Dans- och rörelseterapi DMT är en av de konstnärliga terapiformerna med utgångspunkten i det kroppsliga uttrycket av att själv få uppleva, erfara och göra. Som dans- och rörelseterapeut använder jag mig av dans och rörelse i samspel med det talade ordet för att via dansen och/ eller rörelsen få igång en kreativ skapandeprocess. Den här processen blir ingången och startpunkten till en förändrings- eller reflektionsprocess. I processen riktas uppmärksamhet till den kroppsliga, emotionella och mentala närvaron för att öka medvetenheten om vad som händer inom oss själva och i samspel med andra. Utmärkande för terapiformen är det icke-verbala som bland annat kommer fram i dialogen och relationen mellan klient och terapeut, i skapandeprocessen.
Dans- och rörelseterapeuten tror att all ny erfarenhet och kunskap måste förankras och integreras i kroppen innan de till fullo kan få effekt i våra liv och våra sätt att agera. I skapandeprocessen finns rum för att ge form åt och uttryck för känslor och tankar och att undersöka olika möjligheter. Här kan man bygga upp förståelsen för relationen mellan kropp, känsla, tanke och handling både i relation till sig själv och till andra människor. I den kreativa skapandeprocessen leder jag som terapeut klienten och ger möjlighet till en ökad kroppsmedvetenhet, till upplevelsen av att förankras i ” här och nu” samt till en stärkt självkänsla och ett bättre självförtroende.
Den amerikanska dans- och rörelseterapiföreningen ADTA definierar terapiformen som ”Den psykoterapeutiska användningen av rörelse för att främja den emotionella, kognitiva, fysiska och sociala integrationen hos individen, baserat på samverkan mellan kropp och själ”.
För många ger den här terapiformen förvånande bra resultat. Detta gäller framförallt personer som har lätt att intellektualisera det som sker i traditionell samtalsterapi. Men den passar också väldigt bra för dig som har svårt att uttrycka känslor och tankar med ord. Och oavsett hur våra kroppar ser ut eller vilka funktionsvariationer vi har, så har kroppen sin egen väg och sitt eget sätt att säga det som inte kan sägas med ord. När kroppen är i rörelse brukar känslor spontant uttryckas på ett symboliskt sätt och att titta närmare på sig själv i den processen – att hänge sig åt den – kan vara spännande, ögonöppnade, utvecklande och helande.