunder och tronar Över keruber. Välsignad är du, Herre, i himlavalvet, och prisvärd i evighet. Alleluja, alleluja. Välsignad är du, Herre, våra fäders Gud, och lovvärd i evighet. Alleluja.
Munda cor meum ac labia mea, omnipotens Deus, qui labia Isaiae prophetae calculo mundasti ignito: ita me tua grata miseratione dignare mundare, ut sanctum Evangelium tuum digne valeam nuntiare. Per Christum, Dominum nostrum. Amen.
Jube Domine benedicere: Dominus sit in corde meo et in labiis meis, ut digne et competenter annuntiem Evangelium suum. Amen.
Rena mitt hjärta och mina läppar, allsmäktige Gud, du som fordom med ett glödande kol renat profeten Isaias’ läppar. Värdes i din milda barmhärtighet så rena mig, att jag värdigt må förkunna ditt heliga Evangelium. Genom Kristus, vår Herre. Amen.
Värdes, Herre, välsigna mig. Herren vare i mitt hjärta och på mina läppar, att jag värdigt och tillbörligt må förkunna hans heliga evangelium. Amen.
I levitmässor och på större högtidsdagar välsignas före evangeliet rökelse, och incenseras evangelieboken. Vid början av evangeliet resa sig alla och beteckna pannan, munnen och bröstet med korstecknet.
På söndagar och viktigare festdagar, men ibland även andra dagar, håller prästen en predikan. Vid en Begravningsmässa (Requiem) hålles predikan vanligen före eller efter själva Mässan.
Credo (den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen, 4 årh.) läses på söndagarna och på andra i liturgien särskilt utmärkta dagar.
Credo in unum Deum, Patrem omnipotentem, factorem coeli et terrae, visibilium omnium et invisibilium. Et in unum Dominum Jesum Christum, Filium Dei unigenitum; et ex Patre natum ante omnia saecula. Deum de Deo, lumen de lumine, Deum verum de Deo vero; genitum, non factum, consubslantialem Patri: per quem omnia facta sunt. Qui propter nos homines, et propter nostram salutem descendit de coelis. Et incarnatus est de Spiritu Sancto ex Maria Virgine, et homo factus est.* Crucifixus etiam pro nobis, sub Pontio Pilato passus et sepultus est. Et resurrexit tertia die, secundum Scripturas. Et ascendit in caelum; sedet ad dexteram Patris. Et iterum venturus est cum gloria judicare vivos et mortuos: cujus regni non erit finis. Et in Spiritum Sanctum, Dominum et vivificantem: qui ex Patre Filioque procedit: qui cum Patre et Filio simul adoratur et conglorificatur; qui locutus est per Prophetas. Et unam, sanctam, catholicam et apostolicam Ecclesiam. Confiteor unum baptisma in remissionem peccatorum: et exspecto resurrectionem mortuorum, et vitam venturi saeculi. Amen.
Jag tror på en Gud, den allsmäktige Fadern, himmelens och jordens, alla synliga och osynliga tings Skapare. Och på en Herre Jesus Kristus, Guds enfödde Son, som från evighet är född av Fadern; Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sana Gud, född, icke gjord, av samma väsen som Fadern; genom vilken allt är gjort; vilken för oss människor och för vår frälsnings skull nedsteg från himmelen. Och han antog kött genom den Helige Ande av Jungfru Maria och vart människa.* Han blev ock korsfäst för oss, och under Pontius Pilatus pinad och begraven. Och han uppstod på tredje dagen efter Skrifterna och uppfor till himmelen. Han sitter vid Faderns högra sida, och skall återkomma ined härlighet till att döma levande och döda, och på hans rike skall icke vara något slut. Och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, vilken utgår av Fadern och Sonen, vilken tillika med Fadern och Sonen tillbedes och förhärligas, som har taiat genom profeterna. Och på den ena heliga, kalolska och apostoliska Kyrkan. Jag bekänner ett dop till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande evighetens liv. Amen.
* Under dessa ord knäböjer församlingen.
Vare sig Credo förekommer eller ej, bör den förberedande gudstjänsten i själen hava väckt en levande tro på Gud och hans återlösningsverk i Jesus Kristus, vilket nu kommer att upprepas på altaret på oblodigt sätt. I den kristna forntiden fick ingen odöpt, ingen avfällig, ingen ovärdig kristen övervara ’de troendes Mässa’ d. v. s. den heliga handlingen, som nu följer.
Denna omfattar tre delar: Offergåvornas frambärande, Förvandlingen, Kommunionen. — Offrets inledningsakt skedde i den kristna forntiden genom de troende, som framburo till altaret bröd, vin och andra gåvor, delvis för de fattigas och prästens underhåll, delvis för den heliga handlingen. Prästen tog av bröd och vin det som behövdes för Förvandlingen och Kommunionen, samt vigde det under böner och ceremonier åt Gud som en sista förberedelse till det egentliga offret, som försiggår först i och genom Förvandlingen och avslutas genom Kommunionen. — Kristus är även i varje Mässa den egentliga offerprästen. I förening med hans offerakt blir prästens och de troendes offerakt värdefull inför Gud. Prästen vid altaret är Kristi ställföreträdare, men även de troendes, (Kyrkans), liturgiska representant. Även de troende frambära offret. — Kristi offer är av oändligt värde, men den frukt och välsignelse, som utgår från varje Mässa, är större allt efter de troendes större helighet och andakt. — Brödet och vinet äro offrets synliga, sakramentala tecken, men även symboler: det som försiggår i dem, bör försiggå i den offrandes själ: inre helgelse och förening med Gud. Den kristne bör enligt Apostelns ord (Rom. 12:1) skänka sig själv som offergåva åt Gud. Han gör det, i det han dör bort från synden och för ett nytt liv i den heliggörande nådens kraft. Denna nåd, som redan härnere förvandlar själen till Kristi avbild, skall en gång vid uppståndelsen även förvandla kroppen, så att slutligen hela människan, frälst genom Kristi offer, upptages i Guds härlighet. — ’Gör oss, o Herre, till en dig välbehaglig, evig offergåva.’ (Mässbön ur pingstoktaven.)
Sc. Dominus vobiscum.
M. Et cum spiritu tuo.
Sc. Oremus.
Pr. Herren vare med eder.
M. Och med din ande.
Pr. Låtom oss bedja.
Offertorium.
Brödet frambäres.
(*) Benedictus sit Deus Pater, unigenitusque Dei Filius, Sanctus quoque Spiritus: quia fecit nobiscum miscricordiam suam.
Välsignad vare Gud Fadern och Guds enfödde Son och den Helige Ande; ty han har gjort barmhärtighet med oss.
Suscipe sancte Pater, omnipotens, aeterne Deus, hanc immaculatam Hostiam, quam ego indignus famulus tuus offero tibi, Deo meo vivo et vero, pro innumerabilibus peccatis et offensionibus et negligentiis meis, et pro omnibus circumstantibus, sed et pro omnibus fidelibus Christianis, vivis atque defunctis; ut mihi et illis proficiat ad salutem in vitam aeternam. Amen.
Mottag, helige Fader, allsmäktige, evige Gud, detta obefläckade offer, vilket jag, din ovärdige tjänare, frambär åt dig, min sanne och levande Gud, till förlåtelse för mina otaliga synder, överträdelser och försummelser, liksom ock för alla närvarande, men även för alla troende kristna, levande och döda, på det att det må lända mig och dem till frälsning för det eviga livet. Amen.
Kalken beredes.
Deus, qui humanae substantiae dignitatem mirabiliter condidisti et mirabilius reformasti: da nobis per hujus aquae et vini mysterium ejus divinitatis esse consortes, qui humanitatis nostrae fieri digtiatus est particeps, Jesus Christus, Filius tuus, Dominus noster; qui tecum vivit et regnat in unitate Spiritus Sancti, Deus per omnia saecula saeculorum. Amen.
O Gud, som underbart skapat den mänskliga naturen och ännu underbarare förnyat densamma, förläna oss genom hemligheten av detta vatten och vin att få del i dens gudomlighet, som nedlät sig att varda delaktig av vår mänskliga natur, Jesus Kristus, din Son, vår Herre, som med dig lever och regerar, i den Helige Andes enhet, Gud, från evighet till evighet. Amen.
Kalken frambäres
Offerimus tibi, Domine, calicem salutaris, tuam deprecantes clementiam; ut in conspectu divinae majestatis tuae, pro nostra et totius mundi salute, cum odore suavitatis ascendat. Amen.
In spiritu humilitatis et in animo contrito suscipiamur a te, Domine; et sic fiat sacrificium nostrum in conspectu tuo hodie, ut placeat tibi, Domine Deus.
Veni, Sanctificator, omnipotens aeterne Deus; et benedic † hoc sacrificium tuo sancto nomini praeparatum.
Vi offra dig, o Herre, frälsningens kalk och åkalla din mildhet, att den med söt vällukt må uppstiga inför ditt gudomiiga Majestäts ansikte för vår och hela världens frälsning, Amen.
I ödmjukhetens ande och med ett förkrossat hjärta må vi upptagas av dig, o Herre, och må vårt offer i dag så frambäras inför ditt ansikte, att det behagar dig. Herre, vår Gud.
Kom, Heliggörare, allsmäktige, evige Gud, och välsigna detta offer, som är tillrett åt ditt heliga namn.
I levitmässor och på större högtidsdagar välsignar nu prästen rökelse och incenserar under böner, tagna ur psalmerna, kalken och altaret, varefter han själv, leviterna och församlingen incenseras till ett tecken på allas innerliga förening med altaret, med offret, med Gud.
Handtvagningen.
Denna är här en symbol. Händerna symbolisera våra handlingar, och genom deras tvagning visa vi renheten och oklanderligheten i allt vårt görande. (Cyrillus av Jerusalem f 386.)
Ps. 25. Lavabo inter innocentes manus meas, et circumdabo altare tuum, Domine. Ut audiam vocem laudis, et enarrem universa mirabilia tua. Domine, dilexi decorem domus tuae, et locum habitationis gloriae tuae. Ne perdas cum impiis, Deus, animam meam, et cum viris sanguinum vitam meam: In quorum manibus iniquitates sunt; dextera eorum repleta est muneribus. Ego autem in innocentia mea ingressus sum: redime me, et miserere mei. Pes meus stetit in directo: in ecclesiis benedicam te, Domine. Gloria Patri.
Ps. 25. Jag skall två mina händer bland de oskyldiga och så träda till ditt altare, o Herre, för att höra ditt lovkväde och förkunna alla dina underverk. Jag älskar, o Herre, ditt hus’ skönhet och din härlighets boning. Låt ej, o Gud, min själ omkomma med de ogudaktiga, ej heller mitt liv med blodsmännen, i vilkas händer orättvisa är, och vilkas hand är full av mutor. Men jag vandrar i min oskuld; fräls mig och förbarma dig över mig. Min fot vandrar på den rätta vägen; i de rättfärdigas församlingar skall jag prisa dig, o Herre! Ära vare Fadern.
Böner efter offringen.
Prefationen och Sanctus.
Enligt Herrens exempel i nattvardssalen läses en högtidlig tacksägelsebön (prefation) före Förvandlingen. Nu för tiden finnas 14 olika prefationer. Deras urgamla melodier räknas bland de ädlaste, som musiken skapat. — Prefationens grundform hör till Mässans äldsta beståndsdelar. I forntiden uppräknades här i form av en lovsång alla Guds storverk alltifrån skapelsen intill den första Förvandlingen i nattvardssalen. Meningen var, och är ännu i dag, att själen skall beredas att med tacksamt sinne på altaret skåda Guds allmakts och kärleks största verk.
Sanctus är änglavärldens tillbedjan och lovsång till Trefaldighetens ära, tagen ur profeten Isaias (kap. 6: 3). Aven människosläktet skall taga del i denna evinnerliga hymn. Menigheten ber därför att få instämma i denna sång, och hälsar Herren, som nu skall komma, med skarornas rop på palmsöndagen: ‘Välsignad vare Han, som kommer i Herrens namn. Hosanna i höjden.’ (Matt. 21:9.)
Canonbönen.
Canon (= rättesnöre, fastställd oföränderlig ordning) är Mässans äldsta och heligaste del, en krans av värdefulla böner och heliga ceremonier, som omgiva Förvandlingen och tolka dess djupa innebörd. Allt präglas nu av offrets och gemenskapens tanke: gemenskap med hela Kyrkan, påven, biskoparna och alla rättrogna på jorden, i synnerhet de närvarande och de, som ihågkommas i prästens memento, helgonen i himmelen, själarna i skärselden, gemenskap med Gud själv, som genom sin enfödde Sons evinnerliga offer försonas med världen, giver nåd och frid och väcker fromma beslut till livets helgelse.
Bön för Kyrkan.
Te igitur, clementissime Pater, per Jesum Christum, Filium tuum, Dominum nostrum, supplices rogamus ac petimus, uti accepta habeas et benedicas haec † dona, haec † munera, haec † sancta sacrificia illibata, in primis quae tibi offerimus pro Ecclesia tua sancta catholica, quam pacificare, custodire, adunare et regere digneris toto orbe terrarum, una cum famulo tuo papa nostro N. et antistite nostro N. et omnibus orthodoxis atque catholicae et apostolicte fidei cultoribus.
Vi bedja dig, mildaste Fader, genom din Son, vår Herre, Jesus Kristus, och anropa dig i djupaste ödmjukhet, att du ville nådigt mottaga och välsigna dessa gåvor, dessa skänker, dessa heliga och obesmittade offer, som vi frambära åt dig, framför allt för din heliga katolska Kyrka, att du på hela jordkretsen nådeligen ville bevara den i frid och enighet, skydda och regera den tillika med din tjänare, vår påve N. och vår biskop N. samt alla rättrogna bekännare av den katolska och apostoliska tron.
Bön för särskilda personer.
Memento Domine, famulorum famularumque tuarum N. et N. — et omnium circumstantium, quorum tibi fides cognita est et nota devotio, pro quibus tibi offerimus, vel qui tibi offerunt hoc sacrificium laudis pro se suisque omnibus, pro redemptione animarum suarum, pro spe salutis et incolumitatis suae, tibique reddunt vota sua aeterno Deo, vivo et vero.
Kom ihåg, o Herre, dina tjänare och tjänarinnor N. och N. och alla närvarande, vilkas tro och andakt äro dig bekanta, för vilka vi offra, eller vilka frambära dig detta lovoffer för sig och alla de sina, för sina själars räddning och i förhoppning om sin frälsning och välfärd, och som inför dig, evige, levande och sanne Gud, frambära sina löften.
Åkallan av den triumferande kyrkan.
Förvandlingen.
Korsoffrets oblodiga förnyelse verkställes genom brödets och vinets förvandling av Kristus själv, vår evige överstepräst. Prästen vid altaret är härvid endast Kristi synligt tjänande redskap. I kraft av sin heliga vigning efterliknar han nu i ord och handling Kristus i nattvardssalen. Världshistoriens heligaste, evigt nya skådespel! ‘Mysterium fidei’, Trons mysterium, ropade i forntiden diakonen till församlingen, när Förvandlingen pågick av brödet och vinet till Kristi lekamen och blod.
Qui pridie, quam pateretur, accepit panem in sanctas ac venerabiles manus suas, et elevatis oculis in coelum ad te, Deum Patrem suum omnipotentem, tibi gratias agens, † benedixit, fregit deditque discipulis suis, dicens: Accipite, et manducate ex hoc omnes:
Hoc est enim Corpus meum.
Vilken dagen före sitt lidande tog brödet i sina heliga och vördnadsvärda händer, upplyfte sina ögon mot himmelen till dig, sin allsmäktige Fader, tackade dig, välsignade brödet, bröt det och gav det åt sina lärjungar, sägande: Tagen och äten alla härav,
Ty detta är min Lekamen.
Prästen knäböjer inför den nu närvarande Frälsaren, höjer Hostian att tillbedjas av församlingen, och knäböjer åter.
Prästen knäböjer, höjer kalken med det heliga blodet att tillbedjas av församlingen, och knäböjer åter.
Erinran om Kristi återlösningsverk.
I alla mässliturgier, både österländska och västerländska, vidtager omedelbart efter förvandlingen Anamnesis = Herrens åminnelse. — Sålunda påminna vi oss här i förening med alla goda och heliga Jesu Kristi lidande, uppståndelse och himmelsfärd; vi äro ett med Kristus i offret och förrätta tillbedjan i ande och sanning till Trefaldighetens ära. Vårt dop, i vilket vi för evig tid hava vigts åt Fadern, Sonen och den Helige Ande, skall genom offret krönas och fulländas. I en lovprisning av Treenigheten utklingar canonbönen.
Unde et memores, Domine, nos servi tui, sed et plebs tua sancta, ejusdem Christi Filii tui, Domini nostri, tam beatae passionis, nec non et ab inferis resurrectionis, sed et in caelos gloriosae ascensionis: offerimus praeclarae majestati tuae de tuis donis ac datis hostiam † puram, hostiam † sanctam, hostiam † immaculatam: panem sanctum † vitae aeternae et calicem † salutis perpetuae.
Vi påminna oss nu, o Herre, vi, dina tjänare och ditt heliga folk, samme Kristi, din Sons, vår Herres saliga lidande och uppståndelse från de döda samt hans härliga himmelsfärd, och frambära åt ditt upphöjda Majestät av dina gåvor ett rent offer, ett heligt offer, ett obefläckat offer, det eviga livets bröd och den eviga frälsningens kalk.
Bön om offrets nådiga mottagande.
Supra quae propitio ac sereno vultu respicere digneris et accepta habere, sicuti accepta habere dignatus es munera pueri tui justi Abel et sacrificium patriarchae nostri Abrahae, et quod tibi obtulit summus sacerdos tuus Melchisedech, sanctum sacrificium, immaculatam hostiam.
Supplices te rogamus, omnipotens Deus, jube haec perferri per manus sancti angeli tui in sublime altare tuum, in conspectu divinae maiestatis tuse; ut quotquot ex hac altaris participatione sacrosanctum Filii tui cor † pus et san † guinem sumpserimus, omni benedictione coelesti et gratia repleamur. Per eundem Christum, Dominurn nostrum. Amen.
Se med nådigt och milt ansikte ned på detta offer och mottag det, såsom du fordom med välbehag mottog din rättfärdige tjänare Abels och vår patriark Abrahams offer och det heliga obefläckade offer, som din överstepräst Melkisedek frambar åt dig.
Allsmäktige Gud, vi bedja dig ödmjukligen, låt detta offer genom din helige ängels händer frambäras till ditt höga altare inför ditt gudomliga Majestäts åsyn, på det att vi alla, som vid detta ditt altare deltaga i anammandet av din Sons heliga lekamen och blod, må bliva uppfyllda med all himmelsk nåd och välsignelse, genom samme Kristus, vår Herre. Amen.
Bön för själarna i skärselden.
Att vid offret bedja för de avlidna är en gammal apostolisk tradition. Den är djupt rotad i det heliga offrets väsen, som förbinder oss med alla, vilka tillhöra Kristus, den Konung, för vilken alla leva.
Bön om gemenskap med himmelens helgon.
Memento etiam, Domine, famulorum famularumque tuarum N. et N., qui nos praecesserunt cum signo fidei et dormiunt in somno pacis. — Ipsis, Domine, et omnibus in Christo quiescentibus, locum refrigerii, lucis et pacis ut indulgeas, deprecamur. Per eundem Christum, Dominum nostrum. Amen.
Kom också ihåg, o Herre, dina tjänare och tjänarinnor N. och N., som gått hädan före oss med trons tecken och nu vila i fridens sömn. Förläna, o Herre, vi bedja dig, åt dem och åt alla, som vila i Kristus, vederkvickelsens, ljusets och fridens boning, genom samme Kristus, vår Herre. Amen.
Nobis quoque peccatoribus, famulis tuis, de multitudine miserationum tuarum sperantibus, partem aliquam et societatem donare digneris cum tuis sanctis apostolis et martyribus: cum Joanne, Stephano, Matthia, Barnaba, Ignatio, Alexandro, Marcellino, Petro, Felicitate, Perpetua, Agatha, Lucia, Agnete, Caecilia, Anastasia et omnibus sanctis tuis, intra quorum nos consortium, non aestimator meriti, sed veniae, quaesumus, largitor admitte. Per Christum, Dominmn nostrum, per quem haec omnia, Domine, semper bona creas, sanctificas †, vivificas †, benedicis † et praestas nobis.
Per † ipsum et cum † ipso et in † ipso est tibi, Deo † Patri omnipotenti, in unitate Spiritus † Sancti, omnis honor et gloria.
Giv nådigt även oss syndare, dina tjänare, som hoppas på din stora barmhärtighet någon andel och delaktighet i dina heliga apostlars och martyrers samfund: med Johannes, Stefanus, Mattias, Barnabas, Ignatius, Alexander, Marcellinus, Petrus, Felicitas, Perpetua, Agata, Lucia, Agnes, Cecilia, Anastasia och alla dina helgon; upptag oss i deras gemenskap icke för vår förtjänsts skull, utan till följd av din barmhärtighet. Genom Kristus, vår Herre, genom vilken du, o Herre, alltid skapar, helgar, upplivar, välsignar och tilldelar oss alla dessa goda ting.
Genom honom och med honom och i honom tillkommer dig, Gud, den allsmäktige Fadern, i den Helige Andes enhet, all ära och härlighet,
Herrens bön.
Att läsa Fader vår vid det heliga offret kallas av Gregorius den store (604) en ‘gammal apostolisk tradition’.
Bön om frid.
Libera nos, quaesumus, Domine, ab omnibus malis praeteritis, praesentibus et futuris; et intercedente beata et gloriosa semper virgine Dei genitrice Maria, cum beatis apostolis tuis Petro et Paulo atque Andrea et omnibus sanctis, da propitius pacem in diebus nostris; ut ope misericordiae tuae adjuti, et a peccato simus semper liberi et ab omni perturbatione securi. Per eundem Dominum nostrum Jesum Christum, Filium tuum, qui tecum vivit et regnat in unitate Spiritus Sancti, Deus,
Fräls oss, o Herre, vi bedja dig, från allt förflutet, närvarande och tillkommande ont, och genom förbönen av den saliga och ärorika, alltid rena Jungfrun, Guds moder Maria, samt av dina saliga apostlar Petrus och Paulus och Andreas och alla helgon skänk oss nådigt frid i våra dagar, på det att vi, understödda av din barmhärtighets hjälp, alltid må vara fria från synd och tryggade mot alla trångmål. Genom samme vår Herre Jesus Kristus, din Son, vilken med dig lever och regerar i den Helige Andes enhet, Gud,
Hostians brytande.
Prästen bryter den heliga Hostian i tre delar, varav en del efter ett tredubbelt korstecken nedlägges i kalken. Så efterliknas Kristi exempel i nattvardssalen och erinras om den tid, då ett större bröd konsekrerades, och ‘brödets brytande’ var nödvändigt för prästens och menighetens Kommunion. Av den på så sätt brutna hostian skickades små delar till frånvarande, sjuka eller fängslade, ofta även till andra kyrkor. Det så ådagalagda deltagandet i ett och samma offer ansågs i forntiden såsom det förnämsta beviset för gemenskapen med Kyrkan. Kommunionen har ännu i dag denna innebörd. Motsatsen härtill är exkommunikationen. — Brödets brytande finnes i alla tiders och länders mässliturgier och behandlas som en viktig ceremoni.
Agnus Dei.
Agnus Dei, qui tollis peccata mundi, miserere nobis.
Agnus Dei. qui tollis peccata mundi, miserere nobis.
Agnus Dei, qui tollis peccata mundi, dona nobis pacem.
Guds lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss.
Guds lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss.
Guds lamm, som borttager världens synder, skänk oss frid.
Bön om frid och enighet.
Här gives vid högtidligare Mässor fridskyssen.
I den kristna forntiden utdelades den heliga Kommunionen omedelbart efter canon. Småningom har det införts flera kommunionböner, bland dem framför allt i 7 årh. Agnus Dei. Betydelse: Offerlammet (Agnus), som offrats på korset, har nu genom uppståndelse och himmelsfärd ingått i Guds (Dei) härlighet. Gud har alltså antagit offret, och dess mångfald av nådegåvor tilldelas nu människosläktet ifrån himmelen därovan; på vårt altare tronar Lammet såsom medelpunkt i de heligas samfund (jfr Uppenb.). Fridskyssen är ett tecken på att broderlig kärlek och enhet skall råda bland de kristna. Ceremonien härledes från apostlarnas tid, och har vid denna del av Mässan sin bästa plats: Innan de troende mottaga Herrens lekamen i den heliga Kommunionen, skola de visa att de leva i frid med sina bröder. (Matteus 5: 23.
Bön om oskiljaktig förening med Kristus.
Domine Jesu Christe, qui dixisti apostolis tuis: pacem relinquo vobis, pacem meam do vobis; ne respicias peccata mea, sed fidem Ecclesiae tuae; eamque secundum voluntatem tuam Pacificare et coadunare digneris; qui vivis et regnas, Deus, per omnia ssecula saeculorum. Amen.
Herre Jesus Kristus, du som sagt till dina apostlar: ‘Frid lämnar jag eder, min frid giver jag eder’, se icke på mina synder, utan på din Kyrkas tro och befäst den efter din vilja alltmer i frid och enighet: du som lever och regerar, Gud, från evig het till evighet. Amen.
Domine Jesu Christe, Fili Dei vivi, qui ex voluntate Patris, cooperante Spiritu Sancto, per mortem tuam mundum vivificasti: libera me per hoc sacrosanctum corpus et sanguinem tuum ab omnibus iniquitatibus meis et universis malis, et fac me tuis semper inhaerere mandatis, et a te nunquam separari permittas: qui cum eodem Deo Patre et Spiritu Sancto vivis et regnas, Deus, in saecula saecu lorum. Amen.
Perceptio corporis tui, Domine Jesu Christe, quod ego indignus sumere praesumo, non mihi proveniat in judicium et condemnationem; sed pro tua pietate prosit mihi ad tutamentum mentis et corporis, et ad medelam percipiendam: qui vivis et regnas cum Deo Patre in unitate Spiritus Sancti, Deus, per omnia saecula saeculorum. Amen.
Herre Jesus Kristus, den levande Gudens Son, du som efter din Faders vilja, under den Helige Andes medverkan, genom din död givit världen liv, fräls mig genom din heliga lekamen och ditt blod från alla mina synder och allt ont; giv, att jag alltid följer dina bud, och tillåt icke, att jag någonsin varder skild från dig: du som med samme Gud Fadern och den Helige Ande lever och regerar, Gud, från evighet till evighet. Amen.
Herre Jesus Kristus, låt åtnjutandet av din lekamen, vilken jag ovärdige vågar anamma, icke lända mig till dom och fördömelse, utan må det efter din godhet tjäna mig till skydd och läkemedel för kropp och själ: du som lever och regerar med Gud Fadern i den Helige Andes enhet, Gud, från evighet till evighet. Amen.
Kommunionen.
Prästen anammar Kristi lekamen och blod under brödets och vinets gestalter. — Kan du själv nu icke mottaga den heliga Kommunionen, så längta åtminstone efter föreningen med Kristus, som nu vill draga alla till sig, och mottag honom i tro och kärlek (Andlig kommunion). Denna förening med Kristus fulländar deltagandet i offret.
Prästen torkar omsorgsfullt kalk och patén, av vördnad för det heliga Sakramentet. ‘Tag vara på att ingenting går förlorat av den heliga Hostian. Tappar du en smula, så är det som om du skulle förlora en av dina lemmar.’ Cyrillus av Jerusalem.
Kommunionversen.
(*) Benedicimus Deum coeli, et coram omnibus viventibus confitebimur ei: quia fecit nobiscum misericordiam suam.
Sc. Dominus vobiscum.
M. Et cum spiritu tuo.
Vi lovsjunga himmelens Herre och prisa honom inför allt levande; ty han har gjort med oss efter sin barmhärtighet.
Pr. Herren vare med eder.
M. Och med din ande.
Avslutningsbön.
Välsignelsen.
Sista evangeliet.
Mässan avslutas med Johannesevangeliets inledningsord, vilka utgöra en sammanfattning av skapelse- och återlösningsverkets stora hemligheter. — På vissa dagar ersättes denna text av andra evangelietexter.
Sc. Benedicat vos omnipotens Deus † Pater, et Filius, et Spiritus Sanctus.
M. Amen.
Pr. Välsigne eder den allsmäktige Guden, † Fadern och Sonen och den Helige Ande.
M. Amen.