Chalmersmössans folklore

Det är lämpligt att sätta fast majblomman på ett sådant sätt att den sitter väl fast men är lätt att ta av, då det är olämpligt att bära majblommor då mössan bäres vid begravningar.

Tofsen består av en mängd trådar (en bra bit över 300 stycken), och alla dessa har en inbyggd vilja att fransa upp sig i den nedre änden. För att förhindra detta skall varje tråd förses med en knut. Denna knut ska vara knuten i åtta, alltså inte som en vanlig överhandsknop. Att förse tofsen med knutar är en uppgift som normalt sköts av teknologens partner. Detta då det gängse priset är en kyss per knut. Om partner saknas utnyttjas lämpligen någon lösare bekantskap som accepterar betalningen.

För att hitta en partner bland sina medchalmerister kan de två kulorna konsulteras. Dessas placering anger nämligen teknologens civilstånd. Det hela är ganska enkelt: Om Chalmeristen har partner placeras kulorna tätt ihop mitt på tofsen. Om vederbörande är förlovad sitter de tätt ihop men längst upp. Om en istället är gift placeras kulorna ihop längst ner. I de fall då en repektive saknas placeras kulorna lämpligen så, att de delar tofsen i jämna tredjedelar.

Variationer på traditionen vad gäller kulorna förekommer, men dessa variationer understöds inte centralt.

Det som skiljer den sofistikerade chalmeristen från barbariska KTH-are m.fl. är att viss etikett tillämpas vid bärandet. Mössa bäres till exempel aldrig inomhus, utom till högtidsdräkt. Emilia får däremot, om hon så önskar, bära mössa även inomhus. Som inomhus räknas även bussar och bilar, men inte spårvagnar, av historiska skäl.