Minnesord

Sten Johan Ludvig Nylund har avlidit i en ålder av 91 år. Närmast sörjande är hustrun Siv, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Han föddes den 9 december 1923 i Viksjö, där han växte upp, levde och verkade till sin död. Han gick i sexårig folkskola på Västanå,

och senare två år på Nordviks Lantbruksskola. Han blev en synnerligen jordnära person, där han växte upp på sina föräldrars jordbruk

med skog och djurskötsel och alla de sysslor och arbete som hör en lantgård till. Skogen kom att för alltid ha en stor betydelse för honom,

i både arbete och fritid. Skogsarbete, jakt och fiske var för honom som en livsdröm.

Sin blivande livskamrat Siv Edfeldt träffade han 1955, de gifte sig 1957 och bosatte sig i Viksjö där de köpte gamla prästbostället

där sen deras tre barn föddes och växte upp. Prästbostället blev sedan deras hem till 2013, då de flyttade till en lägenhet i byns centrum.

Sten har gjort sig vida känd genom sitt skarpa intellekt och musikkunnande. Han var några år handledare för durspelskurser på

Folkhögskolan i Härnösand. Två nu välkända låtar, Spelmansminnen och Vid Lajksjön är hans verk. Han var också den som startade det

ännu aktiva Viksjö Spelmansgille år 1980. Han var också den drivande kraften till den nu välkända och välbesökta Västanå Spelmansstämma.

Många har också läst hans skrifter och nedtecknade minnen från en svunnen tid i skogsarbete och flottning som dokumentationer kring

bygdens folk och händelser.

Under sin tid som lantbrevbärare i Viksjö i dryga 25 år kunde han alla Viksjöbors födelse- och personnummer utantill. Även nu på ålderns höst,

dryga 90 år, visade han prov på sitt enorma glasklara minne. Spelade vi någon gång ett sällskapsspel var det för det mesta han som avgick med seger.

Han var en ständigt återkommande skribent i Janne Vängmans sällskapets årsböcker, med berättelser och historier från bygden,

så även i år som nu blev det sista. Förra året fick Sten motta J.R Sundströmpriset på 10000 kronor för sin kulturella gärning både litterärt och

musikaliskt. 1993 fick han från Sveriges Hembygdsförbunds motta hedersnål med lagerkrans och diplom för sina skrifter och arbete.

2003 fick han Härnösands kommuns kulturstipendium.

Sten och jag delade intresset för jakt. Många är de tillfällen vi i timmar suttit och minnits jakter och historier.

Han var en mycket färgstark person som lämnar ett stort tomrum, men många goda minnen efter sig både till oss nära och kära och oändligt

stor kamratkrets långt utanför hembygdens gränser som såväl till en hel bygd, fru, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Enligt mig var han världens bästa svärfar.

Ingen har mer gjort sig förtjänt av epitetet ”Bygdens son”.

Sören Genberg