Dopet är det första och nödvändigaste av sakramenten. Det utplånar alla synder, först och främst arvsynden, och meddelar för första gången den heliggörande nåden: ”Utan en varder återfödd av vatten och den Helige Ande, kan han icke ingå i Guds rike” (Joh. 3:3). Det är föräldrarnas heliga plikt att utan längre uppskov låta döpa sina barn. Varje människa kan giltigt döpa, dock får utom i nödfall blott en av församlingens präster döpa. Dopet måste enligt Kyrkans lag förrättas i kyrkan. Den, som döpes, skall hava en katolsk fadder, eller högst två av olika kön. De kunna vid dopet företrädas genom befullmäktigade ombud. Faddrarna skola vara goda katoliker, ty de måste, om det är av nöden, se till, att barnet undervisas och väl uppfostras i den katolska religionen. Faddrarna bliva liksom dopbarnets andliga föräldrar.
Den nu gällande dopritualen är ett sammandrag av tre ursprungligen även i tiden från varandra skilda handlingar:
Upptagningen i katekumenatet, d.v.s. den fastställda kursen för undervisningen i den kristna tron.
Upptagningen i den avdelning som avsåg den närmaste förberedelsen till dopet.
Dopet.
Dopritualets böner och ceremonier härstamma från de första kristna århundradena. De hava ett rikt symboliskt innehåll och skola förtydliga det som genom dopet sker i själen, och hava därför till grundtanke: befrielse från syndens mörker och djävulens välde och upptagande i nådens rike, Guds heliga Kyrka.
Prästen. N., vad begär du av Guds Kyrka?
Gudföräldrarna. Tron.
Pr. Vartill gagnar dig tron?
G. Till det eviga livet.
Pr. Om du vill ingå i livet, så håll budorden: Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta, av all din själ och av all din håg, och din nästa såsom dig själv.
De nu följande bönerna med sina upprepade välsignelser, korstecken och handpåläggningar, åsyfta:
1. Brytandet av den makt som den onde fienden har fått över människan genom hennes synd.
2. Upplysningens nåd att rätt och innerligt kunna fatta uppenbarelsens, den kristna trons innebörd. Härpå syftar även saltet som gives barnet att smaka. Saltet uppfattades i den fornkristna tiden, då dessa ceremonier utformades, som den andliga vishetens symbol.
Denna första del avslutas med bönen:
Jag beder din eviga, omutliga godhet, allsmäktige Fader, helige Herre, evige Gud, du ljusets och sanningens källa, för denna din tjänare (denna din tjänarinna) N. N., att du måtte värdigas upplysa honom (henne) till den fulla förståelsen av din uppenbarelse. Rena och helga honom (henne), giv honom (henne) den sanna visheten, så att han (hon) måtte bliva värdig dopets nådegåvor och framhärda i fast hopp, rätt insikt och helig lära. Genom Kristus, vår Herre. Amen.
Prästen lägger stolan på dopbarnet och säger:
N., träd in i Guds tempel, att du må hava del i Kristus till det eviga livet.
Inkommen i kyrkan läser prästen på vägen till dopfunten med faddrarna å barnets vägnar den apostoliska trosbekännelsen och Fader vår:
Jag tror på Gud, den allsmäktige Fadern, himmelens och jordens skapare,
och på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,
vilken blev avlad av den Helige Ande, född av jungfru Maria,
pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven;
nedsteg till dödsriket, uppstod på tredje dagen igen ifrån de döda,
uppfor till himmelen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida,
därifrån han skall igenkomma till att döma de levande och de döda.
Jag tror på den Helige Ande,
den heliga katolska Kyrkan, de heligas samfund,
syndernas förlåtelse,
köttets uppståndelse
och ett evigt liv. Amen.
Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.
Amen.
Nu upprepas i högtidligaste form under åberopande av Kristi domaremakt välsignelsen mot den onde fiendens inflytande.
Därpå vidrör prästen dopbarnet, i enlighet med vad Kristus gjorde vid den dövstummes helbrägdagörelse (Mark. 7:34), för att i andlig bemärkelse väcka dess tal- och hörselförmåga, i det han uttalar ordet: ”Effeta”: upplåt dig!
Nu följer i sin korta, kärva, ålderdomliga form
Pr. N., avsäger du dig djävulen?
G. Jag avsäger mig.
Pr. Och alla hans gärningar?
G. Jag avsäger mig.
Pr. Och all hans ståt?
G. Jag avsäger mig.
Den andra delen av dopritualen avslutas med att prästen med invigd olja tecknar ett kors på barnets bröst och skuldra. (För att möjliggöra detta böra barnets kläder med lätthet kunna öppnas vid halsen.) Hos greker och romare spelade smörjelsen med olja en roll vid förberedelsen till tävlingar och strider. Kyrkan har övertagit detta bruk såsom en symbol för ökad kraft i den andliga kampen.
Prästen utbyter den violetta stolan mot en vit sådan, då nu den egentliga dophandlingen skall börja, och frågar:
Pr. N., tror du på Gud, den allsmäktige Fadern, himmelens och jordens Skapare?
G. Jag tror.
Pr. Tror du på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, som blivit född och har lidit för oss?
G. Jag tror.
Pr. Tror du på den Helige Ande, den heliga katolska Kyrkan, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv?
G. Jag tror.
Pr. N., vill du bliva döpt?
G. Jag vill.
Under dopet skola faddrarna eller deras ombud hålla eller åtminstone vidröra barnet. Prästen häller tre gånger i korsform vatten på barnets huvud, i det han säger:
Prästen tecknar med krisma ett kors på det nu kristnade barnets hjässa, därmed än mer helgande barnets själ och kropp och i förväg antydande bekräftelsens sakrament. Han säger därvid:
Den allsmäktige Guden, vår Herres Jesu Kristi Fader, som har låtit dig pånyttfödas av vatten och den Helige Ande och skänkt dig fullkomlig syndaförlåtelse, styrke dig med frälsningens krisma i vår Herres Jesu Kristi namn till det eviga livet. Amen.
Därefter räcker prästen barnet den vita dopklädnaden, den nyförvärvade nådens sinnebild, i det han säger:
N., mottag denna vita klädnad. Frambär den obefläckad inför vår Herres Jesu Kristi domstol, att du må äga det eviga livet.
G. Amen.
Sedan räcker han gudfadern ett brinnande ljus, i det han säger:
Mottag detta brinnande ljus och bevara ditt dop ostraffligt. Håll Guds bud, på det att du, när Herren kommer, kan möta honom med alla hans helgon i det himmelska riket, så att du må äga det eviga livet och leva i all evighet.
G. Amen.
Slutligen säger prästen:
N., gå i frid, och Herren vare med dig.
G. Amen.
S. N., ego te baptizo in nomine Patris + et Filii + et Spiritus + Sancti.
Pr. N., jag döper dig i Faderns + och Sonens + och den Helige + Andes namn.