Prajming
Prajming är en psykologisk effekt där exponering för en viss stimulus påverkar hur en person reagerar på en senare stimulus. Detta innebär att om en person utsätts för en viss typ av information eller erfarenhet kan det påverka hur personen tolkar eller reagerar på efterföljande information eller erfarenheter.

Förankring
Tendensen att i alltför hög grad förlita sig på den första informationen som erbjuds när vi fattar beslut.

Bekräftelsebias
Bekräftelsebias handlar om att vi människor fokuserar på att bekräfta våra antaganden i stället för att ifrågasätta dem.  Vi bekräftar vad vi redan tänker, tror, vet och gör, och att vi arbetar hårt för att undvika bevis på motsatsen. När vi stryker under i böcker eller gör anteckningar på föreläsningar och liknande så noterar vi ofta det som vi gillar och som bekräftar vad vi redan tänker, och det här blir ett hinder för att vi ska tänka långsamt och lära oss något. 

Teoriblindhet
Det är ansträngande att göra sig av med en övertygelse och System 2 blir snabbt trött. När man väl har godtagit en teori och använt den som ett verktyg i sitt resonerande är det oerhört svårt att upptäcka dess brister. Om man gör en iakttagelse som inte verkar passa in i modellen antar man därför att det måste finnas en väldigt bra förklaring som man av någon anledning inte ser.

Grupptänkande
Låter man en grupp människor diskutera fritt brukar det ofta bli en hel del prat, men vi kommer ofta fram till en ståndpunkt som de flesta i gruppen redan är överens om. Gruppers medlemmar brukar avstå från att ge uttryck för en avvikande uppfattning och hjälps åt att upprätthålla invanda sätt att tänka och göra. Det uppstår en falsk enighet.  Spridningen mellan perspektiven är liten, inga större åsiktsskillnader kommer fram. I trevlighetskulturer är människor så rädda för att såra varandra att de ytligt bekräftar andras uppfattningar, idéer och praktik. Vi undviker professionella motsättningar eller utmaningar för att värna om andras känslor. Det är inte trevligheten som är problemet utan behovet av att vara ytlig för att vara trevlig som blir problemet.

Tillgänglighetsheurestik
Upplevelsen av flyt i minnessökandet väger tyngre än antal och kvalitet. Vi människor har en tendens att överbetona händelser som väcker starka minnen, är iögonfallande eller som nyligen har inträffat, eftersom de är mer "tillgängliga" i vårt minne. Om vi har lätt för att komma på ett exempel på något är vi i hög grad benägna att tro att detta också är sannolikt. Tex om du har ett tydligt minne av ett bra samarbete med en annan verksamhet kommunen, så kommer din uppfattning bli att det är vanligt, men har du svårt att komma på ett exempel på positiva samarbeten så kommer din uppfattning förmodligen vara att det finns inte i kommunen. 

Positiv och negativ inramning
Hur vi ramar in ett budskap påverkar vårt sätt att tänka och göra. Samma budskap kan antingen ges en positiv inramning tex "det är 90% chans att du överlever om du fortsätter att röka" eller en negativ inramning "det är 10% risk att du dör om du fortsätter att röka".  Det forskarna har sett är att med positiv inramning minskar vår benägenhet att ta risker – vi får mer förvaltande beslut och med negativ inramning ökar vår benägenhet att ta nya mer risktagande beslut. 

Aktivitetsfällan
I forskningen har man tittat på skillnad i hur noviser löser problem och jämfört dem med experter. Noviser lägger ofta lite tid på att förstå problemet och övergår snart i handling. Aktiviteter ersätts sedan av nya aktiviteter, och då novisen inte riktigt förstår problemet leder aktiviteterna bara till nya aktiviteter men utan lösning och förändring. Experterna ägnade mycket mer tid åt att förstå problemet. Och när de sedan började arbeta på en lösning, hade de en god bild av vad som behövde göras, vilket innebar att deras aktiviteter oftare löste problemet. Experterna blir alltså färdig så småningom, medan novisen aldrig löste problemen. Ett annat närliggande begrepp är initiativsjuka. Det är när andras initiativ upplevs stjäla tid från det egna arbetet. Direktiv och den egna verksamheten ses som konkurrerande krafter.  Följden kan bli en strid mellan dessa trots att man egentligen är överens om det centrala förbättringsområdet. 

Den gyllene hammaren
Den gyllena hammaren eller ”Law of the instrument” handlar om att om vi känner till en metod/en lösning eller ett verktyg så är vi också benägna att tro att det är lösningen på allting.  Ger du en hammare till ett barn så kommer barnet upptäcka mycket som behöver hamras.  Verktyg sprids lättare än idéerna som ligger bakom dem och för att kunna använda verktyg och metoder ändamålsenligt behöver man förstå tankarna bakom dem.

Illusorisk överlägsenhet
Illusorisk överlägsenhet handlar om att vi ser oss själva som undantag. De flesta människor tror att de är intelligentare än genomsnittet, vilket naturligtvis inte är möjligt. Vi överskattar vår positiva och underskattar våra negativa egenskaper i förhållande till andra människor tex förväntar vi oss beröm för något vi gjort, som vi inte är villiga att berömma någon annan för. ”Märkte ni att jag tömde diskmaskinen?” och vi är benägna att förebrå andra saker som vi inte skulle förebrå oss själva om vi gjort samma sak.  ”Jag ställer koppen här så länge…”. Detta medför att vi ovilliga ta ansvar för våra egna mindre lyckade handlingar och får oss att känna att vi inte behöver lära oss något nytt.  Alltså inte att vi inte vill, utan att vi inte tycker att vi behöver lära oss något nytt.

Intelligensfällan
Intelligensfällan innebär att vi tror att vår intelligens skyddar oss mot de här mentala genvägarna, men egentligen kan det vara tvärtom. Intelligenta personer kan tänka ut en rationell grund för allt de vill tro, vilket gör att de t.o.m. kan begå fler tankefel av de här slagen än andra.