30.01.2024

Kärnvapenuppföljningsgruppen
Rapport III 

Beroendet av kärnvapen måste minska 

Finland har anslutit sig till militäralliansen Nato, som definierar sig som en kärnvapenallians. Genom att göra det har Finland accepterat att alliansen förlitar sig på kärnvapenavskräckning. Det är nödvändigt att upprätthålla avskräckningen tills en kärnvapennedrustning har blivit genomförd. Det betyder dock inte att det osäkra och farliga tillstånd kärnvapenavskräckningen innebär skall anses vara tillfredsställande och bestående. I detta uttalande presenterar en oberoende expertgrupp som grundats av medborgarorganisationer vilken typ av säkerhetshöjande kärnvapenpolitik Finland skulle kunna föra inom Nato.

Kärnvapenavskräckning bygger på att motståndaren inte vågar använda kärnvapen, eftersom den resulterande kärnvapenattacken från motståndaren skulle också förinta angriparen. Det grundläggande problemet med avskräckning är att det bygger på idén om rationalitet hos ledarna för kärnvapenbeväpnade stater, och på att de delar samma situationsbild och värderingar. De ansvariga kan dock vara vilseledda, överoptimistiska eller försöker en bluff, som till slut inte fungerar.

Kärnvapenavskräckning tar inte heller hänsyn till möjligheten av ett oavsiktligt kärnvapenkrig. Även om dessa närapå-misstag (tekniska fel, feltolkningar) hittills inte har resulterat i användning av kärnvapen, garanterar ingenting att alla tekniska och mänskliga säkerhetssystem kommer att fungera i obestämd tid. Användningen av artificiell intelligens i säkerhetsarrangemang kan medföra sina egna utmaningar för dessa system.

Ett kärnvapenkrig skulle äventyra hela den mänskliga civilisationen. Även ett regionalt kärnvapenkrig skulle få världens livsmedelsproduktion att kollapsa och leda till en enorm svält och storskaliga oroligheter.

Finland har gått med i Nato utan förutsättningar, med samma rättigheter och skyldigheter som andra medlemsländer. Vi är fast beslutna att ge hjälp till andra medlemsländer vid behov. De är i sin tur förbundna att hjälpa oss om vårt försvar behöver det. Vårt kompromisslösa deltagande i uppfyllandet av den gemensamma försvarsplikten begränsar inte, än mindre förhindrar, att vi fortsätter att agera för att minska krigshoten och för att säkra ett tillstånd av fred. Finland måste fortsätta att agera, t.ex. för att främja kärnvapennedrustningen, som alla de nordiska länderna länge och konsekvent har stöttat.

Syftet med Finlands övergripande kärnvapenpolitik är att främja vårt lands utrikes- och säkerhetspolitiska intressen. Vi måste agera för att minska kärnvapnens betydelse i internationell politik och betona vikten av konventionellt försvar som hörnstenen i både Natos gemensamma försvar och vårt nationella försvar.

Aktivt deltagande i utformningen av Natos kärnvapenpolicy i alliansens planeringsgrupp för kärnvapenfrågor är ett sätt att göra Finlands målsättningar kända. Framsteg i avtal om vapenkontroll och nedrustning, liksom förbudet mot första användning av kärnvapen, skulle stärka vårt lands ställning, kooperativa säkerhet och Natos politiska trovärdighet.

Som ett kärnvapenfritt land kan Finland delta i alliansens skrivbordsövningar och kartläggande simuleringar av kärnvapenpolitik och kärnvapenstrategier för att utveckla sin egen expertis och förståelse. Finland kan berika dessa överväganden genom att betona fredlig lösning av tvister, samhällets övergripande säkerhet och vikten av konventionellt försvar.

När det gäller de egentliga offensiva kärnvapenkrigsövningarna kan Finland, liksom många andra Nato-länder, mycket väl avstå från att delta i dem. Detta minskar inte på något sätt trovärdigheten för Natos kärnvapenavskräckning.

Beträffande de olika övningarna är det viktigt att planeringen av och de förberedande åtgärderna för användningen av kärnvapen hålls åtskilda från traditionella försvarsplaner och konventionella militärövningar. 

Finlands roll i Nato måste ses som en del av det bredare, globala multilaterala FN-systemet, vars regelverk skapas av FN-stadgan och dess centrala principer, såsom förbudet mot ensidig användning av vapenmakt och principen om prioritet för fredlig lösning av tvister. Principerna i FN-stadgan binder Natos medlemsländer fullt ut, vilket innebär att all eventuell användning av väpnat våld måste ske i enlighet med FN-stadgan. 

Finland har baserat sin verksamhet på att bl.a. stärka det avtalsbaserade systemet och på fredlig lösning av tvister. Nato-medlemskapet ger Finland en ny möjlighet att påverka på regional nivå och främjar globala värden som vapenkontroll och fredlig lösning av tvister.

Finland har förbundit sig till viktiga vapenkontrollavtal, såsom fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) och fördraget om omfattande förbud mot kärnvapenprov (CTBT). Dessa fördragsarrangemang är i nu svårigheter eftersom kärnvapnen ges en central betydelse som garanter för staters säkerhet. Engagemang för avskräckning stärker kärnvapnens ställning på bekostnad av nedrustning. Detta samband bör erkännas vid utformningen av Finlands kärnvapenpolitik.

Som part i vapenkontrollavtal måste Finland fortsätta att ta en aktiv roll för att säkra fördragssystemet. Att fördragsarrangemangen försvagas leder till betydande risker för spridning av kärnvapen och återupptagande av kärnvapenprov.

Finland bör agera i Nato på ett sådant sätt

• att Finland inte i fortsättningen heller tillåter kärnvapen i Finland, utan baserar sin militära säkerhet på konventionella försvarsförmåga. Vid översynen av kärnenergilagen måste det säkerställas att det förblir förbjudet att placera kärnsprängämnen i Finland. Detta bör gälla både transitering och permanent placering och vara giltigt under både fredstid och krigstid.

• att Nato åtar sig att under inga omständigheter använda kärnvapen först eller mot ett land utan kärnvapen (det så kallade förbudet mot första användning) och strävar efter att få andra kärnvapenmakter att också acceptera detta. Nato måste förbinda sig till den princip som accepterats av G20-länderna, enligt vilken användningen av kärnvapen eller hotet om användning av dem är otillåten.

• att, inom ramen för Nato, stöda genomförandet av kärnvapenfördragets (NPT) nedrustningsskyldighet (artikel VI) och inta en öppen inställning till fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW) och dess mål

• att det internationella fördragssystemet och särskilt avtal om vapenbegränsning och implementering av kontrollsystem främjas i alla fora och i alla diskussioner och beslut som rör kärnvapen. Syftet är att åstadkomma kärnvapennedrustning och att sätta upp konkreta tidtabeller för dess genomförande.

• att vikten av taktiska kärnvapen minskar i Natos kärnvapenpolitik och att kärnvapenpolitiken hålls åtskild från annan försvarspolitik och övningar

• att det humanitära och juridiska perspektivet stärks i kärnvapendiskussioner.

• att transparensen ökar i Natos beslutsfattande, så att Natos politik öppet kan diskuteras i det civila samhället och besluten kan förankras i demokratiskt beslutsfattande.

Detta är den tredje rapporten från Kärnvapenuppföljningsgruppen. Arbetsgruppen har tillsatts av fredsorganisationer. Medlemmarna i gruppen är Tarja Cronberg (Alexander-institutet, gästprofessor, SIPRI, kärnvapensystemspecialist), Jaakko Ellisaari (VTM, Abolition 2000-nätverket och Fredsförbundet), Tytti Erästö (YTT, seniorforskare, SIPRI), Kati Juva (docent, medordförande för Internationella läkare för förebyggande av kärnvapenkrig), Mika Kerttunen (VTT, docent i militärstrategi, Försvarsuniversitetet), Claus Montonen (FD, docent i teoretisk fysik, Tekniken i livets tjänst), Juha Pyykönen (säkerhetsforskare, VTL) , Erkki Tuomioja (doktor i statsvetenskap, docent i politisk historia ), Katarina Simonen (jur.dr., docent i folkrätt och vapenkontrollfrågor, styrelseledamot i Pugwashs vetenskapliga konferenser), Juha Vuori (VTT, docent i världspolitik, professor i internationell politik, Tammerfors universitet) och Raimo Väyrynen (professor emeritus).