Min resa

Som följd av detta upplevde jag under många år stor prestationsångest, otillräcklighet och utvecklade som 18-åring ett ätstört beteende som konsekvens av internaliserade normer kring kroppsideal och vikt – vilket ledde till att jag skadade mig, tappade glädjen för min idrott, presterade sämre än någonsin och utvecklade fysisk och mental ohälsa.

Vägen tillbaka till lärde mig att fysisk och mental hälsa är en förutsättning för hållbar prestation, och att ingen medalj i världen betyder någonting om jag tappar mig själv på vägen. Denna resa väckte en stor passion för mental hälsa, personlig utveckling och att skapa förändring, vilket blev drivkraften och startskottet bakom Projekt Idrott Utan Kroppsfixering. 

Jag vet hur det känns att stå mitt i kampen. Men jag vet också att det går att hitta tillbaka – och att nå framgång utan att tappa sig själv på vägen.

Med projektet vill jag därför visa att vägen tillbaka till glädje, välmående och hållbar framgång är möjlig. Inte genom att fixera vid kroppsideal eller omöjliga förväntningar, utan genom att skifta fokus från det yttre till det inre – från idrottaren till människan bakom. Där idrottare får möjlighet att bygga och leva en karriär på sina egna villkor, grundad i glädje och meningsfullhet istället för press och rädsla.