Tjärlax fiskargille 80 år 19.3.2013
· Prolog
Efter en långvarig tvist om gränsdragningen mellan Tjärlax och Nämpnäs fastställde häradsrätten år 1709 att Kaldon-skären tillhör Nämpnäs och 24.3.1786 fastställdes den slutliga rån genom ett kungligt beslut.
I slutet av 1980-talet fastställdes den nuvarande rån gentemot statligt vatten. Byns vattenareal är efter denna gränsdragning 1.040 ha.
Under de åttio senaste åren har en enorm utveckling ägt rum i det finländska samhället.
Tekniken har gått framåt med väldig fart och inte minst nu i datorns, smarttelefonens och de sociala mediernas tidevarv.
Levnadsstandarden har höjts till en för åttio år sedan helt ofattbar nivå och detta trots att landet under nämnda tidsperiod genomlidit två krig och kriser av olika slag.
Alla dessa framsteg har naturligtvis också kommit fiskarbefolkningen och husbehovsfiskarna till del. Utvecklingen har gått från rodd- och segelbåtar via kultändare och ”grönlundare” till moderna inombords- och utombordsmotorer, från lampolja och petroleum till dieslar och bensinslukare.
Fisketekniken har ändrats på många olika sätt, redskapen förfinats och blivit effektivare inte minst tack vare det revolutionerande nylongarnet.
Försäkringsskydd har ordnats för både redskap och människor. Fiskarena har egna fackföreningar o.s.v.
En fortsatt uppräkning av förbättringar och förändringar kan ske, nästan i det oändliga.
· 1930-talet
Den 19 mars 1933 startades i Tjärlax by Tjärlax fiskevårdsförening med uppgift att tillvarata fiskarbefolkningens intressen samt sköta vården av byns fiskevatten.
Styrelsen för den nya föreningen fick följande sammansättning: KJ Silfversten ordförande, K Albinus Hallén, Aron Backfolk, Ragnar Sand och Algot Granqvist.
Protokoll från fiskevårdsföreningens verksamhet har ej påträffats, men under sin korta verksamhetsperiod hann man dock samla in en del penningmedel samt besluta om ett fredningsområde, vilket torde ha varit Strömsbäcken jämte vatten utanför mynningen.
Redan följande år den 11 mars 1934 beslöt mantalsägarna och fiskarena i byn att fiskevårdsföreningen skulle ombildas till Tjärlax fiskargille. Eftersom verksamheten varit fortgående räknas dock 19 mars 1933 som fiskargillets födelsedatum.
På detta sammanträde fick styrelsen samma sammansättning som för fiskevårdsföreningen. Till suppleanter utsågs Otto Sundgren och Severin Lundell samt till revisorer JA Södergrann och KO Norrgrann.
Styrelsen utsåg samtidigt Aron Backfolk till viceordförande, KA Hallén till sekreterare samt KJ Silfversten till kassör.
Under detta ombildningsmöte beslöts bl.a. att medels annons i Kaskö Tidning sammankalla alla mantalsägare i Tjärlax för att få allt fiskevatten arrenderat till fiskargillet. Vidare skulle hos Österbottens fiskarförbund r.f. anhållas om två exemplar tryckta modellstadgar. Stadgarna skulle senare återsändas till fiskarförbundet för fastställelse.
Redan sommaren 1934 arrangerade gillet sin första sommarfest för att få in pengar till verksamheten. Fiskarfesterna blev något av en tradition ända in på femtiotalet med avbrott för tiden under och efter fortsättningskriget. De flesta festerna hölls kring midsommartid och programmet innehöll förutom musik och dans även försäljning av olika slag t.ex. kaffe, kryddströmming, festmärken, bakverk, läskedrycker samt andra matvaror.
Det kunde säkerligen gå ganska livligt till på dessa fester. Nämnas kan att efter sommarfesten 1937 beviljades en gillesmedlem 300 mk ”som understöd för sitt skadade öga”.
Sysslorna kring festarrangemangen var många. En person skulle skaffa festtillstånd från länsmannen, någon skulle beställa spelmän. Sedan behövdes 3-4 biljettförsäljare och ett halvt dussin ordningsmän. För anskaffning av festmärken och matvaror skulle det vara 2-3 personer, ytterligare 4-5 kvinnliga kockar och servitriser, vilka i sin tur behövde hantlangare för att få ved och vatten.
Festplatsen var Granö udde där danslave fanns. Danslaven underhölls av fiskargillet och byns ungdomar gemensamt. Laven förnyades bl.a. åren 1939 och 1948.
Vid årsmötet 1935 beslöt gillet att påbörja gäddkläckning. För detta ändamål anskaffade gillet några fisksumpar samt delade ut penningpris till de medlemmar som lyckades bäst med företaget. Kläckningsarbetet fortsatte under några år framöver.
Vid samma tillfälle beslöts också att de medel som fiskevårdsföreningen haft skulle användas till att bygga en fiskarbastu.
En kommitté bestående av Severin Lundell, Albinus Hallén och Ragnar Sand fick i uppdrag att träffa överenskommelse med markägaren John Back om att få placera huset på Västra Storskatan eller Skatskärsskatan som den också kallas. Avtal träffades mot att gillets medlemmar skulle vaka över markägarens skog så att den inte användes som ved i fiskarbastun. Den medlem som påträffades med att skövla skogen runt huset skulle mista sin fiskerätt och inte längre få använda huset. Detta avtal var gällande ända tills stugan såldes i början av nittiotalet.
Skatskärsstugan färdigställdes under åren 1935-1937.
Samma år, alltså 1935, fastställdes också att gillesmedlem som ertappas med att olovligt vittja annans fiskebragder skall strykas ur gillet samt förbjudas att fiska för två års tid. Av detta kan antas att sådant olovligt vittjande förekom på denhär tiden.
Under 1936 rörde sig diskussionen till stora delar om bildandet av ett fiskförsäljningandelslag i området.
Årsmötet 1937 beslöt att fredningsområdet i ”Stryömin” skulle vaktas genom avpatrullering längs bäcken. Trots detta förekom tjuvfiske där samma år. Ett par fiskare stod anklagade för att ha ”håvat fisk ur bäcken” och gillet krävde ersättning för detta. De anklagade vägrade att betala och saken gick ända till domstol, men troligen avbröts rättsbehandlingen när kriget kom.
Beslöts också att till fiskarförbundets årsmöte sända två delegater, som skulle framföra ”gillets önskemål att strömmingsryssjorna skulle utrotas”.
Fiskarstugan ”Hemme” på Börkholmen reparerades av fiskargillet och övergick på detta vis från privat ägo mer eller mindre i gillets ägo.
1938 tillsattes en kommitté för att utröna möjligheterna att ombygga ungdomarnas dansbana samt vilket byggnadsätt som skulle falla sig billigast. Dansbanan ombyggdes senare under året på fiskargillets bekostnad.
Arbetet fortsatte under följande år och den nya danslaven invigdes med fest på midsommardagen 1939. Vädret var regnigt och eftersom tak saknades blev man tvungen att avbryta festen och arrangera en ny två veckor senare.
Den 19 mars 1939 beslöt byns mantalsägare att utarrendera allt fiskevatten till fiskargillet för 25 mk årligen ”tills annorlunda bestämmes”.
Sedan kom krigen och verksamheten låg till stor del nere.
· 1940-talet
Det måste fastslås att som faktum att 1940-talet var ett bekymrens och motgångarnas decennium, självfallet inte blott för fiskerinäringens vidkommande utan för hela landets näringsliv, liksom för varje finländsk medborgare.
År 1940 beslöt gillet i varje fall att till de från Hangö udd evakuerade fiskarena utbetala ett belopp om 500 mk. Till följd av kriget uppbars heller ingen medlemsavgift. Strömsbäcken uppläts för fiske, ett förhållande som fortsatte under några års tid.
I mars 1942 var alla skötfiskare eniga om ”att rensa fiskevattnet från bråte som hindrar skötläggningen väster om Kobbon”.
Österbottens fiskarförbund fördelade bränsle, fiskeredskap, reparationsmaterial m.m. till fiskargillena och dessa i sin tur till fiskarena. Detta blev nu en viktig uppgift för gillet ända tills systemet upphörde fr.o.m. 1953.
I april 1944 beslöts att ett hus skulle inköpas och placeras på Armgrund i Kaldonskären. Huset uppfördes redan samma år och färdigställdes 1945.
På årsmötet 1947 brandförsäkrades stugorna på Skatskär och Armgrund till ett värde av sammanlagt 25.000 mk.
Efter att danslaven förfallit under krigsåren och den närmaste tiden därefter beslöt man att tillsammans med byns ungdomar återigen förnya den på dess tidigare plats. Invigningen skedde midsommardagen 1948 med traditionell fiskarfest.
· 1950-talet
Under de två sista åren av 1940-talet förbättrades i någon mån läget inom fiskerinäringen. Denna trend förstärktes ytterligare av att fiskfångsterna var rätt goda i början av 1950-talet. Detta ledde emellertid till att fiskpriserna kom i kläm. Ansträngningar gjordes därför för att få fiskhandeln rationellt ordnad. I stort sätt kan man säga att de bar frukt genom att fiskhandeln koncentrerades till de av fiskarbefolkningen själv ägda andelslagen.
Dock visade det sig svårt att få ordning på prisförhållandena då statsmakten inte föreföll ha något vidare intresse för denna näringsgren. Följden blev att många yrkesfiskare övergav sitt yrke och sökte sig annat arbete, en del emigrerade till Sverige.
Att förra delen av 1950-talet måste betecknas som krisperiod för fisket berodde till inte ringa del på det förhållandet att ryssjefisket efter strömming under och efter krigstiden hade utvecklats i en omfattning som inte stod i rimlig proportion till avsättningsmöjligheterna.
Följderna härav blev, såsom redan påpekats, en rätt stor flykt från fiskarens yrke.
Den nya fiskerilagen som tillkom år 1952 var ett viktigt led i utvecklingen inom fiskerinäringen, den innehöll bl.a. bestämmelser om bildandet av fiskelag i kust- och skärgårdsområdena.
På höstmötet 1950 diskuterades att bygga tak över dansbanan, föreslogs att om Kalax-Tjärlax ungdomsförening deltar med hälften av kostnaderna så står fiskargillet för andra hälften. Som de flesta känner till blev det dock ingenting av planerna. Detta betydde samtidigt att festerna småningom upphörde på 50-talet eftersom konkurrensen från danspaviljongerna i andra byar blev för stor. Fiskarfesterna på natursköna Granön var så länge de varade välbesökta och omtyckta tillställningar.
1953 anskaffades telefon till Granön, fiskarena skulle själva betala samtalsavgiften medan gillet stod för linjen.
Telefonapparaten erhölls från Kaskö andelsfisk.
Samma år införde gillet ett nytt system med fiskekort med olika priser för olika grupper av fiskare.
År 1956 reparerades taket och skorstenen på Skatskärsstugan. ”Hemme” på Börkholmen hade brunnit ner året innan.
Ett nytt fredningsområde anlades i Vargholmssundet på 5 års tid. Fredningen blev senare förlängd och är ännu idag gällande.
På 1950-talet hände mycket som på ett avgörande sätt utvecklade näringen rent fiskeritekniskt.
Det var nu som nylonnäten utbredde sig bland fiskarena. Denna utveckling var bland de största revolutionerna som skett på fisketeknikens område.
Fångsterna av både fjällfisk och strömming ökade betydligt som en följd av att nylonmaterialet blev vanligt samt också av den anledningen att utbudet på material till fiskeredskap åter blev bättre. Sikfångsterna ökade kraftigt, likaså strömmingsfångsterna med ryssja. Det var på denna tid man började tala om ”överskottsfisk ” och ”avsättningssvårigheter”.
Beträffande laxfisket kan nämnas att det stående redskapet laxfällan utvecklades av fiskare i Kvarken i början av 1960-talet.
Redskapet blev mycket effektivt och utbredde sig därför snabbt över hela svenska Österbotten.
· 1960-talet
Vid årsmötet 1961 beslöt gillet att Lappbådan skall fredas som fågelskyddsområde med fiskaren Konrad Rådland som övervakare. Fredningsområdena utökades 1963 med Nolaxviken.
Följande år utplanterades en stor mängd gäddyngel i Boskatviken, där ris och grenar placerades ut som skydd för ynglet. Gäddyngel utplanterades i fortsättningen under en lång följd av år. 1965 utplanterades dessutom gösyngel som ett experiment.
Samma år rödmålades fiskestugorna på Skatskär och Armgrund samtidigt som fönstren reparerades.
1966 bekostade fiskargillet upprensningen av Strömsbäcken, vilket skedde med grävmaskin.
Under slutet av 60-talet diskuterades anläggandet av en naturlig gäddkläckningsbassäng i Storträsket. Frågan var aktuell även under 70-talet, men planerna blev aldrig förverkligade.
Året 1964 var ett synnerligen ogynnsamt år för fisket. Ständiga stormar smutsade ner och rev sönder massor av fiskeredskap. Året kan betecknas som ett nödår för fiskarbefolkningen. Det enda fiskslag, som gav god fångst, var laxen. Men då endast ett litet antal fiskare var utrustade för och sysslade med laxfiske var situationen brydsam.
· 1970-talet
Armgrundshuset fick nytt vattentak i korrugerad plåt år 1971.
Yrkesfiskarnas organisering i fackförbund diskuterades redan i början av 60-talet men blev verklighet först på 1970-talet.
Frågan togs upp i flera repriser och år 1972 var de österbottniska fiskarena mogna för förverkligandet av ett eget fackförbund.
Det nya förbundets namn blev Österbottens Yrkesfiskares Fackförbund r.f.
Fiskevårdsarbetet utvecklades mycket gynnsamt under årtiondet detta till stor del tack vare utsättningar av havsöringssmolt.
1972 var det första året som Tjärlax fiskargille utplanterade havsöring för 2.500 mk. Sedan dess skedde en motsvarande utsättning på årlig basis fram t.o.m. år 1997.
Sedan 1974 deltog gillet i en frivillig fredning av siken under lektiden i oktober, denna fredning fortsatte under 1980-talet i samråd med granngillena.
År 1977 försågs även Skatskärsstugan med nytt vattentak av plåt.
På årsmötet 1978 beslöts att styrelsen till följande årsmöte skulle utarbeta förslag till nya stadgar. Avsikten var att anmäla fiskargillet till föreningsregistret.
De nya stadgarna godkändes 1979 och insändes därefter med anhållan om registrering till justitieministeriet.
· 1980-talet
I början av 1982 anlände ministeriets resolution om att Tjärlax fiskargille är en registrerad förening.
Att gillet är registrerad förening har sin betydelse främst i samband med rättsliga tvister. Tillkomsten av Metsä-Botnia, som startades 1977, och den därmed förknippade frågan om bolagets ersättningar till fiskare, vattenägare och ägare av fritidsstugor var den största orsaken till att steget till registrerad förening togs.
Försämrad vattenkvalitet och minskande fiskefångster p.g.a. MB:s smutsvattenutsläpp var det största enskilda problemet gillet och vattenägarna hade att brottas med under lång tid. Läget har förbättrats en del sedan nedläggningen av MB år 2009.
Lagen om fiske förnyades från 1.1.1983 och medförde bl.a. indelning av landet i fiskeområden och på årsmötet 1984 beslöt gillet att gå med i nyordningen och därmed utgöra en del av Närpes-Kaskö fiskeområde.
På våren 1983 firade gillet sitt 50-årsjubileum med fest i bygården. I programmet ingick musik, festtal av kommundirektör Gustav Skuthälla, historik samt premiering av hedersmedlemmar, vilka samtliga hade varit aktiva sedan gillet bildades.
Hedersmedlemmar blev Albinus Hallén, Severin Lundell, Konrad Rådland, Ragnar Rådland och Ragnar Sand.
1984 beviljades Allan Norrgrann 200 mk som bidrag för utgivning av Tjärlax historia, vilken innehåller ett särskilt avsnitt om Tjärlax fiskargille.
År 1985 anlade Sjöfartsstyrelsen en fiskefyr på Börkholmsskatan.
1986 gjordes en kartläggning av gillets redskapsenheter på begäran av det nystartade Närpes-Kaskö fiskeområde. Enheternas antal uppskattades vara 858 st. Maximala antalet enheter för byns vatten fastställdes till 1.200.
1988 beslöts att alla fiskare skulle märka sina fiskeredskap med fisketillståndets nummer. För ändamålet togs numrerade brickor i användning, 5 brickor per fiskare. Sportfiskarna som hade tillstånd för högst 5 nät var tvungna att märka varje nät.
· 1990-talet
På årsmötet 1991 beslöts om försäljning av Skatskärsbastun till markägaren Nancy Nordback för 1.500 mk. Armgrundsstugan var nu den enda kvarvarande av gillets övernattningsplatser i skärgården.
Hösten 1992 dikades Strömsbäcken av bysamfälligheten, från mynningen och en bit uppåt med fördjupningar på lämpliga ställen.
Samma år på sommaren muddrades den grundaste delen av Storskatsund som statlig åtgärd för att förbättra både farleden och vattengenom-strömningen.
År 1994 ordnades kurser för edsvurna fiskeövervakare, från Tjärlax fiskargille deltog Kaj Granö och Runo Rådland.
Samma år genomgick stugan på Armgrund en interiörförändring. Bl.a. så att de gamla våningssängarna ratades och i stället byggdes väggfasta bänkar på långsidorna.
Utplanteringen av havsöring upphörde och 1998 utplanterades gös första gången och detta fortsatte t.o.m. 2010. Under flera år var dock tillgången på gössmolt för liten och sådana år blev gillet utan.
1998 beviljade årsmötet 1.000 mk i bidrag till Allan Norrgrann för hans utgivning av andra delen av Tjärlax historia.
Man kan säga att yrkesfisket inom Tjärlax fiskargille dog ut under 80- och 90-talen eftersom ingen tillväxt av yngre yrkesfiskare fanns och lönsamheten i allmänhet blivit sämre.
· 2000-talet
Armgrundsstugan försågs år 2002 på grund av brandrisken bl.a. med ny skorsten och med Jötulkamin.
2003 fyllde gillet 70 år och då ordnades utflykt till Armgrund med många deltagare i fint väder. Fiskargillet bjöd alla på rökt fisk och kaffe med dopp. Samma år anlades en brygga med aluminiumstomme vid Armgrund.
Följande år 2004 anskaffade gillet T-skjortor försedd med bild av armgrundsstugan för försäljning främst inom byn. Skjortorna hade bra åtgång.
År 2011 började gillet plantera ut sik i stället för gös eftersom tillgången på gösyngel ofta varit dålig
2013 var det dags för 80-årsjubileum. Alla intresserade inbjöds till båtfärd till Armgrund men på grund av hård blåst inhiberades båtresan och samlingen skedde på granöstranden.
Deltagarna serverades rökt fisk och kaffe med dopp. Programmet i övrigt var bl.a. kort historik och demonstration av brandverkets räddningsbåt. Hugade fick också ta sig en provtur med båten.
· Förtroendemän
Här följer en översikt över vilka personer som innehaft de mest framträdande förtroendeposterna under de gångna 80 åren.
Som ordförande har följande fungerat:
Karl Johan Silfversten 1933-43 11 år
Albinus Hallén 1944-45 2 år
Ivar Södergård 1946-58 13 år
Karl Gustav Granfors 1959-64 6 år
Gösta Råstu 1965-69 5 år
Eric Nissfolk 1970-90 21 år
Kai Hietikko 1991-92 2 år
Kaj Granö 1993
Som viceordförande har fungerat:
Aron Backfolk 1933-47 15 år
Leo Granö 1948 1 år
Ivar Wilson 1949-58 10 år
Albinus Hallén 1959-68 10 år
Ivar Wilson 1969-73 5 år
Roy Wilson 1974 1 år
Ragnar Rådland 1975 1 år
Göran Rådland 1976-83 8 år
Age Rådland 1984-
Som sekreterare har fungerat:
Albinus Hallén 1933-74 42 år
Roy Wilson 1975-2009 35 år
Johan Silfversten 2010-
Som kassör har fungerat:
Karl Johan Silfversten 1933-35 3 år
Ragnar Sand 1936-46 11 år
Albinus Hallén 1947-74 28 år
Roy Wilson 1975-2015 40 år
Nils Silfversten 2016-
Som fiskargillets representant i Närpes-Kaskö fiskeområdes delegation /stämma har fungerat:
Roy Wilson 1984-92 9 år (ordf. 1986-1992)
Kai Hietikko 1993 1 år
Kaj Granö 1994- (ordf. 1999-2000)
Roy Wilson, Kaj Granö och Johan Silfversten har alla varit medlemmar i styrelsen för fiskeområdet. Wilson och Granö har dessutom fungerat som styrelsens ordförande medan Silfversten för närvarande är fiskeområdets disponent.
· Allmänt om verksamheten och om fiskerinäringens villkor
Under de 80 åren finns uppgifter som fiskargillet skött kontinuerligt och som varit på agendan så gott som årligen.
Från början handlade det mycket om dansbanan, dess underhåll och om festerna.
Under och efter krigen var fördelningen av material som garn, kork, motorbränsle, smörjolja m.m. en viktig uppgift.
Från 50-talet och fram till och med 80-talet var det viktigt att på årsmötena, så rättvist som möjligt, fördela fiskevarpen mellan de båtlag som gjorde anspråk på dem.
Utplantering av fiskyngel har förekommit under gillets nästan hela existens och detta fortsatte trots att Metsä-Botnia av myndigheterna ålades stora utsättningskvoter för att kompensera sin miljöpåverkan. Positivt för utplanteringarnas del är att Närpes kommun/stad har beviljat årliga bidrag för dessa ända sedan början av 1970-talet och dessutom har bidrag erhållits från Närpes-Kaskö fiskeområde från mitten av 80-talet.
Ytterligare en huvuduppgift har hela tiden varit att underhålla fiskar-basturna, som en tid var tre stycken, men numera är bara en.
Dagens fiske besväras av regleringar, kvoter och begränsningar av olika slag. Dessutom har fiskarena vid våra kuster att kämpa med en ökande förekomst av säl och skarv som beskattar tillgången på fisk.
Laxens andel av det totala yrkesfisket har minskat dels till följd av mindre fångstkvoter och sämre lönsamhet dels som en följd av att sälarna ökat i antal. Kalkyler har gjorts i Sverige vilka bygger på att en säl äter ett och ett halvt ton fisk per år och i den ransonen ingår ca 500 kg lax.
Det så kallade ”trettioåriga laxkriget” har genomgått många skeden börjandes från 1981 när staten beslöt att antalet laxfällor ska minskas med 25 %. 1986 började laxbeståndet regleras genom tidszoner för laxfällorna. I protest mot tidsbegränsningen gillrade yrkesfiskare upp en laxfälla på riksdagshusets trappa år 1991.
Finland anslöt sig till EU 1995 och då började den gemensamma fiskeripolitiken gälla också här. Yrkesfiskarna föreslog 1996 en totalfredning av laxen under två år och att staten skulle ersätta inkomstbortfallet under tiden.
1997 införde staten skrotningsbidrag för torsk- och laxbåtar som bedrev drivgarnsfiske, fyra båtar skrotades.
Det havsbaserade fisket med drivnät upphörde 2007 i enlighet med EU:s beslut från 2004.
Statistiken visar att antalet yrkesfiskare och laxfiskare har halverats sedan år 2000 och ännu mera sedan medlet av 1980-talet. Det kustnära yrkesfisket med små enheter har drabbats allra hårdast.
Som vi idag kan konstatera är Tjärlax fiskargille r.f. trots allt alltfort en livsduglig förening som har sin givna uppgift i den egna byn. Ekonomin var under de första decennierna varierande, men i dagens läge är den i mycket gott skick.
Medlemsantalet har varit förvånansvärt stabilt under årens lopp. På 30-talet var medlemmarna ca 30 st. T.ex. 1977 var medlemmarna 38 st och 2013 var antalet 37. Däremot har antalet sportfiskare vuxit från noll på 1930-talet till ca 70 i dagens läge främst på grund av tillkomsten av de många fritidsstugorna inom byn.
De vanligast förekommande fiskarterna är abborre, mörtfiskar, gädda, nors och strömming medan förekomsten av sik, laxfiskar, gös och braxen är mindre.
Fisket sker idag främst med grunda 30-meters nät, med katsor och spön. Någon sikkrok kan man också observera på vår och höst.
Strömmingsfiske för husbehov förekommer även, men i begränsad omfattning.
Samarbetet med vattenägarna har hela tiden fungerat utmärkt och hela verksamheten är även i framtiden beroende av Tjärlax samfälligheters vilja att ställa fiskevattnet och fiskerätten till gillets förfogande.
Tjärlax 30.3.2014 / RW