Här kommer en inspirerande hälsning från personalen på Kongsbergs daghem som har utvecklat ett verkningsfullt och rolig koncept till hur man på dagis kan ordna verksamhet med syfte på att arbeta med att hantera emotioner och känslor.
Vi har alla, någon gång, känt den där tunga känslan i magen vi inte riktigt kan sätta ord på. Eller hur känslorna bubblar över och vi inte kan sitta stilla. Hur tårarna kommer fast vi inte är ledsna. I vår grupp ville vi hjälpa barnen att sätta namn på tyngden, på bubblorna, på tårarna.
Vi började med att låna bland annat boken "Färgmonstret" från biblioteket. Vi läste boken flera gånger med barnen och övade på att varje känsla har en färg. Samtidigt som vi talade om färgen så försökte vi fundera vart känslan finns i kroppen, och hur den känns där inne. Barnen kunde tämligen snabbt koppla ihop färger och känslor.
Efter ett tag (tiden är individuellt för varje grupp såklart) fick varje barn en egen glasburk som sin egen känsloburk. På ett bord vid samlingen fanns det burkar fyllda med olika material, i olika storlekar i alla känslornas färger. Om ett barn varit väldigt arg fick hen stoppa i en extra stor röd kula. Om ett annat barn varit rädd fanns det svarta bitar av piprensare. Varje dag hade vi en kort samling där vi kort diskuterade varje barns känsla på förmiddagen. Ibland kunde kompisarna hjälpa till och säga att "jag såg att du var ledsen ute på gården", eller så hjälpte vi vuxna till vid de tillfällen barnen själva inte kunde komma på en viss känsla.
Många barn kunde även berätta om känslor de känt hemma samma dag och som de ville stoppa i burken. Ett av barnen hade sagt hemma att "idag pappa känner jag mig som en känsloburk". Ett annat barn förvånade sin mamma genom att säga "nej mamma, jag är inte ledsen jag är ARG!".
För oss var detta ett väldigt simpelt men uppskattat sätt att reda ut känslorna hos barnen. Vi har återanvänt material som redan finns på enheten så det har inte heller kostat mycket tid eller pengar. Barnen är väldigt stolta över sina känsloburkar och flertalet föräldrar har märkt att deras barn är mer villiga att tala om känslor.
Inläggets fotografier: Pexel