Om mina skulpturer

Inspiration: Att skapa ger mig känslan om att jag finns till. Jag är inte hemma hos denna tid, där buller råder i ljud, ljus och syn, där linjer är motorvägraka, där man åker fram & tillbaka med hastighet som fördärvar chansen att förnimma omnejden direkt, djupt.

Blåsippan, storknäven, liljekonvaljen, fjärilar, snigel, igelkott...(på mark som gräsklippningsmonstren inte klippt, tuggat till apatiska grönöknar,) allt levande skänker mig sin skönhet, sitt språk av linjer, rytmer, färger. Som utryck av liv kommer därifrånde levande, dansande, darrande linjer till mina verk, Inre & yttre värld, liv & död, allt speglar sig i mina verk.

För att börja skapa behövs ofta bara att ta lerklumpen i handen, låta fingrar drömma, dansa, falla omkull, bygga och riva. Motiven byggs som den själv vill. Efter ett långt arbete börjar jag se verkets mening för mig. Sällan planerar jag i förhand.

Att ge namn åt mina verk är svårt, en bit av sanningen. Åskådarna hittar olika meningar, mina verk kan väcka helt andra känslor i deras inre än vad jag anat,

Teknik: För det mesta modellerar jag lera. Bränner den till keramik. Målar glasyren på, bränner igen, för några färger behöver det upprepas flera gånger.

Verk i bilder:

”På den dagen” brons. En ängel som har bråttom – i vår stormande värld, men hennes steg är lätta! På den förutbestämda dagen när hon skall komma, då kommer hon.

”Var är brudgummen” keramik. Fröken Aurora Längtansberg, - prydd med blommor på huvudet, om halsen och fingrar – funderar. Väntar med glädjen, klätt som brud. Var dröjer brudgummen? På baksidan: brudens inre, hennes känslor när hon endast kan vänta. Är allt enbart önskan?

”Efter regnet som..” - bär några typiska elementer av mina verk: Kvinna, fåglar, hund. Människa, djur. Fåglar har varit min stora glädje allt från småbarnstiden, när vi flyttade från Åbo (- spårvagnsbuller intill fönstret -) till en lantgård, - liv, glädje, förtjusande sång överallt i luften! I mina verk kan fåglar bo i hjärtat. Vara en del av personen, mig. Som människan, förnimmer djuren smärta, glädje, rädsla.

I ” Efter regnet som ”– en duva kommit ur magen, andra tre tar sig på vingar efter regn, som efter 40 dygn av regn, på Noas tider, - till en förändrad värld, en ny tid, ny början. Hunden, den trogna vännen, skydden följer med.

”Jag bär dig” keramik. En ängel som skyddar en baby, en hund som lever och en hundängel. När jag gjorde vingarna på vovvens rygg- oj, tårar kom i ögonen, tyngden i hjärtat, - min barndomshund! Den som sovit med mig, skyddat mig och som jag förlorade när vi flyttade igen till staden. Babyn? En del av mig, mitt inre? Barnet som jag var? (Jag har inte fått barn, de ända är mina verk.)

Bakgrund:

Som barn jag fick modelleringsvax på julen, - gjorde en hel zoo av den, lejon & alla djur som jag visste. Var nöjd, glad. Mormor frågade ” Varför gjorde du inte längder? Dem skall du göra.” Då förstörde jag min zoo, lämnade vaxklumpen, gjorde ingenting mera om den.

Årtioden. En kväll kom jag hem från arbetet. Bastugolvet var gjuten. På plast låg resten av mjukt betong, oanvänt. En iver stack i mig. Knöt plasten i form. Ställde järn in, gjorde stöd utanför, att hålla formen. Nästa dag var den hårdnat, blivit lite rundare än menat, men: Där log en asiatisk kvinna. Jag hade hittat glädjen att modellera! Därefter kurser...

Mitt terapiarbete var i privatsektor, praktiken har jag upphört för länge sen.

Jag har deltagit i grupputställningar på lokal, regional och riksnivå. Haft privata utställningar.

Min hemateljé är öppet för publik enligt överenskommelse,

maritaelisabhen(at)gmail.com

Tel. 06 4248 411, och 358-50-3699 306

Address: Könnintie 15, 60800 Ilmajoki