250 titlar

1. "Bock i Örtagård" (1933) – Fritiof Nilsson Piraten

Romanen som fick mig att älska Piraten. Köpte 1999 nämnda bok på  Bokman, Väla. Hade vid något tillfälle hört min far nämna Piraten. Även omslaget (se ovan) påverkade sannolikt mitt köp. Sex år senare återupptäckte jag boken.  Min C-uppsats handlar om "Bock i Örtagård". Favoritscenerna är supén på Hotell Horn samt bröllopet mellan Vricklund och Elisa. Såväl personteckningarna som språket är knivskarpt.

2. "Hummelhonung" (1995) – Torgny Lindgren

Historien om de två gravt överviktiga bröderna Hadar och Olof i norra Västerbotten är ett mästerverk. I romanen ryms en delförklaring till Lindgrens eget artisteri: ”I de högstämda partierna måste en beständig strävan efter det banalt vardagliga kunna skönjas, när ytan blev retorik skulle djupet vara simpelhet och trivialitet, ja om jämvikten så krävde ren tarvlighet. Och nu kom plogbilen.” "Hummelhonung" fick mig att upptäcka Lindgren. Jag sörjde när han 2017 gick bort.

3. ”Kejsarn av Portugallien” (1914) – Selma Lagerlöf

Jan i Skrolyckas kärlek till dottern Klara Fina är omtumlande. Selma Lagerlöf är det svenska språkets främsta berättare. ”I samma stund begrep han vad det var, som hade satt hjärtat igång på honom. Och inte nog med det, utan han började också ana vad det var som varit felet med honom i hela hans liv. För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa.”

4. "Utvandrarserien" (1949–59) – Vilhelm Moberg

Mobergs berättelse "om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland utvandrade till Nordamerika" är den mest fascinerande berättelse jag läst. Karl Oskar, Kristina, Robert och Arvid är alla levande människor som med åren blivit mina vänner.

5. "Mig äger ingen" (2008) – Åsa Linderborg

Ännu en omskakande far–dotter-historia – denna gång sedd genom dotterns perspektiv. Linderborgs uppväxtskildring är den bästa jag läst. Detaljrikedomen är tidvis hisnande. Glädje, humor, tragik.

6. "Rebecca" (1938) – Daphne du Maurier

Något så ovanligt som en perfekt konstruerad roman. Berättarjagets resa till godset Manderlay, och spåren efter den framlidne mrs de Winter, är ändlöst spännande. En roman som innehåller något för alla sorters läsare. Trivia: Blev sedermera en Oscarvinnande Hitchcock-film. (Det är för övrigt samma författare som ligger bakom "Fåglarna".)

7. "Farväl till Berlin" (1939) – Christopher Isherwood

Isherwoods underhållande, och realistiska, skildring av 1930-talets Berlin. Mest minnesvärda karaktär? Nattklubbssångerskan Sally Bowles. Trivia: Filmen ligger till grund för musikalen "Cabaret", och därmed Liza Minellis stjärnstatus.

8. "En dåres försvarstal" (1893) – August Strindberg

Strindbergs analys av tvåsamheten i allmänhet och hustrun Siri von Essen i synnerhet är så urbota dum och hänsynslös att bara glädje i slutändan finns kvar att känna.

9. "Juloratoriet" (1983) – Göran Tunström

En levande familjeberättelse, full av original och starka karaktärer, som sträcker sig över tre generationer. Bl a förekommer Selma Lagerlöf i en biroll. Tunström är en av de stora Värmlandsförfattarna.

10. "Revolutionary Road" (1961) – Richard Yates

Kultbok som är en av mina favoriter. Yates skildring av det unga paret Wheelers förortsliv är verkställd med absolut gehör. Ångest, frustration, depression.

11. "Möss och människor" (1937) – John Steinbeck

Tunn bok om stor vänskap. Skrevs från början som pjäs, vilket förklarar varför 82% av romanen består av dialog. Ingen människa som läst "Möss och människor" kan glömma slutet. Trivia: Steinbeck brukar kategoriseras in under naturalism. Således får vi inte, med ett undantag, ta del av karaktärernas tankar.

12. "Sagan om ringen" (1954–55) – J. R. R. Tolkien

Trivia: Både Tolkien och kompisen C. S. Lewis var troende kristna. Tolkien myntade begreppet ”eukatastrof”. Eukatastrof innebär att ”katastrofen upphävs”. Efter att berättelsens goda karaktärerna utsatts för alla motgångar och problem måste det finnas ett lyckligt slut. Tolkien ansåg att det lyckliga slutet kunde sträcka sig från fantasin och över till verkligheten. Skillnaden mellan hans berättelse, och andras berättelser, var att en hel kontinent, hela Midgård, blev lycklig. Inte bara huvudpersonen. Därmed gavs läsaren förståelse för hur en värld utan krig skulle kunna kännas. Det skänker hopp åt livet som helhet, menade Tolkien.

13. "Lysande utsikter" (1860–61) – Charles Dickens

Dickens följetongsroman innehåller så många vändningar och cliffhangers att det nästan blir löjligt. Men faktum kvarstår: underhållningen är mestadels påtaglig.

14. "Dorian Grays porträtt" (1890) – Oscar Wilde

Även om historien om den evige ynglingen, och den åldrande tavlan, är underhållande är det först och främst Wildes pregnanta språk som bör lyftas fram: sentenserna haglar!

15. "Dödssynden" (1960) – Harper Lee

Läsvärd amerikansk klassiker. Och ja, Atticus Finch är en sympatisk hjälte. Trivia: Den Pulizerprisvinnande romanen "Dödssynden" blev den enda författaren Harper Lee lät publicera under sin livstid. Hon gick bort 2015.

16. "Blindheten" (1995) – José Saramago

En efter en blir människor blinda. Snart står hela samhället inför en epidemi. Saramago kan, som få andra, skapa en klaustrofobisk och trovärdig känsla. Och allt sker i ett rasande tempo. En undergångsskildring med hög densitet. Trivia: Saramagos interpunktion består av enbart punkt och komma.

17. "Egenmäktigt förfarande" (2013) – Lena Andersson

Anderssons distanserade dissekering av (den obesvarade) kärlekens vansinne är skarpsynt och obeveklig. Trivia: Regissören Roy Andersson är förebilden till den självgoda och själsligt tomma karaktären Hugo Rask.

18. "Doktor Glas" (1905) – Hjalmar Söderberg

Stilisten Söderbergs främsta verk. Tyko Glas reflekterar i dagboksform kring moral, kärlek och Stockholm. "Mig gick livet förbi." Jag älskar stämningen i romanen. Trivia: Söderberg har bott på Hotell Kullaberg i Mölle.

19. "Vägen" (2008) – Cormac McCarthy

Modernt mästerverk om fadern och sonen – Mannen och Pojken – som råkar befinna sig i en postapokalyptisk värld. Existentiellt och gripande. Romankonst när den är som allra bäst. Trivia: Coen-bröderna filmatiserade McCarthys "No Country for Old Men" och vann fyra Oscars. "Vägen"-filmatiseringen, av en Hillcoat, är inte lika lyckad.

20. "Moby Dick" (1851) – Herman Melville

Det amerikanska nationaleposet är läsvärt. Inte bara för den bibliska kampen mellan Ahab och valen, utan också för den något märkliga berättartekniken: religiösa och naturvetenskapliga utläggningar är infogade i intrigen. Trivia: Starbucks är uppkallad efter en av de större birollerna.

21. "Siddhartha" (1922) – Hermann Hesse

Klassisk utvecklings/bildningsroman som äger rum samtidigt som buddhismen håller på att födas. Siddhartha går igenom livets alla faser – på under 200 sidor. Trivia-fråga: Varför skriver Hesse med så långa meningar?

22. "Stoner" (1965) – John Williams

Fängslande roman om William Stoners till synes helt ordinära och tidvis tomma liv. Inga cliffhangers, inga stora vändningar, bara en finstämd prosa som berättar. Påminner om filmen "Mr Hollands Opus".

23. "Rötter" (1976) – Alex Haley

Haleys mästerverk om slaven Kunta Kinte och de sex generationer ättlingar som levde efter honom. Enbart ren fakta? Nej. Läsvärd och allmänbildande? JA. Trivia: ABC:s serie, som baserades på boken, är än i dag en av de största tittarsuccéerna i amerikansk tv.

24. "Ensam i Berlin" (1947) – Hans Fallada

Romanen handlar om hur arbetarklassparet Otto och Anna Quangel, genom att lägga ut handskrivna lappar i Berlin, gör motstånd mot den nazistiska regimen. Baserad på verkliga händelser. Spännande!

25. "Madame Bovary" (1856) – Gustave Flaubert

Ren njutning från första till sista stavelsen. Berättelsen om den omåttligt tråkiga Charles, och den mer och mer frustrerade Emma, faller in under naturalismen men är ovanlig på en punkt: Flaubert får dig att skratta! Språkbehandlingen tillhör den förnämligaste som går att finna i ett bibliotek.

26: "Främlingen (1942) – Albert Camus

Kanske existentialismens främsta litterära verk. Camus gestaltning av den håglöse och missanpassade Meursault ställer många frågor till läsaren. En del av dem är intressanta.

27. "Den gamle och havet" (1952) - Ernest Hemingway

Hemingways kanske mest kända och älskade roman har vissa likheter med "Moby Dick": En äldre man, Santiago, är på jakt efter ett havsdjur. Varje stycke kan tolkas allegoriskt. Trivia: Jag och Nanna spenderade en eftermiddag på krogen Le Terraza, Cojimar. Det är fiskebyn som "Den gamle och havet" utspelar sig i.

28. "Jag Lars Hård" (1935) – Jan Fridegård

Proletärlitteratur när den är som bäst. Stararsonen och tillika drömmaren Lars Hård för en hård kamp mot såväl sig själv som klassamhället. Medryckande läsning. Oumbärligt tidsdokument.

29. "Elizabeth Costello" (2003) – J. M. Coetzee

Blandning mellan roman och essä. Via den (i fiktionen) berömda författaren Elizabeth Costello reflekterar Coetzee bl a kring litteraturens roll i samhället och livet.

30. "Mästaren och Margarita" (1966-67) – Michail Bulgakov

Smått absurd roman som innefattar allt från teologiska diskussioner till ren slapstick. Den bolmande svarta katten är en av världslitteraturens främsta karaktärer. Högt underhållningsvärde!

31. "Vägen till Klockrike" (1948) – Harry Martinson

Den före detta cigarrmakaren Bolle ger sig ut på de svenska landsvägarna, på jakt efter frihet och harmoni, och funderar kring livet med bl a den nyvunne vännen och filosofen Sandemar. Många hisnande meteorer! En personlig favorit. Trivia: 1. Martinson begick 1978 harakiri med en sax på Karolinska sjukhusets psykavdelning. 2. Jämshögs hembygdsförening (Blekinge) hyser en permanent Martinson-utställning.

32. "Don Quijote" (1605, 1616) – Miguel Cervantes

Den största romanen av de alla? Även om berättartekniken på ett sätt är intrikat (ramberättelse, tillbakablickar etc) är det samtidigt ett verk som man utan problem kan lägga ifrån sig och sedan återuppta. Själv har jag läst "Don Quijote" i fem år. De flesta episoder, som alla slutar med fysisk smärta för Don Quijote och hans vapendragare Sancho Panza, är nöjsamma. Tips: Skaffa en utgåva som innehåller Dorés makalösa trägravyrer.

33. "Processen" (1925) – Franz Kafka

Josef K har vissa bekymmer med byråkratin. Klassiker.

34. "På resa med Herodotos" (2006) – Ryszard Kapuscinski

Reportage- och minnesbok som hade en enorm påverkan på mig då jag första gången läste den. Kapuscinski är en av de stora humanisterna.

35. "Polis, polis, potatismos" (1970) – Maj Sjöwall, Per Wahlöö

Ursprunget till Nordic noir. Trivia 1: Per Wahlöö är begravd i Pauli mellersta kyrkogård. Trivia 2: "Polis, polis ..." öppningsscen utspelar sig på Savoy. Det uppmärksammas i dag på Savoy med en tavla i matsalen.

36. "Svält" (1890) – Knut Hamsun

Löst baserad på Hamsuns eget liv som kringflackande dagdrivare innan författargenombrottet. Som titeln antyder kretsar romanen kring de fysiska och psykiska processer en människa kan genomgå under påverkan av långvarig hunger (och kanske i lika hög grad utan existentiellt och socialt fotfäste). 

37. "Livets ax" (1991) – Sven Delblanc

Stilsäker och insiktsfull biografi. Delblanc tillhör de stora i svensk litteratur. Trivia: Delblanc-barnbarnen har gått på Bjärehovskolan.

38. "Svinalängorna" (2007) – Susanna Alakoski

Läsvärd klasskildring som utspelar sig i 1970-talets miljonprogram.

39. "Spela för mig Zorba" (1946) – Niko Kazantzakis

Engelsk författare möter grekisk levnadskonstnär.

40. "Vem älskar Yngve Frej?" (1968) - Stig Claesson

Slas portalverk. Precis som i många av hans romaner och noveller kretsar tematiken runt mötet mellan det gamla och det nya Sverige. Mellan bondesamhället och det rationella industrisamhället (redan på god väg mot IT-samhället). I revan mellan dessa världar uppehåller sig de glömda existenser som var Slas vänner, och som han porträtterar på sitt alldeles unika vis. Att läsa Slas berikar ditt liv. En av mina absoluta favoriter. Trivia: Slas skrev och illustrerade ett åttiotal verk. Han gick bort 2008.

41. "Sågverksungen" (2009) – Vibeke Olsson

Egentligen har jag en del invändningar mot Olssons inledande roman om Bricken, sågverksflicka i Svartvik i slutet av 1870-talet: Den är något naivt berättad (sannolikt är ungdomar den primära målgruppen) och många av karaktärerna framstår som stereotyper. Samtidigt är det en odelat fascinerande läsning. Varför? Kärleken som Olsson hyser till ordet. Varje arbetstagare, redskap, arbetsuppgift benämns med korrekt glosa. Glosor som i dag fallit i glömska: "Ströflicka", "stabbar", "uppfordringsverk", "ramsåg". Så även om romanen behandlar något så ursvenskt som skogsindustri och fackföreningsrörelser känner jag mig emellanåt som turist i eget land. En både kuslig och inspirerande känsla. En enkel slutsats att dra: Det är via orden, språket, vi finner en gemenskap och ett sammanhang. Slutsatsen kan riktas mot såväl oss själva som mot andra. För att förstå vår egen historia måste vi damma av dåtidens glosor och göra vårt bästa för att tolka dem. För att förstå andra, t ex invandrare, kan vi påminna oss om att olikheterna inte bara handlar om kultur och religion, utan kanske först och främst om ord. Det gäller helt enkelt att vi pratar med varandra. Trivia: Romanen utspelar sig i Sundsvall och delvis på Alnö. Nannas hemstad.

42. "Tom Sawyers äventyr" (1876) – Mark Twain

Klassiker som bl a inspirerat Piraten (först och främst "Bombi Bitt och jag"). Smittande berättarglädje! Favoritscen: När Tom Sawyer och Huckleberry Finn går på sin egen begravning.

43. "Brinnande livet" (2012) – Alice Munroe

Alla Munroes novellsamlingar tycks vara läsvärda. Det är framförallt hennes psykologiska skärpa som bör lyftas fram – samt att hon av och till bryter mot novellreglerna. T ex utspelar sig många av hennes historier under flera års tid (vilket alltså en novell traditionellt sett inte ska göra).

44. "1984" (1949) – George Orwell

Älskar tillägget om "Nyspråkets principer", vilket handlar om att vi tänker med ord. Tangerar Wittgensteins oläsliga "Tractatus". Trivia: Romanen ligger till grund för namnet "Big Brother".

45. "Räddaren i nöden" (1951) – J. D. Salinger

Världens mest kända generationsroman. Holden Caulfields flykt till New York, och sedermera psyket, är än i dag en läsvärd historia. Trivia: Mark Chapman bar på ett exemplar när han mördade John Lennon.

46. "Döda själar" (1842) – Nikolaj Gogol

Fantastiskt karaktärsgalleri! Utspelar sig på den ryska landsbygden. Räcker som motivering. Trivia: Läste den när jag for med Transsibiriska järnvägen. Nöjd med det.

47. "Walden" (1854) – Henry David Thoreau

Tidig kritik av konsumtionssamhället. Fina natur- och djurskildringar (bl a ägnas flera sidor åt en myrstack). Trivia: Hade stor påverkan på Christopher McCandles, huvudkaraktären i Krakauers "In i vildmarken", som ju sedermera blev en mästerlig film av Sean Penn.

48. "Magistern" (2006) - Frank McCourt

Irländsk berättarglädje sprungen ur muntlig tradition. Den avslutande delen i McCourts självbiografiska triologi (inleddes med "Ängeln på sjunde trappsteget" och "Lyckans land" - även de mycket läsvärda). Handlar framförallt om McCourts 30+ år som high school-lärare i New York. Men också om hans havererade äktenskap, uppror mot diverse skolledningar samt bekymmer med flaskan. Trivia: Jag har snott McCourts förklaringsmodell till skillnaden mellan ordklasser och satslära: ordklasser är den sönderplockade bläckpennan, satslära den ihopsatta.

49. "Hemstaden" (1982) – Jacques Werup

Roande kärleksförklaring till Malmö. Fylld av minnen och original. Bl a ägnas många sidor åt krögaren Zoltan på Davidshall. Han samlade ihop vinskvättar och sålde det som "konstnärsvin". Frågade man vad som fanns att äta svarade han: "Jag ska fråga i köket". Och så gick han ut och skramlade lite med kastrullerna och serverade sen den gulasch han själv lagat.

50. "Emma" (1816) – Jane Austen

Mycket underhållande om oändligt tråkiga liv. Austen karvar ut tidlösa arketyper: den nervösa fadern, den inbilska dottern, den arrogante mannen etc. Många dräpande formuleringar.

51. ”En världsomsegling under havet” (1870) – Jules Verne

Science fiction-genren i sin linda. Episkt bladvändar-äventyr. Del av ubåten byggd i Motala. Har beställt filmatiseringen med Kirk Douglas från 1952.

52. "En förlorad värld" (1945) – Evelyn Waugh

Fascinerande om brittisk aristokrati, alkoholism, förkommen vänskap.

53. ”Strändernas svall” (1946) – Eyvind Johnson

Johnsons parafras på ”Odysséen” är en i slutändan läsvärd historia. Har i regel svårt för experimentell berättarstil men här fungerar det okej.

54. ”Svindlande höjder” (1847) – Emily Brontë

Visst är de tvära kasten och de svallande känslorna väl många och upprepande, men faktum kvarstår: mr Heathcliff är en bra karaktär. Trivia: Intrigen berättas via olika karaktärer. Det gäller att hålla ordning på ”jag:et”.

55. ”Alice i Underlandet” (1865) – Lewis Carroll

Oefterhärmlig fantasi. Stilbildande nonsens. En av favoritscenerna: Musen hjälper Alice att åter bli torr. Hur? Han berättar den torraste historia han kan (innefattar bl a Vilhelm Erövraren samt ärkebiskopen av Canterbury).

56. ”Trollkarlens hatt” (1948) – Tove Jansson

Hjärtevärmande äventyr. Varje karaktär har en unik personlighet, samt följer sin egen logik. Och ibland skönjs satiren: Till den stora familjeutflykten packar Muminmamman ner saker och ting för allt och alla, kastruller, badbyxor, mat etc, medan Muminpappan packar pipa och metspö. Sedan frågar han faderligt: ”Är ni säkra på att ni inte glömt nånting?”

57. ”De tre musketörerna” (1844) – Alexander Dumas

Något rörig men i sina bästa stunder ståtlig underhållning. Oproportionerligt många sidor ägnas åt vin. Trivia: Dumas uppskattade mat och dryck.

58. ”Kallocain” (1940) – Karin Boye

Boyes klassiska dystopi. Gillar att det officiella sanningsserumet, som ska rädda staten undan farliga människor och revolter, även nyttjas i privatlivets svartsjukedrama. Slutsats? Människan är patetisk. Trivia: Påminner i sitt anslag om ”1984”.

59. ”Münchhausens underbara resor och äventyr” (1785) – Rudolf Erich Raspe

Sanslösa skrönor staplade på varandra. En personlig favorit: Det är snöstorm. Münchhausen binder fast sin häst i en stör som sticker upp ur snön och somnar sedermera en bit därifrån. Under natten drar ovädret förbi och snön sjunker samman. På morgonen finner Münchhausen sin häst hängandes i kyrktornet.

60. ”Mor gifter sig” (1936) – Moa Martinson

Roman med så tunn fernissa att den borde heta biografi. Sällan har inifrån-perspektivet varit så påtagligt. På 100 år har mycket förändrats. Ett stycke avslutas exempelvis: ”Det var tre månader nu, som jag inte gått i skola ...”

61. ”Återstoden av dagen” (1989) – Kazuo Ishiguro

Briljant komponerad historia om butlern Stevens och brittiska klassamhället. Växlingarna mellan resan till miss Kenton och minnena från Darlington Hall är utan skarvar. Tecknandet av Stevens är rörande och komiskt. I den ordningen. Trivia: Lena Headey, Cercei i ”Game of Thrones”, spelar biroll i Ivorys filmatisering från -93.

62. ”Matilda” (1988) – Roald Dahl

Drastisk komik och sedelärande tematik med sedvanliga dahlska arketyper. Trivia: Spelas sedan 2011 som musikal på West End. 

63. ”Glaskupan” (1963) – Sylvia Plath

Obehaglig åktur ner i psykosen. Men också ett intressant tidsdokument: Protagonisten Ester (Plath?) utstår elchocker och Plath benämner vårdpersonal ”negern”. Trivia: Plaths livsöde blev 2003 film med Gwyneth Paltrow och Daniel Craig.

64: ”Swede Hollow” (2016) – Ola Larsmo

En sorts oförställd historieskrivning. Som vore det baksidan till Mobergs utvandrarepos. Istället för vid sjön Ki-Chi-Saga bosätter de svenska emigranterna sig i gettot Svenska dalen. Habilt prosaberättande varvas med bl a samtida tidningsartiklar. Vemodet är svart på varje sida. Trivia: Swede Hollow är i dag en park som man med fördel kan jogga i.

65: ”Nalle Puh” (1926) – A. A. Milne

Ömsinta historier författade med stadig hand. Gillar de modernistiska inslagen: Figurdikter, visor, nonsenslyrik. Trivia: Titeln till konkretismens portalverk är hämtad från Nalle Puh: ”Hätila ragulpr på fåtskliaben”.

66: ”Sorgenfri” (1981) – Mary Andersson

Som boende i föreningen Odlaren, restes 1954, i stadsdelen Sorgenfri är Mary Anderssons biografiska roman ”Sorgenfri” medryckande läsning. Bl a gestaltas nämnda stadsdel i 1930-talets Malmö. De inledande meningarna lyder: ”Östra Farmvägen ligger tyst och öde. Två kvinnor kommer ut från Hollyvood, sneddar raskt över gårdsplanen, går förbi renhållningsverkets bostäder och slår in på vägen genom det stora koloniområdet Odlaren.” Den karga prosan för tankarna till Moa Martinson. Trivia: Jag, Nanna och Hedvig bor således i ett sedan länge utraderat koloniområde. "Hollyvood" var de nödbostäder som byggdes utmed Östra Farmvägen på 1920-talet och sedermera revs på 1960-talet.

67: ”Pappaklausulen” (2018) – Jonas Hassen Khemiri

Fick romanen av Nanna. Intrig i korthet: Pappaledig 80-talist byter blöjor på ettårig son. ”Han förvandlas till svartbältad judomästare så fort han läggs på rygg.” Det är inte bara den intensiva intrigen som gör romanen läsvärd utan också karaktärerna som gestaltas med flyhänt hand (bl a uppskattar sonens frånvarande far Van Damme-rullar). Khemiri verkar ha haft roligt när han skrev. 

68: ”Jag vet varför burfågeln sjunger” (1969) – Maya Angelou

Renässanskvinnan Angelous barndom är min motsats: Svart flicka med frånskilda föräldrar växer upp hos farmodern i sydstaterna. Gripande gestaltning ur barnets perspektiv. Minnesvärda scener och iakttagelser. Trivia: 2011 mottog Angelou Frihetsmedaljen.

69: "Markurells i Wadköping" (1919) – Hjalmar Bergman

Intrigen utspelar sig under en dag, med många tillbakablickar, och kretsar runt herr Markurell och dennes älskade son som är i färd med att ta studenten. Tragikomisk underhållning med rappa formuleringar.

70: "Kapten Nemos bibliotek" (1991) – P.O. Enquist

Den fragmentiserade berättarstilen frammanar spänning. Historien om de två förbytta pojkarna i 1940-talets Västerbotten är samtidigt i egen rätt drabbande. 

71: "På väg" (1957) – Jack Kerouac

Kerouacs generationsroman är ett sammelsurium av möten och karaktärer. Alter egot Sal Paradise passerar byn Gothenburg och refererar till en Burgess Meredith-film. Kärleken till landet USA finns ständigt i fonden.

72: "Och så var de bara en" (1939) – Agatha Christie 

Genialt iscensatt mordmysterium. I mångt och mycket tidstypiska, stereotypa karaktärer. Mycket underhållande bladvändare. Trivia: Hette förut på svenska "Tio små negerpojkar".

73: "Anna Karenina" (1877) – Lev Tolstoj

I likhet med bombastiska Avatar, som i grund och botten är en västern-rulle, kretsar Anna Kareninas 1000 sidor runt en prosaisk intrig: triangeldramat. Karaktärernas för- faders- familje- samt smeknamn sinkar läsningen. Tolstojs berättande imponerar. Trivia: Greta Garbo spelar Anna Karenina två gånger på vita duken: Dels i en stumfilm från 1927, dels i en ljudfilm från 1935. Båda är 95 minuter långa. Enstaka nyanser från romanen har sannolikt gått förlorade.

74: "Greven av Monte Cristo (1845–46) – Alexandre Dumas

Edmond Dantés utveckling från utblottad yngling till Greven av Monte Cristo är ren glädje att ta del av. 

75: "En eftersökt man" (2008) – John le Carré

Tät, stilistisk, komplex. Angenäm läsning.

76: "Blade Runner" (1968) – Philip K Dick 

Vinglig prosa gestaltar 1960-talets framtidsdystopi: Utöver den ödsliga och kontaminerade världen, som alltjämt är en del av sci fi:n, innehåller Blade Runner också maskinskrivna pappersark och Sovjet. Intressantast, och rörande, är androiderna som tror sig vara människor.

77: "Älskade" (1987) – Toni Morrison 

Komplex men fascinerande tids- och berättarstruktur. Handlar i första hand om en förrymd slavinna och dennes dotter. I långa stycken hemskt innehåll berättat med poetisk lyskraft. Trivia: Oprah Winfreys favoritförfattare.

78: "Styr din plog över de dödas ben" (2010) – Olga Tokarczuk

Något förutsägbar och tidvis tjatig deckare som samtidigt är det en bladvändare. Tokarczuk gestaltar en kvinna som tror på  astrologi och Swedenborg. 

79: "Sherlock Holmes versus professor Moriarty" (2005) – Arthur Conan Doyle

Novellformatet passar mästerdetektiven väl. Holmes osannolika intellekt skapar läsglädje och en och annan huvudskakning. 

80: "Candide" (1759) – Voltaire

Världens bästa satir. Stilistisk, rapp, tvär, samt fruktansvärt dråplig. "– Kunigunda död! Ack, du den bästa av världar, vart tar du vägen? Men vilken sjukdom har då dödat henne? Eller dog hon av sorg när hon såg sin herr fader med hårda sparkar jag mig ut ur sitt sköna slott? – Nej, svarade Pangloss, hon blev först grundligt våldtagen av en bataljon bulgariska soldater och sedan tog de och sprättade upp magen på henne." 

81: "Det går an" (1839) – Carl Jonas Love Almqvist

Utöver det för tiden radikala innehållet fascinerar sergeant Alberts temperament: I tid och otid exploderar han på ångbåten Yngve Frey, och annorstädes, i orimliga reflektioner. I kapitel fyra, till exempel, vaktar Albert med cigarr i munnen Saras resväska. Trots det kräver han av kvinnliga personalen ny cigarr. Almqvist skriver: "Djävulen, hon hörde mig icke! huru skall detta avlöpa? jag vill då ännu röka litet närmre in på stumpen, men det smakar hett och röken går mig i näsan, fy tusan djävlar." Trivia: Ångbåten delar namn med Slas roman (se nummer 40). 

82: "Tjänarinnans berättelse" (1985) – Margaret Atwood

Verklighetsförankrad fundamentalistisk dystopi. Bit för bit gestaltas helvetet. Obehaglig bladvändare. 

83: "Slaget om Troja" (2018) – Theodor Kallifatides

Trots de tidivis väl utdragna krigsscenerna är Kallifatides antikrigsroman en fröjd att läsa. "Hemlängtan är månhända inte en sjukdom, men den tär på människan som en sådan." "Mörkret var djupt men vägde inte mycket."

84: "Gösta Berlings saga" (1891) – Selma Lagerlöf

Lagerlöfs märkvärdiga nät av historier är en säregen läsfest: spretig, bombastisk, uppriktig. 

85: "Singoalla" (1857) – Viktor Rydberg

Prosan påminner mig om Torgny Lindgren och isländsk saga. Gott så. 

86: "Spöket på Canterville" (1887) – Oscar Wilde

Underhållande, och något rörande, om kränkt spöke som slutligen finner ro.

87: "Trägudars land" (1940) – Jan Fridegård

Rakt berättad historia om trälarna Holme och Ausie. Geijers nationalromantiske viking känns avlägsen. 

88: "Brott och straff" (1866) – Fjodor Dostojevskij

Storslaget galleri av säregna karaktärer. Mest minnesvärd: den ömkansvärde Marmeladov. Läsfest!

89: "Brev från min kvarn" (1869) – Alphonse Daudet

Livsbejakande impressioner författade med sympatisk hand. 

90: "Skriet från vildmarken" (1903) – Jack London 

Frånvaron på miljö- och till viss del personbeskrivningar kan härledas till berättarperspektivet: Intrigen förmedlas via hunden Buck. Det rappa tempot innebär såväl för- som nackdelar: En dokumentär känsla infinner sig; karaktärerna förblir platta. 

91: "Djungelboken" (1894) – Rudyard Kipling

Imperialistisk novellsamling med talande djur. Till och från spännande. Disney-versionen från 1967 tar sig en del friheter gentemot Kiplings text. 

92: "Hemsöborna" (1887) – August Strindberg

Jag blir glad av Strindbergs ordrikedom. Lysningen och vigseln är komiska höjdpunkter. Strindbergs inverkan på Fritiof Nilsson Piraten är uppenbar. Protagonisten Carlsson är en rörande men också retfull karaktär. Kort och gott: en älskvärd roman.  

93: "Den gula tapeten" (1892) – Charlotte Perkins Gilman

Klaustrofobisk och gotisk gestaltning av patriarkatet. Många symboliska scener. 

94: "Huckleberry Finns äventyr" (1884) – Mark Twain

Roande klassiker om slaveri och skojare. Trots den antirasistiska satiren är Twains rasistiska stereotyper emellanåt svåra att bortse från. Bästa karaktärer: Kungen och hertigen. Ska egentligen läsas på engelska. 

95: "Du sköna nya värld" (1932) – Aldous Huxley

Ojämn dystopi med viss relevans: Intrigens konsumtionssamhälle går att relatera till och drogen soma har likheter med, säg, sociala medier. Att tideräkningen utgår från Henry Ford samt att de flesta karaktärer bär socialistnamn vittnar om att romanen tillkom under 1930-talet. 

96: "Huset Ushers undergång" (1839) – Edgar Allen Poe

Skickligt konstruerad novell som innehåller gotikens alla kännetecken: vindpinat gods, ångestriden man, mystisk kvinna. Varje plantering känns ödesmättad. 

97: "Din tjänare hör" (1977) – Sara Lidman

I likhet med filmen The Grand Budapest Hotel är det framförallt formen jag minns: Lidmans prosa är såväl arkaiserande (hon nyttjar de gamla pluraländelserna), som dialektal. Resultatet: en märgfull men också utmanande läsning. Intrigen utspelar sig i 1800-talets Västerbotten. 

98: "Pengar" (1855) – Victoria Benedictsson

Benedictssons delvis biografiska inlägg i äktenskaps- och kvinnosaksfrågan. Fängslande inblick i 1880-talets misogyna verklighet. En på samman gång vacker, infantil och melodramatisk språkdräkt fångar väl 16-åriga protagonisten Selmas känsloliv. Trivia: Benedictsson byst i Hörby blev stulen 2015. 

99: "Århundradets kärlekssaga" (1978) – Märta Tikkanen

Naken prosadikt om alkoholiserad man och vanskötta barn. Nattsvart gestaltning med enstaka tomtebloss av lycka. 

100: "Pappan och havet" (1965) – Tove Jansson

Muminpappan försöker förstå sig på havet och sig själv. Vemodigt vacker allegori över livet. En favorit. 

101: "Det sällsamma fallet Benjamin Button" (1921) – F Scott Fitzgerald

Underhållande novell som kanske egentligen velat vara roman? Emellanåt väl summariskt berättad på bekostnad av gestaltning. Reflektion: Zlatans återkommande hänvisning till Benjamin Button framstår som delvis missriktad. Button mår överlag dåligt. 

102: "Pygmalion" (1913) – George Bernhard Shaw

Socialisten Shaws satiriska pjäs över det ytliga och fåfänga samhället. Ligger till grund för musikalen "My Fair Lady". Påminner i motiv om "Pretty Woman". Trivia: Shaw är den enda person tillsammans med Bob Dylan som fått både en Oscar och nobelpriset i litteratur.

103: "Pesten" (1947) – Albert Camus

Distanserad berättare redogör sakligt och tålmodigt för epidemins förlopp. Språkdräkten är överlag njutbar. Olika personligheter, Rieux, Rambert, Tarrou, sammanförs i kampen mot isolering och död. Ska läsas allegoriskt. 

104: "Frankenstein: eller den moderne Prometheus" (1818) – Mary Shelley

Kallas världens första sciene fiction-roman, skriven av 21-åriga Shelley. Uppbyggd kring en ramberättelse som sedermera berättar Frankensteins samt monstrets respektive historier. Sträckläsning. 

105: "Det femte barnet" (1988) – Doris Lessing

Tät, obehaglig historia om hur det aparta barnet Ben – "med sina bergdvärgsögon" – ödelägger en familj. Bl a yttras det om David, fadern, att "han var nu det slags människa han en gång i världen hade svurit på att aldrig bli". Rakt igenom drabbande läsning. 

106: "Sista boken från "Finistére" (2008) – Bodil Malmsten

Med Slas teknik vecklar Malmsten upp sitt ofrivilliga uppbrott från idyllen. Något tjatig. Känner mig inte som målgruppen. 

107: "Händelser vid vatten" (1993) – Kerstin Ekman

Oavbrutet spännande om tre karaktärers öden gestaltade under två tidsperioder. Utnämnd till tidernas bästa svenska deckare. 

108: "Färgen som föll från rymden" (1927) – H P Lovecraft

Spännande och lite corny sci fi-skräck som kittlar fantasin. Karaktärerna bär bibliska men numera märkliga namn. Ammi, Nahum, Thaddeus osv. Filmatiserades 2019 med Nicholas Cage i huvudrollen som Nathan. 

109: "Dracula" (1897) – Bram Stoker

Inleds nervkittlande hos Dracula i Transsylvanien, övergår sedan i ett virrvarr av texter – diverse dagböcker, inlagor, tidningsutklipp – som i viktoriansk förstaperson tvinnar ihop återstående intrigtrådar. Såväl effektivt som enerverande. Blir oavsiktligt komiskt när professor van Helsing formellt och dialektiskt förklarar hur människokroppen är beskaffad. För att övertyga omgivningen om att Lucy blivit en gengångare, en nosferatu, berättar han hur ingenting längre kan rädda henne. "Hon har ju givits blod från FYRA olika starka män!". Ett annat starkt citat? "She has the mind of a man but a heart of a woman."

110: "Unga kvinnor" (1868) – Louisa May Alcott

Självbiografiskt om fyra systrar och ensam mor (fadern är ute i kriget) som trots väl påtagligt feel good-filter stundom fängslar. Bl a bildar de cirka 15-åriga tjejerna ett sällskap som heter Pickwickklubben, "emedan alla systrana beundrade Dickens". Det tycks inte längre vara lika vanligt. 

111: "Bränt barn" (1948) – Stig Dagerman

Väl introvert och freudiansk för min smak (sonen Bengt blir kär i faderns nya kvinna). Samtidigt förundras jag över 25-åriga Dagermans självrannsakan och livstankar. Det finns någonting nästintill maniskt över texten. Trivia: Sex år senare begår Dagerman självmord. 

112: "Tysk höst" (1947) – Stig Dagerman

Dagermans reportagebok över det sönderbombade Tyskland är, utöver rimliga reflektioner och starka möten, ett tungt tidsdokument. Smått svindlande att som läsare befinna sig i Hamburg eller Berlin bara ett år efter krigsslutet. Dagerman ser på världen med humanistisk blick. 

113: "Bonjour tristesse" (1957) – Françoise Sagan

Precis som i "Bränt barn" (1948) påvisar protagonist problematiskt förhållande med fader. I "Bonjour tristesse" däremot vill Cécil konspirera bort faderns nya kvinna. Trivia: Romanen publicerades när Sagan var 18 år gammal. 

114: "Där kräftorna sjunger" (2019) – Delia Owens

Hypad roman som aldrig riktigt fungerar för mig. Inleds som biblisk tragedi, avslutas som rättegångsdrama. Däremellan skohornas poesi och zoologi in. 

115: "Tvekampen" (1972) – David Morrell

På ett sätt påminner "Tvekampen", romanförlagan till "First Blood" (1982), mer om "Rambo" (2008) och "Last Blood" (2019): Våldet är uppseendeväckande. I romanens exposition drar Rambo kniven genom polisen Galt så att "tarmarna trängde ut som en pumpad innerslang". I romanens klimax skjuter Trautman skallen av Rambo. Men också personteckningarna ges utrymme. Såväl Rambo (förnamnet John nämns aldrig), som antagonisten Teasle är komplexa. Läsvärd. 

116: "Drottningens juvelsmycke" (1834) – Carl Jonas Love Almqvist

Ett text att brottas med. Almqvist blandar epik med dramatik och rättegångsprotokoll, samt kallar kapitlen för "böcker". I noter reflekterar berättaren Furumo över intrigen. Intrigen är en blandning av verklighet –  mordet på Gustav III – och fiktioner. Den androgyna karaktären Tintomara betraktas som den svenska litteraturhistoriens mest mytomspunna karaktär; såväl män som kvinnor blir förälskad i hen. Det kända citatet som yttras av Tintomaras mor lyder: "Två saker äro vita: oskuld och arsenik." Jag älskar och hatar romanen. Trivia: Södergrans dikt "Vierge moderne" är baserad på Tintomara.

117: "Hårda tider" (1854) – Charles Dickens

Den minst minnesvärda Dickens-roman jag läst. Utilitaristen mr Gradgrind tvingas slutligen stå till svars för sina barns förtvivlade liv. Å andra sidan är romanen bräddfylld av angenäma slutsatser som utan skarvar kan överföras till vår tid och säg skolan: konformism och mallar är livsfarliga ting! På sedvanligt dickenskt manér binds intrigen ihop med näst intill glömda men plötsligt återvändande karaktärer. 

118: "Damen med hunden" (1899) – Anton Tjechov

Kan med fördel läsas både traditionellt och intersektionellt: finstämd kärleksnovell om två vilsna gestalter som slutligen finner själsfrände. Eller: historia om åldrad och misogyn nymfoman som enleverar sjuk och yngre gift kvinna. Hur som helst: storartad litteratur! Varje mening känns fragil och nödvändig. 

119: "Thérèse Raquin" (1867) – Émile Zola

Ett av naturalismens portalverk (finns släktskap med humoralpatologi). Två förälskade, Thérèse och Laurent, har ihjäl Thérèses man Camille och drabbas sedermera av samvetskval och vansinne. (Minst) två av romanens motiv återfinns i andra sammanhang: "Breaking Bad" – strokedrabbad gubbe, som vet allt, men enbart kan kommunicera med en klocka förnekas hjälp av omvärlden. "Mr & Mrs Smith" – Pitt och Jolie vill i lönndom mörda varandra. 

120: "Pennskaftet" (1910) – Elin Wägner

Har kallats "Den svenska rösträttsromanen". Kvinnliga journalisten "Pennskaftet" slåss för kvinnlig rösträtt och inleder, utan vigselplaner, relation med arkitekten Dick. Det är romanens andra tema: den fria kärleken. Under påverkan av Ellen Keys "de som älskar varandra äro äkta makar" tar den moderna kvinnan form. Många namn att hålla ordning på men spännande läsning. 

121: "Löwensköldska ringen" (1925) – Selma Lagerlöf

Väl hastigt berättad intrig – med många hopp framåt i tiden –  för att riktigt engagera. Lagerlöf föregår Tolkien med historia om förgörande ring. 

122: "Tordyveln flyger i skymningen" (1978) – Maria Gripe

(Ungdoms)roman med mycket hög densitet: Genomarbetad, detaljrik, filosofisk. Många av temana återkommer i "Agnes Cecilia" (1981). Avlägsna historier rullas successivt ut och visar sig sedermera leda in i samtiden. Gripe tycks alltid ha en mission. I "Tordyveln" handlar det om den uppblossande videovåldsdebatten. Gripe förespråkar romanen – gärna genomarbetad, detaljrik och filosofisk – framför kvällstidningen. 

123: "Fettpärlan" (1880) – Guy De Maupassant

Oförlikneligt om dubbelmoral och hyckleri. Resesällskap offrar prostituerad för egen vinnings skull. Ännu ett exempel på lysande naturalistisk litteratur. Måste läsas!

124: "Anne på Grönkulla" (1908) – Lucy Maud Montgomery

Oemotståndliga Anne är en av källorna till Pippi Långstrump. Montgomerys ungdomsklassiker är fortfarande läsvärd. Fantasi, språk, jämställdhet är återkommande teman. Det sägs att ungdomar fortfarande skriver till henne: Miss Anne Shirley / Green Gables / Avonlea / Prince Edward Island  

125: "Bödeln" (1933) – Pär Lagerkvist

Väl sinnrik roman för att fungera för mig. Utöver de två parallella men också paradoxala tidsplanen (resonerande medeltid, inhuman samtid) avslutas kortromanen med ett tal av bödeln som inkluderar passionshistorien. Dessutom författas 1930-talsscenen med en i dag problematisk språkdräkt som förtar illusionen.

126: "Charlotte Löwensköld" (1925) – Selma Lagerlöf

I fortsättningen på "Löwensköldska ringen" förekommer ett par minnesvärda scener, bl a den när pastorsadjunkten Karl-Arthur lovar gifta sig med första ogifta kvinna han ser. Men triangeldramat mellan honom, Charlotte Löwensköld och patronen Schagerström fängslar mig aldrig. 

127: "Kappan" (1842) – Nikolaj Gogol

Gogols finstämda men också patosfyllda hyllning till arbetaren. Titlar och statusmarkörer är ihåliga, till och med destruktiva. I slutändan vinner den obetydlige och lumpne tjänstemannen en moralisk seger över samhället.  

128: "En flykting korsar sitt spår" (1933) – Aksel Sandemose

Episodisk och nästintill manisk självrannsakan som presenterar ursprunget till Jantelagen (påhittade byn Jante i Danmark). En del pregnanta iakttagelser och formuleringar. Påminner i sitt introspektiv om Knausgård. 

129: "Hjärtat jagar allena" (1940) – Carson McCullers

Kollektivroman om rasism och ensamhet. En efter en vänder sig invånarna i den lilla staden i söder till dövstumme Singer. Streckläsning.  

130: "Raskens" (1927) – Vilhelm Moberg

Ljuvlig roman vars intrig i slutändan hamnar i skymundan av det språkliga tidsdokumentet: Slåtter, fjärdingsbonde, slinderglugg, tjuga, däka, rotemästare, färdvägsbrännvin, soldattorp, spendering – samt: Jarl, Kula, Käck, Ferm, Frejd, Thor, Järn, Ask och så klart Rask. Romanen är på något vis Sverige. 

131: "Astarte" (1931) – Karin Boye

Att redan på 1930-talet kritisera det gryende konsumtionssamhället är naturligtvis intressant. Boye gör iakttagelser som både håller och känns passé. Bl a jämförs i ett kapitel biobesöket med ett sakrament. Filmen har ännu inte blivit accepterad kultur. Vill minnas att Harry Martinson tio år senare är inne på samma spår i "Den förlorade jaguaren". 

132: "Musikanternas uttåg" (1978) – PO Enquist

Informativt och många gånger dråpligt om hur arbetarrörelsen vid förra sekelskiftet krockar med norrlandskustens väckelserörelse. "Full enighet hade rått om allt. Att den normala situationen av utsugning och halvsvält var outhärdlig. Att skrivelsen borde vara hövlig. Att skrivelsen var rätt formulerad. Att ingen vågade lämna fram den. Full enighet hade rått om allt detta." Enquist skriver i en sorts dokumentär stil. 

133: "Morden vid Rue Mourge" (1841) – Edgar Allan Poe

Kallas världens första deckare. Att Poes detektiv Auguste Dupin inspirerat Conan Doyles Sherlock Holmes märks framförallt i karaktärernas fulländade slutledningsförmåga, eller deduktion som det heter. Oturligt nog berövar nämnda deduktion novellens gestaltning och till viss del intrig: mördaren är en apa!

134: "Aniara" (1956) – Harry Martinson

Som en pretentiös Wall-E utan EVA. Samtidigt är Martinsons rymdepos från Kalla kriget fortfarande, någonstans, relevant: atombomben har ersatts av klimatförändringar, den första datorn av AI. Tematiskt avverkas mänsklighetens grundvalar: religion, sexualitet, filosofi etc. Blir svårt att hålla kurs i huvudet när den notoriskt otrogne Martinson gestaltar de sexuellt utsvävande libidinnorna. Också obegripligt att uppläsaren, jag lyssnade på texten, envisas med att säga "Aniaaara" och därmed förstör alla rim. Det heter ju inte "vaaaara", "faaaara", "skaaaara". 

135: "Flyga drake" (2004) – Khaled Hosseini

En historia som slår undan benen på dig. Att romanen också innehåller några väl osannolika vändningar, samt ett par oinspirerade återberättade transportsträckor, glömmer du snart bort. 

136: "Det mest förbjudna" (1976) – Kerstin Thorvall

En del av 70-talets så kallade "bekännelselitteratur". Thorvall berättar om kvinnlig sexualitet och revolt mot föräldrar, i synnerhet modern. Belysande hur en deprimerad och destruktiv människa kan resonera. Uppfattades som stötande och kontroversiell då den kom. Det gör den i dag med, antar jag. 

137: "Farmor och vår herre" (1921) – Hjalmar Bergman

Stundom sedvanlig bergmansk berättarglädje men jag fastnar aldrig för intrigen. Del ett är en släktkrönika, del två en uppgörelse med det förflutna. I centrum står okuvliga farmor.  

138: "Den unge Werthers lidanden" (1774) – Johann Wolfgang von Goethe

Den unge Werther är kär i Lotte som är förlovad med tråkige Albert. Genom större delen av romanen tänker jag: ryck upp dig Werther! Goethe var 24 år när han skrev sin tragedi. 

139: "Den blå rullgardinen" (1930) – Agnes von Krusenstjerna

Först delen av sju i von Pahlen-serien. Intressant att ta del av von Krusenstjernas kvinnogestalter i det tidiga 1900-talet. Dessvärre griper de olika ödena aldrig tag i mig. Romanserien orsakade till följd av de öppet sexuella motiven kontrovers i dåtidens Kultursverige – "Krusenstjernafejden". 

140: "Norrtullsligan" (1908) – Elin Wägner

Påminnelse om att jämställdheten trots allt tagit några steg sedan förra sekelskiftet. Handlar om fyra kvinnliga kontorister i Stockholm som delar bostad på Norrtullsgatan. 

141: "Barnens ö" (1976) – P C Jersild

Elvaåriga Reine lurar morsan Harriet att han farit på kollo och tillbringar istället sommaren hemma i Stockholm. I de många mötena med mer eller mindre okända människor utvecklas en sorts bildningsroman med 1970-talets Sverige som fond. Större delen av romanen består av Reines funderingar kring saker och ting. Inte alla funderingar känns uteslutande realistiska. 

142: "Jerusalem" (1901–02) – Selma Lagerlöf

Starkt om kärlek, tro och vantro. Att Lagerlöf besökte Jerusalem tillsammans med livskamraten Sophie Elkan är tydligt i de formidabla fresker hon målar upp av staden. Precis som i nobelpristalet hon ska hålla 1909 låter hon sina olika impressioner äga rum indirekt via utomstående karaktärer. Utöver sin berättarglädje tecknar hon också minnesvärda karaktärer: Ingmar, Gertrude, Hellgum, Barbro. I likhet med "Kejsarn av Portugallien" (1914) finns motivet den villkorslösa kärleken till barnet med i romanbygget. "Jerusalem" är en av den svenska litteraturens verkliga skatter. 

143: "Kristin Lavransdotter – Kransen" (1920) – Sigrid Undset

Såpa i medeltidsmiljö. Kristin är bortlovad till Simon Darre men kär i Erlend. Ord som "sven", "frände", "riddare" förekommer. Många intresseväckande gestaltningar. I slutändan tar Kristins vankelmod för mycket utrymme. Första delen i en trilogi. 

144: "Lewis resa" (2001) – P.O. Enquist

Mästerligt och personligt skriven biografi över Pingströrelsens grundare Lewi Pethrus och dennes själsfrände, sedermera nemesis, författaren Sven Lidman. Enquist varvar nästintill journalistisk prosa med en arkaiserande, tidsanpassad, språkdräkt. Att väckelsen och Pingstkyrkan under en period utgjorde Sveriges största kvinnorörelse kände jag inte till. Många högdjur passerar revy, bl a Vilhelm Moberg som Pethrus följdriktigt avskydde. Trivia: till följd av tungomålstalandet kallades pingstvännerna för "babblarna". 

145: "Nu var det 1914" (1934) – Eyvind Johnson

Första delen av fyra i Johnsons självbiografiska svit "Romanen om Olof". Vi får följa 14-åriga Olof hos flottarna och på tegelbruket någonstans i norra Sverige. På s. 102 står det: "Du ska inte stanna här [...]. Han kom inte längre. Det fanns inga fler ord att hitta på. Orden saknade mening: själva talet skulle tappat sin styrsel om det velat nå längre och uttrycka annat." En fantasieggande brytpunkt i svensk historia. 

146: "Här har du ditt liv" (1934) – Eyvind Johnson

Andra delen av fyra i Johnsons självbiografiska svit "Romanen om Olof". Lågmäld berättarkonst med många minnesvärda kapitel, bl a det om faderns begravning. Den parallella historien om Johanna är hämtad från ett skillingtryck och förtäljer medelst samspelande prosa och lyrik hennes sorgliga livsöde. “En man lyfte en revolver mot henne och tryckte av, och så kom hon den vägen in i en folkvisa.” En bok att rekommendera. 

147: "Vredens druvor" (1939) – John Steinbeck

Finns likheter med Mobergs Utvandrar-epos. Steinbeck berättar ömsom övergripande ömsom detaljerat om arbetarens resa för ett värdigt liv. I ett kapitel står det: "Och eftersom de var ensamma och rådlösa, eftersom de alla kommit från en bekymrens och orons och nederlagens ort, och eftersom de alla var på väg mot ett nytt land insvept i hemlighetsfullhet, sökte de sig samman; de resonerade med varann; de de delade med sig av sina liv, av sina matförråd, av det hopp de satte till det nya landet." I ett annat kapitel tar vi del av Joad-familjens långa konversationer. Uppseendeväckande i vilket skick USA var under 1930-talet: tältlägren och rasismen som "okiesarna" tvingas förhålla sig till påminner om dagens flyktingläger. Steinbeck förespråkar de statliga och demokratiska lägren. 

148: "Butcher's crossing" (1960) – John Williams

Lågmält, detaljrikt och idogt berättande om den amerikanska drömmen som slår fel. Påminner i sitt anslag om Cormac McCarhty. Jag är mycket svag för den här sortens romaner. 

149: "Svarta fanor" (1907) – August Strindberg

Strindbergs nyckelroman är i sina bästa stunder oförblommerat infam och livlig, men känslan att jag inte riktigt orkar bry mig om alla hans uppfattningar och antagonister – bl a medverkar Ellen Key som Hanna Paj – tar överhand. Presenteras som del tre, efter "Röda rummet" och "Götiska rummet", i en trilogi över det depraverade Stockholm. 

150: "Djurfarmen" (1945) – George Orwell

Kul satir över Sovjet. Grisar, med Napoleon i spetsen, tar över bondgård. Orwell tycks få med det mesta som kännetecknar forna tiders öst: partiprogrammet, sångerna, maktkampen, lögnerna, manipulationen, paranoian, byråkratin, samtidigt som Napoleons och underhuggarnas långsamma degenerering fortskrider. Sistameningen är bra: "Djuren utanför såg från gris till människa och från människa till gris och tillbaka igen, men det var redan omöjligt att upptäcka någon skillnad."

151: "Den blinda ugglan" (1937) – Sadeq Hedayat

Allting är upplöst i denna förvirrande och politiskt inkorrekta kortroman. Tid, geografi, dramaturgisk kurva. Likväl uppstår emellanåt en manisk och suggestiv känsla. På konvolutet nämns Poe och Kafka som influenser. 

152: "Okänd soldat" (1954) – Väinö Linnä

För många utdragna krigsscener för min smak. Jag fångas aldrig riktigt.  

153: "Långsam hemkomst" (1979) – Peter Handke

Geologen Sorger, som under lång tid levt nära polcirkeln, ämnar återvända till civilisationen. I de meanderlånga meningarna gestaltas Sorgers brist på "former"; han vet inte riktigt hur man ska föra sig som människa. Kom under läsningen att tänka på Hamsuns "Svält". Prövande läsning. 

154: "Min mor en självbiografi" (1996) – Jamaica Kincaid

Många gånger anslående historia om moderlös dotter som i tiden efter kolonialismen växer upp på karibiska ön Dominica med frånvarande far. Dottern torde prata det lokala fransk patois men formulerar sig istället på engelska. En del pregnanta formuleringar: "det ena [byltet] innehöll hans barn [...]. Det andra byltet innehöll hans smutskläder. Det ena hanterade han säkerligen med större ömhet och gav noggrannare instruktioner för dess tillsyn, väntade sig specialbehandling för det. Men vilketdera av byltena det gällde vet jag inte."

155: "Orlando" (1928) – Virginia Woolf

Läsfest! Woolf spänner bågen och levererar en språklig kaskad om pojken Orlando som en morgon i Konstantinopel vaknar upp som kvinna. Woolfs påtagliga berättarröst lotsar läsaren genom århundradena; intrigen inleds i 1500-talets London och avslutas 400 år senare, på 1920-talet. Bl a passerar Jonathan Swift revy. Woolf skriver: "Mycket av detta berodde, skulle några filosofer anse, på förändringen i klädedräkten. Fastän de tycktes oss vara fåfängliga struntsaker, har kläderna likväl, påstår de, viktigare roller än att helt enkelt hålla oss varma. De förändrar vår syn på världen och världens syn på oss."

156: "Mrs Dalloway" (1925) – Virginia Woolf

På fjärde försöket lyckas jag ta mig igenom Mrs Dalloway. Till min förvåning upptäcker jag att det är en förhållandevis trollbindande roman; den associativa inre monologen, som tidigare stått i vägen för min läsning, kastar läsaren mellan ett intrikat lapptäcke av relationer, allmänna funderingar kring livet, men också en efter första världskriget traumatiserad karaktär vid namn Septimus. Hans oförmåga att känna känslor är gripande. 

157: "Kvartetten som sprängdes" (1924) – Birger Sjöberg

En roman att vistas länge i. Persongalleriet är närapå oändligt. Berättarglädjen, kvickheten, humorn påtaglig. Samtidigt går jag titt som tätt vilse i de olika historierna, tappar fokus och därmed intresse. För mycket av det goda, kanske. 

158: "Det allra heligaste" (1931) – William Faulkner

Osentimentalt om hur människor i södern förhåller sig till rättssystemet samt etik och moral. Vissa scener biter, andra inte. Får aldrig riktigt ordning på Faulkners berättarteknik.  

159: "Flugornas herre" (1954) – William Golding

Världens mest kända robinsonad. Något enformig streckläsning. De allegoriska elementen, att romanen också är ett drama över den mänskliga civilisationens utveckling, fungerar inte riktigt på mig. 

160: "Älskaren" (1984) – Marguerite Duras

Fragmentarisk självbiografisk kortroman om dysfunktionell familj och rätten till sitt eget liv. Duras skriver övertygande. 

161: "Paradiset" (1994) – Abdulrazak Gurnah

Rakt och kronologiskt berättad utvecklingsroman som utspelar sig i det koloniala Afrika efter första världskriget. Romanens styrka finns just i gestaltandet av kolonialismen. Möten mellan olika afrikanska stammar, klasser och religioner, men också tyskar och britter, skapar ett sorts oavbrutet polyfont samtal. Emellertid berörs jag aldrig. Det händer också att Gurnah först berättar vad som ska ske, och sedan i ett par sidor låter det ske. 

162: "Det svarta guldet" (1971) – Hergé

Dupondtarna har svårt att skilja hägring från verklighet. Flera skyltar och pratbubblor är skrivna på arabiska (med översättning). 

163: "Solens tempel" (1968) – Hergé

Kapten Haddock kämpar i djungeln och Tintin skjuter ihjäl krokodiler.

164: "De sju kristallkulorna" (1948) – Hergé

Inleds hitchcockskt, övergår i matiné med inslag av akrobatisk humor. Peggar upp för "Solens tempel". 

165: "Månen tur och retur del 1" (1953) – Hergé

En favorit! Dupondtarnas möte med  röntgenmaskinen, och det påföljande arresterandet av skelettet som gör passivt motstånd, är en komisk höjdpunkt. Rymdfärden äger rum 16 år innan Armstrong. 

166: "Månen tur och retur del 2" (1954) – Hergé

Inte samma ödesmättade anslag som i del ett. Också lite trist med den ambivalente antagonisten Wolffs "förklara-allt-innan-han-dör"-sekvens. Dupondtarna bästa scen? När de på månens yta tvärt avbryter sin balettdans med motiveringen: "Tänk om folk skulle se oss!" 

167: "Efterliv" (2021) – Abdulrazak Gurnah

Jag begriper mig inte på Gurnah. Å ena sidan berättar han medelst utvalda människoöden en engagerande historia om det koloniala Tysklands "schutztruppe". Jag får lära mig om "askari", de inhemska soldaterna som utgör en betydande del i kolonialmakternas arméer. Tyskland är både feldwebel Walther som knivskär Hamza, och officeren som lånar ut sin Schiller-bok. Å andra sidan är Gurnahs gestaltning påtagligt ofta bristfällig. De sista koloniala årtiondena, när England tagit över Tyska Östafrika, avverkas trött och summariskt. 

168: "Tintin i Amerika" (1945) – Hergé

Precis som Cole Porter i  sången "You're the top" från 1934 åskådliggör Hergé sin tids USA med kontemporära fenomen: Musse Pigg, cellofan och Pepsodent är numera utbytta mot Al Capone, konserver och skyskrapor. Dessutom tillfogar Hergé tidstypiska stereotyper som indianer vilka bor i "Redskin City". Samtidigt ska det också påpekas att Hergé tar ställning mot blekansiktets exploatering av landet. Allt sker i ett rasande tempo. 

169: "Lamm till slaktbänken" (1954) – Roald Dahl

Bedragen fru slår ihjäl sin man med fryst lammkotlett och bjuder sedan polisen på densamma. Förutom Dahls patenterade svarta humor är också mannens indirekta erkännande, som vi via fruns reaktioner först i efterhand får ta del av, en litterär höjdpunkt. Gestaltandet av 50-talsfrun får mig att tänka på Yates "Revolutionary Road".