Bibliotek

Hörnstenen i det intellektuella försvaret

Susanne Ahlroth - ur Bibban nr 1/2022 - Kolumn

När jag skriver detta är det vårvinter, Ryssland har anfallit Ukraina och en oro och rädsla har spritt sig i Europa och också i Finland. Kriget drabbar hårt civilbefolkningen i Ukraina, men har också förorsakat en världsomfattande kris.

Vi har nu fått erfara två på varandra följande kriser. Jag skulle vilja säga tre, eftersom vi också har en klimatkris pågående. Men de två akuta har tagit över den tredje. Beredskap, krishantering, resiliens samt bibliotekens uppgifter och roll i en krissituation diskuterades under coronapandemin och är nu än mera aktuellt.

Snabbare än vad vi kunde vänta oss, var vi alltså inne i en ny kris. Hur ta lärdom av den tidigare, analysera och dokumentera vad som fungerade bra och var det fanns brister? Att hantera en hälsokris kräver förstås andra åtgärder än en kris som uppkommer som en följd av ett krig, men frågan gäller, hur kan vi planera bättre inför framtiden och ha bättre beredskap inför olika slags kriser?

Krigsföring är i modern tid är en komplicerad sak och påverkar ett mycket större område än det där attackerna utförs. Flera länder kan bli involverade på grund av propaganda, desinformation, cyberattacker, störningar i energitillförseln och handelsblockader. Flyktingströmmar breder sig över stora områden och når också vårt land. Allt detta påverkar samhällsfunktionerna. Att biblioteken deltar i krisberedskapen och planeringen i kommunen har effekt både mänskligt och ekonomiskt.

I krissituationer kan biblioteken värna om befolkningens informationsbehov, trygghetskänsla och uthållighet på olika sätt. I början av mars ingick en kolumn på Kirjastoseuras webbsida om biblioteken och betydelsen av kunskap i krigstid, skriven av Jussi Jalonen, historieforskare och docent vid Uleåborgs universitet. Han menar att i larmet på olika informationsflöden under krigstid är biblioteken som institution hörnstenen i det intellektuella försvaret. Allmän kunskap, boklig bildning, journalistik, senaste forskningsrön, är alla oersättliga beröringspunkter för medborgarna mitt under ett krigshot. Den omfattande allmänbildningen bygger upp både en kritisk inställning och förståelse och skyddar människan mot lögner i en tid då propaganda allt lättare passerar gränser som upprätthålls också med vapen.

I det här läget erbjuder biblioteken pålitliga fakta om historia och politik. Skönlitteraturen inte att förglömma. Det är till exempel nu vi ska läsa ryska klassiker och nutidslitteratur och hitta de ukrainska författarna. Skönlitteraturen ger insikter om historia och nutid, levnadsförhållanden och idéer och en djupare förståelse för kulturer och tänkesätt.

Att läsa böcker kan också hjälpa att behandla svåra upplevelser och händelser – eller helt enkelt ge en stunds avkoppling, en möjlighet att undkomma en ångestfylld verklighet.

Men det är inte bara informationen och materialet. Det är också utrymmet. Att biblioteken värnar om en öppen, trygg plats, en möjlighet till rekreation, samtal och sammanhållning. Ordnar informations- och diskussionstillfällen, också småskaliga, om desinformation, kritisk mediekunskap, beredskap, krisuthållighet eller samtal om stämningar och känslor. Fortsätter erbjuda barn och ungdomar en möjligast normal tillvaro med sagostunder, högläsning, läxläsning eller att bara vara tillsammans med varandra och trygga vuxna.

Att biblioteken fortsätter erbjuda en plats där alla är välkomna utan hot och rädsla, en plats utan utfrysning och rasism.

Jag har aldrig förut hoppats att den kolumn jag skriver skulle föråldras innan tidningen når läsarna. Denna gång önskar jag att pandemin kommit till sin ända och att det blivit fred i Ukraina och att ämnet för min text upplevs föråldrad. Om det än vore så väl, återstår förstås ännu en kris att lösa, den om klimatet. Också där behövs den intellektuella hörnstenen, med allt vad det innebär.

Susanne Ahlroth
Överinspektör för bildningsväsendet
Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet

Biblioteksanvändning, läsning och aktivt medborgarskap

Susanne Ahlroth - ur Bibban nr 3/2021 - Kolumn

Det har varit ett hett ämne denna höst. Detta med demokrati och bibliotek. Vi har hakat på den på många håll förda diskussionen och oron för demokratins framtid. Falska nyheter, åsiktsbubblor och polarisering har visat att demokratin är skör. Jämställdheten, yttrandefriheten och medborgarskapet, som vi kanske tagit för givna, behöver vårdas och stärkas. Biblioteken påverkas av och påverkar det som händer i samhället. Därför behöver vi tala om bibliotekens demokratiska uppdrag.

I oktober kunde Regionförvaltningsverket med en extra finansiering bevilja 38 projekt 920 000 euro för arbetet med att främja demokratin i kommunernas allmänna bibliotek. Syftet med understöden är att främja dialogen och organisera verksamhet som främjar demokratin. Sammanlagt ansökte 57 projekt om understöd för cirka 2,2 miljoner euro. Det stora intresset och de goda ansökningarna var glädjande, samtidigt som det var hjärtskärande svåra beslut att göra, då pengarna helt enkelt inte räckte till en sådan fördelning som vi hade önskat.

Med hjälp av understödet fortsätter utvecklingen av bibliotekens demokratiarbete på basis av Sitras projekthelhet Biblioteken blir forum för folkstyret som pågick 2020–2021. Inför den nordiska webbkonferensen Nordic Libraries Annual, som ordnades i november och också hade demokrati som ett tema, lät vi göra videopresentationer från de sex pilotförsöken. De välgjorda filmerna hittas på Youtube och de visar inspirationen och idérikedomen hos projekten, varm rekommendation att se dem!

Under hösten har ett stort antal webbinarier ordnats med demokrati som tema, bland annat vår svenska serie Tre dimensioner av bibliotek och demokrati. Medvetenheten och intresset för samhällsfrågor, politik och bibliotekens roll och uppgifter har ökat. Material för att gå djupare in på hur biblioteken främjar demokratin kan vi få ur befolkningsenkäten Biblioteket som främjare av demokrati, som Regionförvaltningsverket utförde i samarbete med Feelback Oy och vars resultat publicerades på senhösten.

I enkäten frågade vi via en internetpanel och telefonintervjuer tusen medborgare, biblioteksanvändare och icke-användare, hur viktiga de anser att bibliotekens demokratistödjande tjänster är och vilka tjänster som behövs. Frågorna anknöt till hur biblioteket främjar tillgång till och användning av samhällsinformation, ger stöd vid sökning och användning av information och främjar aktivt medborgarskap, demokrati och yttrandefrihet. De svarande representerar befolkningsstrukturen i fråga om kön, ålder, språk och område.

Omkring 90 % av de svarande använder bibliotekstjänsterna - en sjättedel minst en gång i veckan och en tredjedel några gånger i månaden. Som bakgrundsinformation frågade vi också om läsaktiviteten och röstningen i senaste kommunalval. När vi kopplade ihop bakgrundsfaktorerna med svaren på frågorna, kunde vi göra intressanta observationer. Vi kunde se hur aktiva biblioteksanvändare, s.k. heavy users, svarar jämfört med icke-användare. Mellan dessa två grupper finns flera skillnader vad gäller kön, utbildningsnivå, arbete och arbetslöshet, kommunstorlek, barnfamilj eller icke barnfamilj, läsaktivitet, röstning i kommunalvalet och regionalt område. En tudelning som kanske också reflekterar tudelningen i samhället.

Intressant är att enligt denna enkät påverkade läsaktiviteten och biblioteksanvändningen röstningsbeteendet i senaste kommunalval. Av dem som dagligen läser tidningar eller böcker röstade hela 80 procent i kommunalvalet, medan endast 59 procent av dem som läser minst röstade. Biblioteken främjar aktivt medborgarskap och demokrati, även om det finns flera former av medborgerlig aktivitet än röstande i val.

Läskunnigheten och läsaktiviteten är viktiga för demokratin – på många sätt. Och att erbjuda tillgång till litteratur och stödja läskunnigheten och läsintresset är bibliotekens primära uppgifter.

Susanne Ahlroth
Överinspektör för bildningsväsendet
Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet

Kund eller medborgare?

Susanne Ahlroth - ur Bibban nr 2/2021 - Kolumn

En del ord fastnar i språkbruket utan att man desto mera reflekterar över dem. För oss som talar svenska i Finland kommer de kanske med en lite annorlunda innebörd in från finskan. Ett sådant ord är kund i bibliotekssammanhang och överlag inom den offentliga sektorn.

Det ligger nära till hands att misstänka att det är finskans asiakas som ligger bakom användningen av ordet kund, skriver Margareta Gustafsson i Språkbruk 4/2014. Enligt finsk definition är man asiakas både i affärer och på ämbetsverk eller myndigheter, medan man på svenska definieras snävare som en som gör uppköp eller utnyttjar en viss tjänst. Gustafsson påpekar att biblioteken är skattefinansierade kommunala eller statliga institutioner, men att man i Finland ser en starkare tendens än i Sverige att kalla de som anlitar biblioteken för kunder.

I Sverige talar man oftare om låntagare, användare, besökare. Också brukare, nyttjare och medborgare förekommer.

"Men det är inte bara fråga om etymologi, utan kanske framför allt om perspektiv."

Hur biblioteken benämner sina användare är grundläggande, för det påverkar både tolkningen av uppdraget och handlingsutrymmet i det mellanmänskliga mötet, framför Jan Hjalmarsson i boken Bibliotekariens praktiska kunskap (2016). Det handlar alltså om användarperspektiv och bemötande. ”Benämningen användare är, menar jag, bred och fångar upp olika aspekter på individen, eller olika grupper av människor, oavsett vad de gör på biblioteken. Den är öppen och möjliggör ett inkluderande förhållningssätt: att lyssna och ta vara på användarens perspektiv på olika delar av verksamheten.”

Hjalmarsson framför att ett kundperspektiv står i ett ideologiskt motsatsförhållande till bibliotekens bildningsuppdrag och medborgarperspektiv och hänvisar till Bengt Göransson, som i sin bok Tankar om politik (2011) skriver att synen på medborgaren som kund leder till en kommersialisering av synen på samhället. ”När individer och grupper av människor görs till kunder riskerar verksamheten att bli kortsiktig och det demokratiska uppdraget urholkat.”

”Vad är vi som medborgare i förhållande till myndigheterna?”, frågar Gustafsson i artikeln i Språkbruk. I Sverige har medborgarskapet diskuterats mycket under de senaste åren. Ärkebiskop Antje Jackelén skriver med den uppmanande rubriken Erövra ditt medborgarskap! i Handbok för demokrater (2018): ”Vi har fått vänja oss vid att i allt fler relationer bli betraktade som kunder eller konsumenter snarare än som medborgare. För något år sedan upptäckte jag att det på en svensk kommuns hemsida talades om kommuninvånarna som ’våra kunder’. Men demokrati bygger på medborgare, inte på kunder. Demokrati byggs och utövas av medborgare tillsammans. Det är ingen konsumtionsartikel.”

"Man kan alltså tänka att medborgarna äger biblioteket tillsammans – de är inte i ett kundförhållande. Att använda biblioteket är en form av medborgarskap."

Också Jackelén varnar för att vår demokrati ”inte sitter så fast i sadeln som vi trodde”. Det finns risk för angrepp både utifrån och inifrån: ”Medborgares demokratiska ansvar kan korrumperas genom desinformation eller erodera genom att medborgare degraderas till konsumenter”.

Vi har varken råd med urholkning eller erodering. Låt oss alltså anta ett användar- och medborgarperspektiv och gå inför en större mångfald av benämningar.

Susanne Ahlroth
Överinspektör för bildningsväsendet
Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet