Bakgrund & Utveckling.

Bakgrund av verksamheten

Verksamheten startade som ett tvåårigt projekt inom NHIF, träningen startar på föreningsnivå två år innan 8 september 1996 (idag Parasport Norrbotten) i september 1998. Med ekonomiskt stöd av Norrbottens Läns Landsting. Syftet med projekt var att sprida information och starta upp budo för personer med funktionsnedsättning i Norrbotten, Pontus Johansson arbetar då som Chefs och Elittränare i Luleå Simsällskap så träningen startade på ideell basis (första Majlägret hålls i maj 1997).

Tanken var först att förankra detta i Norrbottens Budo & Kampsportförbund men det var inte så aktivt så NHIF erbjöd sig att ställa upp som huvudman under projekttiden..

Upphovsmannen Pontus Johansson, är aktiv budoutövare och ledare med egen funktionsnedsättning, en cp-skada. Han projektanställdes på 50%. Han har fungerat utmärkt i rollen både som en förebild för utövare i samma situation men även som hjälp och stöd till tränarna i föreningarna. Pontus stöttade budoföreningarna att komma igång med verksamhet för denna målgrupp. Efter två projektår var det ca 25-30 stycken som var aktiva utövare i den verksamhet som hade etablerats i två föreningar Bushido Luleå Budoklubb och i Bodens Karateklubb.

När projekttiden var slut. Fanns det stort tryck hos både utövare och deras föräldrar i båda dessa kommuner att verksamheten skulle fortsätta. Detta utmynnade i att Luleå och Bodens kommuner beslutade att stötta verksamheten ekonomiskt för att den skulle kunna fortsätta och bli permanentad vilket den varit sedan år 2000 med deras stöd.

En av de stora fördelarna med budoträning är att den kan utövas av alla oavsett ålder eller funktionsnedsättning, budo för funktionshindrade, har de tränande upplevt många positiva fördelar. Utövarna utvecklas både fysiskt, psykiskt och socialt. De får möjlighet till en bra och meningsfull fritidssysselsättning som även ökar deras förutsättningar att klara sig bättre i samhället med mindre assistans. Detta gör att bland annat att barnhabiliteringen på Sunderby Sjukhus i Luleå rekommenderar denna träningsform för att det är en bra grundläggande motorikträning. Barnen tränar sin kroppskännedom och kroppsuppfattning. De stimuleras på ett roligt sätt att träna upp sina fysiska färdigheter och sin kondition, samtidigt som de utvecklas och blir stärkta och självständigare individer.

Träningen passar lika bra för vuxna med medfödda funktionsnedsättningar och de med förvärvad funktionsnedsättning, exempelvis efter en stroke. Vem som helst kan börja träna när som helst. Det finns inga begränsningar. Budoträningen passar även personer med grava rörelsehinder, även dessa kan träna och utvecklas med denna verksamhet. De tränar både i rullstol och på golvet på mjuka mattor.

Deltagarna i verksamheten bedriver ingen tävlingsverksamhet. De tränar för att detta är en av få möjligheten för flera av dem att överhuvudtaget utöva/delta i en fysisk aktivitet och ha en rik och stimulerande fritid. Två konkreta exempel att träningen är bra; det första är när en medlem började träna tog det honom 120 minuter att ta sig upp i sin rullstol. Idag tre år senare gör han samma sak på tre minuter. Det andra är en medlem som när han började träna hade behov av två assistenter dygnet runt och idag två år senare har han hjälp endast en gång i veckan med städning. Med detta kan vi se en fantastisk fysisk utveckling samt ett ökat självförtroende och självständighet.

Ovanstående två konkreta exempel är vad ledarna har sett, men inte haft resurser att dokumentera. I framtiden vill vi att det ska finnas en bra metod att dokumentera den utveckling som sker hos deltagarna.

Utveckling av samarbete med Japan

År 1999 åkte Pontus Johansson för första gången till Japan för att lära sig mer om budo. NHIF hade sedan dess via Pontus Johansson haft ett utvecklande samarbete med Japan, budons ursprungsland, i olika former från universitets- till regeringsnivå.

Redan i mars 2000 grundades ABCD (Association of Budo Culture for Disabled) av Professor Kantaro Matsui vid International Budo University i Katsuura, Chiba län i Japan. Detta skedde med idé och förebild från den verksamhet NHIF hade börjat bygga upp i Sverige ett par år tidigare. Anledningen till Professor Matsuis brinnande intresse i denna fråga härleder till att han själv har en dotter med funktionsnedsättning. Han beslöt att bilda ett ideellt forum för att kunna skapa ett forum för personer med en funktionsnedsättning att hitta en länk till den konstform och kulturyttring Budo utgör i Japan. Detta var en kort resumé kring uppkomsten av Nätverket ABCD Japan. Budokultur för funktionshindrade som det skulle kunna heta direkt översatt.

År 2001 på våren var Pontus åter i Japan och läste budo på universitetsnivå. Det innebar ett utökat samarbete. Det nätverk av budoföreningar som bedriver den verksamhet vi har här i Norrbotten, Sverige, anslöt sig till samma organisation och IABCD (International Association of Budo Culture for Disabled) bildades.

År 2002 skickade NHIF Budokai, (arbetsnamn på nätverk av budoföreningar inom NHIF) för första gången instruktörer till Japan. Detta för att utbilda instruktörer med stöd av japanska regeringen, Sasagawa Foundation (likställt Arvsfonden) och Japanska Budoförbundet. Det var fyra instruktörer/utövare som åkte. Av dessa hade tre personer en egen funktionsnedsättning.

År 2008 bildades kulturföreningen ABCD Budokai Sverige, fd nätverket NHIF Budokai. Att de bildade en kulturförening beror på att i Japan ses Budo som kultur, likställt med att måla tavlor, spela musik, teater osv. 1947 blev dock idrottsaspekten en integrerad del av Budon. Idag lever sporten och kulturen sida vid sida i den japanska Budon. Därför kände vi att även vi här i Sverige kunde identifiera oss med den kulturella sidan av Budon eftersom merparten av våra medlemmar med sina funktionshinder aldrig kommer att tävla. Allt sedan år 2002 har NHIF Budokai och nu ABCD nästan årligen skickat en delegation till Japan för att utbilda personer från i princip alla delar av det japanska samhället. Allt från regeringsföreträdare till den lokala serviceorganisationen för personer med funktionsnedsättning och aktörer i de lokala Budoklubbarna. Detta genom att hålla seminarier med både föreläsningar och att deltagarna fått prova på att utöva budo med en simulering av en rörelsenedsättning, ex knyta ihop båda benen med ett rep under utövandet. Under våra år av samarbete med Japan har det med tiden gått upp för oss hur unik vår verksamhet och kunskap verkar vara!

Funktionsnedsättning vs Budo och vice versa. Knyta ihop träning & rörelsemekanik i olika tillstånd för att främja och återfå kroppsfunktioner genom att arbeta med alla våra sinnen. Arbeta för att bibehålla, stärka och utveckla individens fysiska & psykiska hälsa. Japan har en lång erfarenhet och forskning inom Budon och hur kroppen & själen påverkas av träning. Det Japan saknar är erfarenhet av att träna och rehabilitera funktionsnedsatta med Budo som det aktiva verktyget. Vi har behov av få ta del av Budons inre och djupare kunskaper som kan ta oss vidare.

Vår ambition och strävan i vår egenskap av Japanologiförening har dock alltid varit att arbeta för möjligheten att låta Budon samverka med övriga delar av Geido d.v.s japansk kultur (en sida som förklarar detta på ett sammanfattat kanske begripligt sätt? https://www.japan-talk.com/jt/new/geido).

För att kunna erbjuda en helhetsupplevelse för våra medlemmar som utövar Budo.

Ett intressant konstaterande är att Sado (teceremoni), Shodo (kaligrafi) och Kendo (japansk fäktning) innehåller samma grundtekniker.