Ansvaret för barnen/eleverna finns hos alla i dess närhet. Vårdnadshavarnas stora betydelse måste framhållas vid de kontakter som skolan har med hemmen. I samtliga läroplaner betonas att alla ämnen har ett gemensamt ansvar för barns/elevernas språk-och kunskapsutveckling.
En god lärmiljö är mycket viktig. En varm, positiv tillgänglig och accepterande miljö ger trygghet och grogrund för alla barn och elever. Barn och elever är beroende av sina lärare och sina kamrater i skolan. Deras attityder, förväntningar och värderingar påverkar barnets/elevens självbild. I en väl utformad lärmiljö kan barnen och eleverna skapa utmanande lekar som stimulerar deras tänkande och reflekterande i konkreta upplevelser.
Det är viktigt att känna lust i läsande för det är genom att läsa ofta och mycket som barnen/eleverna blir goda läsare. Texter spelar en stor roll i barn/elevers vardag. Därför är det viktigt att de texter barn och elever läser har en hög grad av läsbarhet och att de kan väcka läslust. En helt avgörande faktor när det gäller motivation när det gäller läsning är att texterna barnen möter är engagerande och meningsfulla. Detta är något skolan arbetar med tillsammans med biblioteket.
Lärares viktiga roll i barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling framhålls ofta av forskare. Det handlar om hög kompetens i teori och praktik men också om lärarnas engagemang i barnets/elevens lärprocess. Inom den tidiga läs-och skrivutveckling talas det om två inlärningsmetoder, den syntetiska respektive den analytiska metoden. Den syntetiska metoden (ljudning) innebär att läraren utgår från delar för att gå vidare med helhet. I den analytiska metoden (helord) utgår läraren från helheten och bryter ner till mindre delar. Läraren måste uppmärksamma, förstå de strategier som eleven använder för att klara sina uppgifter. Läraren är en av de viktigaste personerna i nybörjarens liv när det gäller anslutning till de läskunnigas förening och vad han gör kan vara avgörande för om barnen/eleverna skall lyckas eller misslyckas. Relationen mellan lärare och barn/elev samt lärarens förväntningar på eleverna har stor betydelse för elevernas prestationer. Det allra viktigaste för ett inlärningsvänligt klimat är lärarens accepterande av barnet/eleven, samtidigt som denne ser barnets/elevens olika förmågor. Det är viktigt att varje barn och elevs förutsättningar och behov tas som utgångspunkt för ett kreativt lärande. Ett sådant förhållningssätt förutsätter en lyhörd, aktiv och ansvarstagande lärarroll.
Forskning är överens om att det är viktigt med strukturerad undervisning för god språk-, läs- och skrivutveckling. Undervisningen ska vara tydlig och systematisk uppbyggd. Lärare måste våga undervisa, lärare ska inte bara vara handledare utan måste också ha en undervisande lärarroll när det gäller att utveckla barnens och elevernas läsförståelse. Förmågan att utveckla sitt talspråk (ordförråd och meningskonstruktion) och att förstå texter på olika sätt grundläggs redan i förskolan.
Idag är forskare ganska eniga om vad barn/elever behöver utveckla för att knäcka den skriftliga koden.
Hit hör:
Fonologisk medvetenhet (om språkljuden)
Morfologisk medvetenhet (om ord och hur de kan förändras)
Syntaktisk medvetenhet (om hur satser byggs upp)
Semantisk medvetenhet (om satsers betydelse)
Pragmatisk medvetenhet (om hur språket används i olika situationer)
Flerspråkiga barn i förskolan och förskoleklassen ska ha möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. Elever i anpassad grundskola, grundskola, gymnasieskolan och anpassad gymnasieskola har om vissa förutsättningar är uppfyllda rätt till modersmålsundervisning. Modersmålsundervisningen ger barnet/eleven möjligheter att bevara och utveckla sitt modersmål, och den kan därmed vara ett stöd för att bevara och utveckla barns/elevers flerspråkighet och flerspråkiga identitet. Att få tillfälle att använda alla sina språkliga resurser i skolan har en positiv inverkan på barnens/elevernas identitetsutveckling, vilket i sin tur påverkar deras möjligheter till framgångsrik kunskapsutveckling. Studiehandledning på modersmålet eller på ett språk som eleven tidigare använt i skolan gör det möjligt för eleven att få stöd av och använda en större del av sin språkliga repertoar i lärandet, än om undervisningen erbjuds främst på svenska.
Förutsättningarna för elevers språkutveckling är olika beroende på om det är ett första- eller ett andraspråk som ska utvecklas. För att leva och verka i det svenska samhället behöver elever med svenska som andraspråk därför undervisning utifrån sina specifika utgångspunkter för lärande och språkutveckling. Medan barn som har svenska som förstaspråk kan fortsätta att utveckla den språkliga bas de har med sig när de kommer till skolan, behöver barn med svenska som andraspråk både utveckla den språkliga basen i svenska och det språk som skolans ämnen kräver. Det betyder att de behöver arbeta på flera olika kunskaps- och färdighetsnivåer samtidigt, vilket ställer andra krav både på eleverna och på den undervisande läraren. Det är detta som motiverar att eleverna behöver få undervisning i svenska som andraspråk.
Läs – och skrivförmågan byggs enligt en känd modell av tre komponenter: avkodning, förståelse och motivation. En förenklad läsformel som används inom läsforskningen sedan många år är L=A x F (Läsning är lika med avkodning gånger förståelse). Motivation är en förutsättning.
När barn/elever skall lära sig att läsa för första gången är det ordavkodning som står i fokus. Avkodning handlar om att kunna identifiera bokstäverna (grafemen) som representanter för ljud (fonem) i talspråket och sätta samman dessa till ord som sedan bildar meningar som uttrycker en betydelse. Detta kallas ofta ”läsningens tekniska sida”. För att förstå vad bokstäverna symboliserar måste läsaren ha fonologisk medvetenhet, det vill säga att kunna urskilja bokstäverna som representanter för ljud i talspråket. När barn/elever har förstått hur detta går till och upplever att de klarar att ljuda sig igenom ord och meningar säger vi ofta att de har ”knäckt läskoden”, och i regel är det detta vi menar när vi talar om att barn/elever har lärt sig läsa. I takt med att avkodningen automatiseras utvecklas elevers ”läsflyt”.
I skolverkets bedömningsstöd refereras till fyra olika typer av läsning.
Logografisk läsning: Eleven känner igen hela ord, till exempel sitt namn eller vanliga ordbilder som och, hej, jag, men har inte ”knäckt läskoden”.
Enkel ljudning: Eleven har ”knäckt läskoden” och ljudar ihop enskilda ljud till en helhet.
Avancerad ljudning: Eleven ljudar ihop orddelar till en helhet.
Ortografisk helordsläsning: Eleven läser flytande, det vill säga läser ord som helheter.
Läsförståelsen utvecklas under hela livet. Läsförståelsen infinner sig inte per automatik när eleven kan läsa med flyt. Alla barn/elever behöver arbeta aktivt med att utveckla sin läsförståelse, även de goda läsarna. Det gäller för eleven att ha god läsförmåga, kunna tolka texter, se sammanhang och sortera oviktig information. Att förstå sammanhängande texter är vad läsning går ut på.
Lässtrategier är ett viktigt verktyg för att förstå och tolka texter, strategier för att skriva olika typer av texter samt språkliga strategier för att minnas och lära till exempel att skriva ner något man talat om. Läs mer här.
Barnen och eleverna behöver direkt undervisning av skickliga pedagoger som är väl insatta i hur man bygger upp läsförståelse. Barnen och eleverna ska veta vad de ska göra före, under och efter läsningen, dvs. de behöver lära sig en medvetet inriktad studieteknik.
Syftet med en garanti för tidiga stödinsatser är att uppmärksamma barn/elever som är i behov av stöd i sitt lärande och att stödinsatser i svenska, svenska som andraspråk och matematik ska sättas in tidigt. Målet är att fler barn/elever ska nå en fullständig utbildning.