Kuriosa

Pangbrud från Tjärlax?

Javisst finns det sådana. Det har ju skrivits även en sång med en pangbrud från

Tjärlax. Lasse Eriksson och Anders Teir har samlat otaliga dialektrock-låtar på

flera olika skivor och kasetter. På en av dem, "Niesby City o sombäl ar", utgiven av

Kåtong Lav Records 2002, kan man lyssna på pangbruden från Tjärlax i låt nr. 4,

"Snusblues".

Några ”väderlekstydor”

- Aftonruud ger vacker natt, mårgånruud ger skråpäl i hatt

- Går solen ned i moln säges e bäddar ynjy soolän, vilket innebär en blåsig natt

- Nordvästlig vind ger på hösten tårrveddre

- Vid sydostlig vind sägs att e bloåsär från räjnvedärsråän

- Tå svölon flyygär loågt je räine åp kåmand

- Tå soote brindär vaal e kaalt elå stårmåt

- Sjuv vikår från första takriime åm hyöstin så vaal vintrin

- Åm Anders braskar så slaskar juulän elå å mittmoot

- Tå katton tvättar se väntär on fremand

- Tå hästan jäispar väntär di räine

- Tå röjtjin sloår mot joolän så vaal e blitt

”Faar ti Öjän å runn” – ett vanligt uttryck bland byns ungdomar fordomsdags

Det var Tjärlaxbon Janne som befann sig på hotell Kråkan i Kaskö. Sin vana trogen uppträdde han med tokroliga upptåg och var glad i spriten. Han blev alltmer bullersam, varför fiskalen tillkallades och bad Janne följa med. Han lydde genast fiskalens order och följde med utan protester eller motstånd till butkan. Janne gick med högt buret huvud stolt bredvid fiskalens sida. Det föreföll som om polismästaren var syndabocken som skulle föras till butkan och inte tvärtom. När fiskalen låste upp och öppnade dörren till finkan, tog Janne ett hastigt grepp på fiskalen och knuffade in honom i cellen. Varefter Janne låste igen dörren, tog ur nyckeln och återvände till sitt ”syndiga” leverne på Kråkan. Hur länge fiskalen måste sitta hjälplöst instängd förtäljer inte historien.

”Tjärlaxin”

Ivar var född på Råstubacken i slutet av 1880-talet. Han blev inkallad och deltog i kriget 1918. Det gjordes en snabb framryckning över en bro i Tammerfors med Mannerheim i spetsen och med Ivar tätt i hälarna. Mitt på bron stannade Mannerheim och tittade bakåt och utbrast: ”JASSÅ TJÄRLAXIN JE SJÄR Å!” Efter den händelsen började man allmänt i grannbyarna att kalla honom för ”Tjärlaxin”.

Ivar i Amerika

Samme Ivar hade i sin ungdom arbetat i Amerika som skogshuggare. Vid middagspausen kom Ivar på att han skulle promenera runt trädet. När han kom till trädets motsatta sida påträffade han ett annat huggarlag som också höll på med ett fällhugg där, utan att någon visste om varandras förehavanden. Tala om stora träd...

En annan dag när de höll på med fällhugget berättade Ivar att de stötte på en kåd-ådra. Det vällde fram kåda i sådana mängder att deras stövlar fylldes trots att de så fort som möjligt flydde fältet.

Hur uttrycket "envis som en finne" kom till

Råstu-Ivar var även skogshuggare i finska Lappland. När kåda skulle tas tillvara, klättrade man upp i träden och barkade med kniv. Enligt Ivar så såg han "torkade" finnar som hängde i träden. Det berodde på att dom var så envisa, så att när kniven tog fast, så släppte dom inte taget. Därav uttrycket "envis som en finne". Om alla skrönor om Råstu-Ivar stämmer, vet bara Ivar...