Utbildning på andra stadiet

Välmående diskuterades på seminarium för yrkesutbildarna 

Carola Bryggman - Artikel 3.12.2024

Den 12 november samlades drygt 80 personer från yrkesutbildningen på andra stadiet till seminariet ”Social hållbarhet – Finlandssvensk yrkesutbildning i fokus” i Tammerfors. Under dagen fick vi information om aktuella ärenden från Utbildningsstyrelsen och om projektet Lärsam, ett projekt som handlar om kontinuerligt lärande och administreras av CLL. Under parallellprogrammen fick vi höra om några projekt som koncentrerat sig på de studerandes välmående och personer i ledande ställning fick verktyg och strategier för coachande ledarskap. 

Social hållbarhet känns extra viktig just nu. Yrkesutbildningen omfattas av stora nedskärningar vilket har föranlett samarbetsförhandlingar bland flera utbildningsanordnare och diskussioner om vilken utbildning som ska prioriteras. Samtidigt pågår reformer kring finansieringen.  Alla dessa förändringar påverkar personalen och arbetsgemenskapen i hög grad, därav valet av tema. 

Dagens huvudtalare var Maria Sundblom Lindberg, psykoterapeut, publicist och föreläsare. Hon talade om utmattningssyndrom, som egentligen är ett gammalt neurologiskt fenomen sedan 1800-talet. Idag finns de flesta sjukskrivningarna p.g.a. utmattning inom vårdyrken och kundservice samt bland lärare, präster och socialarbetare. Minst sjukskrivningar hittar vi inom militären, tekniskt arbete samt metall- och gruvbranschen. Det finns många orsaker till att vi mår sämre men Maria lyfte fram datoriseringen, ökad administration, omorganiseringar och att man ska vara tillgänglig mest hela tiden trots att resurserna minskar. 

Vad kan vi då göra för att öka vårt välmående? Enligt Maria behöver vi lära oss att jobba hållbart utgående från styrkan i vår resiliens.  För det är helt klart att vi har olika förutsättningar för att klara av förändringar både genetiskt och beroende på vad vi gått igenom i livet. Faktorer såsom stödjande kollegor, tydliga strukturer, jämställda relationer, familj och vänner, en god hälsa och en känsla av meningsfullhet kan hjälpa oss genom svårigheter. Vidare gäller det att jobba på sin självkännedom, ökad självkännedom ger ett ökat välmående. Vi borde också sluta mobba oss själva för vi kan vara väldigt bra på att kritisera och säga elaka saker till oss själva som vi aldrig skulle säga till någon annan. Vi borde ta mera micropauser då vi jobbar, korta pauser gynnar kroppen. Vi kan öka njutningen, börja med att göra en lista på det du njuter av. Tröst är också viktigt, både att ta emot tröst från andra och att trösta sig själv och inte minst att ge tröst till andra. Maria avslutade med att citera Sinnesrobönen skriven av Reinhold Niebuhr ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” 

Huvudarrangörer för seminariet var Regionförvaltningsverket och Strapets-projektet som gällande den svenskspråkiga utbildningen koordineras av Yrkesakademin i Österbotten. 

Carola Bryggman
Överinspektör för bildningsväsendet, Regionförvaltningsverket 

Behöver åskådningsundervisningen förnyas? Röster från det svenskspråkiga utbildningsfältet 

Heidi Henriksson - Artikel 1.12.2022

På våren 2022 publicerades en utredning om nuläget och reformbehoven i fråga om undervisningen i åskådningsämnen. Utredningen gjordes på Undervisnings- och kulturministeriets begäran och minister Li Andersson har efterlyst en debatt kring ämnet. För att diskutera frågan ur ett finlandssvenskt perspektiv arrangerade Regionförvaltningsverket den 29 november 2022 ett seminarium i Balders hus i Helsingfors. För de svenskspråkiga utbildningsanordnarna innebär nuläget att ordna åskådningsundervisning för minoriteter i minoriteten, vilket ger tematiken en ytterligare dimension. 

Seminariet inleddes med att överinspektör Malin Eriksson redogjorde för det juridiska ramverket som styr verksamheten. Därefter presenteras Ålands färska modell för ett gemensamt åskådningsämne via en videoinspelad intervju. Katarina Halme-Wiklund från Ålands landskapsregering betonade att önskan om ett gemensamt läroämne kom från skolornas och familjernas håll och att reformen överlag mottagits väl. Fortbildning i det nya läroämnet efterfrågades framförallt av klasslärarna på Åland. 

Utredningen om nuläget och reformbehoven presenterades av universitetslektor Eero Salmenkivi, som tillsammans med post doc forskare Vesa Åhs skrivit rapporten. Salmenkivi lyfte fram både positiva och negativa sidor med den nuvarande modellen; som positivt nämndes att religiös mångfald och minoritetsgrupper synliggörs, att elevens identitetsbygge stöds; som negativt påtalades bland annat likabehandlingsproblem gällande elevernas rätt att välja läroämne samt den ojämna resursfördelningen mellan olika åskådningar när det kommer till läromedel och forskning. Som en betydande utmaning för utredningsarbetet nämnde Salmenkivi bristen på statistisk data gällande åskådningsundervisningens olika former och lärarnas behörighet. Salmenkivi betonade att ifall man skulle gå inför ett gemensamt läroämne så kan det se ut på väldigt olika sätt. Utredningens slutsats är enligt Salmenkivi att frågan är otroligt komplex och lägesbilden förändras dessutom i snabb takt.  

Anförandet följdes av en paneldiskussion där olika aktörer från Svenskfinland kom till tals. Universitetslektor Mårten Björkgren framförde att Finland har ett unikt system som i det stora hela är rätt jämlikt eftersom undervisningen anordnas av den offentliga sektorn och lärarutbildningen är av god kvalitet. Utbildningsdirektör Rikard Lindström menade att det nuvarande systemet känns tryggt och bekant, men att det säkert finns billigare sätt att ordna åskådningsundervisningen ifall jämlikhet är målsättningen. Universitetslektor Camilla Kronqvist betonade att ur lärarsynvinkel handlar jämlikheten om att bemöta de elever man har i klassen på ett jämlikt sätt och att det gäller att komma ihåg att det finns mångfald även inom majoriteten. Helena Salenius som är sakkunnig vid Kyrkostyrelsen menade att inom den evangelisk-lutherska undervisningen är betoningen inte så starkt på att stärka elevernas lutherska identitet utan hållningen är mer öppen och diskuterande på grund av att alla har möjlighet att delta i undervisningen. Verksamhetsledare för Ad Adstra Milena Parland i sin tur betonade vikten av trygga vuxna särskilt för elever från religiösa minoriteter, eftersom de löper risk för diskriminering i skolan.  

Panelisterna verkade eniga om att barnets behov bör läggas i centrum samt om att elever - och samhället i stort - behöver forum för att diskutera och lära sig av varandra. Frågan om åskådningsundervisningens framtid väcker många känslor och åsikter samt praktiska funderingar. Det kan tyckas vara en enkel fråga att lösa, men frågan är mer mångfacetterad än vad den vid första anblicken verkar. Diskussionen fortsätter, och vi behöver bred sakkunskap och öppen dialog för att komma till bästa möjliga resultat. 

Heidi Henriksson
Planerare, Regionförvaltningsverket