Spelmansgillet 30 år
Foto från inspelningen som sändes i Radio Västernorrland
Viksjö Spelmansgille grundades den 26 mars 1980, då ett antal spelmän med
skiftande musikalisk bakgrund samlades i den lokal,som då hette Sockenstugan.
Efter utbyggnad och modernisering heter den idag Viksjö Församlingsgård.
Initiativtagare till sammankomsten var Erik Sjöström, f. 1916 och bördig från Ljustorp.
Han var dragspelare med ett förflutet i Sixten Sundlings kapell.
Närmast kom han från Hallsberg, där han varit med om att bilda en dragspelsklubb.
Ur minnet följer nedan namnen på de, som var närvarande vid denna första sammankomst:
Erik Sjöström, Gunnar Bergh, Holger Nyberg, Karl-Erik Forslund, Kent Carlsson, Sten Nylund,
alla dragspel. Fiol: Algot Nyberg, Curt Lundberg, Åke Lundberg, Olle Vasell.
Gitarr: Enar Berggren, även cittra.
Vid ett möte den 17 juli 1980 stadfästes bildandet av Viksjö Spelmansgille och fick styrelse
som följande:
Ordf. Sten Nylund, Sekr. Karl-Erik Forslund, Kassör Erik “Enar” Berggren
Under sommaren sökte sig flera spelmän - kvinnor till Gillet:
Börje Nyberg, Erling Viklund, Cristina Öberg-Porathe, samtliga fiol.
Ann-Britt Persson, Anna-Greta Forsberg, Nils Bergström, Gunnar Andersson, gitarr.
Gunnar övergick senare till elbas.
Gillets debut inför publik skedde på Viksjö Folkets Hus, som var fullsatt i ett samarrangemang
med Hembygdsföreningen. Det blev en dundersuccé, jag är osäker om det var kvalité eller
kvantitet som imponerade på publiken. Hur som helst, tänka sig sex dragspel plus fioler och
gitarrer, där knappast någon sparade på krutet, så förstår man helheten. Underhållningen
kompletterades med musik på durspel av Carl-Ivar Viklund, “utom tävlan” så att säga.
Det blev flera framträdanden framöver. T.o.m Radio Västernorrland gav oss möjlighet att göra
en bandinspelning. Det skedde på Viksjö Folkets Hus med teknikern Bengt Jonsson.
Innehållet var av typ gammal dansmusik, och sändes senare i sin helhet i radion.
Följande sommar anordnades Hembygdsdag, som började med gudstjänst i kyrkan,
där Gillet medverkade med ett antal låtar av folklorekaraktär. Sålunda blev skrivaren historisk,
då han var den förste, som spelade dragspel i Viksjö Kyrka. Möjligen fick det de gamla prelaterna
att vända sig i sina gravar.
1983 gjorde Gillet en första kassettinspelning i egen studio på Folkets Hus, med låtar i huvudsak
från Norrbotten, Västerbotten och Dalarna och i storleken 500 ex.
Då hade viss oenighet om låtval etc. gjort att grundaren och dittills spelledaren Erik Sjöström,
lämnat Gillet och efterträtts av fiolisten Börje Nyberg, som hade en gedigen utbildning,
med betoning på den klassiska musiken.
Dittills hade vi fått äran att spela på torget i Sundsvall på Gaffelby marknad,
varit “husband” på Åhléns, och därutöver spelat ofta i närområdet i olika sammanhang.
Det blev ett abrupt slut på verksamheten 1985 då spelledaren helt oförmodat slutade.
Under de senaste åren hade Lisbeth Nylund fungerat som Gillets ordförande. Den uppkomna
situationen skapade en hel del förvirring, då Gillet under de två senaste åren stått som arrangör
av spelmansstämman vid Västanåfallet. Det blev då undertecknad som fick den otacksamma
uppgiften att söka förklara för alla nära och långväga spelmän varför det inte blev någon stämma,
och detta i samverkan med allt det andra gjorde att Gillet upphörde med verksamheten.
Undertecknad tillsammans med Cristina Öberg på fiol och Gunnar Andersson - bas, tog då
kontakt med musikläraren Olle Parkman i Stigsjö, och tillsammans bildade vi gruppen “Felemala”,
som också är namnet på Stigsjös högsta berg. Två fina år med duktiga spelmän och samtidigt
goda kamrater fick ett slut, då Cristina flyttade till Uppsala för att studera till präst.
Idag tjänstgör hon som sådan i Mariefred.
Det infann sig en stor tomhet efter att “Felemala” upphört, och jag tänkte mest på de första åren
med Gillet, då vi hade så mycket gemensamt. Det gjorde att jag tog kontakt, först med vännen
Gunnar med basen, och därefter med Lars-Ola Norén, som inte lagt undan fiolen efter kommunala
musikskolan. Vidare kontaktade jag min granne, Folke Såthe, som spelade fiol, Holger Nyberg,
dragspel, Kent Carlsson, dragspel, Algot Nyberg, fiol, Olle Vasell, fiol och Tommy Billberg, gitarr.
Trots viss kritik från vissa närstående harvade vi på, själv kunde jag inte förlika mig med tanken att
Gillet skulle upphöra. Vi beslöto arrangera spelmansstämma på nytt. Den blev succé, både musikaliskt
och publikt med åren, ett stabilt deltagande av 100-talet spelmän från närliggande län. Vid den tiden
hade Viksjö Hembygdsförening uppfört en timmerkoja i tidsenlig stil, inom det nybildade naturreservatet,
den blev en stor tillgång vid spelmansstämman och även vid andra tillfällen. Vi hade som policy vid
stämman att bjuda alla spelmän på fika och köttsoppa med klimp, något som blivit mycket uppskattat.
Älgkött fanns alltid i frysen, och vid ett tillfälle kokade Gillets främsta supporter, Siv Nylund, 50 liter
köttsoppa, som gick åt till sista skeden.
Spelmansstämman vid Västanå
Vid en Stöde-stämma kom jag att lära känna Bernt Viklund, som spelar nyckelharpa, och som blev
medlem i Gillet. Därmed kom Gillet att få tillskott av spelmän från Sundsvall med omnejd, något som
avsevärt höjde kvalitén på musiken. Utan att ange årtal för inträde nämner jag: Olov Ekbladh, fiol,
Per-Olov Fors, klarinett, tvärflöjt, sopransaxofon och blockflöjt. Med sin obestridliga notkunskap och
övriga förtjänster har han blivit vår ständige spelledare.
Efterhand på 90-talet anslöto Karin Lindblom, nyckelharpa, Carl-Oskar “Putte” Lindblom, dragspel,
munspel och eminent durspelare. Gunilla Nilsson, fiol, Nina Ekbladh, nyckelharpa och tvärflöjt.
Bernt Lundberg, rutinerad gitarrist. Margareta Edén, gitarr, och sedan några år Gillets ordförande
och kassör. Emelie Lilliesköld, dragspelare och durspelare med enastående teknik, deltar ej f.n
då hon nyss bildat familj. Det senaste tillskottet, Lena Ekbladh-Västerlund, fiol, fullbordar
“klanen” Ekbladh.
Under ett antal år efter nystarten hade Gillet ingen vald styrelse, utan det var undertecknads
självpåtagna roll att vara ordförande, kassör och spelledare. I och med att Olov Ekbladh tillträdde
som ordförande, fick Gillet ett lyft organisatoriskt, liksom att Pe-O Fors blev spelledare.
1995 gav Gillet ut sin andra kassett med titeln “Musik nära och långväga” i 500 ex. Ingen nyemission.
1997 företog Gillet en resa till Rautalampi i Finland, detta var en inbjudan från myndigheten
därstädes just för att den finska invandringen till Sverige med början under 1500-1600-talet
kom just därifrån. Vi voro lovade gratis resa, något som inte kunde infrias, men genom ett
samarbete med ABF löste sig den detaljen. Det blev en minnesvärd utflykt med ett känslosamt
mottagande, och vi blevo väl omhändertagna i övrigt. Reseledare med beröm godkänt var
Lars-Ola Norén. Vi gavs tillfälle att spela vid två tillfällen, särskilt minns vi spelningen på ett
äldreboende, där de finskinspirerade melodierna rörde vid åhörarnas sinnen.
Detta var i november månad, det var snö på marken och minusgrader, man hade kunnat önska det
varit sommar i “tusen sjöars land”! Våra respektive följde oss på resan, och fick därmed dela alla
fina upplevelser med oss. På återresan gavs tillfälle att spela en hel timme på färjan. Bland passagerarna
råkade det finnas en norrman. Han blev fullkomligt exatisk, när vi spelade “Trönderbrura”!
1997 var det åter dags för utlandsresa, denna gången till Åland och även då i sällskap med våra respektive.
Kontakterna med Ålands Spelmansgille sköttes förträffligt av Bernt Viklund, så vi spelade tillsammans
med dem från en scen på torget inför en stor publik. Vi gavs också tillfälle att besöka ett sjukhem med vår musik.
Det starkaste minnet från resan var när vi spelade i Saltviks kyrka med anor från medeltiden. Innanför dess
metertjocka stenväggar var det en helt underbar återgivning av tonerna, något vi aldrig upplevt förut.
Församlingens präst hade missat att påannonsera det hela, så åhörarna var blott en person fler än vi spelmän.
Under veckan på Åland, bodde vi familjevis i stugor på turistbyn. För naturälskare är Åland som
ett paradis, mycket tack vare den vackra skärgården.
En båtutflykt till öar utanför Fagervik med Gunilla och Love Nilsson en fin sommardag, är också
värd att minnas. Spel och lekar, fika och mycken glad samvaro stärkte banden mellan oss.
Sedan några år tillbaka är det tradition att vi samlas med våra familjer för att tillsammans äta gott och
sedan gå på t.ex en revyföreställning. Allt för att få tillfälle att umgås och lära känna varandra.
Gillet har utvecklat ett fint samarbete med kyrkan. Då vi har fri hyra för våra övningar på Församlingsgården,
ges vi tillfälle att medverka vid gudstjänster, församlingsaftnar och dylika sammankomster.
Ett bra exempel är gudstjänsten i Miällåh Gård, som är avslutningen på sommarens spelmansstämma
vid Västanåfallet.
I augusti 2001 fick vi via Lars-Ola kontakt med Finska Institutet, de ville att vi skulle delta i ett
symposium i september om bl.a den finska invandringen i Sverige. Efter viss tvekan tackade vi ja,
då vi tyckte att vi lyckats pussla ihop ett presentabelt gäng, med tanke på att flera av oss hade ett
arbete att sköta. Sålunda samlades vi på stationen i Sundsvall för en resa med X-2000 till Stockholm
och något försenade anlände vi till huvudstaden, där vi inkvarterades på en båt! Den hette
Gustaf af Klint med en något spartansk inredning, ungefär som ett vandrarhem.
Vi spelar i Finska Institutets samlingslokal
Den 8 september uppträdde vi på Finska Institutet med vår, för detta tillfälle finskinspirerade musik
inför en ganska fåtalig publik. Dagen efter spelade vi på Finngården på Skansen, också där var applåderna
lite spridda. Vi hann också med ett besök på en China-restaurang med god mat och mycken glad
samvaro under dagarna i Stockholm.
Ur minnets fack tar jag ett tillfälle, kanske av mera personlig karaktär. Det var sommaren 2008.
Då spelade vi för över 300 gäster som samlats för att fira Släktföreningen Viksjöringens 50-års jubileum.
Där fanns tillresta från bl.a Finland och Norge. Att få spela vid gudstjänsten i barndomens kyrka
för en månghövdad publik, som jag själv hade starka band till, det kändes i hjärtat!
Vid detta tillfälle spelade vi bl.a Päsamärkilåten och Spelmansminnen.
Våren 2005 övade vi intensivt. Tanken var att spela in en CD. Den skulle innehålla först och
främst låtar från Viksjö. Olle Ekbladh, med goda kontakter till ägarna av en inspelningsstudio
på Domsaga i Sundsvall, skötte den detaljen. Inspelningen gjordes på två dagar, och CD:n kom
att innehålla 26 låtar. Vi kände oss nöjda med vad vi åstadkommit, och de första 500 exen är sedan
länge slutsålda, en nyproduktion har börjat säljas. Inspelningen gjordes möjlig, tack vare vår goda
ekonomi, men också genom Lars-Ola Norén, som kunde skaffa sponsorer, Landstingets Kulturenhet
ex. Viksjöbygden bidrog genom Kyrkans Kulturfond, Viksjö Hembygdsförening likaså.
Vad gäller dessa båda har vi i någon mån kunnat återgälda hågkomsten. Vi spelar alltid gratis
vid Hembygdsföreningens sammankomster, ex.vis vid Ångermanlands Hembygdsförbunds
årsstämma i Viksjö, och vid Hembygdsföreningens 60-års jubileum 2008, vilket de tacksamt noterat.
F.D handlanden i Viksjö, Rune Högberg, förtjänar också att ihågkommas. När han slutade med affären,
visade han sin generositet genom penninggåvor till ideella organisationer på orten, däribland
Viksjö Spelmansgille, vars supporter han alltid varit. Gåvan var på 5.000 kronor.
Genom alla år har många spelmän sökt sig till oss, för att sedan lämna oss, utan att finna den
gemenskap de sökt. Spelmansgillets ledstjärna har alltid varit det goda kamratskapet, den
ömsesidiga respekten och förmågan att lösa eventuella tvistefrågor genom att prata om dem.
Tanken går till alla dem som lämnat oss, och för alltid lagt ned sina instrument, för all den glädje
de skänkt både spelkamrater och åhörare. Vi minns “Lill-Kent” Carlsson, som kom “tyst tassande”
med sitt Jularbo-spel till övningarna, kämpen Åke Lundberg, som spelade så länge hans
söndervärkta händer tillät. Och många, många fler genom alla år.
Det är lätt att bli känslosam när tankarna går till tider, som flyktat. Om jag tillåter mig var personlig,
får jag tillstå att Gillet utgjort en mycket central företeelse i min tillvaro, mycket tack vare samhörigheten
och vänskapen som råder.
Är det förmätet att ge en ros till min fru Siv, som under många år bjudit Gillet på fikabröd vid övningarna?
Det var tänkt att den här återblicken över 30 år med Spelmansgillet skulle rymmas på någon enstaka sida.
Det var vännen Bernt Viklund som uppmanade mig till den här översikten, och så här blev resultatet.
Jag hoppas att jag fått med det väsentligaste som hänt oss under åren, att jag lyckats förmedla en
enastående känsla av glädje och tacksamhet, som fyller mig tack vare mina vänner i Viksjö Spelmansgille.
Gillet har aldrig strävat mot allt för höga mål, samhörigheten och spelglädjen är viktigare än allt annat.
Med hopp om fortsättning i samma anda, önskar jag Viksjö Spelmansgille all lycka på vägen mot ett nytt jubileum.
Gammelgården, Viksjö
den 23 mars 2011
Eder
Sten Nylund