– som har en koppling till undervisningen
A
alliteration – upprepning av ljud från början av ett ord till början av ett annat ord
anagram – ett ord eller en fras som man har fått fram genom att kasta om bokstäverna i ett annat ord, fras eller namn
anafor – upprepning i början av en sats eller mening
andra person – du
antagonist – protagonistens motståndare
ateism – att inte tro på någon Gud.
B
bildning – "Bildning är det man har kvar när man glömt allt man lärt sig" – Ellen Key (1849–1926)
bisats – sats som ensam inte kan bilda en mening.
C
cirkulär tidsuppfattning – det finns ingen början och inget slut på tiden
citationstecken – "..."
citera – skriva av
D
de – personligt pronomen i subjektsform. "De" eller "dem"? De = "jag" el. eng. "they". Dem = "mig" el eng. "them". "De" används också som bestämd artikel.
debattartikel – formellt skriven argumenterande text
deklamera – framföra
dem – personligt pronomen i objektsform.
dialekt – språklig varietet med geografisk bas
dom – får enbart förekomma i dialog
dramaturgi – berättelsens struktur
E
ethos – talarens karaktär/image
F
fras – kortare del av en sats
första person – jag
G
gestalta – att med ord visa hur någon eller något mår
H
humanism – idéströmning som bygger på den enskilda människans värde och bildningens vikt
huvudsats – sats som ensam kan bilda en mening
I
indefinita pronomen – obestämda tillbakasyftande pronomen. T ex "man". Tumregel: undvik!
J
K
klimax – berättelsens höjdpunkt/konflikten löses
konflikt – berättelsens grundproblem
konjunktion – ord eller fras som binder ihop satsdelar eller satser.
krönika – personligt skriven reflektion
källkritik – att inte tro på allt man ser eller hör
L
linjär tidsuppfattning – det finns en början och ett slut på tiden
logos – talarens behärskning av sitt ämne
lyrik – (oftast) kort, koncentrerad och poetisk text
M
metafor – språklig bild
minoritetsspråk – språk som talas av en minoritet i ett land
monoteism – tron på en gud
motivera – att förklara varför man svarar som man gör. Jmf m. matematiken: såväl uträkningen som svaret krävs.
N
novell – kort berättelse på prosa
O
objektsform – pronomen som inte kan utföra någonting, t ex "dem"
oxymoron – självmotsägelse, t ex "jätteliten", "kunskapskrav"
P
pathos – talarens engagemang
perfekt – hjälpverbet "har" framför huvudverbet
plantera (och skörda) – att i texten använda information som tidigare givits
pluskvamperfekt – hjälpverbet "hade" framför huvudverbet
presens – nutid
preteritum – dåtid
poesi – till skillnad från prosa bundet av t ex versmått, rim el. uppställning av ord
polyteism – tron på flera gudar
pronomen – (lat. pro nomen, "istället för namn")
prosa – vanligt språk som används i såväl skönlitteratur som facklitteratur
protagonist – huvudkaraktär
Q
R
relativsats – bisats som inleds med ett relativt pronomen. T ex: Den lilla hunden som går där borta är söt.
retorik – konsten att tala
roman – längre skönlitterär berättelse på prosa
S
sakprosa – informerande text
satir – uttrycksform som är till för att förlöjliga någon eller något på ett träffande vis
sats – satser kan kombineras för att bilda meningar. En sats som ensam kan bilda en mening kallas för huvudsats. En sats som ensam inte kan bilda en mening kallas för bisats.
satsradning – två eller fler huvudsatser skrivs efter varandra, utan konjunktion, punkt eller semikolon. Tumregel: undvik!
styckemarkering – att dela upp en text i stycken. Utgå från ny rad + indrag (tre slag på spacetangenten).
subjunktion – ord eller fras som inleder bisats
särskrivning – ett uttryck skrivs som två eller flera ord. Strikt förbjudet!
smileys – får under inga omständigheter förekomma i inlämningsuppgifter.
T
tautologi – att säga samma sak två gånger, "kaka på kaka"
tredje person – han/hon, samt namn
tempus – tidsform
U
utkast – en inte färdigbearbetad text.
V
versmått – regelbundna rytmiska mönster i dikter
X
xylografi – trägravyr
Y
Z
Å
Ä
Ö