Syftet med detta projekt har varit att kartlägga feedertrafiken, med de hamnar och rederier som det berör. Den feedertrafik som berörs är RoRo, RoPax och containerfartyg.
Området är begränsat till Östersjön, Bottenhavet, Bottenviken och Finska viken. I söder, mellan Malmö i Sverige och Rostock i Tyskland samt i norr, mellan Luleå i Sverige och Kemi i Finland.
Vidare är syftet att se över hur feedertrafik skulle kunna gynna företag och näringsliv i de norra delarna av Sverige. Detta med utgångspunkt från Umeå med ett område om cirka 13 mil ifrån, det vill säga Skellefteå i norr, Örnsköldsvik i söder samt Lycksele i inlandet.
Östra Mellansverige står för 10.81% av den totala godshanteringen via sjötransport, Sydsverige har 36.61% och Norra Mellansverige står för 6.60 %. Inom området står för totalt 63,39% av godshanteringen via sjötransport i Sverige. Många av hamnarna har bra förbindelser med vidare transport via järnväg och motorväg från hamnen.
I framtiden kan feedertrafiken inom det kartlagda området komma att ändras då några av de mindre hamnarna som kontaktats har som framtidsvision att ha feedertrafik, vissa har redan påbörjade planer för det.
Inom området har vi hittat fler hamnar än väntat, totalt hittades 120 hamnar, 56 av dessa bedriver eller har feedertrafik. I Sverige finns 21 stycken, Finland 15 stycken, Polen fyra stycken, Estland lika så, Lettland tre stycken, Litauen en, Tyskland tre stycken och i Ryssland fem stycken.
Till dessa kontaktades totalt 41 stycken rederier, varav 44 är med i kartläggningen. Detta beror bland annat på att rederiet Team Lines verkar ha lagt ner delar av sin verksamhet, då fartyg fortfarande avgår inom deras regi. Samt att det under utredningens gång framkommit fler rederier som är verksamma inom området.
Gällande rutterna knutna till rederierna och hamnarna uppgick dem till totalt 402 stycken, varav vissa av dem endast har ett stopp inom angivet område. Dessa 402 rutter är baserade på rederierna, vissa av dem samarbetar, vissa hyr containers eller hela fartyg.
När urval av vilka hamnar som jämförs i kartläggningen har antal TEU som hamnarna hanterat per år varit av betydelse. Detta för att analysera vad som gör att just en hamn har fler linjer än en annan. För vidare information om bland annat hur mycket TEU hamnarna som kontaktats hanterar per år, se i menyn under "Statistik".
Gävle är den hamn som hanterat mest TEU under 2017, 2018 och 2019 i Sverige. Gotlands hamn har endast ton i trailer då det kombineras med passagerartrafik via färja.
Hamnen i Visby har inte tillräckligt med godsflöden, dock är den nödvändig och avgörande för att få godstransporter till och från Gotland. Då det varit svårt att få tag i information gällande nyttjandegrad från rederierna, därav har en beräkning tagits fram för att få en ungefärlig siffra på nyttjandegraden per fartyg.
I Stockholm - Norvik - finns nu en ny hamnterminal som öppnades 1 maj, där kan större feederfartyg gå in då vattendjupet mäter upp till 16m. Med det kommer nya möjligheter öppnas för sjöfart.
Gävle hamn har rutter direkt eller indirekt* kopplade till Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Polen och Tyskland Norrköping, därtill skulle containers lastas och lossas i respektive hamn, till exempel i Gdynia för att då fortsätta med ett nytt fartyg och rutt till Tallinn eller Paldiski. Rutter som är kopplade till Gävle på ett direkt till indirekt sätt är 36 destinationer. Ett alternativ kan vara en rutt via Turku (Åbo) eller St. Petersburg, som lastas och lossas och sedan fortsätt med ett nytt fartyg. Oftast, för att göra vissa kopplingar, kan det betyda en längre sjötransport.
Det som avgör varför vissa hamnar har mer trafik än andra är deras läge, hamnens storlek, de förhållanden som finns, såsom vattendjup och infrastruktur med järnväg och motorvägar, vilket gör dem attraktiva som hamnstad. Samt deras möjlighet till RoRo och RoPax.
Av de svar som framkom i frågeformuläret som skickades ut till olika företag i Norra Sverige, var det gemensamma för de företag som var intresserade av feedertrafik att de har förbindelser med USA. De som inte var intresserade hade antingen transporten löst centralt, eller så lite gods att det inte skulle löna sig med sådan trafik, vissa företag hade redan hyrda fartyg eller egna fartyg, några hade avtal med befintligt rederier och vissa av dem eller deras kunder kräver snabb leveranstid, vilket gör att fartyg inte är ett alternativ.
Med tanke på svaren på formulären och Norrbottniabanan som är under konstruktion (vilket kommer knyta samman fler av städerna kring Norrlandskusten med järnväg, vilket i sin tur kommer att gynna transporten i Norrland), kan en feedertrafiklinje i Norra Sverige komma att gynna främst större företag som har mera gods att frakta eller transportera. En möjlig rutt skulle vara hamnarna i Piteå - Skellefteå - Umeå - Örnsköldsvik, tur och retur. Detta skulle göra att städerna skulle få en bättre anknytning till varandra samt en öppning för att frakta gods ner över, till exempel från Umeå till Örnsköldsvik och vidare med järnväg ner till Stockholm/Göteborg. Alternativt för gods kommande från Danmark till Örnsköldsvik skulle kunna fraktas vidare upp till Riksgränsen från Piteå.
För frakt av gods till utlandet sker det enligt frågeformuläret mest via järnväg ner till Göteborg och vidare därifrån. En möjlig väg som uppkommit är att frakta gods såsom föreslagna rutt ovan och vidare till Gdansk för att sedan transporteras via järnväg vidare till Europa och Asien. Ett annat alternativ är att frakta det till Klaipeda för vidare transport till USA. Där finns det samtidigt möjligheter med järnvägsanslutningar mot öst.